söndag, januari 31, 2010

Så sitter man här då...

... framför datorn och trummar på tangenterna, kliar sig i håret, suckar och försöker tänka POSITIVT....

Det ÄR roligt att göra presentationer
Det ÄR roligt att göra presentationer
Det ÄR roligt att göra presentationer
Det ÄR roligt att göra presentationer
Det ÄR roligt att göra presentationer
Det ÄR roligt att göra presentationer
Det ÄR roligt att göra presentationer
Det ÄR roligt att göra presentationer
Det ÄR roligt att göra presentationer


Konstigt nog känns det inte sådär jätteroligt ändå.... Positivt tänkande till trots...

Och trots påfylld vattenflaska, lakritspingvingodis på skrivbordet samt te och kaffe om hörnan, så vill inte den där rätta känslan infinna sig. Trots att det är tomt på kontoret och inget annat som kan störa.
Jo, för jag sitter inte hemma och jobbar.
Det fungerar inte.
Inte om man bor så som vi gör och har en liten Skrutta som inte heller riktigt förstår storheten med att mamma ska sitta och göra presentation en söndag.

Men hoppet är det sista som lämnar en, så jag hoppas fortfarande på att jag ska komma igång snart. Att ketchupeffekten ska aktiveras. Och så Schwoooooouuuusssssch.... så kommer motivationen farande. Och med den kreativiteten och glädjen.
Jaja, den som lever får se.
Nu är det bäst jag tar mig i kragen och fortsätter trots avsaknad av ketchupschwooouusssch.

lördag, januari 30, 2010

Förberedelser

Det är natt mellan lördag och söndag. Halva helgen har passerat. Halva är kvar. Hur är det nu? Är glaset halvtomt eller halvfullt? För min del känner jag att just denna helgen redan är mer eller mindre över. Iallafall vad gäller "ledighet". Jag har en presentation på måndag som jag bara börjat fila på. Alltså är det ganska mycket jobb kvar. Eller "let´s face it". Det är inte ganska mycket jobb kvar. Stryk ganska och byt ut det mot väldigt så ligger det nog närmare sanningen. Allt handlar såklart om ambitionsnivån. Vilken höjd siktar man mot?
I nuläget känner jag det mest som om jag endast vill ha det avklarat.

En gång i tiden tyckte jag om att ge presentationer. Att prata inför folk. Att visa snygga flashiga powerpoint bilder. Att få med mig åhörarna. Se att de kunde följa min tankegång och förstå vad jag ville berätta för dem.

Nu känns den tiden långt bort.
Tyvärr.
Jag känner mer och mer att jag inte har den tid som krävs för att förbereda mig på det vis jag skulle vilja. För att kunna ge det där lilla extra. Kanske handlar det även om engagemang. Det är så mycket annat runtomkring mig som pockar på uppmärksamhet. Svårt att få fatt i den där riktiga motivationen.

Fast visst. En sak är sig faktiskt lik. Jag tycker hemskt hemskt mycket om att ge presentationer. Efteråt. och hemskt hemskt illa om att ge dem. Innan.


Ojojoj vad jag längtar till just Efteråt.....




fredag, januari 29, 2010

Fredagstema - mitt drömte

Idag är det Sparklings sista Fredagstema - Mitt drömte. Eftersom jag är en storkonsument av denna dryck var det ett bra tema tyckte jag. Fram tills att jag insåg att jag i stort sett har noll bilder att visa. Men när jag tittade igenom mitt iphoto-bibliotek igen hittade jag faktiskt en del äldre bilder från när jag var i Sverige i mars förra året. Då besökte jag och Svärmor G Tirups Örtagård. En underbar liten pärla på den skånska slätten, ett stenkast från Staffanstorp. Eller för er som inte är så bevandrade i skånsk geografi så ligger den i stort sett mellan Lund och Malmö.

Så idag får det bli en lite annorlunda vinkling av temat. Nämligen ett te-inlägg som mest kommer bestå av bilder från just Tirups Örtagård. Som ni säkert redan har förstått så är detta inte endast en plantskola utan man kan även handla te där. De har en liten bod där de säljer diverse saker. Mycket är "hemodlat". När jag var där för snart ett år sedan så stod te högt på listan. Fast egentligen skulle vi dit för att köpa pajer i deras urmysiga lilla café att ta med till M´s mormor dit vi var på väg. Men självklart promenerade vi runt lite i växthusen och även i den stora trädgården på baksidan. Eftersom det var i mars låg det mesta i vila. Men jag kan tänka mig att detta måste vara en väldigt härlig plats på våren och sommaren! När allt grönskar och blommar. När man kan känna doften av kryddodlingar och blommor.

De tesorter jag köpte i boden var bl a "Bellmans blandning" samt "Earl Grey Special" varav det senare blev en riktig favorit. Det var Earl Grey men med en svag citrusdoft och smak. Otroligt god och passar både som frukostte eller till eftermiddagsfikat eller sent på kvällen innan sänggång. Jag är nämligen en person som dricker många koppar (eller snarare muggar) te om dagen. Men till skillnad från många idag så föredrar jag svart te. Jag dricker även roiboos ibland men väldigt sällan grönt te eller örtte av någon sort.

Tirups Örtagård var en riktig liten idyll. Detta trots att det fortfarande var kyligt och ganska grått när vi var där. Men växthuset var underbart skönt och där trivdes bl a den här vackra citronplantan bra.


Inne i det lilla växthuset.


Jag är ju väldigt svag för just kryddväxter och hade under en period en trädgård där jag planterade just örter som lavendel, isop, timjan, basilika och rosmarin. För mig är just kryddväxter något alldeles speciellt. En nästan sinnlig känsla när man ser de blomma och omsluts dofterna en ljummen sommarkväll. Och att sedan kunna plocka och egenodlade kryddor att ha i maten det är verkligen underbart!
Så just detta är nog en av de saker jag saknar mest här på Manhattan - att kunna odla lite kryddor.


Så en liten glutt in i vårt ena köksskåp. På nedersta hyllan förvarar vi vårt te. Just nu börjar teförrådet faktiskt sina rejält. Vi hade ju planerat att handla mer i Sverige nu i julas, men detta hanns på något vis inte med. Det enda teet jag lyckades köpa med mig var "Brunkulla" av märket Anna Viktoria i Taxfreeshopen på Arlanda (det är det som syns till höger i den souvenirinspirerade påsen med dalahästen). Peppermint-teet ni ser är faktiskt tepåsar och det inhandlades enbart för gäster som föredrar koffeinfritt. Vi hade ju redan roiboos men om man inte tycker om rött te tönkte jag det kunde vara bra att ha ett örtte hemma också. Att kunna erbjuda sina gäster.


Som sagt. Teet är på "upphällningen"....
Här mitt favoritte (eller drömte kasnke man ska säga med tanke på dagens Fredagstema) - Earl Grey Special. Detta inhandlat av M i somras. Var? På Tirups örtagård såklart!


Som sagt te i lösvikt är inte alls lika vanligt här i USA. Det är alltså därför vi brukar bunkra upp med te när vi är hemma i Sverige. Självklart finns det te i lösvikt här men inte överallt. Bara i vissa affärer. Och det som finns är ofta väldigt dyrt. Detta är tepåsens förlovade land och här ses lösviktste som något exklusivt. Så till alla er som kommer och besöker oss från Sverige och funderar på vad ni händelsevis skulle vilja ta med er som present. Te i lösvikt är ALLTID ALLTID ALLTID välkommet, uppskattat och ja, efterlängtat! Det samt lösviktsgodis är något vi aldrig kan få för mycket av. Så nu vet ni det. Attifallatt.

Sist vill jag tacka Sparkling för de roliga och inspirerande teman du gett oss under januari. Om jag förstått det hela rätt går stafettpinnen nu vidare till Anna.

torsdag, januari 28, 2010

Dagen lider mot sitt slut

Så var denna dagen nästan slut.
Det har varit en mycket mycket mycket bra födelsedag måste jag säga. Gratulationer via sms, telefonsamtal, email samt självklart här på bloggen har kommit under hela dagen. Jag blir såklart jätteglad!

- Lunchen med min jetlaggade svenska vän L var toppen! Så roligt att ses även om det bara blev runt två timmar eller så innan "Sunny Side" kallade. Hoppas nu att du får en otroligt skön vecka i Miami! Och TACK för att du tog hit min väska*!!! Dessutom fylld med svenskt godis och Bubbel!!!!!!! Vilken present!

- Efter morgonens täta snöfall sprack molnen upp och under eftermiddagen strålade solen från en nästan klar himmel.

- Kvällen tillsammans med vännerna här hemma blev otroligt lyckad. Maten smakade kalas. Vinet var gott. Och Lill-Skruttan och W visade sig till största delen från sina bästa sidor. Härligt!

- Dagens, eller ska jag kanske säga kvällens, överraskning var dock M´s bidrag till middagen! En Prinsesstårta levererad från AQ Café!!! Åååå vad glad jag blev! Tänk en Prinsessfödelsedagstårta! Lyckan var total.


Nu är det sängen som hägrar. Känner att det kliar i ögonen och ser fram emot att få komma nära kudden. Mitt Nya År har verkligen börjat fint!
TACK igen till Er Alla som på alla sätt och vis bidragit till detta!!



*) Väskan ifråga var min ryggsäck som jag ju glömde kvar på X2000 mellan Skåne och Stockholm i julas. Den kom efter lång tid tillrätta och L åkte in till Centralen och Hittegods för att hämta ut den och sedan frakta den hela vägen över Atlanten till oss! Sådant blir man glad för. Både över att ingen stulit väskan eller innehållet samt att man har sådana härliga vänner som gärna släpar på extrabaggage för att en annan varit en glömsk klant....!


Nytt år

Så är det min första dag på mitt nya år! Idag.
Morgonen var ganska lugn. Väcktes av M som kom in och sjöng med en ljuslykta i handen.
Fina paket fick jag. Allt gick i Nookens tecken! Precis som önskat.
Sedan var det avskedsfrukost på dagis för en av Lill-Skruttans kompisar där som ska flytta. Så det blev ingen födelsedagsfrukost hemma utan vi packade oss iväg ganska snabbt till dagis.

Nu är jag på jobbet och senare kommer dagen fortsätta firas med en lunch tillsammans med ett celebert Sverigebesök. En av våra bästa vänner har mellanlandat här i NYC på väg till Miami. Jätteskoj!

Och ikväll blir det middag hemma. Med ett par vänner.
Inget märkvärdigt. Inget stort. Bara lite god mat och dryck tillsammans med vänner som bor i huset. Jag har förberett en gryta så det får det bli. Passar bra idag eftersom det är ganska ruskigt väder här igen. Snö. Fast inga minusgrader så tyvärr är det bara blötsnö som faller ner. Imorgon blir det barnfri middag ute på någon restaurang. Det ser jag också fram emot.

Nu måste jag fortsätta jobba så jag kan gå på långlunch senare!

Och sist men inte minst:
TACK till alla er som på ngt vis uppvaktat mig idag!
Med presenter, sms eller kort.

tisdag, januari 26, 2010

Den sköra tråden

En av mina vänner på "mitt nätforum" gav mig ett tips på en dokumentär som sändes i svenskt TV för ett tag sedan. "Den sköra tråden". Den är inspelad på Lunds neonatalavdelning precis under den tid då min vän hade sina två små tvillingar där. En tid som jag förstått var fylld av oro, oro, oro. Utmattning både känslomässigt, fysiskt och mentalt. De medverkar inte själva i denna dokumentärfilm, men tvillingarna omnäms faktiskt hastigt en bit in i filmen när sjuksköterksorna diskuterar den platsbrist som uppenbarligen rådde på avelningen.

Jag har nu sett filmen. På SVT Play.
Det enda jag kan säga är att jag, medan jag tittade grät och grät och grät. Av sorg. Av lycka. Av rörelse. Av egna minnen sedan Lill-Skruttans mycket korta och i sammanhanget väldigt odramatiska tid på neo här i New York. Men trots att vi aldrig var tvungna att genomlida den oro som föräldrarna i denna film gjorde. Inte heller den sorg som ett par av dem måste gå igenom. Trots att "vår tid" på NICU (neonatal intensive care unit) som neonatal kallas här, var så kort och så "enkel" flödade ändå minnesbilder upp när jag såg filmen. Och framförallt tacksamhet. En oändlig Tacksamhet. Att allt gick så bra. Att jag lever i ett land som kan vårda sådana här små liv. Att Lill-Skruttan var såpass gammal när hon kom. Att hon dessutom var stor för sin ålder. Att hennes lungor fungerade som de skulle. Att hon kunde komma hem till oss redan efter 2 veckor. Att hon mår bra nu. Att hon finns. Ja, framförallt att vi har ynnesten att få dela våra liv med denna vår älskade lilla dotter.
Allt detta bubblade över när jag såg filmen. Och mina tankar gick givetvis nästan oavbrutet till min vän och hennes tvillingar. Allt har dock gått bra för dem även om vägen var lång och knagglig. Det är jag också otroligt glad för.

Att bli förälder är som att påbörja en resa. En resa som man inte har någon aning om hur den ska bli, vart man kommer hamna, vilka omvägar man kommer att ta. Man vet heller inte tack och lov, hur lång den kommer att bli. Det enda man vet är att den troligen kommer ta en till platser man aldrig tidigare sett. På gott och ont. Vissa ställen skulle man nog helst ha velat undvika medan andra är sådana där man skulle kunnat stanna länge länge.
Efter att ha sett färdigt filmen önskar jag så innerligt att alla som påbörjar denna resan skulle kunna få en fin start och få möjligheten att se och uppleva åtminstone en av de där underbara platserna också.
Och känslan av Tacksamhet djupnar.
Nu vill jag bara gå in till min dotter och ligga nära nära.

Och till er som inte sett dokumentären - gör det! Jag tror den ligger ute på nätet fram till mitten av februari eller så. Den är otroligt fint filmad och även om man inte har någon som helst relation till prematura barn så är den ändå en hyllning till den sköra sköra tråd som håller oss kvar här på jorden. Åtminstone en tid.



I filmsnutten nedan ligger Lill-Skruttan med värmelampa. Eller ja, hon solar helt enkelt. Mot gulsoten.
Det karaktäristiska pipandet man kan höra i bakgrundn är fortfarande ett ljud jag förknippar med "Den första tiden". Det ljudet samt lukten av Purell.

video

måndag, januari 25, 2010

Regn regn regn

Idag regnar det inte lite här. Vaknade av att regnet slog mot rutan i morse. Fortfarande häller det ner. En hård vind gör desstuom att det är ännu mer ogästvänligt. En sådan där typisk dag då man helst vill stanna inne och kura med en bok, en film och varm choklad. Men eftesom det är måndag var detta inte möjligt.

Tog Lill-Skruttan till dagis imorse. En sådan morgon då det är hur enkelt som helst att säga "bye bye". Hon tittade knappt åt mig. Målarfärgerna och kompisarna var ju bara mycket mer intressant än gamla mamma, haha! Sådana morgnar är sköna. Då känns det extra lätt att promenera iväg till jobbet. På vägen blåste mitt paraply sönder. Vilket det är i ordningen vet jag inte. Jag har tappat räkningen. Paraplyer och denna staden går inte så bra ihop. Det blåser oftast alldeles för mycket för att paraplyer ska göra någon som helst nytta. Ändå envisas jag med att skaffa nya. Och använda dem. Hur korkad får man bli egentligen. Det måste vara ett tecken på dumhet eller möjligen obotlig optimism?

Nu precis började det regna in från fönstret där jag sitter! Alltså amerikanska byggen håller helt klart inte samma standard som svenska. Det bara är så. Inte "vanliga" byggnader iallafall. Både här på min nuvarande arbetsplats och på min förra har jag sett horribla vattenläckage när det är dåligt väder. Och ännu horriblare lösningar. På förra arbetsplatsen hade vi en ingång från källarplanet och där rann regnvattnet alltid i en strid ström från taket om vädret var dåligt. Men vad gjordes åt detta? Jo man placerade helt enkelt en stor plasttunna under vattenstrålen. Inte som akut årgärd utan varje gång detta hände. Jag funderade alltid över varför ingen blev orolig över att detta vatten ju måste komma från taket på den 12 våningar höga byggnaden, vilket i sin tur måste betyda att det rinner hela vägen i väggar och isolering innan det kommer ut i form av en vattenstråle i källaren. Kanske inte det bästa ur mögel- och fuktskadesynpunkt?

Själv längtar jag till att labbet intill ska vara färdigrenoverat. Jag har då blivit lovad en riktig skrivplats där. Ett eget skrivbord. Att slippa sitta i fönstret ska bli skönt. Även om min utsikt för närvarande är helt fantastisk så kommer jag gladeligen att byta bort Chrystler Building mot en plats som är min egen. Där jag slipper trängas med skrivare och diverse gemensamma saker. Och framförallt där man kan se datorskärmen även soliga dagar utan att känna sig halvt blind. Och dessutom slippa Niagarafallet på insidan av fönstret så man måste flytta alla papper och pärmar (för att inte tala om datorn) från översvämningen som bildas vid fönstret. Hm, nog klagat. Nu ska jag ringa maintenance så de får komma hit och täta fönstret.


*) Bilderna är tagna i morse med min mobil så kanske är kvaliteten inte den bästa. Men så är det när man tar bilder "i språnget".

lördag, januari 23, 2010

Dagens

Dagens ute






Dagens inne













Dagens inköp

fredag, januari 22, 2010

Fredagstema - motion

Okej nu ska jag försöka skriva* veckans Fredagstema. Det är fortfarnde Sparkling som står för temat och idag är det Motion.
Hm, ja vad ska jag säga egentligen? Motion. Något som alla vet är bra och som alla borde göra lite till mans. Om så bara för sitt get välbefinnande.

Vad gäller min motion lever den för tillfället ett rätt undangömt liv. Tyvärr. Jag har under hela mitt liv varit en ganska fysiskt aktiv person. Inte alltid i form av regelbunden träning kanske, men under större delen av livet så har jag tränat hyfsat regelbundet. Som barn och ung var det framförallt simning. Många och långa träningspass har avverkats i diverse bassänger. De år jag höll på som mest var det 8 pass i vecka, vilket innebar ca 14,5 timmar per vecka. Antal simmade km (i snitt) under en normalvecka var väl ca 30-32. Och även styrka och löpning ingick vilket kanske resulterade i ca 7-15 km sprunget i veckan. Ovanpå de dryga 30 simmade då. Så jo, det var verkligen träning.

Det var nog här jag grundlade min grundkondition. Den jag mer eller mindre lever på idag. På gott och ont. Gott för att det är bra att ha en grundkondition att alltid kunna "falla tillbaka" på. Oavsett hur otränad jag än är för tillfället, så brukar det gå relativt snabbt att komma igång när jag väl börjar träna. Ont för att det under mina icke-motions-perioder kan vara svårt att motivera sig att dra igång igen eftersom min vardagsfysik fortfarande är helt okej. Ja, till och med bättre än många andras. Men motion handlar ju inte alls om att jämföra sig med andra utan med sig själv. Så därför borde jag verkligen försöka få igång min motivation till att träna nu. Den har legat nere sedan Lill-Skruttan kom vilkt märks tydligr på det egna flåset.

Första året kändes det helt befogat. Jag hade helt enkelt vare sig tid eller ork. Jag var hemma 3 månader efter att hon kom. Sedan drog mitt heltidsarbete igång igen och jag hade ovanpå detta en pendlingstid på dryga 2 timmar per dag. Mina dagar började ofta med en tidig morgonmatning vid 5-tiden och sedan tog jag tunnelbanan och bussen till jobbet. Sedan var jag hemma ca 11 timmar senare. Att beskriva mitt dåvarande vardagstillstånd som trött var en ren och skär underdrift. Eftersom nätterna ofta inte erbjöd mer än ca 4-5 timmars sömn i sträck så bidrog även detta till att jag då prioriterade sömn sömn och åter sömn framför träning. Inget konstigt alls.

Men så bytte jag ju jobb förra våren. Då tänkte jag att jag skulle börja träna igen. Plötsligt hade jag ju två timmar över per dag bara för att jag slapp pendlingen. Men inte blev det någon träning inte. Fråga mig inte riktigt vart de där extra 2 timmarna egentligen tar vägen? Jag tror att en hel del slukas av jobb. Mer jobb. Särskilt de första månaderna på nya jobbet så kände jag det lite som att trampa vatten i en strid ström. Allt var så nytt. Allt tog tre gånger så lång tid. Men en del av den f d pendlingstiden har helt klart även gått till att öka vår vardagliga livskvalitet. Som att sova längre på morgnarna, dela på dagislämning resp hämtning. Ha en lägre trötthets- och stressnivå i vardagen. Otroligt härligt och inte en dag för sent. Men min träningsmotivation lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Fast det vore ju trevligt om jag nu när våren kommer kanske kan leta rätt på min motivation igen. Motionsmotivation. Att dra på sig springskorna och börja flåsa tillsammans med alla andra som joggar runt i Central Park.

Sedan vill jag även inflika att motion för mig inte enbart behöver handla om just den sortens träning som ett pass på gymmet eller löpning utgör. Vardagsmotion är ju även att helt enkelt röra på sig i sin vardag också. Du bygger kasnke inte så mycket muskler eller får en otrolig kondis, men rent hälsomässigt är det bra att röra på sig även om det inte handlar om några enorma svettinsatser. Och vi promenerar rätt mycket. Jag älskar att promenera i staden. Förra helgen gick vi hela vägen ner till Union Square och tillbaka. Det är en hyfsad sträcka faktiskt. Nästan 50 block i nord-sydlig riktning och ett antal i öst-väst. Vilket skulle motsvara drygt 5 km ner och lika mycket hem. Så ungefär 1 mil gick vi.

Men visst. jag borde ta tag i det här under våren. Verkligen. För innerst inne vet jag ju att jag mår bättre. Både fysiskt och mentalt. Att får vara slut i kroppen också, inte enbart i huvudet...



*Ledsen men idag blev det inga bilder. Hade inga träningsbilder i datorn och orkar inte leta upp några på nätet. Sorry!

Som vanligt

...så har jag inte skrivit Fredagstemat i tid. Men det kommer. Så småningom. Frågan är bara när.

Ikväll ska vi vara barnvakter igen. Fast numer känns det nästan inte som att vara barnvakt. Vi passar varandras barn så ofta nu att allt går på rutin. Det äts middag ihop, det leks och det badas. Sedan pyjamas på och läggning. En i vår lägenhet och den andre i sin egen säng i lägenheten tvärsöver. Så smidigt. Och framförallt så verkar de små Gullungarna älska det! Lill-Skruttan är iallafall helt överförtjust i W och frågar varje morgon efter honom. Sedan varje kväll när vi kommit hem från dagis. Så ja, det är helt klart en win-win för alla inblandade. Barnen och oss föräldrar. Bilden är från förra veckan. Är de inte söta där de sitter och väntar på att middagen ska serveras...?!

onsdag, januari 20, 2010

Utekväll

Ikväll ska vi ut och äta med M´s labb. Det är den årliga s.k Christmas Dinner som ska äga rum. Den är alltid i slutet av januari. Behöver jag nämna att M´s chef inte är kristen och därför inte firar jul?? Så kanske ska den kallas Holiday Dinner...?

I år kan jag följa med. Förra året stannade jag hemma eftersom vi då inte hade någon annan barnvakt att tillgå än Lill-Skruttans lärare. Och det kostade en del. 20 dollar per timme. Vilket de två gånger vi anlitade henne kostade oss ca 90 dollar. Så mycket tyckte vi inte att en "labbmiddag" var värd. Men nu har vi ju våra underbara grannar! Så de kommer hämta Lill-Skruttan på dagis. Sedan får hon leka med W tills det är läggdags. Då blir hon omstoppad och nattad av W´s mamma. Jag hoppas det går bra. Men det brukar det göra.

Själv ser jag fram emot en 3-rätters middag på restaurang tillsammans med trevligt folk!

tisdag, januari 19, 2010

Före och efter senaste IKEA-turen

Häromdagen åkte vi ju till IKEA för att hitta något bra system för att förvara Lill-Skruttans leksaker. Hur gick det då kan man undra.
Jodå, det gick över förväntan. Zipcaren fungerade finfint. Vi hittade utan några som helst problem till Red Hook i Brooklyn där vårt närmaste IKEA ligger. Självklart hjälpta av både utskriven färdbeskrivning samt att vi kände igen oss efter några av våra promenader i Brooklyn. Några av dem till och från IKEA faktiskt.

Vi hade redan tidigare pratat om att köra vidare med samma "serie" som vår TV-bänk är. Bestå. Fördelen med det är att man då kan få ett mer enhetligt intryck i vardagsrummet vilket förhoppningsvis ska göra att det inte ser alltför plottrigt ut. Det blev alltså en titt på "Bestå" när vi väl var framme. Sedan lunch. Köttbullar med potatismos till M och en barnportion av samma sort till Lill-Skruttan. Gravlax till mig. Avslutningsvis varsin "prinsessbakelse". Mmm.... Allt till det otroligt låga priset av 13 dollar! Sedan blev det lite omkringspring för Lill-Skruttan innan vi gick för att plocka ihop våra saker. Självklart inhandlades även en del smått och framförallt gott! Fikabröd till eftermiddagsfikat blev mandeltårta samt kanelbullar. De senare av gigantisk storlek!

Väl hemma skruvade M ihop alltet på ett litet kick! Sedan hade vi Lill-Skruttans kompisar W samt R över på fika tillsammans med deras mammor. En jättemysig, om än rätt aktiv och ljudlig, eftermiddag.

Hur blev då resultatet?
Bedöm själva.

FÖRE:

Innan såg det ut såhär. En leksakshög i ena hörnan nedanför fönstret.


Närbild på en del av leksakerna.


EFTER:

Katträdet något flyttat till vänster och nu ett lågt skåp istället för en rörig hög leksaker.


I dagsljus ser det ut såhär i rummet nu.


Close up.


Sesam öppna dig!
Såhär fint bor leksakerna nu.

Eftersom skåpet är såpass lågt kan Lill-Skruttan även använda ytan ovanpå till att antingen leka på, eller stå och se ut genom fönstret. Vi hoppas att man även kan använda den som sittplats ifall man har fest med lite fler gäster. Då kan man kanske lägga ett par kuddar ovanpå och vips har man en sittbänk!


Kan även meddela att IKEA-fikat blev populärt. Bullarna och mandeltårtan verkade falla våra gäster i smaken. Det blev en riktig långfika med både te och kaffe samt IKEA-fikabrödet. Mycket prat och skratt.
Under och efter fikat var det full fart på de små gästerna. Det var så roligt att se de leka tillsammans. Och när alla gått hem var Lill-Skruttan helt slut. Efter maten däckade hon redan innan klockan var halv åtta. Själva var vi ganska trötta men otroligt nöjda och glada efter en intensiv dag. Och vi avslutade kvällen med att titta på de första avsnitten av 24, vilka vi missade häromdagen.

GRATTIS!!!!!!

Idag har Svägerskan födelsedag!!
Eftersom alla bilder från vår jul i Skåne ligger på M´s dator så måste det bli en gammal bild här. Här är en från i mars förra året när jag var i Sverige och hälsade på. Så lägg till nästan 1 år på den blonda snyggingen till höger så har ni min härliga Svägerska som hon ser ut idag!

Loff, Lill-Skruttan och Svägerskan i en bild från mars 2009.

GRATTIS!
Hoppas du får/fått en riktigt härlig dag och en mysig kväll!

måndag, januari 18, 2010

Förvaring

Som jag skrev om i inlägget nedan (Fredagstemat) så har vi inte så mycket förvaringsutrymme. Just nu är det framförallt leksaker som allt som oftast är spridda i lägenheten. Det gör att det väldigt snabbt blir rörigt. Vi har försökt samla de flesta leksakerna i en hörna vid fönstret men det ser ändå mest ut som en "hög" med leksaker. Och är dessutom jobbigt att städa eftersom man måste lyfta på varenda pinal för att komma åt att dammsuga.

Så nästa projekt är att hitta en bra förvaring för om inte alla, så åtminstone de flesta av dessa leksaker. Imorgon är det holiday (Martin Luther King Jr Day) här. Då är dagis stängt. Alltså har vi hyrt en zipcar och nu är en IKEA-tur inplanerad. Leksaksförvaring samt allmänt godis- och mat inköp ska försöka hinnas med.

Vi får se hur det kommer att gå. Men jag hoppas att vi hittar ett bra nytt "hem" för Lill-Skruttans leksaker. Sedan står säng på listan, men det blir inte IKEA eftersom deras sängar är längre än den amerikanska standarden vilken är exakt den storlek som ryms i vårt sovrum.
Som sagt, utrymme är en bristvara här....


fredag, januari 15, 2010

Fredagstema - mitt drömrum

Så är det fredag igen och det är fortfarande Sparkling som står för temat. Idag är det Mitt Drömrum. Hm, svårt tycker jag för jag har nog egentligen inget specifikt drömrum tror jag.

Just nu är väl allt som gäller just rum, eller snarare utrymme för vår del, nästan enbart fokuserat på storlek. Jo, för storleken HAR betydelse. Faktiskt.
Vi bor som många av er nog redan känner till, i en liten lägenhet. Här i USA anger man ju inte boytor i kvadrat. Iallafall verkar man inte göra det med lägenheter. Och i de fall man faktiskt gör det så är det alltid kvadratfot. Vadå fot!?! JAG har noll uppfattning om vad en kvadratfot är. Visst kan man räkna och omvandla, men sådär direkt får jag ingen som helst bild om storleken på en lägenhet eller ett hus. Om någon säger att de köpt en lägenhet på 90 eller ett hus på 160 kvadratmeter så plingar det till i huvudet och jag får en känsla för hur stort det är. Men 200 kvadratfot säge mig ingenting. Nada. Jaja, det är nu inget större problem eftersom man här då inte anger boytan så ofta i kvadratfot utan snarare i antal rum. Sovrum då närmare bestämt. Man pratar om 1-bedroom och 4-bedroom apartments. Hur många andra rum som finns verkar inte vara särskilt intressant. Inte storleken på rummen heller uppenbarligen.

Vi bor således i en 1-bedroom apartment. Vilket såklart betyder att vi har 1 sovrum. Vad man inte får veta är att det i den här beskrivningen är att detta för vår del också betyder att lägenheten har 1 vardagsrum, där vi även har matbord eftersom köket är ett s.k arbetskök där det inte ryms något bord. Vi har en liten hall samt ett badrum också. Rent uppskattningsvis tror vi att vår boyta är ca 45 kvadratmeter. Vad detta är i fötter har jag ingen aning om och bryr mig heller inte om att ta reda på.

På denna yta bor vi. Jag, M och Lill-Skruttan samt våra två katter Lipton och Tazo. Det går bra.. Men visst hägrar större ytor i mina framtidsdrömmar. Ett extra rum hade varit fantastiskt! Att slippa dela sovrum med Lill-Skruttan som bökar och stökar mycket nattetid. Jag tror dessutom att vi stör henne en del i och med att vi delar rum.

Att ha förrådsutrymme vore en enorm lyx! För självklart finns det inga som helst förråd till lägenheterna här på Manhattan. Det skulle bli alldeles för dyrt. Med tanke på vad kvadratmeter (eller kvadratfots-) priset är så existerar inga källar eller vindsförråd här. Inte till de vanliga lägenheterna iallafall. Kanske är det annorlunda om man bor i en lyxvåning på 5th avenue vad vet jag? Men tänk er själva. Om man skulle lägga till ett förrådsutrymme till varje lägenhet i de här skyskraporna skulle det ju säkerligen resultera i att man måste bygga flera våningar till!!!! Och detta är såklart inget man gör. Alltså har vi i vår ca 45 kvadratmeterslägenhet även Lill-Skruttans vagn samt diverse andra saker som vi försöker förvara så gott vi kan. En hel del har vi lyckats trycka in i våra garderober. De är dock inte heller så stora så vi har försökt att skaffa förvaring i form av extra låd- och hyllsystem också. Men vagnen får stå på vardagsrumsgolvet för den ska vi ju använda varje dag. Kanske inte särskilt snyggt, men så får det bli.

Jag hade inga bra bilder på rummet, men här syns vagnen lite bakom Lill-Snorpan.
Vi har p g a att utrymmet i sovrummet också minskat (i-och-med att Lill-Snorpans säng tog en viss plats där) även flyttat ut en byrå till vardagsrummet. Kanske inte så snyggt, men nödvändigt i trångboddhetens namn....
(obs! bilden är från i somras)


Nu är det nog kanske rätt vanligt med trångboddhet just här där vi bor. Eftersom Manhattanhyrorna är nästan lika svindlande höga som vissa av husen här, så är det vanligt att man tränger ihop sig. Studenter bor med en eller flera s.k room mates. Familjer med flera barn och ibland även sina egna eller svärföräldrar bor tillsammans på ytor som man i Sverige kanske skulle bo 2 personer i. Det märks även på det viset att affärer som Container Store, Home Depot, Bed Bath & Beyond etc har mängder med olika lösningar för trångboddhet. Med lösningar menar jag då olika sätt att effektivt öka sin förvaring av saker utan att det ska ta alltför mycket plats i bostaden.

Här till höger i bakgrunden syns vad vi kallar vår "diaper station", alltså där vi förvarar blöjor och wipes. Det är ett Elfa lådsystem som vi köpte på Container Store. Dels för att få bort blöjförvaringen från bokhyllan där blöjpaketen tidigare låg. Men även för att få lådor där vi lägger Lill-Snorpans smutstvätt. Kanske inte heller detta så särskilt stilfullt att ha i vardagsrummet, men i brist på utrymme så hamnar förvaringen där.
Ni som såg hur det blev efter att vi klätt bokhylledörrarna med tyg kan här se hur det såg ut innan när dörrarna var genomskinliga.
(även denna bild är från i somras)


Såhär ser det allt som oftast ut vid soffan. Ja, i större delen av hela vardagsrummet faktiskt. Iallafall så länge Lill-Skruttan är vaken och aktiv. Alltså en lekplats.
På kvällarna försöker vi plocka undan det mesta, men vi har ingen bra förvaring till de flesta av hennes leksaker så det ligger på vår "att-skaffa-lista".


Förutom att vardagsrummet får tjäna även som lekrum samt blöjbytarställe, så har vi även skaffat oss en liten arbetshörna i form av Elfa hyllstystem. Under skrivbordet syns ytterligare en likadan förvaringsanordning som i bilden ovan. Här ligger för tillfället en del gamla leksaker och kläder som inte används längre.
Tyvärr är vi inte så ordningsamma vare sig M eller jag, så vårt skrivbord är ofta mer eller mndre belamrat med diverse saker, som pappershögar, kameror, ibland även kläder (!) etc. Det gör att vi ändå oftast sitter vid matbordet eller i soffan när vi använder våra datorer.


Så ja, Mitt Drömrum...?
Vackra inglasade vinterträdgårdsrum, mysiga bibliotek, film- och TV-rum, härligt stora kök, hobbyrum eller eget gym i all ära. Men inget av detta är för tillfället Mitt Dömrum.
Nej mitt Drömrum är nog just det där extra rummet vi inte har just nu.
Ett rum där Lill-Skruttan skulle kunna ha en egen säng och kanske det mesta av sina leksaker. Ett rum där man ev skulle kunna smälla upp en extra sängplats om man skulle få besök.
Ett rum där man skulle kunna klämma in vagn och blöjbytarstation.
Så att vårt vardagsrum återigen skulle kunna inta sin plats som just vardagsrum.
Eller kanske är mitt drömrum egentligen just detta?
Ett Vardagsrum som är ett Vardagsrum?!

Kommer senare

Vad är det som kommer senare? Jo, mitt Fredagstema såklart.
I vanlig ordning är jag sen med det, men det kommer. Kanske ikväll eller under helgen.
I övrigt har jag inte så mycket att berätta just för tillfället.
Mer än att vi var barnvakter igårkväll till grannarnas lille W.
Hämtade honom på dagis för första gången och det gick jättefint även om han såg lite förvånad ut när han såg mig, M och Lill-Skruttan istället för sin egen pappa som annars brukar hämta honom. Men Lill-Skruttan tog honom resolut i ena handen (det har jag aldrig sett förut så det måste vara något hon lärt sig på dagis) och började promenera.
Det är otroligt roligt att se dem tillsammans. Båda verkar tycka om varandra. Genuint. Visst blir det bråk titt som tätt. Man vill ju gärna ha samma leksaker samtidigt. Men bådas ansikten lyser som små solar när de får syn på varandra. Och Lill-Skruttan är i vilket fall oerhört glad i W.

Kvällen gick fint. Middag, bad, lek och nattning. Inga problem.
Sedan avslutade M och jag med att titta på ytterligare ett avsnitt av "The Wire".
Idag är det fredag och det känns jätteskönt! Helgen stundar. Inga direkta planer finns vilket också känns skönt. På måndag är det en s.k Holiday. Inte för alla, men dagis är stängt så M och jag kommer att dela på den dagen med Lill-Skruttan. Det blir alltså en lite längre helg än vanligt!

torsdag, januari 14, 2010

3 miljoner

Inför katastrofen som utspelar sig på Haiti just nu känner jag mest hjälplöshet och maktlöshet.
Vi har just fått email via jobbet om olika sätt att hjälpa (utdrag ur detta email kan läsas i slutet av inlägget). Donationer. Det är ju amerikanerna bra på. En av de sätt min arbetsgivare säger att vi kan bidra är genom att skicka pengar till deras egen Center for Global Health organisation. Jag är ju som sagt anställd av ett av New York Citys största sjukhus och självfallet har de folk ute i världen också. Även så på Haiti.

Hittills tror man att upp emot 50.000 har omkommit. Fortfarande saknas massvis.
3 MILJONER. Det är vad Röda Korset just nu uppskattar antalet personer som drabbats av jordbävningen i Haiti. Det är en helt sanslös siffra. Oförståelig!
Känslan av maktlöshet och hjälplöshet blir inte mindre av att försöka inse hur stor denna siffran verkligen är. Tre miljoner. 3.000.000. Som en jämförelse kollade jag upp antalet som drabbades av Tsunamin i Thailand den där ödesdigra dagen i december 2004. Enligt FN omkom då knappt 5.400, knappt 3.000 saknades och drygt 58.500 "påverkades".

Det sätter tragedin i Haiti i ett nytt perspektiv. Iallafall för en svensk. Tsunamin drabbade svenskarna hårt eftersom så många svenskar omkom där. Vi är därför väl informerade om denna katastrof. Många är vi som har gråtit. Åt bilder på TV. Tillsammans med personer vi kände som förlorade någon där. Denna katastrof satte definitivt ett känslomässigt landmärke hos alla oss svenskar. Jag tror inte att katastrofen på Haiti kommer att kännas på samma sätt. Just för att det denna gång är längre ifrån oss. Katastrofen kryper inte lika nära inpå. Man har inte släktingar, vänner, kollegor som har drabbats. Inte som det var efter Tsunamin. Då kröp katastrofen innanför huden på de flesta av oss. Vi blev delaktiga. Men jag tror att vi alla ändå kan inse storleken på denna tragedi på Haiti. Om inte annat så genom att i våra tankar jämföra antalet personer som drabbades i Tsunamin med det antal som drabbades av det kaos som just nu pågår där.

Maktlöshet och hjälplöshet.
Men något borde man ju göra. Något litet.
Jag tror jag ska skicka dem en check. Center for Global Health. Eller någon annan hjälporganisation. Röda Korset?
Det är det minsta jag kan göra just nu känner jag.



Nedan är ett utdrag ur det email vi fick från min arbetsgivare idag:

Dear all --

You've no doubt heard about the devastating earthquake that shook the lives of 3 million people in Port-au-Prince, Haiti.
A series of "health aftershocks" will now follow in three waves -- first from deaths from untreated injuries, then from illness from lack of clean water, housing and sanitation (diarrheal disease and respiratory infections) and finally extreme food insecurity. And all this in a setting that can ill-afford any further systemic injuries.

The GHESKIO clinic is in the center of the most devastated area of Port au Prince.
Many of you have asked how you can now help.Weill-Cornell will serve as a conduit to direct funds to GHESKIO for emergency relief efforts. All funds will be transferred to GHESKIO under the leadership of Dr Jean Pape.

If you're looking to help, see this link (http://wcmchelpshaiti.org) to help spur donations for relief. Please send around to friends and family; even a little bit will go a long way here. The Center for Global Health website is www.med.cornell.edu/globalhealth for updates and information.

onsdag, januari 13, 2010

En dag av eftertanke

Idag är det på dagen exakt 5 år sedan M´s pappa lämnade oss.
Det känns som det var igår.
Det känns som det var ett helt liv sedan.
Så mycket har hänt sedan dess.

Det jag sörjer mest är nog att han aldrig fick chansen att träffa Lill-Skruttan. Att hon inte kommer att ha sin farfar hos sig när hon växer upp. Inte heller sin morfar eftersom min egen pappa gick bort för många år sedan. Jag tror de båda två hade blivit utomordentliga som mor- resp farfäder.

Det som glädjer mig mest är nog att jag ändå fick möjligheten att lära känna M´s pappa. Att jag kunde etablera min egen relation till honom. Att jag nu har min egen bild av honom. En bild jag bär med mig och därmed kan ge lite av till Lill-Skruttan. Ännu en pusselbit som hon kan få av sin farfar att lägga till de som hon kan få av M själv, och av hans familj.
Det är jag glad åt.

Min egen pappa hann ju M aldrig träffa. Han gick bort långt innan jag ens kände till M´s existens. Så sitt morfarspussel får hon lite färre bitar till. Tyvärr.

En extra tanke och kram vill jag idag skicka till Svägerskan.
Men också en kram till en vän som jag vet fick sitt otroligt efterlängtade barn idag! Nu är flera års väntan och berg-och-dalbaneåkande över för er del! Ett nytt litet liv har tittat ut. Lika mirakulöst som det alltid är när en ny person får se dagens ljus.
Och allt detta gör att man ändå bara måste känna en enorm vördnad, glädje, lycka och tacksamhet inför vår tid vi faktiskt har här. Man föds och man dör. Ett ständigt kretslopp.

tisdag, januari 12, 2010

Vilket lyft!

I söndags gjorde vi det äntligen. Fixade dörrarna till vår TV-bänk resp våra bokhyllor. Vi har tänkt och planerat för att göra det ända sedan vi köpte bänken samt dörrarna till bokhyllorna. Eftersom det är glasdörrar ville vi "klä" dem med tyg. Men första hindret var att hitta något tyg vi gillade och som vi tyckte passade för detta ändamål. När vi väl hittade ett på Ikea så var det självklart slut. Och det kom aldrig in igen heller. Iallafall inte under de gånger vi besökte Ikea i våras och somras. Så vi gav upp. Men nu i julas när vi var hemma i Sverige och Stockholm passade vi på att ta en tur till Åhléns. Jag minns att de brukade ha mycket roliga tyger, och det visade sig fortfarande vara sant. Där inhandlades en meter av detta Marimekkotyg! Och nu i helgen pysslade vi lite så att det äntligen kom på plats!

Vi är supernöjda! Mönstret var perfekt. Inte för smått. Inte för stort. Inte för rörigt. Inte för stelt. Färgerna passar otroligt bra med både TV-bänken samt mattan. Ja, riktigt lyckat blev det. Och som lök på laxen som man konstigt nog kan säga, så fungerar nu fjärrkontrollen även när TV-bänksdörren är stängd! Och ännu en bonus är att all röra i våra bokhyllor nu är undangömd! Så skönt att slippa se böcker, pärmar och papper som står och ligger huller om buller. I ena bokhyllan har vi dessutom en del av Lill-Skruttans leksaker som också de brukar ligga lite hur som helst. Nu syns inte det och det är så härligt! Nedan är fler bilder från hur det blev.

Tyget stryks innan dörren ska täckas.


Självklart är det M som stryker eftersom jag själv i stort sett aldrig stryker och därför har dålig koll på vårt strykjärn, haha!


Såhär blev slutresultatet!
TV-bänksdörren i mitten var tidigare enfärgat vit.
Hur den såg ut innan kan ni kolla här.


Här en annan vinkel.



Bokhyllorna blev såhär med tyget i dörrarna.
Vi blev väldigt glada över att mönsterpassningen blev såpass lyckad.


Här syns både bokhyllor samt TV-bänk.
Och eftersom jag inte fotade bokhyllorna innan vi satte dit tyget i dörrarna så kan ni gå hit för att se ungefär hur rörigt vi har innanför dörrarna i våra bokhyllor. Detta var dock innan vi ens hade dörrar, men röran är om möjligt ännu värre nu än då i hyllorna...

måndag, januari 11, 2010

Glömsk

I morse kollade jag mobilen och såg att jag fått ett sms från en kompis på jobbet. Under natten. Hon påminde mig om att jag skulle ha en presentation på jobbet idag. Hm, jag kanske inte behöver tillägga att jag sköt upp den? Presentationen alltså. Detta hade jag totalt glömt bort. Efter helgen känner jag mig som om jag är en nykläckt kyckling. Haha! Äntligen ute i den riktiga världen om än fortfarande på lite vingliga ben. Jetlagen verkar vara över. Och jag börjar först nu vara mer "normal" igen efter resan. Förra veckan gick lite som i dimma efter hemkomsten. Och min första arbetsdag var ju inte förrän på torsdagen så det betydde att jag endast jobbade två dagar den veckan. Så kanske inte så konstigt att jag helt glömde bort min presentation. Det var iallafall inget direkt "viktigt", utan ett av våra vanliga labbmöten där vi presenterar regelbundet. Väldigt informellt alltså. Men trots detta måste man ju ändå förbereda sig. Och det hade jag ju inte gjort. Nu har jag fått ett nytt datum. Första februari. Det är noga antecknat i kalendern och ska inte glömmas bort! Jag tyckte mest synd om kollegan som inhandlat cup cakes till mötet. Nu fick vi äta dem under dagen till fikat istället. Uppskattat men jag kände mig ändå lite dum.

Ikväll blir det barnfritt för både M och jag ska gå på en föreläsning på NYU. Så vi har bett våra underbara grannar att hämta Lill-Skruttan på dagis och sedan ha henne under kvällen. Hoppas det går bra. Vi spenderade förövrigt större delen av helgen med just nämnda grannar. Det blev middag med dem både lördag och söndag. Plus en kaffe där på lördagmorgonen. Och någon timme eller två i pay room tillsammans. Jag tror nästan att Lill-Skruttan och grannarnas lille son knappt inser att de faktiskt inte bor i samma hem... haha! Jag tror att de tror att vår lägenhet och grannarnas på något vis är samma hem, men med två ytterdörrar mellan...

Hann även med en s.k "Parent-Discussion Group" idag som dagiset anordnar då och då. Dagens ämne var "Setting limits" vilket kändes rätt aktuellt eftersom Lill-Skruttan definitivt är "riktig" toddler med stark vilja, envishet samt en kärlek att testa gränser. Det var en bra diskussion tycker jag. Inte för att man får något facit i handen direkt, men ibland kan det kännas skönt bara det att höra att andra föräldrar kämpar med ungefär samma saker. Få höra hur de hanterar vissa situationer och hur de tänker och känner. Man inser att man inte är ensam. Och det kan vara värt mycket ibland. Konstigt nog (eller egentligen kanske inte alls så konstigt med tanke på min ofrömåga att hålla tyst) insåg jag efteråt att jag var en av dem som pratat mest.... Vissa bara lyssnade. Lite "fusk" tycker jag. För vadå hallå! Det hette ju inte Parent-Listening Group!!!

Jaja, nu är det dags att avsluta här på jobbet och dra sig hemåt. M och jag tänkte promenera ner till NYU så det är bäst att gå i tid.

söndag, januari 10, 2010

Julklappsbytet

Jag har ju inte berättat vad jag fick i julklapp.
Till viss del eftersom vi hann åka till Sverige innan bloggjulklappsbytesklappen (haha vilket ord!) hann komma fram, men när vi kom hem så låg den ju här och väntade! Jätteroligt!

Att öppna en påse med hemligt innehåll från en person man inte alls vet vem det är. Det kändes spännande...

Tillsammans med ett julkort med en gullig hälsning innehöll den vadderade påsen GODIS!!!!
Å, precis vad en utlandssvensk här i USA vill ha!
God choklad och lakrits!!
Mmmmm....!
Eftersom chokladen öppnades snabbare än snabbt så ser pappret lite malätet ut på bilden. Men det finns fortfarande ett par rutor kvar men de kommer troligen avnjutas ikväll.

TACK Anki!!!!

Och återigen ett TACK till Emma som drog igång detta roliga byte!


lördag, januari 09, 2010

Nu är det nook!

Så har jag gjort det då.
Äntligen. Efter låååång betänketid och funderingar hit och dit.
Jag har även diskuterat lite fram och tillbaks med Marianne som var den som först fick mig intresserad. Samt lite med Annika eftersom hennes man var intresserad av detta han med. Tack för er input!

Jag ska erkänna att jag är dålig på det här med att läsa om alla detaljer, finesser och alla icke-finesser som finns. Om de olika märkena, typerna, modellerna. Pros and cons. Jag har kollat lite. Men måste säga att den mesta infon står M för. Han läser reviews och forum där det diskuteras hit och dit om olika funktioner och "måsten". Olika tekniker och format. Sedan berättar han för mig. Det han läst. Bekvämt? Jo, faktiskt. Och nu kände jag att "näe, jag vill banne mig slå till för annars lär det aldrig bli av." Jag började fundera redan för snart ett år sedan, men det var inte förrän under hösten jag verkligen kände att detta nog ändå kunde vara något för mig. For real.

Så idag blev det promenad till Barnes and Nobles.
Kände och klämde. Tryckte och vägde.
Jo, så får det bli!
Jag slog till.
Tjong!
Tyvärr är det väntetid.
Leveransdatum inte förrän om en dryg månad.
Men trots detta och trots att mitt beslut brände ett rejält hål i plånboken så känner jag mig barnsligt pirrigt GLAD!

Nu får vi se hur jag kommer tycka den dagen jag äntligen får den i min hand.
Min alldeles egen Nook.


Bilder från årets slut och dess allra första dagar


Efter Skåne tog jag och Lill-Skruttan tåget till Södertälje. M kom ett par dagar senare. Självklart lyckades jag att glömma en ryggsäck på tåget. Det var lite mycket att få av resväska, vagn, handväska och barn från tåget. Lite småstressad var jag också eftgersom x2000-tågen aldrig står särskilt länge på stationerna heller. Så ryggsäcken som stod bakom resväskan glömdes helt enkelt bort. Tur i oturen var det inga direkt värdefulla saker i väskan. Så om någon tog den (vilket är troligt eftersom SJ´s hittegods ännu inte fått in den) blev nog den personen grymt besviken. Förutom min necessär och min mössa bestod innehållet mest av tre barnfiltar av olika storlek och tjocklek, blöjor, våtservetter till barn, en pipmugg, ett par vinterbyxor i storlek 86 samt diverse barnmat i form av två burkar frukt, ettt paket cereal samt cheerios. Ja, och så ett par små pekböcker. Kanske inte direkt det mest eftertraktade innehållet för en väsktjuv. Om det inte var någon medlem i en barnfamilj som tog den såklart...

Vistelsen i Stockholmsomstrakten blev också riktigt bra. Umgänge med mamma och O. En del kompisträffar hanns med. Lill-Skruttan fick även bekanta sig med kyla och snö. Mycket mycket snö. Ord som "pulka" blev plötsligt en del av hennes ordförråd. Även om hon kanske glömt det idag. Dock var hon inte riktigt vän med snön. Påbyltad till max (i nyinskaffade vintertäckbyxor) hade hon lite svårt att gå och röra sig som hon ville. Pulkan var okså lite läskig. Men när vi åkte tillsammans med andra barn var det riktigt hejsan...! Då pekade hon med hela armen och ville åka stora backen. Så det blev en tur där med, men i lånad pulka som jag själv kunde sitta i med henne i knät. Det gillade hon jättemycket.
Nedan är en del bilder från de här dagarna.


Ett nytt ord som kom under den här Sverigevistelsen var "ljus". Kanske inte så konstigt med tanke på Sverige i jultider...?


Som sagt, många ljus fanns det....


Snö ute och gran inne.


Nyinköpta vinterbyxorna.


En tur i affären också. Med egen vagn såklart.


Kollar in mejerihyllorna. I Sverige är de ju väldigt välfyllda med diverse saker man inte kan hitta här i USA. Som Risifrutti t ex...


Pulka.


Snö


Lek hos mormor


Nyårsafton


Skål!


Stå på huvudet


Lite läsning med O.


Pulkaåkning och lek med K, N och R


En Briohund var en av juklapparna från mormor.


Vackra vinternypon som vi passerade på väg till en fika i Mälarhöjden.


Här såg vi även denna gran med stjärna i toppen. Stjärna är även det ett nytt ord för Lill-Skruttan. Många stjärnor pekades det på. Adventsstjärnor i var och varannat fönster bidrog såklart till det. Fast "stj-ljudet" är svårt så det blir mer "närna".


Bussen som stod på dagiset bakom mormors hus var skoj!


Isformation från lekstugetaket.


Vinteridyll.


På språng med redan omnämnda Briohund.




Koll på vädret genom fönstret.


Efterlängtad falukorv samt julmust! En kulinarisk upplevelse för en utlandssvensk...


"Plattan" i skymningstid.


På besök hos vännerna H & M där även vännerna A & E anslöt tillsammans med sina gullungar N & M. Här syns M tillsammans med Lill-Skruttan och N.


Vi storgillade deras fondtapet i köket! Kunde inte känt oss mer hemma....!


Granen beundras.


Lill-Skruttan och M har beundrat utsikten.


H och Lill-Skruttan.


Rätt coolt med den upplysta slalombacken alldeles bakom husen. Har inte tänkt på hur nära denna stadsdel den faktiskt ligger.


Med mormor i trappen.


Gott med lite mjölk.