fredag, juli 30, 2010

Bättre

Idag känns allt bättre igen. Gårdagen var ganska hektisk och intensiv på jobbet, men resultatet blev att jag fick mycket gjort! Dels en sak som jag var viktig att få igång innan semestern så det känns riktigt bra. Nu har jag egentligen bara ytterligare två saker till jag verkligen skulle vilja göra jobbmässigt innan vi åker nästa vecka så plötsligt infann sig en känsla av "kontroll" igen. Jag har kontroll. Och det känns så skönt! Kanske är en del av den känslan grundad på det faktum att jag mentalt nu även har ställt in mig på att det endast är de här två sakerna som "måste" hinnas med. Resten kan vänta. Som ni alla så kloka personer sa i era kommentarer i inlägget nedan; det handlar om prioriteringar och att försöka strukturera sin tillvaro så att man kan fokusera på det som måste göras, men att allt annat faktiskt kan vänta lite.

Gårdagskvällen avslutades dessutom hos våra vänner där Lill-Skruttan levde loppan tillsammans med vännen R. Så mysigt att se dem tillsammans. Det blev en perfekt avslutning på dagen faktiskt. Trots att både M och jag var rätt trötta så känns det så enkelt att träffa just dessa vänner. Avslappnat och mysigt. Efter det varvade jag ner lite hemma och somnade sedan tidigare än vanligt och sov riktigt bra.

Dagen kommer att handla mycket om att försöka få åtminstone en, helst båda, av de där "måste-sakerna" gjorda på jobbet. Om det lyckas eller åtminstone lyckas halvvägs så tror jag att jag kan slänga av mig "stressrocken" för denna gången.

Och TACK igen för alla era insiktsfulla kommentarer och er peppning till inlägget nedan! Ni är guld värda!


onsdag, juli 28, 2010

Nattliga tankar

Trött men har svårt att slappna av. De senaste dagarna har jag känt mig stressad. Mycket som snurrat i huvudet. Jobb, planering och tankar inför vår förestående Sverigeresa, funderingar inför framtiden och såklart även det vardagliga. Det handlar inte direkt om den sortens stress då man springer runt som en virrig höna och försöker göra tusen saker samtidigt, nej det här känns mer som en känsla av att försöka upprätthålla någon slags kontroll. Kontroll över sin vardag. Sitt liv. Allt som bör fixas. Allt som ska hinnas. Så kan det vara lite då och då för mig. Oftast lyckas man ändå kliva upp på fast mark. Men just för tillfället känns det lite som att springa på ett löpband. Det spelar liksom ingen roll hur hög hastighet jag har, hur mycket jag anstränger mig. Jag kommer ändå inte framåt.

Så varför känns det jobbigare just nu? Livet snurrar ofta snäppet för snabbt runt mig tycker jag. Men oftast kan jag som sagt hålla ungefär samma takt. Kanske något eller några steg efter men ändå hållbart. Nu känns det lite som om jag inte riktigt orkar. Som om det är ett par bollar för mycket i luften för att jag ska klara att jonglera utan att tappa alltför många av dem.

Jag har inget svar. Kanske är det endast den förestående semestern som gör detta? Det extra trycket att hinna avsluta vissa saker på jobbet. Innan semestern. Plus min längtan efter ledighet. Ni vet, ibland känns semestern aldrig lika långt bort som de där sista arbetsdagarna innan man får ledigt. Jo, jag tror att den där extra bollen som fått min jongleringskonst att fallera just nu faktiskt är jobbet. Just nu har det varit lite för mycket. Min lista är lång. Allt jag skulle vilja hinna. Och kanske är det så att nu när jag faktiskt börjar inse att jag inte kommer hinna med allt, inte på långa vägar, då kryper stressen fram ur vrårna. Smygande. Tipp tapp tipp tapp.

Ytterligare något som ökar på känslan av icke-kontroll tror jag är att jag inte sover så bra. Vilket är typiskt tecken på stress. Iallafall för min del. De senaste kvällarna har jag varit trött men har svårt att varva ner. Så istället för att lägga mig tidigt håller jag mig uppe. Ser på TV, läser, surfar.... Allt möjligt för att hålla min hjärna igång. Få den att tänka på "annat" som ett sätt att slippa tänka på allt som kan stressa upp mig. Cheap entertainment. Easy in easy out. Jag vet att det inte är någon hållbar strategi. Men just nu har den fungerat. Men visst, det är väl lite som konstgjord andning. Jag borde skärpa mig. Borde lägga mig tidigt. Borde. Men det är svårt när man inte riktigt kan hitta strömbrytaren. Inte riktigt kan stänga av.

Imorgon är det torsdag. Kanske ska jag bara försöka acceptera att jag inte kommer att kunna beta av min lista innan semestern? Förlika mig med den tanken. Bli vän med den. Och sedan gå och lägga mig tidigt. Kanske? Imorgon?

Matupplevelse

Det är ju snart en vecka sedan vi var ut och firade vår bröllopsdag. På restaurangen WD50 som ligger på Clinton Street på Lower East Side. Restaurangen öppnades och ägs/drivs av "kändiskocken" Wylie Dufresne. Vi hade blivit tipsade om den här restaurangen för några år sedan av M´s chef, vars stora intresse här i livet förutom vetenskapen, är att äta gott på bra ställen. Efter det har vi hört andra som talat om den, men jag ska erkänna att jag kände mig rätt skeptisk i början. En titt på menyn då när vi först hörde talas om stället gjorde mig inte sådär väldigt sugen. Mycket lät väldigt konstigt och vissa saker lät inte ens gott. Det var nog framförallt kombinationerna mellan vissa ingredienser och smaker som jag tyckte lät lite väl udda för att göra mig sugen att testa. Men skam den som ger sig. Med tiden har vi som sagt fått höra mer och mer om Dufresne och hans WD50. Jag som även följt "Top Chef" under flera säsonger har sett Dufresne dyka upp där ett par gånger som gästdomare och blev väldigt intresserad av hans "stil" efter att de pratat lite mer om den i programmen. Så med tiden mognade det hela och vi pratade mer och mer om att ändå pröva. Molecular Gastronomi. Vi var väldigt nyfikna på det konceptet.



Såhär ser WD50 ut från gatan. Restaurangen sticker verkligen inte ut så om man inte kö´ände till den vore den lätt att missa när man passerar.


När jag googlade "Molecular Gastronomy" fick jag bl a upp en artikel i den vetenskapliga tidsskrften EMBO skriven av Hervé This en av grundarna till fenomenet, där han försöker klargöra lite mer om vad detat egentligen är för något. Artikeln har ett par år på nacken men jag gissar att det mesta fortfarande gäller. I ett av de inledande styckena kan man läsa detta:

"First, I will define molecular gastronomy, because there is still much confusion in the media about the true meaning of this term, in part because of mistakes Nicholas Kurti and I made when we created the discipline in 1988. But I will start by distinguish between cooking and gastronomy: the first is the preparation of food, whereas the latter is the knowledge of whatever concerns man's nourishment. In essence, this does not concern food fashions or how to prepare luxury food—such as tournedos Rossini, canard à l'orange or lobster orientale—but rather an understanding of food; and for the more restricted ‘molecular gastronomy’, it is the chemistry and physics behind the preparation of any dish: for example, why a mayonnaise becomes firm or why a soufflé swells.

Of course, the ‘molecular’ in molecular gastronomy has the same definition as it does in molecular biology. The similarity is intentional, because chemistry and physics are at the core of this discipline, and I will return to this point to explain how physics and chemistry can change cooking. But it is clear that molecular gastronomy is a new science, and that there is already much more to it than what we read in the press. It is quite possible that a European Molecular Gastronomy Organization will one day be created; there are already such organizations in many countries, such as Argentina, Switzerland and Spain. Molecular gastronomy has developed the furthest in France, where the Fondation Science & Culture Alimentaire (Foundation ‘Food Science & Culture’) has been created this year by the French Academy of Sciences."

Denne Hervé This har även en egen blogg så om ni är mer intresserade kan ni ju alltid kolla in den. Men nog om teorin bakom det hela. Hur var själva restaurangbesöket egentligen?? Jo, jag kan bara beskriva det med ett enda ord egentligen, och det var att det var en UPPLEVELSE! För de flesta sinnen. Smak, syn och till viss del doft. Jag kan säga att detta besök inte liknar något besök jag gjort på någon annan restaurang tidigare i mitt liv. Nu är jag ju inte heller någon som har stor erfarenhet av fina restauranger eller så, men jag tror ändå att just upplevelsen på WD50 är väldigt unik även för de med mer restaurangvana.

Just detta att det finns en tanke med alla rätter. Man kan på något vis nästan se idén bakom varje rätt. Liksom följa den som en röd tråd från den första idén ända till slutet vilket såklart är den färdiga rätten. Allt är noga noga noga genomtänkt. Och det roligaste av allt är att detta inte enbart handlar om att äta vällagad mat av fina råvaror, utan att Dufresne liksom vänder upp-och-ner på allt. Kränger ut-och-in på ens gamla föreställningar om mat, smaker och "klassiska anrättningar". På gamla begrepp. På vad olika rätter är och hur de ska smaka. På vilka ingredienser och smaker som kan kombineras. På hur de olika råvarorna "ska" kännas mot tungan. Textur. Smak. Färg och Form. Allt är av yttersta vikt. Inget är lämnat åt slumpen. Det älskade jag! Mycket är snillrikt, unikt och mycket mycket annorlunda. Ytterligare en av de saker jag verkligen beundrade var hans talang och sinne för just smak. Hur vissa av de rätter vi åt bestod av ingredienser som var för sig visserligen var goda, men som när man åt tillsammans formligen exploderade i munnen. På något vis skapades ytterligare en smakupplevelse när man tog in alla ingredienser tillsammans. En "ny smak". Det tycker jag är snudd på konst. Som när en konstnär känner sina verktyg så väl att han eller hon kan skapa något helt nytt trots att man använder material som funnits i århundraden. Eller när kompositörer kan skapa ny musik av samma toner och skalor som funnits hos oss i evigheter. Det handlar alltså om komposition och kombination. Nytänkande och nyskapande.


Här är ett foto på vår "smakmeny". Kvaliteten är väl inte så bra, men om ni vill så kan ni klicka på den för att se de olika rätterna lite bättre.

Vi valde att prova den så kallade "Tasting menu" där man serveras många rätter. Varje rätt är såklart inte särskilt stor utan mer som en liten förrätt. Vissa mer som små munsbitar. Men rätterna är såpass många i antalet att man verkligen blir mätt! Och det roliga med just "smakmenyn" är att man får chansen att prova så många olika rätter. Och som jag nämnde i början så handlar det om många kombinationer som man först reagerar på. Tänker "Men DET låter ju inte ens gott!! Hur kan DET fungera?!?" Som t ex en av våra rätter vilken på menyn presenteras såhär: Striped bass, chorizo, pineapple, popcorn. Jag menar, det låter inte sådär jättefantastiskt gott i mina öron. Men det var det!

Även det där med att vända upp-och-ner på ens egna tankar kring mat och att överraska med helt nya kompositioner fick man känna i nästan varje rätt. Ett exempel är den rätt som i menyn presenteras såhär: Everything bagel, smoked salmon threads, crispy cream cheese. När rätten väl serverades var det inte alls någon everything bagelsom låg på tallriken. Fast det såg ut så. Som den minsta lilla bagel jag någonsin sett. Men när man väl började äta så inser man att det är en "bagel" gjord på glass!!!! Vem skulle komma på den idén?! Hur gick det till? Att servera glass i form av en bagel. Dessutom tillsammans med rökt lax!?! Och det märkligaste av allt var att det smakade fantastiskt!! Det hade åtminstone inte jag trott om någon beskrivit det för mig innan jag smakat. På detta vis fortsatte vi att överraskas under hela middagen. En av Dufresnes signaturrätter är den som på menyn presenteras som Beef and bearnaise. Detta låter ju som något man kan beställs på vilken sylta som helst, men den rätten var återigen något som vände ut-och-in på ens föreställningar. Utan att gå in på detaljer här så kan jag säga att vi båda var mycket nyfikna innan denna rätt serverades eftersom ingen av oss någonsin tidigare inväntat en "beef" men blivit tilldelade en gaffel och en sked. Ingen kniv!

Även desserterna var otroliga! Här är det WD50´s pastry chef Alex Stupak som är ansvarig. Om man endast vill prova desserterna fanns faktiskt en speciell tasting menu enbart för dessa. Under hela middagen diskuterade vi naturligtvis maten nästan oavbrutet. Vid varje ny rätt fanns det nya saker att prata om. Och när vi så småningom ätit oss igenom alla rätterna insåg vi att hela middagen varat i drygt 3 timmar!!!!! Otroligt! Det hela hade känts som en fantastisk resa!

Lite extra roligt var det naturligtvis att kocken själv var på plats och man såg honom både i och utanför köket. Ännu något som var lite roligt att få veta efter vårt besök på WD50 var att restaurangen har gått upp på listan över de 50 bästa i världen! Inte illa. På den listan hittar man förövrigt två svenska restauranger. Mathias Dahlgren samt Oaxen Krog. Båda ligger över WD50! Och i toppen hittar man faktiskt en dansk! Roligt!

För att avsluta detta inlägg vill jag mest säga att om du känner dig det minsta sugen på en speciell matupplevelse så rekommenderar jag WD50 varmt!



*) Om ni vill se fler bilder, så finns det på restaurangens egen hemsida. Dels på inredningen samt på deras rätter.


tisdag, juli 27, 2010

Finbesök

Ikväll fick vi Finbesök från Sverige. Eller från Boston rättare sagt. Men de kom från Sverige för ett par dagar sedan. Otroligt roligt att ses! V är egentligen lillasyster till en av mina bästa vänner. Men vi har setts av och till under många år. Dessutom bodde hon hos oss här i vår lägenhet för ett par år sedan, vilket nog även var senaste gången jag verkligen träffade henne. Extra roligt med besöket denna gång var att vi fick chansen att träffa hennes "Borgsten". Väldigt kul hade vi och det pratades hejvilt under hela kvällen. Även Lill-Skruttan tyckte det var skoj. Åtminstone första halvan av kvällen innan tröttheten tog över. TACK för e
n riktigt rolig och mysig kväll och hoppas ni får en riktigt bra fortsatt semester
!

Middagsdags.


Lill-Skruttan och V.


söndag, juli 25, 2010

Utflykt till DUMBO

Dagens söndagsutflykt till Brooklyn var lyckad men väldigt väldigt varm. Dagen var het och fuktig men trots detta var det roligt att ha sett den här delen av staden, vilken faktiskt råkar heta DUMBO. Men det har inget med den "storörade elefanten" att göra utan är helt enkelt en förkortning av "Down under the Manhattan Brodge Overpass". Har jag förresten någonsin nämnt att amerikaner verkar galna i förkortningar....?

Detta område är det som ligger under och runtomkring Brooklyn Bridge. Här har man nu börjat att göra iordning runt vattnet för att skapa nya "rekreationsområden". En park har anlagts längs med vattnet och flera olika nya lekplatser finns numera här. Det ska bland annat finnas en stor "Waterpark" för barn här, men den såg vi inte under dagens besök. Jag hade aldrig tidigare varit i DUMBO men det kändes som ett område jag gärna skulle vilja besöka igen. Området tycker jag påminner lite om det kring Red Hook på så vis att det finns många gamla lagerbyggnader här vilket ger det en lite "industriell" karaktär. Men kanske framförallt för att områdetliksom Red Hook just nu verkar vara i början av en explosionsartat "uppgång". Här renoveras och restaureras för fullt. Byggnader, vägar... Under vår korta promenad i området inser jag även att det finns en mängd restauranger, barer och affärer som verkar mysiga och lite mer "personliga" än mycket man ser på Manhattan. Om jag förstått det hela rätt så har detta område även varit, och kanske fortfarande är, ett av de ställen i NYC där många konstnärer lever och verkar.

Vi gav oss iväg vid 10-tiden men redan då var det varmt. Under resten av dagen steg både temperatur och fuktighet rejält och mitt på dagen var det som att gå runt i ett våtvarmt omslag. Nedan är bilder från dagens tur.

Lill-Skruttan och vännen E på F-tåget.


Den baren hade en ganska speciell väggdekoration.


Ursprungsplanen var att äta pizza på det kända pizzastället Grimaldi´s. Men kön avskkräckte oss så vi fortsatte vidare.


Nästan nere vid vattnet svängde vi norrut och promenerade under Brooklyn Bridge.


Vackra gamla fabriks- och lagerlokaler som dessa fanns det gott om. De flesta verkade vara mer eller mindre "under renovering och restaurering.


Eftersom vi inte orkade köa till Grimaldi´s blev det istället lunch/brunch på Bubbys som låg alldeles intill vattnet. Jättegod mat och väldigt barnvänligt! Många av deras rätter verkade även vara gjorda på lokalr producerade råvaror vilket kändes extra bra.
Rekommenderas varmt.


Efter maten blev det en promenad till lekålatsen. Den låg alldeles intill Manhattan Bridge.


En "tunnel".




W - enda killen i gänget på denna söndagsutflykt.


Vatten för de som ville svalka sig i hettan.


Här syns Manhattan på andra sidan East river. Brooklyn Bridge skymtar till vänster.


En liten strand fanns också vid vattnet.


Lill-Skruttan kollar in stranden.


Vi promenerar sedan söderut längs med strandpromenaden.
Nu är det mer än lovligt hett...


Vila


Här ser man skyskraporna på Manhattans sydspets. Långt där ute i horisonten skymtar även Frihetsgudinnan.


På väg tillbaka.


Efter lite intag av vatten och glass går vi på taxibåten som ska ta oss tillbaks till Manhattan. En tur på några minuter tvärs över East River. Vi anländer till South Seaport.


Som sagt en fin dagsutflykt men i hetaste laget. När vi kom upp ur tunnelbanan så hade himlen mörknat och det blåste upp till regn. Vi lyckades dock precis komma hem innan regnet blev riktigt ihärdigt. M som inte följt med på utflykten eftersom han jobbat, kom hem och jag kunde gå till jobbet. Han hade sedan en jättemysig eftermiddag med Lill-Skruttan. Själv fick jag en del gjort på labbet och när jag gick hem på kvällen hade den kvalmiga luften blivit något svalare och mindre fuktig tack vare regnvädret. Skönt! Nu hoppas vi det håller i sig. Kommande veckan kommer bli ganska fullspäckad. Dels med jobb eftersom det är vår sista hela jobbvecka innan vår Sverigesemester, dels har vi en del andra aktiviteter inbokade. Imorgonkväll ska vi t ex träffa en svensk kompis som är här med sin pojkvän från Sverige.

Klibbigt

Just nu är det riktigt jobbigt här vädermässigt. Värme värme värme. OCH Fukt fukt fukt! Alldeles för mycket av båda dessa saker för min smak. När man går barfota inomhus i lägenheten klibbar fotsulorna fast lite på parketten. Så fuktigt är det. Trots att vi kör AC i stort sett konstant.

Lördagen har annars varit mycket social. Jag fick till och med en fikastund utan barn tillsammans med grannen då M tog med sig både Lill-Skruttan och W (grannens son) till Playroom en stund på eftermiddagen. Mysigt. Sedan efter middagen kom våra vänner från våningen ovanför på besök. Med sig hade de naturligtvis sin lilla goa dotter C. Hon ska börja på samma dagis som Lill-Skruttan nu till hösten. Lite vin, jordnötter och mycket prat blev det. Jättemysigt.

Imorgon blir det utflykt på förmiddagen. Till Brooklyn. M ska dock jobba så det blir jag och Lill-Skruttan som åker tillsammans med resten av Gänget. Sedan måste jag själv jobba en hel del. Men det blir på eftermiddagen när vi är tillbaks. Tyvärr ser vädret ut att fortsätta i samma spår som idag. Värme och fukt. Klibb med andra ord. Men jag hoppas ändå det blir en bra utflykt.

fredag, juli 23, 2010

iMorning

Det finns ju väldigt många s.k "apps" (applications) som man kan ladda ner till iPhones och iPads. Flera är väldigt roliga för barn, vilket jag hoppas ska hjälpa mig lite under flygresan tillbaka hit med Lill-skruttan då jag ensam ska försöka underhålla henne i dryga 8 timmar.

Lill-Skruttan gillar flera av de här "appsen" som M har på sin iPad (och sin iPhone). Just nu är en av hennes favoritsånger "The wheels on the bus" och M har självklart laddat ner en apps med denna sång också. Så imorse sa hon till mig: "Wånna do roundn´ round på pappas ajpäd". De lär sig snabbt de små...

Denna lilla film (nedan) tog M på Lill-Skruttan härom morgonen när hon lekte med hans iPad. Dock var detta innan han skaffade "Wheels on the bus". Här är det istället bilder på djur (och fordon) som man kan peka på och då får man höra hur de låter. Hon gillar detta mycket! Så såhär ser många morgnar hos oss ut. Lill-Skruttan börjar sin dag med en flaska mjölk i soffan. Antingen tittar hon lite på TV eller så vill hon pyssla med M´s iPad när hon dricker sin frukostmjölk.




Touchscreen är förövrigt otroligt bra och smidigt, men jag önskar att det skulle finnas ett "lås" så man kunde stänga av just denna funktionen ibland. Det finns såklart ett typ av "knapplås" som släcker ner skärmen vilket jag använder på min iPhone så den inte ska ringa upp någon, eller t ex byta låt (om jag lyssnar på musik) när jag t ex har den i fickan. Men med detta aktiverat så är skärmen helt svart. Så det fungerar ju inte om man t ex vill se en film. Detta är inget problem alls för en vuxen, men just för småbarn som heeeela tiden ska pilla på allt gör att det kan vara svårt att visa t ex en filmsnutt för dem. Lill-Skruttan brukar för det mesta fingra på skärmen när hon ser något på den, och om det råkar vara en film resulterar det oftast i att hon stänger av filmen. Men om det handlar om att bläddra bland foton eller som i filmsnutten ovan använda touchscreen-funktionen till saker man ska använda den till, så har hon blivit riktigt duktig.

Ikväll blir det middag med vännerna ett par våningar upp. På 21:an. De är nyss hemkomna från Tyskland så jag gissar att de kanske fortfarande är något jetlaggade men det ska bli skoj att se dem igen. Troligen kommer även grannarna tvärsöver med lille W också. Det kommer säkert bli liv i luckan.

Supermätt, Övernöjd och Glad!

Ska alldeles strax lägga mig. Men ville bara säga lite snabbt att kvällen varit UNDERBAR! På alla vis. Vilket ställe! Vilken mat! Vilken upplevelse!
Allt detta tillsammans med M.
Det kunde inte blivit bättre.

torsdag, juli 22, 2010

Hurra hurra hurra hurra!!!

Ett hurra för varje år.
Idag är det nämligen exakt 4 år sedan jag och M sa JA inför familjer och vänner.
Fyra år! Otroligt! Tiden har runnit iväg så snabbt.

Vi ska fira med att gå ut och äta ikväll.
Grannarna ska hämta Lill-Skruttan från dagis och vara barnvakt hela kvällen. Det var ett bra tag sedan M och jag var ute tillsammans ensamma så det ska bli otroligt mysigt!
Vädret är kalas och det kommer troligen bli en cocktail på något ställe nere på Lower East Side eller i SoHo innan middagen som ska avnjutas på WD50. Den ägs och drivs av en av USAs stjärnkockar Wylie Dufresne vars specialitet är Molecular Gastronomy.

Vi har varit nyfikna lääänge på det konceptet så det ska bli så roligt att äntligen få prova. Jag har dock ingen aning om ifall jag kommer att tycka om det eller ej. Men ett är jag rätt säker på och det är att det antagligen kommer bli en ny och annorlunda matupplevelse.

onsdag, juli 21, 2010

Den årliga Grillfesten

Kvällens BBQ var som vanligt lyckad och mycket god! Till kvällens event hade M´s chef bjudit in 140 personer!!!! Det känns som om detta växer för varje år som går. Kvällen var väldigt het och fuktig dock vilket gjorde det lite småjobbigt att vistas utomhus. Värst måste det ändå vara för M´s chef som alltid under dessa tillställningar står vid grillen många många timmar. Men alla gäster tackar såklart för det är helt otroligt gott allt han bjuder på! M och jag turades om att äta och mingla lite medan den andre sprang runt med Lill-Skruttan. Jag tog sedan hem henne vid halv niotiden då hon var väldigt trött medan M stannade kvar. Han är fortfarande inte hemma och om det är som det brukat vara tidigare år så blir han nog borta ett bra tag. Det brukar alltid vara ett gäng som stannar rätt länge och sitter och småtjatar en bra bit in i natten....

Jag hade kameran med mig men tog väldigt få foton. Det hanns helt enkelt inte med. Men här är de få jag tog. Alla från början av kvällen.

Grillen i full gång. M´s chef brukar alltid grilla det mesta själv under hela kvällen. Han är dessuotm mycket duktig och man kan verkligen "beställa" exakt hur man vill ha sitt kött eller sin fisk. medium, medium-rare, rare.....

Här kan ni se ungefär hur mycket kött och fisk som fanns. Alla aluminiumlådor som är staplade på detta bordet intill grillen var fyllda med allt från "steaks", lamm, räkor, tonfisk, lax, revebenspjäll till hambugare och olika korvar.


En bild på ena bordet med "side dishes".


Lill-Skruttan som åt en del av pastan och lite korv.
Sedan var det mest kakorna och det söta som gällde....


Möten, telefonpill och BBQ

Klockan är inte ens 8 på morgonen men det är redan 26 grader ute. Idag spår mitt väderprogram på datorn att det ska bli 32. Blandat sol och regn. Hoppas dock att det blir uppehåll till kvällen för då ska det bli BBQ av stora mått. Varje sommar har M´s chef en BBQ för sitt labb. Detta inkluderar alltid både nuvarande och f.d anställda. Ofta kommer även en del av hans privata vänner. Så den här tillställningen tenderar att växa år från år. Trevligt brukar det iallafall alltid vara. Och GOTT! Kött, fisk och grönsaker av alla de slag grillas av Bossen själv. Hela kvällen. Tilltugg i form av diverse sallader, bröd, snacks etc brukar gästerna själva ta med sig som en slags knytis. Vin och öl brukar flöda rätt rejält. Vinet är inte sällan från Bossens egen vinkällare i Queens. Köttet har jag hört ryktas kommer från mycket bra köttaffärer så det är alltid mycket gott kött. Fisken särskilt laxen brukar också vara helt fantastiskt god! Bossen är det närmaste en gourmet jag någonsin kommit i verkligheten och endast väldigt bra mat är bra nog har jag förstått. Tur han har kulor...! Vi får se hur vädret ska bli men varmt vet vi redan. Frågan är om det blir med eller utan regn. Det här är dessutom den första BBQ´n med M´s labb där Lill-Skruttan går. Så jag gissar att det kommer bli lite mer spring för oss iår än tidigre år.

För tillfället synkar jag min iPhone. Oj, det känns konstigt att ha en iPhone. M hade lite iPhone-skola med mig igårkväll. Det lär ta en stund att lära känna den här lilla prylen tror jag. Men vi ska nog komma att bli vänner så småningom hoppas jag.

I övrigt består min dag mest av olika möten. Lite trist. För jag tycker ofta möten är rätt tråkiga. Men har man tur går man ut från ett sådant med lite nya idéer eller funderingar som kan hjälpa en på vägen. Idag lär väl bl a resultatet från gårdagen diskuteras lite. Hur gör vi nu? Hur ska vi gå vidare? Det kan nog bli intressant ändå. Men först ska det tragglas jättetrista saker på ett annat möte och det känns mest som onödigt tidsspill. Men är obligatoriskt så jag måste närvara. Jaja, jag får se fram emot kvällens grillfest och så kanske jag kan knappra lite på min nya telefon. I smyg....

tisdag, juli 20, 2010

Väntat färdigt

Japp. Så har jag väntat färdigt. För denna gången. Här är den. Min nya telefon. Efter att länge länge länge ha sagt "tack men NEJ tack!" har jag slutligen ändrat mig. Den här senaste versionen av Apple´s iPhone har lyckats att få mig intresserad. Jag tycker fortfarande att den är stor. Egentligen alldeles för stor. Jag kommer säkerligen att tycka att den tar alltför stor plats i mina fickor. OM den ens ryms där. I vissa av mina fickor vet jag redan nu att den inte kommer rymmas. Vilket varit en av de allra största anledningarna till att jag inte velat ha en iPhone tidigare. Storleken alltså. Men, trots att den fortfarande är en stor stor mobil så har jag ändå fallit för "Äppeltrycket". I mitt fall var det nog främst de här faktorerna som gjorde att jag bestämde mig för att slå till:
- Kameran (mycket bättre än på sina föregångare)
- Möjligheten att filma (helt ok kvalitet också!)
- FaceTime (att kunna "videoprata")
- Uppkoppling som gör det möjligt att Skypa
- Apps (alla applikationer man kan ladda ner varav en del kan roa Lill-Skruttan)
- Musik, foton etc samlade

Ja, av de punkterna är det väl egentligen de första fyra som vägde tyngst. Att kunna använda just FaceTime är något som känns jättebra med Lill-Skruttan. Särskilt nu när vi kommer att stanna kvar i Sverige en dryg vecka längre än M. Men vi kommer då kunna videoprata med honom. Att man dessutom kommer kunna använda Skype är en enorm fördel. Ytterligare något som känns bra inför min hemresa ensam med Lill-Skruttan är att jag hoppas att kunna ladda ner en del s.k apps som hon kan ha lite roligt med på flyget. Plus kanske någon liten snutt film eller så som hon kan underhållas av en stund. Den sista punkten är något som man självklart inte skulle behöva just en iPhone till. Men eftersom jag mer och mer kommit att sakna att kunna lyssna på allt från musik till radio på jobbet så kändes det som om detta skulle kunna bli bra. Att ha allt i telefonen istället för att tänka på att ta med sig olika apparater kommer göra det så mycket smidigare.

Haha, jag vet att jag är efter efter efter och att allt detta är saker som folk tyckt varit mer eller mindre nödvändigt i åratal nu. Men, men. Så är det. Jag ligger inte direkt före min tid... Jag hoppas nu mest att jag ska lyckas att bli vän med storleken på min nya telefon. Gissar att just detta kommer bli det som kan ta längst tid för mig som är van med små och smidiga mobiler. Å andra sidan kanske just denna nackdel kommer att vägas upp av att jag nu kommer att kunna skriva sms utan problem! Mina senaste mobiler har ju varit inhandlade här men har då inte haft "svenska" som något språk man kunnat välja. Alltså har det varit jobbigt, segt och struligt att skriva svenska sms. Men med min stora iPhone kommer jag ju ha tillgång till ett svenskt tangenbord! Halleluja!

Just det, sedan var det ju jobbresultatet jag väntade på. Det ser efter en första titt bra ut. Inte perfekt, men det inger definitivt hopp. Och jag är glad om än inte 100 procentigt nöjd med resultatet.

Imorgonkväll är det BBQ som gäller. Det är M´s chef som har labbets "Årliga BBQ" vilket alltid brukar vara både gott och trevligt. Något att se fram emot. Hoppas bara att det inte blir regn.

Idag...

...väntar jag på att mitt inköp ska levereras.

Dessutom har jag haft ett mycket bra möte med min chef
Jag är dessutom lite nervös och spänd inför ett resultat jag hoppas få idag på jobbet. Hoppashoppashoppas att det ska vara det resultat jag villvillvill och väntat på såååå länge...

En hel del väntan idag med andra ord.
Och spänd förväntan....

söndag, juli 18, 2010

Orange - nästa års färg

När vi hämtade Lill-Skruttan i fredags fick vi det brev vi väntat på i vilket det fanns ett besked om hennes nästa år på dagis. Vi hade redan på ett tidigt stadium fått veta att hon och hennes nästan jämngamla vän R troligen skulle stanna kvar i Pink Room och inte bli "uppflyttade" till pre-school. Detta eftersom de är såpass mycket yngre än de andra barnen i gruppen. Många föräldrar kan tycka att just den här typen av "kvarsittning" är negativ för barnen. Flera jag träffat vill helst inte att deras barn ska vara äldst i gruppen eftersom de tycker att barnen lär sig mer och utvecklas fortare om de har äldre barn omkring sig som de kan ta efter. Föräldrar med den här typen av åsikter har därför frågat mig om hur vi känt inför ett sådant eventuellt beslut och om vi skulle vilja försöka få det ändrat. Men både M och jag har faktiskt varit av den motsatta åsikten. Hittills har ju Lill-Skruttan och R varit de yngsta i gruppen. Både under sitt första år i "infant room" (Violet Room) samt detta året i "toddler room (Pink Room). De har därmed hela tiden varit "småttingarna", vilket jag tycker kan liknas lite vid att vara yngst i en syskonskara. Jag säger inte att det alltid är så att de yngsta syskonen är bortskämda eller "kommer undan" med mer saker än de äldre, men jag tror att det rent generellt sätt är så att de yngsta inte alltid behöver ta riktigt samma ansvar som de äldre. Så har det iallafall ibland varit med Lill-Skruttan och R i deras dagisgrupp. De har varit "bebisarna". M och jag känner nu att en "kvarsittning" för deras del nog skulle kunna vara riktigt positiv för deras utveckling. Att gå från att vara minstingarna till att höra till de äldsta i gruppen kommer helt klart att göra att de kommer att behöva ta lite mer ansvar. Föregå med "gott exempel". Dessutom kommer de att få känna på hur det är att faktiskt inte hela tiden vara sist med att "klara av saker". Hittills så har de ju hela tiden på många sätt "legat steget efter" och fått kämpa med saker som de äldre barnen redan kan. Alltså från att lära sig sitta, till att krypa, gå och prata. Samt under det här senare årets hälft vara mer subtila saker som att lära sig att uttrycka sig bättre och mer nyanserat, få bättre kroppsuppfattning och kontroll över rörelser etc etc...

Jag tror säkert att närvaron av äldre barn kanske hjälpt till att driva deras utveckling lite, men jag tror lika mycket att känslan av att plötsligt vara de som faktiskt kan saker som inte alla andra kan, kommer att kunna vara en stor drivkraft i deras utveckling och självuppfattning. Jag tror kanske framförallt att de kommer att mogna på ett annat plan lite mer när de inte längre kan gömma sig bakom det faktum att de är yngst. Nej, nu kommer de båda att ha lite högre krav på sig att faktiskt ta ett större ansvar för sina handlingar och kanske även "hjälpa" de yngre att klara av vissa saker. Detta tror jag kan vara minst lika bra för barn och deras utveckling som att vara yngst och ha flera äldre barn att härma.

Nu visade sig att vi hade både rätt och fel när vi trodde att Lill-Skruttan och R skulle stanna kvar i Pink Room. De två Gullungarna kommer mycket riktigt att få fortsätta tillsammans. Och de kommer inte att flyttas upp till pre-school. MEN de kommer INTE att stanna kvar i Pink Room. Istället kommer de flytta en dörr längre ner i korridoren till Orange Room. Därmed kommer de att byta lärare. Och eftersom resten av gruppen kommer att flytta vidare så kommer de även att få nya kamrater i Orange Room. De flesta av de "nya" barnen känner de redan ganska väl för det är de äldsta barnen från Violet Room (det "infant room som både Lill-Skruttan och R gick i första året) vilka de träffat ganska mycket under detta året. Men visst kommer det bli en stor förändring för dem. Den ursprungliga gruppen med barn har ju följt varandra i snart två år nu och det från en såpass tidig ålder att det för dem måste kännas som om de varit tillsammans "för alltid". Så naturligtvis kommer Lill-Skruttan att sakna alla sina vänner. Särskilt i början. Men barn anpassar sig ju otroligt snabbt och jag är säker på att hon ganska snart kommer att tycka att interagera fint med de andra barnen. Jag hoppas att hon och R kommer att komma in i den gruppen av barn relativt snabbt och smärtfritt.

En av fördelarna med detta är att alla barnen nu kommer att vara mer lika i ålder. Att ha spridda åldrar i en barngrupp har ju sina fördelar det också såklart, men jag tror att det kanske kommer att bli något enklare att göra aktiviteter tillsammans som passar alla i gruppen när åldersspannet inte är så stort. Vi får se hur blir. Jag gissar att det kommer att bli bra, men att vi nu får vara inställda på att inskolningsveckan samt den första tiden i det nya rummet kanske kommer att påverka Lill-Skruttan en hel del. Så mycket nytt på en och samma gång. I längden tror jag dock det kommer att bli bra och jag tror även att det kan vara väldigt positivt för just Lill-Skruttan som fortfarande har en liten släng av "stranger anxiety" att få lära känna fler nya barn.

Hur som helst känns denna förändring för vår del (M´s och min) inte alls lika jobbig eller känslomässig som flytten från Violet Room gjorde förra året. Då var vi båda två väldigt sorgsna och kände att vi lämnade en stor trygghet samt de fina relationer vi haft med lärarna där. Troligen berodde detta mycket på att Lill-Skruttan är vårt första och enda barn och med bådas familjer på andra sidan Atlanten kom just dagispersonalen att betyda mycket för oss. Det var dem man vände sig till i första hand med frågor om allt som rörde Lill-Skruttan. Dessutom var hon ju så liten då och steget upp till ett toddler room kändes så stort. Bara en sådan sak att hon på den tiden mest blev matad, men att vi var tvungna att lära henne äta själv innan flytten. Nu är hon ju "stora tjejen" och trots de förändringar som kommer att ske så kommer detta att handla mer om anpassning till nytt folk, medan de flesta rutinerna är desamma. Och i grund och botten tror jag på förändringar. Alltså, jag tror att förändringar i våra liv är något som är utvecklande. Att byta miljö ibland. Stifta nya bekantskaper. Få ny input. Det gör att man lär sig mer både om sig själv och sin omgivning. Så jag tror att vårt förestående orange år kommer att bli bra och jag ser fram emot det.



Bilden är från internet: http://images.worldgallery.co.uk/
(Detta är en målning av en av våra favoritkonstnärer Mark Rothko)

fredag, juli 16, 2010

Fredag igen

Så var det fredag igen då. Tycker det känns som om veckorna springer iväg. Något som inte verkar springa iväg är dock värmen. Inte heller fukten. Idag var det lite ångbastu ute igen. För närvarande "endast" 29 grader men enligt prognosen ska det bli 34 som mest under dagen. Det är dock inte temperaturen i sig som är jobbig tycker jag utan just fukten! Jag hoppas på torrare luft snart.

Inga direkt planer har vi för helgen vad jag kan minnas. Men jag ska erkänna att min hjärna känner sig lite slö idag så kanske har jag bara glömt.... Gårdagen var väldigt intensiv här på jobbet och jag tror att det är därför jag känner mig lite småseg idag. Har inte samma fart idag. Nu börjar ju även Sverigeresan närma sig och det är dags att börja förbereda lite smått inför den. Särskilt de inköp som ska försöka göras till de där hemma. Det känns som vanligt tudelat att åka hem. På ett sätt längtar jag verkligen. Jag ser fram emot att träffa familjerna och de vänner vi kanske kommer hinna med. Men samtidigt vet jag ju redan på förhand att tiden där hemma är knapp. Att det, liksom varje gång, kommer kännas som om vi inte ens hann göra en procent av det vi ville göra eller se de vi ville träffa. Att man kommer att ha någon form av "skuldkänslor" i stort sett varje dag över alla man inte har tid att träffa. Ibland önskar man att man kunde klona sig själv... Jag kommer dessutom att stanna kvar längre än M eftersom han måste tillbaks hit för jobbets skull. Det gör att jag kommer flyga hem ensam med Lill-Skruttan och detta är något jag inte riktigt ser fram emot ska jag villigt erkänna. Att underhålla en 2-åring på en 8-timmars flygning ensam är ingen dröm. Inklusive säkerhetskontroll och väntetider innan avgång så handlar det om många timmar.... Men, men. Jag lär väl överleva. Jag tröstar mig med att hon iallafall har ett eget säte denna gången.

Nu ska jag däremot ta en kaffe för att försöka få igång hjärnan igen.

onsdag, juli 14, 2010

Mouse paint

Lill-Skruttans dagis lägger stor vikt vid kreativa och konstnärliga "ämnen" som musik, dans (eller "movement" som det kallas med de minsta barnen och som faktiskt även inkluderar yoga!), samt olika former av måleri, lera etc.
Det senaste var ett alster från Pink Room (det rum där Lill-Skruttan går) som satt ute för allmän beskådan i Rockefeller University´s cafeteria. Jag gick dit för att ta en titt. Verket kallades "Mouse Paint" vilket jag först tyckte var ett lite udda namn. Men det visade sig att det var från en av barnens favoritböcker med samma namn som de läser ganska ofta i rummet. Det är en historia där några möss upptäcker att färger kan blandas med varandra och därmed bilda nya färger! I boken använder mössen sina fötter och svansar för att måla och därför använde barnen i Pink Room inga penslar utan enbart sina händer för att undersöka det här med s.k "secondary colors". Detta är en av de saker jag verkligen uppskattar med Lill-Skruttans dagis. Just att personalen alltid är så kreativ och samtidigt pedagogisk. Barnen lär sig massor utan att för den skull ha någon form av "korvstoppning" eller "skolbänksstrategi".


Här är bakgrunden till Pink Room´s "Mouse paint".


Såhär såg hela "konstverket" ut där det satt på väggen i kafeterian. Vid varje barns handavtryck fanns ett foto på just det barnet som tagits när de jobbade med detta.


Lill-Skruttan med färgglada händer.


Här är hennes avtryck.

tisdag, juli 13, 2010

Dagens bästa

1) Ett mail och ett telefonsamtal som till stor del fick en stor tung sten att falla från våra axlar. Tänk att det finns riktiga Hjältar och Hjältinnor i världen ändå. Fantastiskt! Och ja, jag är bara så glad just nu.

2) Ett inköp jag funderat ett tag på. Jag har inte varit säker innan men nu kändes det helt rätt. Leveranstiden är ca 1 vecka så det dröjer till nästa vecka innan jag kan visa vad som inhandlades.

3) En spontanmiddag med våra vänner (R och hans föräldrar) här hemma. Det blev laxpudding gjord på laxen jag gravade häromdagen. Gott trots att jag saknade dill så den blev dillös.

Knytis

Knytkalaset som Lill-Skruttans dagis anordnade igår måndag var trevligt. Det hela hölls utomhus på vår bakgård. Lite olika rätter, lite mingel samt lite lek. Här en del bilder.

Ett långbord med diverse rätter uppdukade.


Här är plättarna. Eller "The Swedish mini pancakes" som jag kallade dem.
Jag kan avslöja att de gick åt snabbare än en gris blinkar som Linus-Ida skulle sagt...


Efteråt lektes det på lekplatsen.


Hur många barn kan gunga på en och samma gunga...?


Lite mer lek innan Lill-Skruttan ville gå hem.