tag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post5628581566665655718..comments2023-11-05T03:19:47.729-05:00Comments on Saltistjejen: Avsked, vemod och storstädningSaltistjejenhttp://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comBlogger10125tag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-11778042972853374322009-08-31T10:21:59.742-04:002009-08-31T10:21:59.742-04:00Jag tänkte just på det, och du kom till det i ditt...Jag tänkte just på det, och du kom till det i ditt inlägg, att det måste vara jobbigt för dessa förskollärare som får säga hej då till så många varje år. De blir ju som sagt kanske närmare barnen eftersom de är så små jämfört med en svensk förskola. Den här personen kommer väl iofs inte försvinna helt ur Ellas liv? Antar att de kanske har ett stort common room där alla barn samlas ibland eller ute på gården?<br /><br />Hur länge kommer Ella vara i Pink Room? Är det bara ett år också eller kanske två år tills hon blir 3 år? <br /><br />Var det inte någon från Ellas dagis som hade varit barnvakt hemma hos er någon gång?Anna, Fair and Truehttps://www.blogger.com/profile/04363598308633248200noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-49754746096266387002009-08-25T11:31:10.253-04:002009-08-25T11:31:10.253-04:00Taina,
visst är det annrlunda här. ioch visst anpa...Taina,<br />visst är det annrlunda här. ioch visst anpassar man sig. Jag ahde nog också tyckt det varit otänkbart att lämna ifrån mig en 3-månaders bebis när jag bodde i Svedrige. men här är det så annorlunda och allla gör det ju, om man inte är hemmafru, så då blir det liksom naturligt. <br />Saknaden går upp och ner. Men det har hittills gått bra att hålla sig syselsatt. Förutom att jag faktiskt börjar känna att jag är lite trött. Har därför bestämt att fredag och lördag ska jag inte ah ngt inbokat.Då ska jag bara ta dagarna som de kommer igen.<br />kram!<br /><br /><br />Petchie,<br />nej visst är det lite annorlunda att vara långt från familjen (alltså föräldrar och syskon) när man får barn. På både gott och ont som sagt. Man kan sakna att ha en nära relation till dem och att ens barn inte har det. men samtidigt finnsd et även positiva saker i att bli så sammansvetsade som jag tycker att M, jag och ella blivit. Så som sagt det är båda bra och dåligt på samma gång som allt annat här i världen.<br />Den dag det blir aktuellt för er kasnke ni ändå kommer befinna er närmare din och/eller O´s familj så kanske behöver det inte bli så jobbigt.<br />Kramar!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-35707258211118571582009-08-25T09:49:31.525-04:002009-08-25T09:49:31.525-04:00Åh, vad vemodigt det måste vara att lämna den här ...Åh, vad vemodigt det måste vara att lämna den här underbara personalen på Ellas dagis. Jag förstår att det är känslosamt för alla involverade när ni har haft en sådan nära kontakt och relation i ett år. <br />Ja, tänk vilken skillnad det är från om ni hade bott i Sverige - först och främst så hade ju inte Ella börjat allls så tidigt på dagis, och ni hade antagligen inte haft en sådan nära relation till dagispersonalen. Men istället hade ni kanske haft mormor och farmor etc som hade kunnat ställa upp. O brukar säga det till mig, att om vi får barn så kommer vi inte att ha mor- och farföräldrar i närheten som kan hjälpa till... Man får väl finna andra alternativ. <br />Kram!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-1380039748233622622009-08-25T08:00:43.040-04:002009-08-25T08:00:43.040-04:00Åh Saltis! Jag skulle har gråtit floder jag med! O...Åh Saltis! Jag skulle har gråtit floder jag med! Och jag tror också att relationen blir speciell då de lämnas redan vid 3-månaders åldern. I Sverige hade jag aldrig kunnat tänka tanken men det ÄR ju annorlunda här och då anpassar man sig.<br /><br />Förstår att längtan just nu är enorm. Så stor att det gör ont. Sådana ggr kan jag knappt andas ibland.<br /><br />Fortsätt sysselsätt dig nu!<br /><br />KRAMAR!!!!!!!Tainahttps://www.blogger.com/profile/12538521756775073224noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-75105100160618235302009-08-24T12:24:17.928-04:002009-08-24T12:24:17.928-04:00Anne,
javisst är det som du beskriver. Man får hel...Anne,<br />javisst är det som du beskriver. Man får hela tiden ngt nytt men därmed tar man hela tiden farväl. Det går undan i svängarna. Barn utvecklas så otroligt snabbt att man ibland inte tycker man hänger med alls!<br />Det är nya intryck nya rutiner även för oss. Och bytena går blixtsnabbt.<br />Men det känns som sagt även otroligt BRA att vi haft ett sådant underbart första år på dagiset. Det gör att man nu har mer referensramar och därför även vet mer vad man vill och inte vill. vad man gillar och ogillar. och då är det lättare att ha konstruktiv och kreativ kritik OM det skulle vara saker man inte gillar med nya lärarna eller rummet. DET känns bra.<br />Kram!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-71399871895741043462009-08-24T12:20:07.776-04:002009-08-24T12:20:07.776-04:00Ja, det är bara att än en gång konstatera att det ...Ja, det är bara att än en gång konstatera att det är ett helt fantastiskt dagis. En riktig lottovinst, helt klart. Jag tror till 100% på det du säger, att när man som ni lever långt borta från familj och det stödet så svetsas man samman mer. Ni tre, er lilla familj svetsas samman än mer och stödet från t.ex. dagis och C där betyder ännu mer just därför. Det är nånting i er vardag, på nära håll som hjälpt mycket, betytt mycket, att kunna lita på dagis osv. Kanske alla utlandsboende med barn gärna vill hitta nånting liknande. Jag menar alltså att man liksom skapar en relation till nån utomstående som är "mer" än den skulle varit t.ex. om man bodde i Sverige och hade familj nära och inte "behövde" utomstående som t.ex. en älskad dagistant eller liknande på samma sätt.<br />Även vänner man får i nya landet kan ju på ett sätt börjha betyda mer, på sätt och vis. För de fyller kanske en annan funktion, blir viktigare för de behövs kanske mer på nåt sätt än de gör då man lever i sitt hemland där man har allting man är van vid.<br /><br />Som du säger, omtanke och engemang och kärlek. Sånt märker man. C på dagis verkar ha varit en fantastisk person, PRECIS en sån person man önskar fanns på alla dagis i hela världen. Förstår det kändes känslosamt. Det kanske också är lite det som det innebär med barn? Hela tiden kommer det stunder av utveckling som är så klart glädjande, men också blandat med vemod. Många första gången med barn som ger glädje, men kanske också många sista gången med barn som ger vemod. Bebiskläder som aldrig mer behövs utan kan skänkas bort, första året på dagis i Violet room är över och kommer aldrig mer igen. Ja, du förstår vad jag menar. Hela tiden glädjande utveckling som gör allting tas framåt, samtidigt som tiden går så fort och det är vemodiga avsked också.<br /><br />Pladder, pladder här. Ha en riktigt bra vecka, KRAM!Annehttps://www.blogger.com/profile/05305084219847320371noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-66711048528733885432009-08-24T08:35:43.567-04:002009-08-24T08:35:43.567-04:00Annika,
javisst ÄR det så! Jag och M är jätteglada...Annika,<br />javisst ÄR det så! Jag och M är jätteglada över dagiset! Vi känner oss enormt lyckligt lottade som har tillgång till detta fantastiska dagis. Nu hoppas vi såklart att det nya året där kommer bli lika bra. Men visst är det alltid lite svårt att ta avsked och just till C var det jobbigare än vad jag trott det skulle vara.<br />Kram!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-76227076336824056702009-08-24T08:29:08.153-04:002009-08-24T08:29:08.153-04:00underytanjag,
ja jag tror att det lätt kan bli så ...underytanjag,<br />ja jag tror att det lätt kan bli så när man bor och lever långt från sin och sin partners familj. Särskilt med första barnet när allt är nytt och man känner sig mer osäker. För vår del kändes det så tryggt med personalen på dagis. Att man kunde prata och vädra funderingar och tankar med dem. Det behövde inte alls handla om några stora eller allvarliga saker, men varje dag fick man lite input från dem och det har verkligen känts bra! Sedan har ju just C varit helt underbar med barnen också. Och vi har ju sett hur Lill-Skruttan trivts och mått så himla bra med henne. och sådant är också himla skönt som förälder att se. Man vet att ens barn mår bra och blir väl omhändertaget under dagarna när man själv inte kan finnas där. Vi har också en lärare som följer med dem och det känns super! Det är dessutom en av Lill-Skruttans favoritlärare så det känns väldigt bra.<br />Hoppas att det kommer kännas än bättre för er så småningom med er nya avdelning. <br />Kram!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-89238240236930996152009-08-24T08:19:12.706-04:002009-08-24T08:19:12.706-04:00Åh Saltis!
jag vill bara återigen gratulera till d...Åh Saltis!<br />jag vill bara återigen gratulera till det underbara dagis som ni HAR!!<br />Vilken TUR ni hade som fick plats där! Vilken personal och vilket engageman! SÅ ska det vara!<br />Vilken fin fröken, och vilka bra fldrar ni har varit också!<br />NU ska vi tro att det blir lika bra i nästa grupp på dagis! DET blir det nog säkert.<br />OCH som tur är kan ni hälsa på fröken och de andra i babyrummet.<br />Detta är ju stort, nästan som en "graduation" och då brukar man gråta, åtmonstone jag :-)<br />Snart har du din lilla snorpa hemma igen! Jag förstår att kissarna är ett superbra sällskap (I wish I could have one myself).<br />Önskar dig en superfin måndag. Här i DC verkar det bli en fin dag!<br />KRAMAR!!!Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-1356720415757665732009-08-24T05:32:19.257-04:002009-08-24T05:32:19.257-04:00Jag känner igen det där med dagis, hur viktigt det...Jag känner igen det där med dagis, hur viktigt det var för mig när vi flyttat för liksom ni så hade jag ju ingen/inget annan. Dagis blev mitt nav i tillvaron, där både barnen och jag tankade lite trygghet och kontinuitet och till slut även knöt lite kontakter som kunde sprida sig utanför staketet. Nu har även våra bytt avdelningar och det känns fortfarande kaotiskt. Man vill ha det gamla, vana. Personalen utbytt även om det alltid är en från den mindre avd som flyttar med "upp" och DET känns ju bra. För mig är personkemin inte densamma med "nya" konstellationerna dock och jag är bara glad att det gått en tid så att vi ändå känner oss så pass hemma i huset sas. Vad skönt att du hunnit få rensa och städa, det känns alltid så bra! Jag är inte där än... kram!underytanjaghttps://www.blogger.com/profile/13373408015470313524noreply@blogger.com