tag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post103178596614098089..comments2023-11-05T03:19:47.729-05:00Comments on Saltistjejen: FamiljetankarSaltistjejenhttp://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comBlogger33125tag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-46050820222274968462008-10-21T21:04:00.000-04:002008-10-21T21:04:00.000-04:00Åneeeej!!!jag gjorde det IGEN! JAg skriver på M´s ...Åneeeej!!!<BR/>jag gjorde det IGEN! JAg skriver på M´s dator ch självklart kommenterade jag i hans namn! Grrr! Jaja, min svarskommentar ovan är alltså inte alls Mats so det står utan MIN. Min min min. Saltis egen svarskomentar. Sorry!!!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-49611105521647041622008-10-21T21:02:00.000-04:002008-10-21T21:02:00.000-04:00Eleonora,å Tack!! Jag blir verkligen glad över att...Eleonora,<BR/>å Tack!! Jag blir verkligen glad över att du tyckte om inlägget. Och ja, både mn farmor och min pappa betydde mycket för mig.<BR/>Ang stughelgen så var den helt underbar! Men det ska jag skriva er om senare. :-)<BR/>Och detta med awarden ja, jag är ju så glad över att du gav MIG den och självklart ville jag då ge den vidare till andra bloggare på ett bra vis.<BR/>Kram!<BR/><BR/><BR/>Mia R,<BR/>hej!!! Vd kul med ett nytt "ansikte" tll en läsare! :-) Jag blir så glad när nya läsare "kliver ut ut mörkret" och visar sig sig här på bloggen!<BR/>Och det gläder mig jättemycket att du tycker om min blogg. Tack för din fina komplimang om mina texter också! Det värmer.<BR/>Kram!!<BR/><BR/><BR/>Sarah,<BR/>ja jag tycker också att man fick en annan relation till familjen efter att man flyttat hemfrån. Det är lättare att värdesätta och uppskatta sin familj när man inte har de vardagliga "slitningarna" som ofta uppstår särskilt mellan föräldrar och "barn". <BR/>Och ja, jag hoppas att vi alla tar vara på sina nära och kära medan tid är. Det är nte alltid helt lätt tyvärr. vardagen kan lätt stjäla alltför mycket tid och energi.<BR/>kram!Oakbeachhttps://www.blogger.com/profile/04408731235055060045noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-19952646559247350502008-10-21T18:09:00.000-04:002008-10-21T18:09:00.000-04:00Ett mycket vackert inlägg! Just nu värdesätter jag...Ett mycket vackert inlägg! Just nu värdesätter jag min familj jättemycket, särskilt när jag flyttade hemifrån + att jag har blivit äldre. Jag fasar faktiskt att någon olycka skulle drabba familjen och de som står mig nära. Men man ska kunna uppskatta det som man har nu! :)Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-5634147390212603532008-10-17T16:54:00.000-04:002008-10-17T16:54:00.000-04:00Jag kan inte heller låta bli att kommentera ditt i...Jag kan inte heller låta bli att kommentera ditt inlägg. Jag brukar kika in här på din blogg då och då men har inte kommenterat förut. Du kan verkligen skriva... Dina tankar och funderingar går verkligen rakt in i hjärta och sinne. Och det får en att tänka på vad man själv har, och att man måste ta vara på de människor man har runt sig. En dag finns de inte mer...Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-66405456822822969362008-10-17T11:00:00.000-04:002008-10-17T11:00:00.000-04:00Söta lilla vännen,Så vackert du skriver om din lil...Söta lilla vännen,<BR/>Så vackert du skriver om din lilla mormor och om din pappa. Det känns hur mycket dom har betytt för dig, fast du kanske var lite för ung just då för att förstå det. Men sådant kommer tillbaka och det har det verkligen gjort för dig. Helt naturligt när man fått ett eget litet barn och tankarna vandrar runt om vilka som "verkligen" skulle bry sig om och välkomna ett nytt litet liv. Men vet du det räcker så gott med de underbara föräldrar hon har. Och så finns ju än så länge även en mormor och en farmor. Hoppas dom får vara med länge till.<BR/><BR/>Hoppas ni får riktigt skönt i stugan ni har hyrt. Det låter i alla fall underbart. Nu gäller det att vädrets makter också visar sig från den goda sidan. <BR/><BR/>Här i Saltis är det grått och det har regnat en hel del. MEN flera underbara Britt-sommardagar har vi haft och då är det bara promenader ner till havet som gäller.<BR/><BR/>Ha en riktigt skön weekend och många kramar från Saltis och mig.<BR/><BR/>PS. läste hur suveränt fint du delat ut Awarden du fick av mig och det gläder mig verkligen.Eleonorahttps://www.blogger.com/profile/13022627488550193911noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-61563293163701890062008-10-16T23:51:00.000-04:002008-10-16T23:51:00.000-04:00Anne,å tack vilka jättefina ord!!!! :-) Blir väldi...Anne,<BR/>å tack vilka jättefina ord!!!! :-) Blir väldigt glad över att du tog emot inlägget så bra!<BR/>Och visst är det så att avstånd inte alls behöver betyda ALLT, men det jag känner är ändå att i "min" värd så kommer jag inte att kunna vara så mycket hemma i Sverige att det skulle kunna kompensera. Jag vet att Annika lever ett annorlunda liv, och om jag skulle kunna åka till Sverige osh stanna så länge som hon gör varje år så skulle det säkert kännas annorlunda. Men för min del så handlar det om att kunna åka en eller max två gånger per år ungefär och då stanna 1-2 veckor per gång. Eftersom både min och M´s mamma inte är några direkt resfantaster och de blir dessutom äldre, så tror jag inte att de kommer komma så ofta hit heller. <BR/>Nej, jag känner att avståndet i vårt fall ÄR väldigt långt och helt klart påverkar hur ofta man kan ses. Visst hade vi avstånd till M´s familj redan i Sverige men det är ju verkligen inget i jämförelse!<BR/>Och visst är det detta som gör det så svårt med att leva på ett helt annat ställe. Jag älskar som sagt livet här just nu, men detta med familjebanden känns som om det blir viktigare o viktigare på ngt sätt. Och då är avståndet verkligen något som inte känns bra.<BR/>Tack igen för dina fina ord!<BR/>Kram!!!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-42884036060439297722008-10-16T23:37:00.000-04:002008-10-16T23:37:00.000-04:00Saltis, Jag läste ditt inlägg först nu (såg att du...Saltis, <BR/>Jag läste ditt inlägg först nu (såg att du skrivit det för fler dagar sedan). Jag vet inte vad jag ska säga, jag är stum av känslor. Du skriver så vackert, så känslosamt och så mitt prick fångar du många känslor, tankar och funderingar som även finns hos mig. Tack, tack snälla fina du för ett så fint inlägg.<BR/>Jag har lite svårt att släppa det, märker att det etsade sig fast i mina tankar och att jag började fundera ganska mycket på detta.<BR/>Som endabarn, förvisso med 3 kusiner som finns på pappret men som jag aldrig haft nån kontakt med direkt, så känner jag ju igen mycket av det du skriver. Jag förstår till fullo att du tänker mer på alla dessa saker, nu när du har Ella och vad du önskar för henne.<BR/>Jag tror att du har rätt när du säger att man kanske fokuserar mer på familjen här (men vad vet jag....känner inte så många). Å andra sidan tror jag Annika har rätt i det hon säger också, att även om man finns på nära håll kanske man inte alls träffas särskilt ofta utan bara till födelsedagar. Så avståndet behöver nog inte alltid vara det avgörande.<BR/>Men det är klart, det är ju onekligen enklare om man vill och önskar att vårda famijebanden om man bor närmare varann.<BR/>Så väldigt bra skrivet Saltis, så väldig bra.Annehttps://www.blogger.com/profile/05305084219847320371noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-77072184647433319602008-10-16T18:52:00.000-04:002008-10-16T18:52:00.000-04:00Lullun,ja du känner ju verkligen till hur det är a...Lullun,<BR/>ja du känner ju verkligen till hur det är att få barn när man är långt från resten av familjen. Men precis som vi har du ju valt att bo just där du bor. Det kan kännas både skönt men ibland också tungt att veta att man själv har valt sin situation.<BR/>Tycker du ska gå och vila nu så att du får lite energi. Många energikramar härifrån till er!<BR/>:-)Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-74991157371906748032008-10-16T17:14:00.000-04:002008-10-16T17:14:00.000-04:00Vilket fint inlägg som på många sätt berör sådant ...Vilket fint inlägg som på många sätt berör sådant jag själv upplevt och tänkt mycket över. Ja, även vår bakgrund liknar till viss del varandras, men ändå inte. <BR/><BR/>Jag började också skriva en lång svamlande svarskommentar, men inser nu att jag faktiskt är för trött för att få till något som går att förstå, så jag får nog återkomma istället.<BR/><BR/>En stor kram härifrån iaf och tack för det personliga, tänkvärda och fina inlägget!Lullunhttps://www.blogger.com/profile/03833699211880847724noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-44097019824316660332008-10-15T18:40:00.000-04:002008-10-15T18:40:00.000-04:0030+ kvinna in the city,å TACk! Jag blir verkligen ...30+ kvinna in the city,<BR/>å TACk! Jag blir verkligen jätteglad att du läser min blogg och tycker om den!!! :-) Jätteroligt att du nu också "ger dig till känna". Välkommen sägare jag trots att du följt bloggen ett tag utan att "synas".<BR/>Jag tror verkligen att det kan vara så att barn för familjemedemmar närmare varandra. Absolut. Och det du känner för ditt brorsbarn A kommer du med största säkerhet att känna inför det "nya" barn som din bror kommer få nästa år.<BR/>Vad fint att du känner så för din brors familj! :-)<BR/>Kram!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-65321993350142063682008-10-15T16:57:00.000-04:002008-10-15T16:57:00.000-04:00Hej, Ett ofantligt vackert & fint inlägg. Jag ...Hej, <BR/><BR/>Ett ofantligt vackert & fint inlägg. Jag har ännu inga barn själv. Flera av mina vänner har barn & min bror har barn. Det var något annat som hände i kroppen när jag höll mitt brorsbarn i kroppen. Det var det närmaste ett eget barn jag kunde komma. Mitt kött & blod. Började fundera på familje koncelationer, det faktum att min bror nu bildade en egen familj. Nu så här 4 år senare, så tycker jag att A har gjort att vår familj har kommit varann närmare. Nu funderar jag på om jag kommer att få likadanna känslor för hans syskon som kommer nästa år. Tack för en mysig blogg, har följt den ett bra tag utan att lämna ngt avtryck. <BR/><BR/>p.s New York är en underbar stad.Malinhttps://www.blogger.com/profile/12426821992880263802noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-2201417269299262972008-10-15T12:33:00.000-04:002008-10-15T12:33:00.000-04:00Jeanette,å tack!!! Jag blir jätteglad över att du ...Jeanette,<BR/>å tack!!! Jag blir jätteglad över att du tyckte om inlägget.<BR/>Kram!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-32443638359782170412008-10-15T12:27:00.000-04:002008-10-15T12:27:00.000-04:00Otroligt fint skrivet, och rörande. Det var nära t...Otroligt fint skrivet, och rörande. Det var nära till tårarna. Kloka tankar!<BR/><BR/>kramAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-59341458708237166702008-10-15T08:07:00.000-04:002008-10-15T08:07:00.000-04:00Anna,javisst är det olika hu man firar familjehögt...Anna,<BR/>javisst är det olika hu man firar familjehögtider i olika familjer. Vi har aldrig riktigt "firat" mors eller fars dag alls i min familj. Inte med att ses eller kpa presenter eller så, men kasnke ett telefonsamtal om man mins. Vi har heller inte firat namnsdagar (mer än min haha!). Släkten träffade vi ju mest när farmor fortfarande levde, men efter hennes och pappas död så har vi inte umgåtts mycket med släkten ehller. Mamma har kontakt med ett par av pappas släktingar men inte så många.<BR/><BR/><BR/>Desiree,<BR/>ja jag har förstått att du känt mer och mer för att återvända till Sverige så småningom. Att vara långt från nära och kära är tufft. Man är självklart olika och vissa har ett större behov att se familj och vänner oftare. Jag har t ex större behov av detta än M, men jag tror att även han tycker att det känns viktigare nu med Ella i våra liv.<BR/>Kanske kommer vi en dag att bo i samma stad Desiree? Typ S-holm??! ;-)<BR/>Då kan vi ju träffas också, haha det vore skoj!<BR/>Många många kramar!!!!<BR/><BR/><BR/>Ann,<BR/>gumman! Jag har hört lite om allt som händer nu. Jag kan bara säga att jag håller på dig! Oavsett vad du beslutar.<BR/>Och jaaaaa, det var sååååå underbart härligt när du och Loff var här och jag saknar er mycket och längtar tills vi ses i december igen.<BR/>Kraaaaaam!!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-3618516721712825302008-10-15T05:07:00.000-04:002008-10-15T05:07:00.000-04:00Ååååå Anna! Jag blir helt varm i hjärtat när jag l...Ååååå Anna! Jag blir helt varm i hjärtat när jag läser detta en vecka som denna när riktigt stora saker är på gång i livet (nej inget bröllop eller barn). Ska uppdatera er snart!<BR/><BR/>Kanske är det så att familjens vikt blir just tydligare när man får barn. Och det är ju i så fall bra. Men såklart urjobbigt eftersom vi är så långt ifrån varandra. Och tro mig, det är det ju för oss alla. Men när man väl är hos er känns det som rent lyxen, att spendera tiden med er och Ella i en stad som NY.<BR/><BR/>Krama alla från mig!Syster i söderhttps://www.blogger.com/profile/15021469807828126887noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-51576681899608486682008-10-14T23:00:00.000-04:002008-10-14T23:00:00.000-04:00Du skriver väldigt fint. Jag beklar verkligen sorg...Du skriver väldigt fint. Jag beklar verkligen sorgen över att du behövt mista din älskade pappa så tidigt i livet. Ibland är livet väldigt orättvist. Jag förstår att du verkligen tycker att det är synd att vare sig M eller Ella fått träffa någon som betytt så mycket för dig och som du håller så kär. Jag förstår dig också verkligen till fullo över att du hoppas att någon dag framöver ni kommer att bo så att Ella får närmre och starkare vardagsband till sin familj som hon har i Sverige både på din sida och på M:s sida. Familj är ju något väldigt viktigt. Jag känner precis likadant och har faktiskt börjat känna så starkare och starkare allt sedan vi flyttade hit till USA. Det har varit en fantastisk chans att få bo här men jag känner att jag absolut inte vill stanna här för all framtid. Jag vill hem till mina nära och kära och kunna träffas mer än några gånger per år. <BR/><BR/>Stor kram till dig. Din pappa kommer alltid att leva vidare i alla de vackra minnena du har från och om honom. Dessa minnen kan du dela med dig av till Ella så att hon får lära känna sin morfar genom dig och dessa minnen.Desireehttps://www.blogger.com/profile/09597312913386722575noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-87557511948583091792008-10-14T16:44:00.000-04:002008-10-14T16:44:00.000-04:00Du har nog rätt att Mors dag firas mer i USA (på g...Du har nog rätt att Mors dag firas mer i USA (på gott och ont iofs, känns lite kommersiellt ibland). Men även t ex Mors dag är en dag som firas olika om man jämför min familj och Peters. I vår familj har vi alltid uppmärksammat det med en blomma eller någon lite present och fika alternativt tårta. Detsamma med namnsdagar. Men inte i P:s familj. De har inte ens koll på namnsdagar. Nu har vi i min familj iofs inte firat Mors dag och dylikt med hela släkten men vi ses annars en hel del.<BR/><BR/>Det där med bröllop har du nog rätt om. Som sagt, hemma är det mer nära familj och vänner och de som ska gifta sig väljer själv. I USA är det även en hel del vänner till föräldrarna som ska bjudas in. Men oftast betalar ju det hela kalaset så då kanske det inte är mer än rätt att deras vänner och släktingar på långt håll också får vara med.Anna, Fair and Truehttps://www.blogger.com/profile/04363598308633248200noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-16245831778196251622008-10-14T16:33:00.000-04:002008-10-14T16:33:00.000-04:00Helga,tack!Marianne,ja då sitter vi lite i samma b...Helga,<BR/>tack!<BR/><BR/>Marianne,<BR/>ja då sitter vi lite i samma båt du och jag då... Men egentligen så tycker jag inte att storleken är det som spelar roll, men visst hade jag görna haft ett syskon eller två. Men jag känner även personer som har fler syskon men som nästan aldrig hörs av trots detta. Men i vissa stunder i livet så har de kanske ändå glädje av varandra??<BR/>Du verkar ha en underbar man och son så du HAR ju verkligen familj ändå! Och det är ju som sagt kvaliteten och inte kvantiteten på relationer som räknas!<BR/>Stor varm kram!!<BR/><BR/><BR/>Anna,<BR/>ja det är ju lite speciellt detta med just familjerelationer. Det finns hur många varianter som helst på det. Ungefär lika många som det finns familjer...<BR/>Men som sagt det är verkligen något nag börjat fundera mer på nu sedan Ella kom. Innan tyckte jag inte det kändes på samma vis. En klyscha kanske detta att familjen känns viktigare när man själv får barn, men på mig verkar den stämma... ;-)<BR/>Jo kanske är det som du säger mer på "individnivå" än nationell detta med just familjetraditioner vs vänskapsband. Men här är ju t ex mors dag något enormt. En jättehögtid. Medan hemma firar man ju inte alls på det viset. Och saker som t ex bröllop här tycker jag verkar vara något där folk här bjuder in hur mycket familj och släkt som helst. Kusinerskusiner.... Och i Sverige är det kanske mer den närmsta familjen. <BR/>Men som sagt, jag tror att detta med nära och frekventa familjeträffar är mer beroende av familj än i vilket land??<BR/>Kramkram!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-10113515401348013702008-10-14T16:06:00.000-04:002008-10-14T16:06:00.000-04:00Vilket fint inlägg du har skrivit! Du är så bra på...Vilket fint inlägg du har skrivit! Du är så bra på att skriva och sätta ord på hur du känner. Jag satt på jobbet och fick skärpa, kunde ju inte sitta och gråta på jobbet!<BR/><BR/>Jag förstår att du känner så här särskilt nu när ni har fått Ella. Och kanske särskilt när man har en liten familj som du har. <BR/><BR/>Jag har också en ganska liten familj om än lite större än din. Mina föräldrar har bara var sitt syskon. Dessa har iofs fått tre barn var så jag har i alla fall sex kusiner. Men när det gäller mina egna syskon så har jag bara en bror och han har ett förståndshandikapp och kommer därför aldrig skaffa barn. Både under min uppväxt så har särskilt ett par av mina kusiner blivit desto viktigare även om vi inte har samma relation som syskon har. <BR/><BR/>Min kille har endast en syster så våra barns kusiner blir ju de eventuella barn hon får. Därför har jag i alla fall kännt att jag vill ha två eller tre barn för att jag vill att varje barn ska ha fler omkring sig i framtiden. Och för att det ska finnas fler som kan ta hand om oss som gammal (man vet ju inte hur äldrevården ser ut då).<BR/><BR/>Så mina tankar har framför allt att göra med detta men jag har ju också bott utomlands och haft minst ett seriösare längre förhållande med en icke-svensk och således funderat en hel del på detta att bo utomlands med barn långt från familj och vänner.<BR/><BR/>Du nämnde något om att man kanske bryr sig mer om vänner än släkt i Sverige. Jag tycker det beror lite på. I min släkt har vi alltid umgåtts mycket och träffats vid varje födelsedag - t ex nu när mina kusiners barn fyller år så är vi inbjudna dit. Men i Peters familj så har de inte alls den relationen eller traditionen och han kanske träffar sina kusiner en eller ett par gånger om året. Så jag tror det är lite individuellt från familj till familj. T ex britterna (som jag jobbar för) pratar ofta om hur familjen är så viktigt för svenskarna. Då brukar de nämna både relation till familj och släkt och t ex att förena jobb och familj.Anna, Fair and Truehttps://www.blogger.com/profile/04363598308633248200noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-74938275948583462302008-10-14T12:51:00.000-04:002008-10-14T12:51:00.000-04:00Å vad många tankar du väcker. Jag är också ett väl...Å vad många tankar du väcker. Jag är också ett väldigt "ensamt" barn. Inga syskon, inga mostrar och morbröder, mamma och pappa är döda, mormor och morfar dog för länge sedan. Genom att mamma var fosterbarn när hon var liten har jag fosterkusinbarn i min ålder och vi umgicks när vi var små, men vi har nog inte setts sedan vi var i 13-årsåldern.<BR/><BR/>Fastrar och farbröder och en drös kusiner har jag - men i Indonesien och dem har jag aldrig träffat. Vet bara vad ett par av dem heter, och vet faktiskt inte riktigt hur jag skulle kunna få kontakt med dem i dag.<BR/><BR/>Så den enda riktiga släkt jag har är min son och mina barnbarn.<BR/><BR/>Så länge jag är gift med Klas (och det hoppas jag varar livet ut) har jag naturligtvis hans släkt också, men den är ju mer till låns.<BR/><BR/>Jag är så glad att mina barnbarn har många släktingar på sin mors sida. Jag förstår att du vill att Ella ska få vara nära sin släkt så att de verkligen finns för henne och hon för dem.<BR/><BR/>Nej, nu vill jag tänka på annat.<BR/>Stora kramar!Mariannehttps://www.blogger.com/profile/10644541964044709376noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-25195513012501601072008-10-14T12:02:00.000-04:002008-10-14T12:02:00.000-04:00Vilket fint inlägg! Så intressant att läsa om din ...Vilket fint inlägg! Så intressant att läsa om din familjehistoria!<BR/><BR/>Tack!Helgahttps://www.blogger.com/profile/04248668604761493630noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-42959688277971843332008-10-14T09:56:00.000-04:002008-10-14T09:56:00.000-04:00Aurorabuddha,ja detta med familjer och familjehist...Aurorabuddha,<BR/>ja detta med familjer och familjehistoria är oftast väldigt intressant. Och det kan verkligen vara så olika.<BR/>Vill även skivka en oerhört varm kram till dig såhär efter "din årsdag". Förtår att det måste vara så otroligt mycket tyngre för dig. Att förlora en förälder är svårt, men ändå på ngt vis naturens gång. Att förlora ett barn är emot allt allt allt! Jag kan inte ens tänka mig in i den situationen. Det är för jobbigt. För svårt.<BR/>Så en riktig bamsekram till dig!!!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-60512695553747242482008-10-14T09:53:00.000-04:002008-10-14T09:53:00.000-04:00Fritt ur hjärtat,oj en tår på morgonkvisten?! Ja d...Fritt ur hjärtat,<BR/>oj en tår på morgonkvisten?! Ja det känns som om man vill ha familjen näramre än vad den är nu. Både min egen mamma och M´s familj. Och när det händer stora och omvälvande saker i ens liv är detta extra tydligt.<BR/>Kram!<BR/><BR/><BR/>Karlavagnen,<BR/>tack!!<BR/>:-)<BR/><BR/><BR/>Malin,<BR/>ja ni kommer säkert kunna hålla kontakten bra. Men det blir skillnad det blir det. Men är man medveten om det och jobbar aktivt för att relationerna ska fungera så går det givetvis. Det blir bara lite annorlunda.<BR/>Kram!!!<BR/><BR/><BR/>Aussiekicki,<BR/>visst är det så att avståndet kan göra känslan än starkare. Just detta att man itne "bara kan komma förbi". Och det känns tungt. Min mamma och även M´s mamma är inte heller några direkta resglada personer vilket gör träffar lite svårare. Svägerskan är dessutom väldigt flygrädd så man vet aldrig hur många fler Atlantflygningar hon orkar göra. Så visst känns det att man bor så långt bort. Jag gissar att om vi bott ngnstans i Europa så hade både min mamma och M´s säkert kunnat tänkt sig att komma oftare eftersom det då skulle vara både närmare och inte lika dyrt. Svägerskan skulle dessutom kasnke kunnat ta tåget...?<BR/>Men nu sitter vi här och även om det inte alls är lika långt som ni har till Sverige (inte på långa vägar) så är det ändå tillräckligt för att man ska känna av avståndet.<BR/>Tänk att ni flyttar hem snart!!!! HAha, jag vill verkligen träffas i T-inge så småningom. Det är ju sååå nära min gamla hemstad! :-)<BR/>KRAAAM!<BR/><BR/><BR/>Jess,<BR/>ja du och jag har rätt lika familjebild då. Lustigt egentligen! Och jag tycker som du att jag egentligen inte saknat syskon eller en större famij förrän på senare år. När man blivit vuxen. Nu känns det som om det varit roligt att ha haft syskon och ev syskonbarn.<BR/>Och så hoppsa jag att du får ha kvar din pappa och din mamma lääääänge än!!!!<BR/>Kramar!!!<BR/><BR/><BR/>Vic,<BR/>tack! Och ja ni bor ju ännu längre bort...<BR/>Kram!<BR/><BR/><BR/>Annika,<BR/>jo farmor var jättebra när jag var liten! Hon fanns liksom alltid där.<BR/>Och detta med att träfffas ofta eller ej är ju inte lätt att veta. Men jag vet ändå att om vi bodde i Sverige skulle Ella helt klart träffa både min mamma och M´s familj oftare än vad det verkar bli nu när vi är här. Särskilt som vi ju inte är hemma i Sverige så ofta eller länge heller. Som nu till jul t ex. Vi är borta i 18 dagar, vilket ändå kan låta rätt bra. Nästan 3 vekor. MEN då går ju två av dessa dagar i stort sett åt till att resa mellan Sverige-USA. Dessutom går ytterligare 2 dagar av dessa åt till att resa mellan S-holm och Skåne. Så av semestern blir det egentligen endast 14 dagar kvar att verkligen umgås med våra resp familjer. Och då blir det så att vi kommer spendera 1 vecka hos mamma och 1 vecka i Skåne. Mer än så blir det inte som Ella kommer att kunna umgås med sin mor- resp farmor. Tyvärr!! Och vi vet inte riktigt när vi kan åka till Sverige nästa gång. <BR/>Just nu känns det desutom tråkigt eftersom det händer så otroligt mycket under de här första åren. Att missa ett halvår är mycket nu. <BR/>Men visst, jag vet att vissa inte träffar sin familj oftare bara för att man bor nära. Men just nu skulle jag nog ändå föredra att ha närmare så man kunde ses oftare och lite minder intensivt varje gång. Mer sponanträffar.<BR/>Men, men, vi får se hur allt blir framöver.<BR/>Och vi trivs ju som sagt så otorligt bar här också. Synd att mn inte är snorrik och kan flyga hem oftare. <BR/>KRAAAMAR!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-38505325884337047292008-10-14T09:45:00.000-04:002008-10-14T09:45:00.000-04:00Vilken intressant karma ni har i eran familj.Var g...Vilken intressant karma ni har i eran familj.<BR/><BR/>Var gren av familjetradet verkar do ut med denna generation i min familj. Vi fyra syskon har fatt 6 barn - av dom finns 5 kvar. Min Jakob omkom i en olycka for 8 ar sen - och jag har, precis som du just haft en arsdag. Att genomlida.<BR/><BR/>Och av dom 5 barnen ar det bara 1 som har fatt barn. Och det blir hon som for oss vidare i historien.<BR/><BR/>Jag har en god van hemma i Sverige som ingen slakt har. Hon vaxte upp med sin mamma och mormor, som bada var ankor och helt utan familj. Sa nar dom gick bort blev hon den enda kvar. Det finns inte en faster eller moster eller kusin. Ingenting. Hon ar gift och har 2 vuxna barn nu.<BR/><BR/>Jag tycker att familjehistoria - och karma som finns i familjer - ar sa himla intressant. Tack sa mycket for att du skrev om det har. Jag ska lasa om ditt inlagg, kanske skriver jag en kommentar till! Much love to you! :o)aurorabuddhahttps://www.blogger.com/profile/03488824968732696736noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-7942981699228613712008-10-14T08:58:00.000-04:002008-10-14T08:58:00.000-04:00Vad fint skrivet, Saltis. Och så sant!!Du verkar ...Vad fint skrivet, Saltis. Och så sant!!<BR/>Du verkar ha haft en helt underbar farmor. <BR/>Jag förstår att begravningen efter din pappa står som i ett dunkel. man har nog svårt att minnas sådant glasklart. Jag tycker om hur du beskriver saknaden efter honom nu. Det är nog så det är, det är nog så det känns.<BR/><BR/>jag måste också muntra upp dig en aning vad gäller Ella och hennes svenska familj. Ibland är det ju så att familjen därhemma träffar utlandsboende mer än familj som bor i samma stad. Det blir inte av dom ses mer än till fdlsedagar o annat. Ofta är det så iallafall. Då blir tiden när den utlandsboende kommer hem riktig kvalitetstid och faktiskt kan det vara så att man träffar den utlandsboende mer än vad man tex träffar sin barn i Sverige.<BR/><BR/>Men visst är det AVSTÅND ändå!!! och dom där spontana besöken försvinner ju helt. Det är verkligen ngt att sakna OCH att känna sig vemodig över!!!<BR/><BR/>Kramar till dig!!Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.com