tag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post6662888512511838299..comments2023-11-05T03:19:47.729-05:00Comments on Saltistjejen: Första dagen på jobbetSaltistjejenhttp://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comBlogger47125tag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-74615170427551291062008-09-14T12:45:00.000-04:002008-09-14T12:45:00.000-04:00Jenny,ja kanske är det som din vän sa. Jag gissar ...Jenny,<BR/>ja kanske är det som din vän sa. Jag gissar att åtminstone det här pusslandet med familj och jobb är en väldigt vanlig vardagsverklighet för många. Att få föräldraskapet och sitt arbete att gå ihop verkar ibland inte helt lätt, men jag tror att man får försöka göra sitt bästa i de situationer och perioder i livet man befinner sig i.<BR/>Tack för dit stöd också! Det värmer!!<BR/>:-)Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-16892554320581175772008-09-14T05:46:00.000-04:002008-09-14T05:46:00.000-04:00Hej Saltis :-)Lite sent kommer jag med min komment...Hej Saltis :-)<BR/><BR/>Lite sent kommer jag med min kommentar, men jag måste bara instämma med det som många andra här ovan redan konstaterat. Tråkigt med människor som insisterar med åsikter och samtidigt förblir anonym... Alla gör vi olika val utifrån olika förutsättningar och med utgångspunkten att det ska bli så bra som möjligt, som ni har gjort i det här fallet med Ella. Dessutom är det tråkigt att värdera andras val när man inte känner till de förutsättningar det grundas på.<BR/><BR/>Hoppas att det går bra med det nya livet med att både arbeta och vara förälder. En vän till mig har sagt att "det är då föräldraskapet börjar på riktigt". Vet inte om alla håller med om det men jag tyckte att det låg nåt i det :-)<BR/><BR/>Kramar!!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-44483944495903980252008-09-11T13:43:00.000-04:002008-09-11T13:43:00.000-04:00Emmama,å tack!! Vad gulligt du skriver!Ja vi känne...Emmama,<BR/>å tack!! Vad gulligt du skriver!<BR/>Ja vi känner att detta dagis känns mycket bra för Ella och vi är hittills såååå nöjda med det! :-)<BR/>Hoppas du mår bättre nu och har "friskat på dig"!<BR/>Kram!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-50395748767536394492008-09-11T13:27:00.000-04:002008-09-11T13:27:00.000-04:00Svenskar glömmer lätt att Sverige är ett EXTREMT u...Svenskar glömmer lätt att Sverige är ett EXTREMT undantag vad gäller föräldraledigheten och utan att hävda att anonyma tjejen ovan är en sådan så är svenskar ofta snabba med att se den svenska modellen som det enda sättet att göra nånting. Mängder av barn växer upp på annat sätt än det svenska och det går hur bra som helst för dom. Ni verkar ha skapat en jättefin situation för er lilla familj och det är det viktiga! :) Barn är väldigt anpassningsbara och ert dagis verkar superbra utifrån det du skrivit om det. KRAM.Emmamahttps://www.blogger.com/profile/15197948394054892682noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-32674499136628587532008-09-11T12:11:00.000-04:002008-09-11T12:11:00.000-04:00ludvigsdal (Anette),Å tack! Ja idag är jag lite tr...ludvigsdal (Anette),<BR/>Å tack! Ja idag är jag lite trött eftersom det var ett par vändor inatt med mat och så. Men det går faktiskt rätt okej ändå. Fast man får ju se om ett tag när man jobbat lite längre.<BR/>Fast jag tror det ska gå bra eftersom hon väl kommer sova lite längre etapper så småningom.<BR/>:-)Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-89867142374251941942008-09-11T11:44:00.000-04:002008-09-11T11:44:00.000-04:00Som mamma till 4 barn så måste jag säga vad stongt...Som mamma till 4 barn så måste jag säga vad stongt det är att man orkar jobba + ha en liten plutt att ta hand om på nätterna. Vi svenskar förstår inte riktigt hur priviligerade/bortskämmda vi är som har en så bra föräldrarförsäkring. Jag tyckte de första 5 månaderna gick man omkring som i dimma. Så verkligen strongt av dig. AnetteLudvigsdalhttps://www.blogger.com/profile/10478048427821258558noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-12434168519544315912008-09-11T11:32:00.000-04:002008-09-11T11:32:00.000-04:00Malin,javisst kan man häpna över hur vissa persone...Malin,<BR/>javisst kan man häpna över hur vissa personer tycker de har rätt att säga vad som helst till andra. Jag kan inte riktig förstå det. Jag är rätt frispråkig själv och räds inte konflikter eller så. MEN jag tycker att man alltid måste ha respekt för andra personer och deras val! Oavsett om man själv tycker så eller ej. <BR/>Ditt val att flytta till USA kan jag förstå har skapat frågor hos folk. Detta eftersom det ju är tt av de största "felen" man kan göra som mamma. Att flytta långt från sitt barn frivilligt. Allt beror ju på hur ens livssituation ser ut, och jag tror tyvärr att många inte alls tänker på detta utan verkligen kan häva ur sig kommentarer eller så som är rent aggressiva. Myckt tråkigt. Men jag brukar alltid tänka att det sorgligaste med detta faktisk är för desssa personer själva. Att inte kunna ha ett öppet sinne och mer "social kompetens" och att inte kunna "kliva ur sin box" rent tankemässigt är ju egentligen värst för persoerna ifråga. Det begränar ju dem mer än de personer de sårar. Egentligen.<BR/>Tycker det låter jättefint att allt gått så bra för både dig och din dotter trots att du är en så "usel" mamma...! ;-)<BR/><BR/>KRAM!<BR/><BR/><BR/><BR/>Millan,<BR/>Ja du vet ju vad som väntar dig nu när Bånan tittar ut. Men kasnke blir det annorlunda nu? Jag vet folk som fått barn där barnen sovit i stort sett hela nätterna från allra första början. Lyx!!!! :-)<BR/><BR/>Och ja detta med vänner, familj och avstånd. Det är verkligen den stora baksidan med utlandsboende. Tycker jag. Men så länge man känner at man fortfarande står varandra nära trots att man ses sällan och inte vet så mycket om varandras vardagsliv så är jag ändå glad. Trots att man ibland tycker det är jättesorgligt att man inte akn ses så ofta och så lätt längre.<BR/><BR/>Stor kram!!!<BR/>Hoppas att du mår bra och att B+nan snart visar vem han-hon är! :-)Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-56698681710405972942008-09-11T11:15:00.000-04:002008-09-11T11:15:00.000-04:00Harligt att lasa att forsta dagen pa jobbet gick b...Harligt att lasa att forsta dagen pa jobbet gick bra! Forstar att det kanns skumt, sarskilt som du aldrig hann vara sa lange pa nya kontoret innan du gick pa foraldrarledigheten. <BR/>Jag forstar helt och klart din somnfixering. Det maste vara en av de saker jag kommer ihag mest av fran Nils forsta manader och aven nagot som jag oroar mig for infor nasta bebis. Det ar faktiskt riktigt svart att satta sig in i hur tufft det ar nar man aldrig far sova ut ordentligt men nar man val ar dar sa blir man verkligen fixerad!! <BR/>Jag tycker det later som en bra ide att ha en natts somn pa onskelistan fran sverige.. det och godis och bocker da ;-). Och aven om det ar en klen trost just nu, sa ar det ju aven sa att det blir battre med tiden!! De dar timmarnas sammanhangande somn blir langre och langre och tillslut har man nastan glomt bort att man var uppe var och varannan timme i flera manader!<BR/><BR/>Appropa inlagget nedan sa vet jag sa val vad du menar med att man plotsligen finner sig i en situation dar man inte vet sa mycket om sina narmaste vanners liv. En riktigt ledsam kansla maste jag saga! Manga av mina narmaste vanner bodde granne med mig under hela universitetstiden och vi visste precis allt om varandra. Fran sma petitesser som att nagon brytit en nagel ;-) till storre bekymmer och speciellt sa visste man ju precis var de andra befann sig i stort sett alla timmar under dygnet. Att sedan ga till att knappt veta hur det ser ut var de bor ar hemskt! Jag har lite tur for mina narmaste vanner bor pa stallen som ar latta att halsa pa nar jag ar hemma i Goteborg och Karlskrona. Men visst... flera av dem traffar jag bara nagon gang om aret nu vilket ar otroligt trist! Faktum ar att manga dar hemma vet valdigt mycket om mitt liv pa grund av bloggen sa jag onskar att alla dar hemma kunde ha bloggar ocksa sa att jag visste vad de har for sig!! :-)<BR/><BR/>Jatte trist for ovrigt att du far laga kommentarer fran manniskor som inte ens vagar sta for vilka de ar. Jag tycker alltid att det ar lika skumt nar folk tar sig friheten att oppet kritisera folks val nar de i verkligheten inte kanner er eller er situation.<BR/><BR/>Kram!!!Millanhttps://www.blogger.com/profile/04004688462664586943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-3582212351717588282008-09-11T10:54:00.000-04:002008-09-11T10:54:00.000-04:00Folk har väldigt många förutfattade meningar och a...Folk har väldigt många förutfattade meningar och anser av någon anledning att de har all rätt i världen att tala om för andra hur usla de är.<BR/><BR/>Ingen skulle komma på tanken att säga till en farligt överviktig människa att de inte får beställa "extra fries and a large soda" för det är farligt för dem.<BR/><BR/>Men det är ok att i detalj berätta för rökare vilket öde som väntar dem...<BR/><BR/>Min tös var 10 år när jag flyttade till USA och jag har fått höra tusentals gånger vilken otroligt självisk person jag är, att min dotter behöver sin mamma ect etc... <BR/><BR/>Att flickan bestämt sig för att hon ville flytta till sin pappa långt innan jag bestämde mig för att flytta hit, det spelar ingen roll. Ingen "riktig" mamma gör såhär.<BR/><BR/>(Jessica ville flytta till sin pappa var för att hon fick en syster där, plus att hon älskar sin bonus mamma med.)<BR/><BR/>Kram<BR/>MalinAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-79396735458089347242008-09-11T06:29:00.000-04:002008-09-11T06:29:00.000-04:00Kicks,jamen visst är det så. Vi gör alla våra val ...Kicks,<BR/>jamen visst är det så. Vi gör alla våra val och jag tycker det är så synd att så många alltid har så många synpunkter på ANDRAS livsval. Jag kan tycka att det är jätteintressant att diskutera olika personers val i livet, men oavsett om någon valt en annan lösning än vad jag skulle gjort så respekterar jag självklart den personens val. <BR/>Jag förstår dock att du kan få en hel del kommentarer i Sverige. Detta eftersom det ju är väldigt många som tycker att kvinnor och män måste dela EXAKT lika på just föräldraledighet och ansvar för hem och barn. Om man då väljer att inte göra så kan det få flera personer att reagera jättestarkt.<BR/>Hoppas att du får en riktigt fin dag du med!<BR/>kram!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-69947738373765307232008-09-11T03:33:00.000-04:002008-09-11T03:33:00.000-04:00Tankar från mig. Vi som föräldrar vill alla göra r...Tankar från mig. Vi som föräldrar vill alla göra rätt och kanske är det svårare idag då vi är överinformerade. Det är tråkigt att vi kvinnor är så hårda mot varann. Vi stjälper snarare än hjälper. Ödmjukhet och empati är ibland som bortblåst. Jag upplever inte alls att män beter sig på det viset. Kanske har jag fel. Jag har själv tre barn och varit föräldrarledig så länge det gick. Jag har dock fått höra att jag har satt mig i en kvinnofälla och varför jobbar jag deltid? Etc. Visst har jag tvivlat ibland, mitt välmående skulle säkert ha varit bättre om jag fått mer utrymme för mig och min karriär. Jag har dock gjort ett val. Var och en gör sitt val beroende på uppväxt, erfarenheter, livsval, yrke, tidpunkt etc. I sinom tid får vi veta om våra val var de rätta, eller åtminstone ok. Gulp :-) Gör en Bra dag. KRAMAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-63433865079913152292008-09-10T15:06:00.000-04:002008-09-10T15:06:00.000-04:00Malin!TACK för din långa och personliga kommentar!...Malin!<BR/>TACK för din långa och personliga kommentar!<BR/>Självklart kan du maila mig ifall du vill.<BR/>saltistjejen@hotmail.com<BR/><BR/>KRAM!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-39502833710870105862008-09-10T13:56:00.000-04:002008-09-10T13:56:00.000-04:00Saltis, du har SÅ rätt när du skriver att barn är ...Saltis, du har SÅ rätt när du skriver att barn är olika, dagis är olika, nannys är olika.<BR/><BR/>Jag var fortfarande fulltids student när min tös föddes och jag hade 2 veckors teori innan terminen var slut. Tack och lov hade jag super lärare och klasskompisar som var toppen, så de gick med på att jag tog med mig tösen till skolan.<BR/><BR/>Några av våra föreläsande läkare fick sig ett gott skratt när de kom in och längst fram i klassrummet satt jag och ammade och antecknade samtidigt. Om Jessica blev störande, så lämnade jag rummet och fick anteckningar av mina vänner.<BR/><BR/>En dag när stumpan hade lätt kolik kom föreläsande läkare fram och utan ett ord tog Jessica ifrån mig och började gå fram och tillbaka i klassrumet och masserade hennes mage...samtidigt som han föreläste! Han berättade senare att han haft 3 kolik barn själv. Under resten av den föreläsningen höll han henne, rapade henne, masserade mage och sedan hon somnat lät han henne stanna kvar mot sin axel. I 3 timmar! <BR/><BR/>När den nya terminen startade och jag återgick till praktik, så var tösens pappa hemma tills dess att hans skola började om. Så när Jessica var just över 15 månader fick vi en plats hos en dagmamma. Dessa kvinnor är en utrotningshotad art som skulle K märkas i mina ögon!<BR/><BR/>Hon hade allt som allt 8 barn, men de var aldrig allihop samtidigt. Hon bodde över gatan från sjukhuset och alla barnen där hade föräldrar som jobbade inom sjukvården. Så vi kom ofta in med barnen kring 06.30 på morgonen. <BR/>Vår dagmamma sa åt oss att besvära er inte med att väcka barnen och klä dem. Kom hit med dem i pyjamas utifall att de vill sova lite längre.<BR/><BR/>När en av barnen fick vattkoppor, så blev vi alla informerade samma dag men alla hade redan blivit smittade. Så hon bestämde att de barn som inte blev "sjuka" med häg feber var välkomna att komma dit ändå. Jessica hade 3 koppor allt som allt och var i full fart hela tiden, så jag missade inte en dag av praktik tack vare att vi hade dagamma. Jessica var oerhört lycklig där.<BR/><BR/>Efter att jagblev sjuk, så förlorade vi vår plats... "för jag var ju ändå hemma hela dagarna" (jag var sjukskriven 100% och att ha små barn hemma räknas som heltidsjobb= så efter många om och men så fick jag en daghemsplats. <BR/>Jessica avskydde stället. Hon mötte sin första mobbare där (3 år gammal), hon avskydde de stora grupperna och att inte ha den hematmosfär som hon var van vid.<BR/><BR/>Jag har vikarierat på andra daghem där grupperna har varit mindre och personalen haft mer tid för vart barn och de har varit toppen.<BR/><BR/>Det är så lätt att generalisera. Se vad ert barn behöver, trivs med och klarar av. OM du har en bra magkänsla så har du antagligen rätt. Ni är nära till dagis om något skulle hända. Ni har kollat upp allt som kan kollas upp och ni trivs där med. Vilket i tur kommer att innebära att Ella känner av hur bra ni mår av att veta att hon är omhändertagen av personer som ni litar på och det blir en positiv upplevelse för henne.<BR/><BR/>Jag har sett att barn som tidigt börjar socialisera med andra barn i samma ålder, utvecklar tal och motorik fortare än barn som inte får den stimuli av att "bara vara hemma".<BR/><BR/>Förresten, finns det någon funktion här som gör att man kan maila dig privat om saker man kanske inte vill att hela världen ska se?<BR/><BR/>Jätte kram... jag ska gå och stryka vidare... mitt ex anländer kl 8 ikväll så jag tänkte han skulle få rena lakan....skratt!<BR/>MalinAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-69965100539015435602008-09-10T12:48:00.000-04:002008-09-10T12:48:00.000-04:00Ingrid,hej igen! tack för din fina kommentar också...Ingrid,<BR/>hej igen! tack för din fina kommentar också, och tack för sömntipsen! Det där med positiv inställning tror jag också benhårt på. Livet blir ju lite vad man gör det till också. På något vis.<BR/>kram!<BR/><BR/><BR/>Malin,<BR/>ja vi har också vänner som rest och varit väldigt akriva med sina barn sedan barnen var små. Och jag tror inte att det har skadat barnen faktiskt. Inte alls.<BR/>Tack för att du delar med dig av din och dina vänners erfarenhet!!!!!! :-)<BR/>Och du, jag vet att ni tycker att jag inte bör svara trollet, men jag tycker ju att denna diskussion ÄR väldigt intressant så jag kan inte låta bli. Men visst håller jag med att det känns lite knepigt att vissa har så starka åsikter men sedan ändå inte kan "stå för dem" med ens sitt förnamn. haha, de skulle ju t o m kunna fejka ett namn, men det skulle åtminstone se lite bättre ut...??!! ;-)<BR/>Kramar!!!<BR/><BR/><BR/>Fritt ur Hjärtat,<BR/>nejdå stelbenhet är inte ditt andra namn. Fast jag tycker egentligen inte att anonym är så stelbent heller. Alla har rätt till sin egen åsikt och jag tycker det är bra att hon/han (??) vågar kommentera här! :-)<BR/>Det trista är väl just anonymiteten eftrsom det känns lite konstigt att diskutera med en anonym person....<BR/><BR/>Och ja, man får försöka ta igen sömnen när man kan. Så är det. Och jag tror att det kommer bli bättre och bättre framöver. <BR/>Sedan är det ju mysigt att ligga och mysgosesova med Ella också. Så även sömn tillsammans kan vara något positivt även om den inte alltid blir högkvalitativ. :-)<BR/>Kram!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-67179633665800020832008-09-10T12:40:00.000-04:002008-09-10T12:40:00.000-04:00Anonym,Okej denna kommentar är superlång så om du/...Anonym,<BR/>Okej denna kommentar är superlång så om du/ni inte är intresserade så scrolla bara neråt! Länge….. ;-)<BR/>Jag håller till stora delar med dig i detta att förskolan verkar vara ”enda vägen” till banomsorg i Sverige. Och att detta därför är vad du kallar ”en helig ko”. Tyvärr så är detta också ngt jag tycker är tråkigt med det svenska systemet och med många svenskars inställning till detta med barnomsorg, jämställdhet etc. Just att det finns så få individuella val man kan göra utifrån sin egen familjs förutsättningar. Jag förstår det som om du t ex gärna hade varit hemma längre med ditt/dina barn. Kanske till och med på heltid ”för alltid” som hemmafru. Tyvärr är detta knappast någon möjlighet i Sverige idag pga ekonomiska faktorer. Det är helt enkelt alldeles för dyrt att leva och bo i Sverige så man behöver i stort sett 2 inkomster för att ha råd med det boende och det liv många vill ha. Dessutom är det exakt som du säger nämligen att majoriteten svenskar ”ser ner på” kvinnor som vill vara hemma och ta hand om barn och familj. Det är ngt som i många svenskars ögon är ”gammalt och förelgat samt frknippat med en ojämställd och konservativ kvinnosyn”. Jag förstår din frustration över detta. Och detta är en av de saker jag faktiskt uppskattar här: folks inställning till detta med familj och hur man vill sköta sitt familjeliv. Här är många mer öppna inför andras indivduella lösningar. Att vara hemmafru är lika okej som att endast stanna hemma ett par veckor efter förlossningen med sitt barn pga att man ska tillbaks till jobbet. Och jag tycker det är synd att det i Sverige är så mycket mer ”likriktat”. Att alla måste tycka och tänka och framförallt GÖRA på i stort sett samma sätt. Annars är man ”fel”, onormal eller konstig. Det är en sådan snävhet i folks toleransnivå. Tyvärr.<BR/><BR/>Så i detta fall är du inte så ”svensk”, precis som du säger. Men jag måste dock säga att jag ändå ser väldigt mycket ”svenskt tänk” ändå i dina åsikter. Det är inget fel med det, utan det är helt naturligt eftersom du är svensk, och vad jag förstår boende i Sverige. Med ”svenskhet” i detta fallet menar jag att din ”öppenhet ” inför att man ska kunna välja att t ex vara hemma längre med sina barn handlar just om att vara hemma LÄNGRE med barnen. Att du helt fullt och fast tycker och tror att alla barn mår allra bäst av att få vara tillsammans med ”enbart” sina föräldrar, gärna så länge som möjligt. Detta tycker jag är rätt så ”svenskt” faktiskt. Det är få personer jag träffat med annan nationalitet som har just denna inställning. Istället är det många av både europeiskt (olika länder), asiatiskt och amerikanskt ursprung som jag träffat här som har en helt annan erfarenhet och därmed också andra åsikter vad gäller hur länge man tycker det är bra för barnen att vara enbart med sina föräldrar innan de börjar skötas om av andra personer OCKSÅ. Observera att jag här INTE menar att föräldrarnas omsorg av barnet ska BYTAS UT mot andras, utan att det handlar om att fler personer än föräldrarna börjar engagera sig i barnet (dess skötsel, utveckling, välmående etc). Dock är det inte så att i stort sett ”alla” länder där man har sämre föräldraledighet per automatik har fler hemmafruar. I många länder i Europa idag är de yrkesarbetande kvinnorna i stiort sett lika många som i Sverige, även fast man har endast ett par månaders mammaledighet.<BR/><BR/>Och det är väl även just på den punkten (längre tid med enbart föräldrarna = bästa lösningen för alla barn) som jag då inte riktigt håller med dig. Och det är här du anser att mina åsikter är provocerande. Vilket jag fortfarande har lite svårt att förstå. Men det beror säkert på min känslomässiga/psykiska skada….??<BR/>Vad jag menade med min kommentar är (och detta är vad jag försökt förklara i min tidigare svarskommentar till dig också) helt enkelt att jag inte helt och fullt tror att det allra allra bästa för alla barn alltid alltid alltid måste vara att tillbringa nära 100% av sin tid tillsammans med just föräldrarna. Inte ens i väldigt ung ålder. Jag gav typexemplet 6 månader. Mest eftersom det är en ålder jag har lite koll på just nu pga av en vän till oss som har barn som snart är 1 och där jag har tydliga ”bilder” av hur hennes dotter var fr o m ca 6 månaders ålder. Men visst, även här är barn olika så det kan säkert variera med flera månader det med… <BR/><BR/>Självklart menar jag inte att ett barn ska tillbringa största delen med andra personer än föräldrarna (t ex dagispersonal, nanny etc) och därmed må bättre än om de tillbringat denna tid med föräldrarna. Nej, jag menar att ett antal timmar per dag på ett bra dagis (som jag tycker vårt verkar vara) verkligen KAN vara något positivt för barnet. Alltså något som barnet kan ha glädje av. Alltså handlar det i mina ögon inte enbart om att dagis måste vara ngn sorts ”förvaring” av barn. Utan att vissa barn faktiskt kan må väldigt bra av just kombinationen dagis plus föräldrar. Självfallet är det beroende av barn. Jag tror nämligen att alla barn är unika personligheter och att man föds till detta, även om miljön såklart också spelar en stor roll. Men likaväl som jag tror att vissa barn kanske inte alls skulle må bra av dagismiljön, så tror jag att vissa barn mår jättebra av den. Ja, till och med bättre än om de endat varit hemma med enbart föräldrarna. (Oj nu skrev jag det igen….! Men jag lovar, jag menar inte att försöka provocera.)<BR/><BR/>Och ännu ett förtydligande från min sida: jag tror inte att det är bättre för ett litet barn/bebis att tillbringa fulla dagar på dagis, och sedan väldigt lite tid med sina föräldrar i hemmet. Men om det, som i vår dotters fall, handlar om visserligen flera timmar, men fortfarande inte sk ”heldagar” så har jag väldigt svårt att inse varför mitt påstående skulle vara så provocerande? Jag vet att du tyker att för mycket stimuli utanför hemmet kan vara skadligt för barnet. Och självklart ska man inte överstimulera små små barn. Men i vårt fall känner jag mig fullständigt trygg och litar på dagispersonalens kompetens vad gäller omhändertagandet och omsorgen av väldigt små barn. De vet vad de gör. Och jag tycker de verkar ha en mycket bra inställning och både barn samt föräldrar till barn som haft dem som dagispersonal tidigare talar sig otroligt varma om dem. <BR/>Men visst, jag säger inte att detta gäller ALLA dagis. Precis som jag inte tror att alla barn är ”dagisbarn”. Så är heller inte alla dagis sådana att ens vissa barn skulle kunna vara där från mycket späd ålder och dra fördel av det. Allt handlar om att vi är olika. Barn är olika, dagis är olika, föräldrarna olika. Och utifrån detta så kan det säkert i vissa fall vara negativt för ett barn att vistas på dagis, på samma vis som jag tror att det kan vara positivt i andra fall.<BR/><BR/>Sist men inte minst så har jag ändå fått uppfattningen att det idag är få barn i Sverige som faktiskt börjar på dagis redan vid 1 års ålder som du skriver. Är inte normen idag närmare 1,5 år. Och många använder ju föräldraledigheten så att de kan vara hemma tills barnen är 2. Detta är ju ganska länge ändå?? Tycker jag. (Obs! Det är ingen som helst värdering i detta påstående. Jag tycker vare sig att det är fel eller rätt att vänta tills barnet är 2 innan man lämnar det till någon annan, jag tycker bara att det är en rätt lång tid och att svenska systemet därmed är väldigt generöst.)<BR/><BR/>Får man till sist i denna superlånga kommentar (sorry!) fråga från vilken ålder du tror att det kan vara positivt utvecklande för ett barn att börja andra personer omkring sig (förutom föräldrarna) som sköter om det?? Vid 1 år? Eller äldre?? Och vad bygger du just den åldern på? Erfarenhet av egna eller andras barn? Olika teorier om barns utveckling generellt? Eller kanske en kombination? Jag är mest nyfiken eftersom jag tycker detta är ett jätteintressant ämne.<BR/><BR/>Men nu ska jag äntligen avsluta denna kommentar.Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-24653247670103562692008-09-10T12:30:00.000-04:002008-09-10T12:30:00.000-04:00Jag är i alla fall inte mest stelbent som fnissar ...Jag är i alla fall inte mest stelbent som fnissar åt mugghållare;-) Stå på dig, jag är övertygad att man gör det man måstenär man måste. Ni har som du skrev vetat detta sedan du blev gravid, bara att förhålla sig till alltså. <BR/><BR/>Jag ser att de andra skrivit om microsömn redan och vikten av att få sova, jag håller med, men vet att man inte går under av att småbarnslivet är tufft och lite sömn. Det här är inte menat som nedlåtande utan skall vara uppmuntrande, men formuleringen är svår. MAn klarar mer än man tror, gör mer än man vet att man kan och när man tror man inte orkar mer så gör man det!! Att man i det kan sova i skift, sova middag (på helgen) eller göra annat för att underlätta är bara klokt:-) Jag tyckte det värsta var att när man väl fått sova en natt var man tröttare än innan! Som om kroppen sa ifrån, annars går den på högvarv. Hoppas jobbet går bra trots att du är trött och tänk på att vila på helgerna. Riktig vila, sova, slappa och njuta av livet med familjen:-)Fritt ur hjärtathttps://www.blogger.com/profile/09859082068756651471noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-61079388745237113362008-09-10T11:21:00.001-04:002008-09-10T11:21:00.001-04:00Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-2576483066723807882008-09-10T11:21:00.000-04:002008-09-10T11:21:00.000-04:00Saltis, du och maken är de som känner Ella bäst oc...Saltis, du och maken är de som känner Ella bäst och ser hur hon reagerar på dagis.<BR/><BR/>Jag känner mig 99% säker att skulle nu upptäcka att hon inte mår bra i den miljön, så kommer ni att ändra den.<BR/><BR/>Ett par av mina vänner har tagit med sig sina barn överallt från det att de var 5 dagar gamla. De är de mest välbalanserade ungar jag känner. Under musik festivaler satt den äldre som var 3 månader i en baby ryggsäck med hörsel kåpor på. Om någon hade fest så kom de med den bärbara "spjälsängen" och ställde upp den mitt i vardagsrummet där alla pratde och skrattade.<BR/><BR/>Deras barn är nu 9 och 7 och även om den yngsta har allvarlig diabetes, så stoppar det dem inte att resa land och rike runt, tältsemester, festivaler.<BR/><BR/>I och med att de omgående blev stimulerade med andra miljöer än att bara vara hemma med en förälder som nästan klättrar på väggarna av brist på mental stimulans, så kämmer dessa barn sig hemma i alla miljöer.<BR/><BR/>Saltis, människor som inte vågar stå för sina åsikte så till den grad att de inte ens kan skapa sig ett namn... Vi kallar dem troll.... Donät feed the trolls... they live of attention.<BR/><BR/>MalinAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-66664360539300179112008-09-10T04:06:00.000-04:002008-09-10T04:06:00.000-04:00Heja Saltis!Så roligt att höra att starten på dagi...Heja Saltis!<BR/>Så roligt att höra att starten på dagis gått så bra! Att Ella är trött tror jag är helt naturligt. Alla barn blir trötta i början på dagis oavsett om de är ett eller två år (eller tre månader :-) ). Vi vuxna blir väl trötta då vi börjar på ett nytt jobb också!<BR/>Sömnbrist är jättejobbigt. Själv behöver jag inte så mycket sömn, men jag vill gärna ha den lilla jag får, sammanhängande. Vi har använt olika tekniker och prövat oss fram. Ibland har vi delat upp natten och sagt "om M vaknar före 2 tar jag henne och om hon vaknar efter 2 tar du henne. Då behöver vi inte båda ligga på helspänn då det hörs ett ljud, men det bygger på att vi båda har ganska lätt att sova även om den andra är vaken med M. Ibland har vi kört varannan natt... Sova ifatt på helgerna är också bra. Sömnen är ju viktigt och speciellt om man ska sköta ett jobb också. Helt kommer man dock inte undan, med småbarn är det ständigt minus på sömnkontot... Men man klarar det! Man klarar så mycket mer än man tror. Jobbkonferenser med sköna hotellsängar är toppen! Man får strunta i att man är jättetråkig som går och lägger sig tidigt :-) .<BR/>Sedan tror jag på att vara lite tuff när barnen kommer upp från Ellas ålder ungefär. Om de är friska och väger vad de ska, så funkar det finfint att vänja dem att sova hela nätterna. Vi har tre barn och prövat det med två av dem. Inga problem. Vi satte av två veckor då vi båda var hemma och var motiverade. Det tog tre nätter med det ena barnet och fem nätter med det andra. Klart det blev något bakslag någon natt ibland, men faktiskt inte ofta.<BR/>Lycka lycka till nu! TÄNK om alla föräldrar reflekterade så mycket som du över alla sina beslut! Då skulle det inte finnas ett enda olyckligt barn :-) !<BR/>Nu blev detta inlägg väldigt långt, men jag tänkte också på att saker och ting blir vad man gör det till. Vår äldsta dotter är född på juldagen. Det finns INGEN som inte säger "stackars henne" så fort de hör det. Vi har dock från början bestämt oss för att vi inte ska föra över det tänket på henne utan istället har vi alltid sagt att hon har den finaste födelsedagen av alla, hon är född samma dag som Jesusbarnet, dessutom kommer hon alltid ha familj och släkt hos sig då hon fyller år och vara ledig från skola och jobb. Det har hon varit nöjd med hela tiden, nu är hon 12 och hon tycker fortfarande att hon har en bra födelsedag.<BR/>Om ni berättar för Ella när hon växer upp (och ni kanske flyttar tillbaka till Sverige) att "då hon var liten var hon väldigt speciell, hon bodde i USA fast hon var så liten och hon gick till och med på dagis redan då hon var 3 månader. Det fungerade jättebra för hon var en väldigt lugn och glad bebis och alla fröknar ville vara med henne." Då tror jag att hon kommer att känna sig väldigt speciell och stolt över att ha varit med om något som inte alla andra har och DET tror jag är bra för alla barn. Att få känna att just de är helt unika och fantastiska!<BR/>Kram IngridAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-10084201358734062822008-09-10T03:25:00.000-04:002008-09-10T03:25:00.000-04:00Mina åsikter beror inte på att jag är svensk. I Sv...Mina åsikter beror inte på att jag är svensk. I Sverige hyllas förskola från 1 års ålder, medans föräldrar som vill vara hemma med sina barn längre ses ned på!Samhället är uppbyggt så att det i stort sett är omöjligt att stanna hemma längre än ett år med sina barn. I andra länder har man inte samma föräldrarförsäkring, men har i större utsträckning hemmafruar som stannar hemma mycket längre än i Sverige. Förrutom de familjer där båda föräldrarna gör karriär vill säga. Förskolan är en helig ko i Sverige som inte får kritiseras! <BR/>Som sagt, jag kan förstå att man MÅSTE lämna bort sitt barn, men att hävda att det till och med skulle vara BÄTTRE för en 6-månader gammal bebis att vara borta heltid från sina föräldrar på grund av bättre "stimulans" är det jag reagerar starkt på.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-40619950255880982332008-09-10T00:30:00.000-04:002008-09-10T00:30:00.000-04:00Gumman - du är världens bästa mamma och du och din...Gumman - du är världens bästa mamma och du och din man vill det bästa för er dotter!!! <BR/><BR/>Kram - och håller tummarna för en bra natt, sisådär en fem timmar på raken i alla fall:)ceciliahttps://www.blogger.com/profile/09948736380910120238noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-38841940625378518712008-09-10T00:25:00.000-04:002008-09-10T00:25:00.000-04:00Det är precis det jag menar med att vi har olika e...Det är precis det jag menar med att vi har olika erfarenheter av detta. Att förutsättningarna är olika. <BR/><BR/>För det första har ni ju inget annat val än att lämna Ella på dagis. <BR/><BR/>För det andra så har ju både du och M träffat och lärt känna en hel drös människor, både vuxna och barn, som verkar vara helt normalt fungerande individer trots att de börjde dagis vid en späd ålder. Det, antar jag, bidrar till att ni känner att det trots allt är en bra lösning för er och ert barn. <BR/><BR/>Ni är dessutom nöjda med valet av dagis och det ger ju också en bra magkänsla. Jag tror dessutom att man i USA har erfarenhet av att ta hand om så små barn i dagismiljö. En dagismiljö som jag tror är anpassad till små barn. Små grupper med samma personal som tar hand om dem.<BR/><BR/>Jag tror inte att varken du eller M är känslomässigt störda eller hemska föräldrar. Ni har sett att det kan fungera och är trygga i det. <BR/><BR/>Jag tycker du är bra, Saltis! Och modig! Kram på´re!!!aussiekickihttps://www.blogger.com/profile/12670287530756970264noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-40458374520829183012008-09-09T23:51:00.000-04:002008-09-09T23:51:00.000-04:00Å ni är så gulliga! Verkligen!!!!! :-)Ja, ni vet s...Å ni är så gulliga! Verkligen!!!!! :-)<BR/>Ja, ni vet själva vilka ni är...<BR/><BR/>TACK för stöttning och uppmuntran!<BR/>Det värmer.<BR/>Jag har verkligen förstått att detta ÄR ett mycket mycket mycket känsligt ämne. Och det verkar vara något som engagerar många. Vilket jag kan förstå. Barn och sådant som rör deras väl och ve brukar oftast göra det.<BR/>Jag förstår detta. OCH jag tycker det är BRA! <BR/><BR/>Och det jag nu tror mig ha förstått är det som folk tycker är mest upprörande beträffande detta är inte alls i första hand att vi faktiskt behöver lämna Ella på dagis om dagarna. Nej det är inte DETTA som är provocerande eller upprörande. Utan helt enkelt det faktum att jag inte mår skitdåligt av det. Att jag inte gråter nätterna igenom och är deprimerad. Utan att jag faktiskt tycker att detta är något jag tror kan komma att fungera riktigt bra. Och till och med som jag skrev i min första svarskommentar till anonym (och det är nog DETTA som framförallt gör mig till den hemska och känslostörda förälder jag nu verkar vara) tror att det faktiskt till och med SkULLE KUNNA vara något positivt med dagis säg efter ca 6 månaders ålder för barnet.<BR/><BR/>Alltså handlar det inte om "dagis eller inte dagis" utan om MIN inställning till detta. Och det är DEN som är provocerande. Har jag förstått nu.<BR/><BR/>Så OM jag istället hade skrivit att jag mådde skitdåligt och tänkte på Ella hela dagarna och grät mig till sömns p g a detta så skulle jag (enligt de som tycker som anonym) vara en mycket bättre lämpad förälder. Iallafall så tolkar jag det så. Jag skulle i vilket fall i deras ögon ha en normalfrisk psykisk hälsa. Om jag hade känt så och skrivit om det här så gissar jag även att jag till och med kanske fått tröst- och supportkommentarer istället. Och framförallt kommentarer om hur synd det var om mig/oss som är tvingade att lämna vårt barn ifrån oss när vi måste arbeta. Folk hade beklagat sorgen helt enkelt. Och jag hade varit en normal sörjande moder.<BR/><BR/>Så ja, DETTA tror jag är vad många (?), eller iallafall flera tycker är det som är upprörande, provocerande, hemskt och till och med fruktansvärt.<BR/><BR/>Okej,<BR/>jag har blivit ännu mer sugen på att skriva ett riktigt inlägg om detta. Kanske är det dumt att som Cecilia säger "göda trollet", men jag känner att detta ändå är något som jag tycker känns viktigt. Och just nu något som jag funderar mycket över.<BR/>För funderar GÖR jag. Faktiskt. Självklart. Jag kan också fråga mig ifall detta kanske inte är det bästa för Ella. Jag kan fundera hit och dit över olika scenarion och eventuella lösningar på eventuella problem som kan komma att uppstå.<BR/>Jag kan känna sting av saknad och längtan efter min dotter när jag sitter på jobbet. Fundera över hur hon har det på dagis. Självklart gör jag det.<BR/>Så funderingar kring detta surrar ständigt (mer eller mindre) runt i mitt huvud.<BR/><BR/>Så ja, det får nog bli ett inlägg senare. När jag nu får tid att knåpa ihop ett där jag kan förklara hur och varför jag ser på detta som jag gör.<BR/>Men det får bli när jag har tid och ork att skriva ett såpass "seriöst" inlägg. Så det kasnke dröjer lite.<BR/>Men anonym är självfallet välkommen att fortsätta diskutera detta med mig här i kommentarsfältet också. <BR/><BR/>Men nu ska jag gå och lägga mig.Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-26696492060784104592008-09-09T22:23:00.000-04:002008-09-09T22:23:00.000-04:00Ja du Saltis, du vet ju vad jag tycker om anonyma ...Ja du Saltis, du vet ju vad jag tycker om anonyma som häver ur sig utan respekt för andra männsikors liv, förutsättningar och livsval. Jag vet att ni gör allt för Ella utifrån era förutsättningar. Tvivla inte på det. <BR/><BR/>Till anonym vill jag bara säga: Ta av dig Sverigeglasögonen och lyft blicken. Det finns en stor värld utanför Sverige som ser annorlunda ut, där förutsättningarna är andra än de du är van vid. Tänk efter lite innan du anklagar någon för att vara onormal och dålig förälder.<BR/><BR/>Kram till dig Saltis!!!aussiekickihttps://www.blogger.com/profile/12670287530756970264noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5653569490944467762.post-69582658919381446632008-09-09T21:07:00.000-04:002008-09-09T21:07:00.000-04:00Jag har också vääääldigt svårt för anonyma nissar ...Jag har också vääääldigt svårt för anonyma nissar som tror sig veta allt och det mesta - och speciellt när det kommer med en dos av Sverige Är Bäst-pekpinnar, de är nästan värst av allt.<BR/>Jag tycker inte att du behöver förklara eller rättfärdiga, försvara eller ens svara på sånna inlägg, göd inte trollet, sas. <BR/>Stor Kram!ceciliahttps://www.blogger.com/profile/09948736380910120238noreply@blogger.com