Saltistjejen

Vårväder och akutinryckning

2012-02-01T00:10:00.000-05:00

Idag träffade jag en kompis i Central Park. Vi hade bestämt att ses och äta lunch på Le Pain Quotidien inne i Parken. Vädret var återigen otroligt vårigt. Temperaturen låg runt 14 grader och solen värmde. Så vi satt ute och åt. Pratade. Kollade in folk som strosade förbi. Sedan gick vi en promenad i Parken. Pratade vidare. Vi promenerade i säkert en dryg timme innan vi sade hejdå. En UNDERBAR promenad!

Allén

Le Pain Quotidien

The Angel Fountain, Bethesda Terrace

The Boathouse

Bow Bridge

Stilstudie - Bro

Jag fortsatte sedan söderut till Svenska Konsulatet som ligger vid Park Avenu mellan 56:e och 57:e gatan. Där hämtade jag ut mitt körkort som jag nyligen förnyat, och blev bjuden på en kanelbulle! På vägen hem kände jag av mitt högra knä. Hoppas att det inte ska börja spöka igen nu. Det har gjort det lite av och till under flera år. När jag kom hem gjorde jag mig i ordning för att hämta Lill-Skruttan på dagis. Vi hade bestämt att jag skulle hämta henne lite tidigare idag. Precis innan jag skulle gå ringde mobilen och våra vänner Familjen K undrade ifall jag kunde hjälpa dem. Akut. Deras Minsting var sjuk. Hög feber och svårt att andas. Pappa A skulle ta henne till sjukhuset.

Mamma K var hemma men var tvungen att jobba en del hemifrån så de undrade ifall jag kunde gå över och hålla ett öga eller två på R. Självklart! Jag hämtade Lill-Skruttan vi gick dit direkt efter dagis. Sedan tillbringade vi en stor del av kvällen där. Till Lill-Skruttans och R's stora lycka. K kunde slutföra sina jobbuppdrag för dagen medan R och Lill-Skruttan lekte. Efter att vi alla ätit middag så skulle K och R gå till sjukhuset och då gick jag och Lill-Skruttan tillbaka hem. Tyvärr blev Baby E kvar rätt länge på sjukhuset, men jag fick nyligen ett sms där de berättade att hon skulle få komma hem igen snart. Lillan! Nu hoppas vi att hon snart blir bra igen.

Vitamininjektion

2012-01-31T11:23:00.000-05:00

Igårkväll, måndag var jag på ett föredrag på NYU. Det var min kompis (f.d Grannen C) som anordnade detta och hon hade bjudit in mig. Byggnaden jag skulle till låg precis på södra långsidan av Washington Square. Skymningen hade övergått till djupblått mörker då jag kom dit och vandrade över torget. Vissa platser här i NYC är bara helt magiska. Och oftast tycker jag det inträffar runt gryning och skymning. När staden vaknar och när den går in i sin nattfas. Jag tog ett par snabba bilder där på torget.

Föreläsningen då? Eller The Workshop som de också kallade den. Jodå, den var bra. Riktigt bra! Det var Peter Fiske som pratade och titeln var "Put your science to work" och det handlade om hur man kan försöka hitta sin egen väg ut på arbetsmarknaden om man inte vill stanna kvar i akademin. För min del ett högst relevant ämne. En utmärkt talare var han och det var med mycket humor som han körde det han själv kallade "sitt pep-talk för alla desillusionerade PhDs...". Såhär beskriver han själv sitt "pep-talk":

"The purpose of this workshop is to assist you in conceptualizing, exploring and finding a satisfying career. It is not about abandoning research. Rather, it is an exhortation to explore a wide range of possible careers - and to apply the many skills you developed as a scholar to a myriad of problems in and outside of academia. It is also an introduction to the job search process with a particular emphasis on those aspects most crucial for Ph.D.-trained scholars.

Exploring alternative careers can be a liberating, empowering and fun experience. Who knows? Maybe the process of exploration will confirm your original choice. No matter what the outcome, you will be better off for the experience -- both in terms of your own direction and for the advice you may give to your students in the future.

Only you can be in control of your career and nobody cares more than you about your future."

En liten välbehövlig vitamininjektion till mitt just nu lite jobbsökströtta jag. Han tog upp en hel del både historiskt kring vetenskapen och hur den utvecklats, samt sedan flera olika exempel på folk i hans omgivning som valt nya och kanske ibland lite udda vägar. Han kom även med en hel del råd vad gäller jobbsökandet och efteråt besvarade han frågor. Som sagt, intressant och inspirerande.

För er som vill ta del av detta och vill läsa mer om den här föreläsningen kan läsa Peter Fiske's Booklet här. Hans föreläsning byggde på den och det finns en hel del tips och råd där med ett par övningar man kan göra om man funderar på ett karriärbyte.

Washington Square igen.

Nu är det tisdag och jag ska snart gå iväg för att luncha med en kompis i Central Park. Vädret känns vårigt milt igen. Så det blir nog en skön promenad.

Sist men inte minst vill jag TACKA ER ALLA som gjorde gårdagens inlägg till en otroligt intressant dialog! Å jag har läst och funderat över era kommentarer. Era erfarenheter och tankar kring detta med språk. Så roligt och spännande att få ta del av. Tack för att ni delade med er!

Det här med språklig identitet och tillkortakommanden

2012-01-30T13:00:00.000-05:00

Läste nyligen på härliga och enormt kunniga Skrivarcoachen Ann Ljungbergs blogg ett mycket intressant inlägg av Christian Johansson. Han gjorde ett gästinlägg där som handlade om språket. Det var förövrigt Ann som hade den Skrivarkurs jag var med på här förra våren. En toppenkurs verkligen!

Som sagt, otroligt intressant inlägg tycker jag. Särskilt som han själv bott länge utanför Sverige och beskrev detta med hur man som utlandssvensk faktiskt måste jobba lite på detta att behålla sin svenska. Sitt modersmål. Ja, detta gäller såklart alla nationaliteter och deras respektive språk när man lämnar sitt land och därmed inte hör eller talar sitt språk 100% varje dag. Man pratar kanske knappt sitt språk dagligen utan använder endast det språk som talas i landet där man bor. Eller så pratar man sitt eget språk delvis, men kommunicerar på landets språk till största delen. I vissa fall kanske man pratar flera andra språk men knappt sitt "eget". Allt beroende på ens personliga situation.

Eftersom både M och jag är svenskar så är det självklart att vi pratar svenska hemma. Med varandra. Och med Lill-Skruttan. Dock är det många av våra vänner här som kommer från olika länder. Alltså där ett och samma par har olika modersmål och därmed talar engelska med varandra. Det blir självklart annorlunda för dem. Och de par vi känner som har barn, men där man pratar engelska även i hemmet och familjen, där är det ofta så att barnet eller barnen inte behärskar mammans eller pappans språk så väl. I många fall pratar barnet den ena förälderns språk bättre än den andras. Och ofta ofta har vi märkt att det är mammans språk. Jag vet inte varför men det verkar så att bland de vänner vi har är det oftare mamman som använder sitt modersmål när hon talar till barnet, och därmed lär sig barnet det språket bättre än pappans.

Vi pratar som sagt svenska här hemma. Med varandra och med Lill-Skruttan. Men hon pratar engelska hela dagarna på dagis. Så för henne är engelskan helt klart Språk Nummer 1. Det är hennes vardagsspråk. Språket hon har tillsammans med sina vänner. Lekspråket. När jag hör henne prata för sig själv då hon leker ensam är det i stort sett alltid engelska hon pratar. Och vi får numera ofta ofta ofta säga till henne att vi vill att hon ska prata svenska med oss. Hon gör det oftast då vi påpekar eller rättar henne. Men inte alltid. Och redan har hon börjat säga (ibland) att hon inte vill prata svenska utan engelska. Jag var beredd på det, men tycker det kom väldigt tidigt...? Den senaste tiden har hon dock ofta bett att vi ska läsa de amerikanska böckerna för henne men på svenska! Lite lustigt. Men det gör vi. På samma vis får vi lite sporadiskt försöka översätta hennes svenska böcker då hennes amerikanska vänner är på besök och vill att vi ska läsa för dem. Numera är jag rätt bra på att spontanöversätta "mamma Mu", "Pettson & Findus" samt "Pippi" och "Barbapapa" till engelska.

När det kommer till mig själv och hur jag pratar och skriver, så inser jag (även om det inte är något jag tänker på dagligen) att min svenska försämrats en hel del under våra år här. Inte så att jag bryter eller på något vis låter utländsk när jag talar. Men visst urholkas språket ändå. Det gör det. Ofta är det engelska ord och uttryck som hoppar in i huvudet före den svenska motsvarigheten. Det händer titt som tätt. Eller ofta. Dagligen. Man tappar ibland helt bort det svenska ordet medan det engelska hänger och dallrar på tungspetsen, färdigt att hoppa ut som en nykläckt kyckling. Likaså tycker jag att jag ibland, precis som Christian Johansson beskriver i sitt gästinlägg på Anns blogg, kan bli lite osäker på prepositionerna. Detta gäller tyvärr både svenska och engelskan. Svenskans sitter dock klart stabilare men ändå, det händer att jag får fundera både en och två gånger. På valet av de svenska prepositionerna. Det behövde jag i stort sett aldrig göra innan vi flyttade hit. Sedan ska erkännas att jag även fortfarande använder en del norrländska när jag pratar. Jag säger till exempel att jag ska "gå på affär'n". Haha! Kvar sedan min tid i Umeå. Jag vet att detta är dialektalt och inte ett språkligt fel som kommit för att jag lämnat Sverige, men för en icke-norrlänning kan det säkert låta lite konstigt. Framförallt är det nog ändå känslan av att man inte riktigt följer med sitt språks naturliga utveckling som gör att jag ibland märker att min svenska inte riktigt håller måttet. Ni vet, nya ord eller uttryck som dyker upp från år till år, men som jag inte riktigt har koll på. Man kan stöta på dem i svenska tidningar eller böcker eller om man lyssnar på svensk radio eller TV.

Hur känner ni andra som bott eller bor utomlands? Tycker ni att ert modersmål förändrats? Försämrats? Eller håller känns det som när ni fortfarande bodde i Sverige? Hur gör ni för att försöka bibehålla språket? Och hur gör ni med era barn? Anstränger ni er för att de ska prata just ert modersmål? Och hur har ni gjort med läsning? Läser era barn böcker på svenska (eller vilket språk ni nu har som första språk)? Och hur är det med skrift? Kan de skriva på ert modersmål?

Detta att leva med nya språk - innebär det att man vinner de nya språken eller att man förlorar sitt gamla?

Det vore väldigt roligt att få höra era synpunkter, råd och tips. Eller bara tankar och funderingar kring detta. Både med språk i allmänhet, samt hur ni ser på era barns språkutveckling. Tvåspråkighet? Trespråkighet? Flerspråkighet? Eller hur ni upplevt att känna och tänka på ett språk men kanske ha ert vardagsliv och även er kärleksrelation på ett helt annat språk. Och hur ni tänker kring detta med språklig identitet? För själv är ju svenskan en del av min personlighet. Min historia. Min kultur. Även om jag känner mig hyfsat bra på engelska nu så kommer det svenska språket alltid alltid alltid att vara det exakta språket för mig. Det språk där jag hittar rätt bland alla nyanser. Det där jag kan förklara glasklart och hitta det exakt rätta uttrycket för det specifika tillfället eller den speciella känslan. Svenskan är dessutom det språk där mitt hjärta finns. Eller säger man kanske att svenskan är det språk jag har i mitt Hjärta? Mitt Hjärtespråk.

*) Bilderna i inlägget (förutom det på mig och Lill-Skruttan)
http://www.kanarieliv.se/
http://blogs.babble.com/babys-first-year-blog
http://www.stpaulrealestateblog.com
http://www.globalclickz.com

Söndagspromenad

2012-01-29T21:05:00.003-05:00

Dagen började med en långsam start för mig och Lill-Skruttan. M däremot gick till jobbet ett par timmar på förmiddagen. När han var tillbaka åt vi en lätt lunch och gick sedan ut i det vackra och vårlika vädret. Lill-Skruttan hade specifikt bett om att få gå till Zoo:t ungefär 25 gånger under de timmar som M var på jobbet. Så det blev en tur till Central Park Zoo. Först "Lilla Zoo:t" (Tisch Children's Zoo) där vi matade getter och får. Lill-Skruttan är fortfarane lite rödd för att mata men jag kom på att vi kunde "mata tillsammans". Då höll hon pelleten i sin hand, lade den sedan i min öppna handflata och sedan tippade hon handen så att pelleten rullade ner på mina fingrar. Med sin hand fortfarande kvar i min så kunde fåren och getterna lätt slicka i sig den lilla pelletskulan från mina fingrar. Tillräckligt nära hennes hand för att hon skulle tycka det var spännande och roligt, men samtidigt behövde hon inte vara rädd för att de skulle bita hennes fingrar. Inte för att djuren skulle bitas, men det är det hon är rädd för.

Här matas det.

Och här värms små kalla fingrar.

En kort tur till "Stora Zoo:t också" i Central Park också.

Sedan promenerade vi söderut genom Parken.

Rondellen vid 5th Avenue och 59th Street.

Här trängs alltid hästskjutsar, cykeltaxis och vanliga gula taxibilar.

Och så småningom tillbaka in i Parken där det åts varmkorv.

Och sedan ville Lill-Skruttan mata småfåglarna med resterna av sitt korvbröd.

Väl hemma igen blev det fika. De sista lussebullarna från frysen skulle ätas upp.

Lipton tar igen sig medan skymningen sakta sänkte sig utanför vårt fönster.

En helt vanlig söndag med andra ord. Mysig och lugn, med en del små utbrott då och då. Alla signerade Lill-Skruttan. För det växlar rätt fort här nuförtiden. I humöret. Inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna. Ena sekunden upp och andra ner. Hennes utbrott är inte särskilt långa men de kommer ganska frekvent nu. Däremellan är hon solstrålen själv. Mysig, gosig, rolig, lekfull. Och med en skön och underfundig humor. På vägen hem från Central Park idag sa hon t ex "Mamma, Pappa! Min mun är kall!!!" Detta som svar på frågan om hon frös och behövde ha mössa. "Jaså, är munnen kall." sa jag. "Det kan du nog tyvärr inte göra något åt." Då plirade hon mycket pillimariskt upp på mig och sa "Kanske behöver jag värma upp den med lite varm choklad när vi kommer hem...!?!". Gapskratt. "Ja, sa jag kanske det du."

Ikväll deklarerade hon även att hon minsann ville testa att sova som en stor tjej. Alltså utan napp. Vi får se hur det går. Hon nattas av M nu. Utan napp. Spännande. Vi får se hur natten fortskrider. Jag tror jag kommer helgardera mig med att ha en napp i beredskap i sovrummet att-i-fall-att. Men förhoppningsvis ska det gå bra hela natten.

Uppdatering:
M kom ut för en stund sedan. Lill-Skruttan hade ångrat sig. "Jag kan inte. Jag vill inte. Det går inte". Tror vi får vänta med det här med "Stor-tjejs-sovandet" ett tag till....

Att fylla år

2012-01-28T23:53:00.001-05:00

Så var årets Födelsedag avklarad. En riktigt skön dag. Min önskan om Sång, Pussar och Kramar uppfylldes. En god frukost likaså. Sedan hade vi en väldigt lugn och skön morgon med bl a Skypesamtal och Face Time samtal till Sverige. Mitt på dagen begav vi oss ut en sväng i det vackra vädret. Fast vi hoppade på bussen efter en stund. Mest för att Lill-Skruttan fick ett smärre utbrott när hon insåg att vi inte skulle ta bussen (vilket vi först lovat henne...). Det blev alltså busstur. Eftermiddagen gick till tårtfix. Lill-Skruttan fick fria händer när tårtan skulle dekoreras. Det blev ingen Barbamama. Däremot en hel del M&Ms, chocolat chips samt ett par jordgubbar och blåbär. Färglatt! Sedan blev det Födelsedagsfika med Bubbel. Lätt Kaos som stundtals kantrade lite åt Mer Kaos. Vissa gånger blir det bara så. Fråga mig inte varför. Mycket bråk och gråt. Medling och förlåt. Lill-Skruttan var dessutom känsligare än vanligt. Jag vet inte, men kanske var hon lite för exalterad innan alla kom. Hon hade frågat "När när när ska gästerna komma???" konstant under hela dagen. Så jag tror nästan att det blev lite "overload" när de väl dök upp. Men mellan alla gråtattacker, bråk om leksaker och allmän lekturbulens hade vi trevligt. Under denna fika ringde även Olgakatt via Face Time, och jag fick glädjen att även säga hej till Pettas! När gästerna gått kände vi oss smått slut och det blev en lugn avslutning på dagen. Kvällens middag blev en god gryta från "slowcookern". Lite rött vin till det. Mums!

Och nu har man ett helt år att fylla med en massa skoj innan nästa födelsedag.

Sist men inte minst vill jag TACKA ALLA ER SOM GRATTAT och UPPVAKTAT MIG IDAG!!!!! Här hemma, på bloggen, på Facebook, via sms, telefonsamtal, Skype, Face Time, email. Jag känner mig oändligt Tacksam och Glad över att ni finns och att ni tänker på mig! TACK TACK TACK TACK!!!!

Imorgon bitti...

2012-01-27T22:29:00.000-05:00

...hoppas jag bli väckt med skönsång, pussar och kramar.
Sedan hoppas jag på en extra god frukost. Och senare en tårta. Mmmmm....

När vi pratade om vilken "smak" tårtan skulle ha föreslog Lill-Skruttan "Barbamama". Men det är ju ingen smak sa jag och M då. Men hon stod på sig. Nog för att jag är galen i lakrits, och Barbamama ser ut att vara just en Lakritsmama (om hon nu skulle haft någon smak), men jag vet inte ifall just laktrits och tårta känns som den roligaste och godaste kombon. Tror jag hellre önskar mig en klassiker med jordgubbar eller så?

Denna kväll har varit mysigare än mysigast. När jag hämtade Lill-Skruttan på dagis var hon på det där Bästa Solskenshumöret. Hon ville först inte gå hem så vi stannade en stund till så hon fick rita en teckning som hon ville hinna göra. För att sedan ta med sig hem. En teckning föreställande sig själv som ledsen med tårar rinnande från ögonen. Hon berättade att det var för att hon blivit ledsen tidigare under dagen då ett av barnen råkat spilla vatten på henne så hon blev alldeles blöt och fick byta kläder. Precis när hon berättat detta tittade hon på teckningen igen, pekade på öronen hon ritat och sa "Tears och Ears - det rims!"

Väl hemma spelade vi Busy Busy Airport, sedan hade vi kuddkrig. På Lill-Skruttans begäran. Inne i sängen efter att vi kastat kuddar en stund (inte konstigt vi har dammigt i sovrummet....) tyckte hon att vi skulle bygga en stor hög av kuddarna istället. På sängen. Det skulle vara en kötthög som T-Rex-familjen kunde äta sedan. Men efter en stund ändrade hon sig och så slängde vi över ett täcke över alla kuddarna och vips hade vi fått en Hoppsnöhög istället. Att hoppa i, åka "pulka" från och ligga och göra snöänglar i. Såklart! Fantasin är det minsann inget fel på.

M kom hem och det busades mer. Sedan ville Lill-Skruttan baka tårta. Så det blev tårtbottensbak. Och diskussionen kring Barbamama kom upp. Middag och sedan lite "Cat in the Hat" på Tvn. Jag älskar verkligen kvällar som denna! Då känner jag mig rikare än rikast.

*) Bilden är från http://barbapapa.dk/shop

Fredagstema - inredningsdrömmar

2012-01-27T11:29:00.003-05:00

Fredag igen. Ute grått grått och regn regn. Dessutom mildväder. Just nu i skrivande stund 13 grader men ska enligt prognosen stiga till 16 under dagen. Vad fasiken är det för fel med denna vinter?!?!? Såhär års vill jag ha krispig snö, luft som ger äppelkinder, kunna ta med Lill-Skruttan ut och leka i snön! Inte titta ut i en 16-gradig dimma. Bläää!!! Jaja, nog klagat om vädret. Det finns ändå inget man kan göra åt det. Istället får man försöka göra det bästa av dagen. Haha, klämkäck?? Jag?!?

Det är som sagt Fredagstema idag också. Erica har valt ämnet Inredningsdrömmar. Tyvärr kommer jag vara lite tråkig i dagens tema. För just nu har jag så få drömmar om inredning. Det enda jag egentligen drömmer om är ett större hem. Fler rum, Större ytor. Att inte bo i en garderob längre är väl en av de framtida drömmar jag har angående just heminredning hahahaha!

Inom den mer överskådliga framtiden är min inredningsdröm dock att köpa en ny säng. Vi ska inte byta vår. Men däremot vill jag kasta ut Lill-Skruttans barnsäng. Som hon ändå aldrig sover i. Och som faktiskt börjar bli för liten. Hon har växt ur den redan. Madrassen är crib size vilket alla som bott här i USA med barn vet ungefär hur stort det är. Lite som en större spjälsäng skulle man kunna säga. Istället vill jag köpa en vanlig twin size bed för en vuxen. Alltså normallängd. Och ställa intill vår Queen. Det kommer göra susen för nattsömnen tror jag. Att sova två vuxna och en stor 3,5-åring i en Queen är nämligen lite trångt. Men med en extra sängbredd till kommer det inte vara några problem alls! Vill även Tacka Erica för hennes roliga och inspirerande januariteman!

M sover fortfarande. Jag har ingen aning om när han stegade in igen inatt. Gårdagskvällens middag var supertrevlig. Och god. Roligt folk kring bordet. God mat. Gott vin. Vad mer kan man önska? Desserten kallades Chocolat Guinness Goodness och var verkligen god! Chokladmousse serverad som en liten Guinness. Efter den drog jag mig hemåt igen. M däremot gick vidare med sina jobbarkompisar. Ut i SoHos nattliv. Klockan var då strax efter 21 och jag gick för att hämta Lill-Skruttan hos våra vänner. Det gick verkligen ingen nöd på henne. Hon hade haft en jätterolig kväll tillsammans med kompisen R. När jag kom var de i full färd med att "mecka" med ett uppställt "Thomas the Tank Engine-tält". De hade haft en kalaskväll tillsammans. Som väntat.

Idag blir det nog en ganska långsam dag. Fredagskänsla redan. Kanske för att vi var ute igår? På dagis skulle de baka donuts idag. Det tror jag Lill-Skruttan kommer att gilla. Lite jobbsurfning står på att-göra-idag-listan. I övrigt inga planer. Hoppas ni alla som läser får en riktigt fin Fredag och en skön helg!

Januaripromenad i Central Park

2012-01-26T11:17:00.001-05:00

För ett tag sedan påbörjade jag detta inlägg, men postade det aldrig. Minns inte riktigt varför men det var säkert för att alla intervjuer kom igång runt denna tiden och tiden och bloggandet gick till andra saker. Dock tycker jag att jag kan posta det nu eftersom det faktiskt fortfarande är ett par dagar kvar på januari månad, och vädret just nu är ungefär som den dagen jag skrev inlägget. Här kommer det alltså:

Vintermånad men ändå milt. Idag runt 6 grader ungefär. Sol. Svag vind. Att promenera genom Central Park en dag som denna är skönt. Såhär års kan man känna att Parken vilar. Visst är det folk ute. En vardag som denna är det främst turister. Och en och annan hundägare också såklart. Plus ett par som är som jag själv. Lediga mitt på dagen en vanlig onsdag. Men det är ändå relativt glest bland Parkens flanörer. Däremot ser man en hel del cykeltaxis som kör runt eller står parkerade lite varstans med sina "cykelchaufförer". Såhär års kan man se dem på långt håll då de lyser som klara fläckar i rött och gult mellan trädstammar och grenar. Inget bladverk som skymmer dem nu. Vinter i Parken. Väntan i Parken. Vila i Parken.

Ett av mina favoritställen i Parken - Bethesda Fountain, eller "Angel of the Waters" som står på Bethesda Terrace. Alltid lika vackert här oavsett årstid eller väder tycker jag.

Små stånd som är strödda runtom i Parken där man kan köpa korv, glass och såklart pretzels!

Cykeltaxi

Dammen i sydvästra hörnet av Parken. Idag var vattnet nästan spegelblankt.

Mitt mål med promenaden var ju mataffären Trader Joe's på Upper West Side. Det blev storhandling så jag känner av armar och axlar lite nu. Som vanligt släpade jag hem allt i ryggsäck och kassar samt en rullväska som återigen gick sönder. Ingen vidare kvalitet på den inte! Men jag ser det som ett träningspass.

Tillbaka i östra delen av Parken igen. Söderut skymtar husen. Jag tycker verkligen om det med Central Park. Att man är i en lugn oas men ändå kan ana storstaden där i utkanten.

Så det var det gamla inlägget det. Med bilder från Central Park i mild januarivila. Idag är vädret också ganska grått men milt. Runt fem grader nu i skrivande stund. Inget regn än. Gårdagen gick i städandets och hemmafixandets tecken vilket jag njuter av idag. Det var ett tag sedan vår lägenhet var såhär pass ren och "undanplockad". Skönt! Middagen med min gamla kompis var supertrevlig! Så roligt att träffa henne nu. Senaste gången vi sågs var jag gravid med Lill-Skruttan så det var ett tag sedan...

Ikväll blir det faktiskt barnfritt för mig och M. Hans chef bjuder labbet på den årliga "Middagen" så vi kommer att åka härifrån vid 18-tiden. Samma restaurang som vanligt - Alias nere i SoHo. det brukar vara god mat och hela labbet (både nuvarande samt f d labbmedlemmar är alltid bjudna) har den lilla mysiga restaurangen för sig själva. Det ska bli roligt. Lill-Skruttan får därför följa med familjen K hem efter dagis idag, och sedan kommer jag och hämtar henne efter middagen. Men innan dess tänkte jag försöka hinna med att kolla upp ytterligare några företag för jobbsökning.

Morgonens springrunda i Central Park

2012-01-25T15:25:00.000-05:00

Efter att inte ha sprungit på en dryg vecka (förra veckan blev det inget av eftersom det var så galet intensivt med alla intervjuer) gav jag mig äntligen iväg i morse. Vädret är ju milt här igen nu så det kändes inte så kallt trots att det var tidigt på dygnet. Man märker dessutom av att ljuset är på väg tillbaka för redan vid kvart i sju när jag kom iväg hade det börjat ljusna. Så när jag var framme i Parken var det redan relativt ljust. Stor skillnad mot för en månad sedan alltså. I morse sprang jag ensam, och turen blev som vanligt upp till The Reservoir, men efter att jag sprungit runt den tog jag av på västra sidan istället och sprang alltså en lite varierad runda mot mina tidigare. Kul med lite variation.

På väg söderut på den västra sidan av Parken.

Sjön där man kan ro på sommarhalvåret.

Passerade även ett gäng iklädda röda ryggsäckar som gick runt vid sidan av vägen och såg ut som om de letade efter något på marken. Syns väldigt dåligt här men det såg lite lustigt ut.

Försökte uppförstora bilden något men det är fortfarande svårt att se. Har ingen aning om vad det var de gjorde?!

Kunde konstatera att det var en skön runda i morse!! Fick upp sådan där härlig "flow-go" när man bara springer och njuter. Andningen är rytmisk ch kroppen känns i balans. Sådant gillar jag. På denna runda insåg jag även att jag passerade en del lite kända byggnader. Guggenheim Muséet på vägen runt The Reservoir, sedan Naturhistoriska Muséet när jag sprang på West Side, passerade dessutom The Swedish Cottage vid Shakespeareteatern i Parken. Det låg även kvar en tunn hinna is på vissa delar av sjön (inne vid land) men mer än är det inte med vintern här just nu. Hur lång runda det blev? Vet inte exakt men jag skulle gissa att den blev ungefär lika lång som min "vanliga" alltså runt dryga 7 km eller så. Eventuellt något längre.

Ikväll kommer en kompis förbi på middag. Vi har faktiskt inte setts på ett par år så det ska bli väldigt roligt att träffas. Hon har flyttat runt en hel del de senare åren. Dels bott utanför Toronto, dels i New Mexico. Men nu är hon tillbaka i trakterna här igen. Så förhoppningsvis ska man kunna träffas något oftare framöver.

Disciplin vid middagsbordet

2012-01-25T02:32:00.012-05:00

Vi är inte direkt de mest strikta föräldrarna men vi försöker självklart att hålla en del regler ändå. Jag skulle tro att de gånger vi oftast säger till Lill-Skruttan är vid middagsbordet samt vid på- och avklädning. Det senare för att hon i stort sett aldrig vill göra något av det. Ständigt diskussioner kring att ta av sig pyjamasen på morgonen och sedan att sätta på sig den på kvällen. För ett antal kvällar sedan hade vi denna lilla middagskonversation:

M i halvbestämd ton: Nej, sluta nu att leka med maten.
Lill-Skruttan mycket bestämt och med trots i blicken: Nej, men jag vill! Och DU ska inte heller äta sådär!!!
M lite skämtsamt: Hörredu, mind your own business...!
Lill-Skruttan högt: "Mind YOUR own biscuits!!!"

Jag och M kan inte hålla oss för skratt.
Lill-Skruttan titter på oss, inser att vi tycker det hela är rätt kul, och säger sedan bestämt men med glimten i ögat: "Nej, pappa YOU EAT your own biscuits!!!"

Sedan skrattar vi allihop. Länge.

*) Bilden är från nätet: http://www.lindex.com

Följetongen om mitt Green Card

2012-01-24T12:46:00.003-05:00

Ja, alltså det handlar just nu inte om något strul med att få "approval" för våra Green Card. För det har vi ju tack och lov redan fått. Efter att ha ansökt efter konstens alla regler (och JA vi anlitade en advokat!), betalat en hyfsad summa EXTRA för att ärendet skulle skötas snabbare (vilket behövdes eftersom vi ansökte så nära inpå min stundande arbetslöshet så jag därmed inte längre skulle ha ett giltigt arbetsvisum) kom beskedet i somras när jag var hemma i Sverige. Vi hade fått Grönt Ljus för våra Gröna Kort! Så underbart!! M fick sedan sitt faktiska kort med posten redan efter en eller två veckor från det att han fått brevet där det stod att vi var godkända som permanent residents här i landet. Men mitt kort dröjde. Och dröjde. Och dröjde.

Jag hörde av mig till USCIS (immigration) redan under tidigare delen av hösten för att höra vad som hänt med mitt kort. Fick beskedet att jag var tvungen att vänta i minst 30 arbetsdagar! De kunde tyvärr (sorry sorry!) inte hjälpa mig på något vis innan det gått 30 dagar från det att jag fått mitt "approval letter". Så jag väntade på att dessa 30 dagar skulle gå och ringde igen. Denna gång fick jag beskedet att det inte alls var 30 dagar som gällde (vilket även stod kursivt i själva brevet) utan 60 dagar. Alltså var det bara att vänta 30 dagar till. Ok, Jag tackade för hjälpen, lade på luren och väntade.

Efter att de 30 dagarna passerat ringde jag igen. Nu var vi redan inne i oktober månad. Ännu en trevlig person i andra änden av luren som talade om att jag kunde göra en s.k "service request" vilket i stort sett betyder att man ber en tjänsteman att kolla ens ärende och försöka ta reda på varför kortet inte skickats? Vad som har gått fel i processen? Och förhoppningsvis påskynda ärendet så att man får sitt kort. Jag gjorde naturligtvis genast en sådan service request varpå mannen talade om för mig att jag nu måste låta YTTERLIGARE 30 dagar passera. Men inte vilka 30 dagar som helst. Utan ARBETSDAGAR. Business days! Hallå!!! Helt otroligt. Den vänliga mannen sa att det inte var någon idé att kontakta dem innan 3 månader (vilket motsvarade 30 businessdays) hade gått. Alltså i början av februari. Han försäkrade mig dock om att jag troligtvis skulle ha fått mitt Gröna Kort låååångt innan dess. Det hela lät helt barockt, men jag tänkte att han borde veta. Han är proffset inte jag. Så jag har väntat. Och väntat. Jag fick ett brev på posten redan i höstas där det stod att de mottagit min service request. Halleluja!

Nu när jag har börjat söka jobb och varit på flera intervjuer insåg både M och jag att detta med att inte ha alla dokument klara inte kändes bra. Jag har ett Employment Authorization Card som jag fick redan i våras eftersom vi ansökte om detta för min del också, men detta gäller endast 1 år och går därmed ut nu i slutet av april. Efter det har jag ingen som helst dokumentation över att jag får arbeta här. Galet! Så därför ringde jag återigen immigration för att höra hur det egentligen går med mitt Gröna Kort. Detta trots att det ännu inte gått 30 BUSINESS DAYS... Det här var förra veckan. Men INGET kunde göras. Kvinnan jag pratade med var vänlig men hade noll befogenheter att ta reda på något alls som gällde mitt kort. Att jag hade ett "confirmation number" från min service request i höstas hjälpte föga. Det enda hon kunde hjälpa mig med var att göra ännu en service request. Ok, jag gjorde det. Bara för att. Så nu ska alltså två tjänstemän jobba med att leta rätt på mitt kort då gissar jag...?

Efter det samtalet kontaktade jag vår advokat. För att fråga hur vi skulle bära oss åt. Som tur är har den advokat vi fick rekommenderad och som hjälpt oss med vår ansökan, varit otroligt hjälpsam och kunnig. Så vi hoppades att han skulle kunna ge oss svar på våra frågor.

Frågorna vi hade var:

Hur gör vi nu då jag söker jobb?
Vad händer om mitt Employment Authorization Card (EAC) hinner gå ut innan jag får ett jobberbjudande? Vilken annan dokumentation får man använda för att bevisa att man får jobba i lagligt landet?
Ska jag ansöka om en förlängning av mitt EAC?
När måste detta ske?
Kostnad?
Eller finns det annan typ av dokumentation jag kan använda?

Svaret kom fort. Och det var kortfattat men med exakt den nödvändiga information vi behövde. Dessutom en handlingsplan! TACK!! Det jag ska göra är helt enkelt att:

- boka en tid på det lokala kontoret för Immmigration här i staden. Gå dit med mitt pass samt alla originalpapper som styrker och bevisar att vi fått vår ansökan om permanent residens godkänd.

- Jag ska sedan be dem stämpla mitt pass. Denna stämpel kommer då att fungera som ett temporärt Green Card och gäller ett år från det datum jag fått stämpeln. Det är sedan denna stämpel i mitt pass som kommer att fungera som mitt Green Card både för arbetstillstånd samt för resor ut och in ur landet. Under detta år.

- Under tiden kommer jag eventuellt att behöva ansöka om ett replacement card, men enligt advokaten ska jag slippa betala avgifterna för detta eftersom det inte handlar om att jag själv slarvat bort mitt kort, utan att Immigration helt enkelt aldrig skickat kortet till mig.

Alltså, jag frågar mig. Varför kunde inte alla de personer jag pratat med på Immigration informerat mig om detta? Varför? Så lätt och så enkelt. Det hade besparat oss både tid och frustration, men framförallt den oro vi känt. Så dåligt! För de måste ju ha vetat om detta. De bara måste ha gjort det. Jag är i nuläget så GLAD över att vi faktiskt har haft en bra advokat som vi nu kunde vända oss till med detta. Annars hade jag ju fortfarande inte vetat hur det hela skulle slutat! Med dessa erfarenheter i bagaget måste jag få skicka en hyllning till svenska myndigheter och svensk byråkrati! Faktiskt. Det kan kanske låta konstigt, men i Sverige kan man åtminstone få tala med folk som i rutinfall kan ta reda på information åt en. Som ofta har stor kunskap om hur man ska gå till väga och som kan ge den vanliga lilla personen råd och vägledning. Här har det varit ungefär som att köra huvudet in i väggen. Gång på gång. Inga svar. Ingen information. Ingen som kan hjälpa en på minsta sätt. Det enda svaret som återkommit gång på gång är "Vänta i XX dagar." Som på repeat. Man känner sig fruktansvärt maktlös. Inget man kan göra. Inget! Jag vill inte ens tänka på hur det varit om vi inte haft vår advokat att rådfråga.

Tiden är iallafall bokad nu och jag kunde få komma dit om ca två veckor. Nu hoppas jag att det här snart ska vara färdigt och att jag ska slippa kontakta Immigration om och om igen.

*) Bilderna i inlägget är lånade från nätet:
http://immigrationroad.com/
http://www.betterworldbooks.com/
http://voipphonesystemquote.com/
http://franzeeen.blogg.se
http://sv.wikipedia.org/wiki/Processen

Award

2012-01-24T00:03:00.000-05:00

Har fått en fin Award av Coola Anna och Millan. Det är Liebster Blog Award, och den har cirkulerat runt en hel del på de bloggar jag följer. Jätteroligt att jag fick ta del av den jag också! Stort Tack Anna och Millan!

Såhär skrev Millan om awarden på sin blogg:
Liebster eller käraste, är en utnämning till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man får en liebsterblog ska man gärna göra följande:

- Tacka den som gett utmärkelsen och länka
- Skriva ner de fem bloggar som man vill lämna awarden vidare till, och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
- Lämna gärna utmärkelsen vidare!

Det verkar som om denna Liebster Blog Award finns i något olika tappningar. Med den från Coola Anna skulle man även svara på tio frågor. Tyvärr var mina senaste veckor så fullspäckade med intervjuer och annat sådant att jag inte riktigt hunnit med att fundera på frågorna som kom med denna award. Men nu ska jag försöka. Dessa frågor cirkulerar dessutom som en separat Utmaning på många bloggar just nu och jag blev utmanad av Anna of Sweden att svara på dessa frågor. Så det passar bra att göra det här och nu då. Dels som en del Liebster Blog Award och dels som svaret på utmaningen.

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?
För tio år sedan var det 2002 (herregud!) och då bodde jag i Stockholm och försökte kämpa på med mina experiment på Karolinska. Jag och M hade inte bott tillsammans riktigt ett år i vår lägenhet, vi hade inga barn utan gjorde mest lite vad vi ville på fritiden. På våren det året bjöd min mamma med sig oss till Azorerna då hon fyllde 60. Det var en fantastisk resa till en fantastisk ö!!!

2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
För ett år sedan höll jag på att försöka göra sista slutspurten på mitt jobb. Det skrevs och skrevs och skrevs då. Annars var det väl inte så mycket annorlunda än idag.

3. Fem snacks som du gillar?
Jag älskar POPCORN!!!!
I övrigt äter jag mycket frukt.
SVENSKT smågodis (om det räknas till snacks?)
Och sa jag POPCORN???
Sedan dricker jag te i tid och otid också, men det räknas kanske inte direkt som snacks...?

4. Fem sånger som du kan hela texten till?
Tja, just nu sjunger man väl mest barnsånger av olika slag.
Men jag har alltid tyckt texter är otroligt viktigt och jag lyssnar allra mest på svensk musik (och då främst artister som sjunger på svenska). Tyvärr har jag lagt av mig mycket vad gäller ny musik (även från gamla älskade artister) så jag är rätt usel på nyare låtar även från de artister jag tycker om. Men fråga mig om nästan vilken låt som helst med Mauro Scocco (från solodebuten till säg hans Beat hotel), Ratata, Depeche Mode (fram till Ultra), många av Winnerbäcks sånger samt en jädrans massa Taube, en del Cornelis samt en hög med jul- och Luciasånger... så kan jag nog sjunga dem. Åtminstone nästan helt utantill....

5. Fem saker som du skulle göra om du var mångmiljonär?
Oj, leva livet annorlunda är väl det svar jag kan säga på rak arm.
Troligen resa mer,
hälsa på vänner och familj ofta oavsett var i världen de bor,
köpa oss ett eget hem med fler rum än de 2 vi har idag... (gärna en terass också!)
Äta gott både hemma och ute
Sluta oroa mig för pengar

6. Fem dåliga vanor?
Sitter uppe alldeles för länge på nätterna och häckar (läser, surfar, ser på TV, numera även spelar spel...)
Biter på naglarna (främst när jag läser eller kollar på TV)
Blir lätt väldigt ivrig när jag pratar med folk som engagerar mig och då kan det hända att jag inte pausar då jag pratar....
Kan inte sluta pilla och klia på myggbett eller andra plitor...
Den femte får ni kanske fråga de i min närhet. De lär säkert komma på något.

7. Fem saker du gillar att göra?
Umgås med vänner och familj
Läsa böcker, se på film eller bra TV-serier och lyssna på bra radio
Blogga
Fotografera
Träna
Äta och dricka gott
Mysa
OJ var det FEM saker bara.... well well..... Ni kan ju se att det inte går att välja riktigt...

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Riktigt högklackade skor (tycker det är ursnyggt men KAN verkligen inte gå i det för mina fötter skriiiker redan efter 3 minuter och jag klarar inte av det.)
Polotröjor (jag har lite fobi mot att ha kläder som sitter åt kring halsen)
Örhängen (inte till mig själv iallafall för jag har inte hål i öronen och gillar absolut inte känslan av att ha något i öronen haha)
Kläder med mycket volang eller spets (jag är tyvärr inte särskilt feminin av mig i min klädstil)
Överdelar som kräver en rejäl hylla med mycket klyfta (av helt förklarliga och naturliga skäl...)

9. Fem favoritleksaker?
Vårt spel: "Summoner Wars"
Sedan vet jag att vissa prylar kan gå under kategorin leksaker fast det ju inte riktigt är det. Men till dem hör väl mobilen, datorn och kanske kameran?
Om man ska välja riktiga leksaker så har vi ju rätt många som skramlar här hemma. Och av dem är det nog spelen jag gillar bäst.

10. ÅTTA personer jag gärna vill se göra denna utmaning!!

Den här sista punkten ändrar jag lite. Detta för att både Liebster Award samt den här utmaningen redan har gått runt i bloggvärlden en del den senaste tiden och många av de bloggar jag följer har därför redan fått den/gjort den. Dit hör flera av mina favoritbloggar.

Så istället för att skicka utmaningen vidare till 8 bloggar så ger jag Liebster Awarden vidare till 5 av de bloggar jag följer dagligen och som förgyller min vardag. Bloggar jag tror inte har fått den tidigare. Men om ni har det eller om ni gjort utmaningen tidigare utan att jag känner till det, så kanske ni bara kan länka till det inlägget eller hoppa över det hela. It's up to you!

Svägerskans blogg - Syster i Söder
I år gissar jag att en hel del fokus kommer att bli på det stundande bröllopet! Det har redan börjat lite....!

Annas blogg - På ett annat sätt
Skriver om sitt liv och sina funderingar kring detta att flytta en hel familj till ett nytt land. Hur det är att lämna en yrkeskarriär och istället ta på sig heltidsjobbet som Hemma-mamma. Att byta det invanda och svenska mot en ny vardag i en ny kultur. Byta identitet. Med underbar humor och väldigt rättframt berättar hon om Vardagslivet just "på ett annat sätt"!

Petchie-Petras blogg - Petchie's Adventures
Jag har följt Petra länge länge och har även fått träffa henne och O flera gånger. Dels ett par gånger här i New York, dels när vi bodde hos dem i Puerto Rico en knapp veckas tid. Nu har de ju även sin lilla juvel V som jag tyvärr fortfarande inte träffat, men som det är så roligt att få följa på bloggen. I övrigt skriver Petra ofta om Kulturskillnader. Gift med en spanjor och numera boende i Bryssel men med svensk (dessutom skånsk!) härkomst är det upplagt för en hel del olika krockar.

Emma i Montreal (eller över hela världen kanske...?) - Lite överallt
Bor i Montreal men med rötterna i Europa. Pratar jag vet inte hur många språk (jag är avundsjuk!) och skriver så fint om livet både i stort och smått. Tankar och känslor om Familjen, Kulturskillnaderna, Språken. Om vad som egentligen är "Hemma" och hur det är att ha känslor till flera kulturer än en. Även Emma har jag haft glädjen att få träffa på riktigt.

Hur man överlever i Sverige - Surviving in Sweden
En rolig och insiktsfull blogg om kulturkrockarna "åt andra hållet" skrivet av en amerikan som flyttat till Sverige och gift sig med en svensk. Som svensk och utlandsboende är det lite extra roligt att läsa. Men även som Sverige-svensk tror jag att man kan få ut mycket av att läsa denna sköna blogg. Hur är vi svenskar - egentligen??

Nya bud från IKEA!

2012-01-23T12:19:00.003-05:00

Ååå! Jag fick nyligen en kommentar till detta inlägg.
Det är Gulliga Nessan som skrev såhär till mig:

Nessan sa...

Jag läste just en artikel på svd.se om detta med IKEA och externa varumärken och tydligen ska de nu ta tillbaka externa leverantörer i vissa kategorier (som tex godis) i vart fall under en viss tid framöver. Tänkte direkt på dig och ditt blogginlägg då jag läste det så jag ville bara berätta om detta! :)
http://www.svd.se/naringsliv/ikea-backar-om-leverantorer_6791231.svd

TACK TACK TACK Nessan!!!
Jag säger det igen. Vad vore bloggen utan alla er läsare och kanske framförallt ni som även kommenterar?! Tipsar, ger råd, peppar, stöttar, ifrågasätter, inspirerar. Bloggen är verkligen en dialog! Och jag är så glad över att ni vill föra den med mig! Tack alla Kära Läsare!!

Och för att återgå till IKEA, så hoppas jag nu att det ska bli lite bättre utbud på Ikeas Mathyllor framöver. Ni som vill läsa mer om detta på SvDs hemsida kan klicka här!

Gott Nytt Drakår!

2012-01-23T00:50:00.003-05:00

Idag är det första dagen på Drakens År. Just nu firas det Kinesiska Nyåret och det nya året är just Drakens. Till Lill-Skruttans glädje. Hon älskar ju drakar och dinosaurier just nu. Jag hyser faktiskt själv en barnslig kärlek för just drakar och har t ex läst och älskat Christopher Paolini's böcker där just drakarna spelar en central roll. Även i serien "Game of Thrones" spelar ju drakarna en betydande roll och även om jag inte läst böckerna utan endast sett första säsongen av filmatiseringen så ser jag verkligen fram emot att just drakarna kommer att få ta mer plats i kommande säsonger.

Det Kinesiska Nyåret uppmärksammas även på Lill-Skruttans dagis eftersom det är många kineser på Campusområdet vars barn går på dagiset. Sådant är roligt tycker jag. Att de verkligen pratar om och involverar barnen i olika kulturers traditioner. Jag var ju t ex där och pratade om Lucia i december. Och nu inför det kinesiska nyåret har en av Lill-Skruttans kompisars mamma varit delaktig i att ge barnen i Green Room en möjlighet att få veta mer om just denna högtid.

Detta är ett utdrag från den gångna veckans email från Green Room:

"GUNG HAY FAT CHOY! "Best wishes and Congratulations. Have a prosperous and good year." On Sunday, it is Chinese New Year's Eve. Today we read "Lion Dancer: Ernie Wan's Chinese New Year" by Kate Waters. It is the story of Ernie Wan, a young boy that lives in Chinatown and will be performing in the Lion Dance for the New Year for the first time. We learned about many of the traditions during this special time. The Green Room children painted with red paint and gold glitter on sheets of construction paper to make a banner for Chinese New Year. On Monday we will read "Gung Hay Fat Choy: Happy New Year" by June Behrens. At Circle time, we will be sharing the folk story "Buddha Calls the Animals" a story of how the years were named after specific animals, and why the Year of the Rat comes first. We asked the children to choose their favorite year/animal:

Yao Yao: Rooster
Ella: Dragon
Andy: Dog
Olivia M: Horse
Ron: Like them all them all
Isabela: Monkey
Nina: Horse
Olivia N: Rat
Elizabeth: Dragon
Evelyn: Boar (Pig)
Lucy: Dragon

Lucy's mom, brought in some very beautiful and delicate paper cuttings that she got in China. Each child will be able to choose their favorite and they will help to decorate the class with them. We also hung some beautiful decorations. Thank you!"

För er som är intresserade av att veta vilket Kinesiskt År ni är födda kan ni kolla här. För om ni är födda i början av året (januari och februari) är det nämligen inte alls så enkelt att det handlar enbart om årtal, utan även exakt datum då man är född. Själv är jag Råtta. M är Tiger. Även Lill-Skruttan är visst råtta såg jag när jag tittade nu. Fast hon har jord som sitt element medan jag har vatten. Vad nu det betyder? Ännu mer info om de de Kinesiska Zodiakerna kan man förstås läsa på wikipedia också. Och om man googlar på "The Year of the Dragon" för att få veta lite mer om detta kinesiska år kan man bl a hitta denna sida. Här är ett utdrag från den:

Years of the Dragon

Fifth in the cycle, Dragon Years follow the Rabbit and recur every twelfth year. The Chinese New Year does not fall on a specific date, so it is essential to check the calendar to find the exact date on which each Dragon Year actually begins
1904 * 1916 * 1928 * 1940 * 1952 * 1964 * 1976 * 1988 * 2000

The signs of the Dragon

The key to the Dragon personality is that Dragons are the free spirits of the Zodiac. Conformation is a Dragon's curse. Rules and regulations are made for other people. Restrictions blow out the creative spark that is ready to flame into life. Dragons must be free and uninhibited. The Dragon is a beautiful creature, colorful and flamboyant. An extroverted bundle of energy, gifted and utterly irrepressible, everything Dragons do is on a grand scale - big ideas, ornate gestures, extreme ambitions. However, this behavior is natural and isn't meant for show. Because they are confident, fearless in the face of challenge, they are almost inevitably successful. Dragons usually make it to the top. However, Dragon people be aware of their natures. Too much enthusiasm can leave them tired and unfulfilled. Even though they are willing to aid when necessary, their pride can often impede them from accepting the same kind of help from others. Dragons' generous personalities give them the ability to attract friends, but they can be rather solitary people at heart. A Dragon's self-sufficiency can mean that he or she has no need for close bonds with other people.

Så till er Alla vill jag nu önska ett fint Drakår!!

*) Bilderna är tagna från www.thelifebycaroline.blogg.se samt www.istockphoto.com

Stilla söndag

2012-01-22T18:30:00.000-05:00

Dagen har flutit på i ett lugnt tempo. Inte många knop. Utan typiskt Söndag. På morgonen gick jag och Lill-Skruttan upp. Lite varm mjölk och Pocoyo för henne i soffan. Sedan spelade vi spel. När M kom upp blev det frukost och sedan fortsatte vi att slöa här hemma. Tills någongång mitt på dagen då det blev dags att dra på vinterkläderna. M och Lill-Skruttan gick ner på innergården för att leka i snön med ett par av Lill-Skruttans kompisar och deras pappor. Det verkade visst varit Pappadagen idag haha! Vad de andra mammorna gjorde vet jag inte. Själv gick jag och handlade lite.

Väl hemma igen fortsatte vårt lugna söndagstempo. Lill-Skruttan har lekt och lekt och lekt hela dagen. Ute först då, och sedan inne. Både M och jag förundras över hur bra hon kan leka ensam nu. För inte alls länge sedan kunde hon knappt roa sig i fem minuter på egen hand. Men nu är det allt längre stunder då hon roar sig själv utan vår inblandning. Idag har hon haft kalas, skola, dagis, krokodilbil och annat här i vardagsrummet.

Under eftermiddagen fick jag till och med en mycket skön tupplur på sängen. Så skönt!! Lill-Skruttan och M roade sig i vardagsrummet. Och när jag vaknade stod han i köket och putsade. Vilken lyx!

Kvällen kommer gå i vänners och fotbollens tecken. När M och Lill-Skruttan var nere på gården idag blev vi inbjudna till våra kompisar Familjen K här i huset bredvid. För att bara "hänga lite", köpa hem lite middag och kolla NFL matchen. Viktig sådan nu såhär alldeles i slutspelet. Jag bryr mig inte alls om fotbollen (läs: amerikansk fotboll) men det är alltid trevligt att ses och jag gillar faktiskt att träffas just under sportevent på något vis. Just att kunna träffas såhär lite spontant är det jag gillar bäst med hur vi bor och lever just nu. Att ha vänner runt hörnet. I samma hus eller i något av husen intill. Ses på en fika, middag eller så. Utan stor planering eller mycket om och men. Enkel vardagsvänskap. Jag älskar det verkligen!

Snö!!

2012-01-21T19:22:00.000-05:00

Vaknade i morse av Lill-Skruttan som rusade in i sovrummet, skuttade upp i sängen och exalterat ropade "Mamma, mamma, mamma du måste vakna! Det är en supajs utanför fönstret! Du måste komma upp nu och titta!" Supajs, är alltså surprise. Och överraskningen var att det snöade! En överlycklig Lill-Skrutta, en god frukost och lite live från SVT Play där vi följde Juholts avgång utgjorde morgonens huvudingredienser. Sedan gick M till jobbet och jag och Lill-Skruttan drog på oss kläder för att kunna gå ut och leka i snön. Hon premiäranvände sina täckbyxor och sin vinterjacka som vi egentligen köpte förra vintern men som hon totalvägrade att använda då och som faktiskt fortfarande passar. Sedan blev det snö snö snö för hela slanten!

Förväntansfull tjej i hissen på väg ner till innergården.

Där väntade kompisen O.

Snölek

Två glada tjejer!

Sedan kom även kompisen R

Då blev det lite "soppåseåka" också!

Väl påbylsade

Efter en bra stund ute gick vi hem igen. Såhär glad var Lill-Skruttan över snön!

På eftermiddagen var vi inbjudna på fika till Familjen Sverige två trappor ner. De hade bakat kanelbullar och själva hade vi snott ihop en hästkladdkaka.

Blågult

2012-01-21T01:02:00.001-05:00

Idag blev det en tur till Lilla Sverige. Anledningen till besöket var helt enkelt att en av våra vänner planerat att åka dit för att uppdatera sitt hem och därmed hade hyrt en bil. Han frågade om jag ville hänga med, och att få åka bil till och från det småländska varuhuset är inget man tackar nej till om man blir erbjuden. Kändes som ett trevligt sätt att spendera sin fredagseftermiddag på också. Lite kompishäng på Ikea. Så självklart följde jag med.

Vårt närmsta IKEA ligger i Red Hook, Brooklyn. Detta är utsikten från ett av fönstren i restaurangen. Om ni tittar noga så ser ni en liten "pinne" skymta långt borta i horisonten, till höger om en av byggnaderna. Den lilla pinnen...

...ser ut såhär när man zoomar.

Det blev en riktigt trevlig tur. Eftersom det är en vanlig fredag var det relativt lite folk där vilket alltid är skönt. Vi gick runt lite och spanade in en del småsaker samt kollade in de möbler A skulle köpa. Sedan blev det en lite senare lunch i restaurangen. A frågade mig om jag tyckte det kändes konstigt att vara i en affär vars koncept var så nationalistiskt. Med blågula färger överallt, och med svenska namn och till och med svenska böcker i bokhyllorna. Men jag sa att det gjorde jag inte. Det känns snarare lite skönt. Nästan lite som att "komma hem". Man känner igen allt och det känns tryggt och hemvant på något vis. Man nickar lite igenkännande till namn som "Stuva", "Mjöd" och självklart gamla goda "Billy".

Lunchen avslutades med en "princessbakelse". Mmmmmarsipaaaan!!!

Som alltid när man besöker detta Lilla Sverige så plockar man på sig en del smått och gott. Idag hade jag som primär uppgift att försöka hitta någon form av mindre lampa eftersom vi har så dålig belysning i vardagsrummet. Det blev två Jansjö med klämmor till slut. En att klämma fast på vår ena bokhylla för att fungera som liten läslampa i soffan, och den andra som skrivbordslampa vid datorn.

Jansjölampan

Jag tog även en kort runda bland IKEA-maten. Det var första gången sedan de slutat sälja märkesvaror och nu enbart säljer sina egna produkter. Utbudet var klart magert måste jag säga, men jag handlade ändå lite. Jag har alltid gillat deras apelsin och fläderblomsmarmelad så en sådan burk fick det bli. Samt ett paket frysta räkor med skal och deras blåbärste.

Inatt ska det komma snö enligt alla. Vi får väl se. Jag hoppas det stämmer. Dels för att jag blir glad av snö. Mycket. Och dels för Lill-Skruttan frågat och tjatat i stort sett vareviga dag sedan innan jul om att hon vill att det ska komma snö. Hur många gånger kan frågan om snöns ankomst varieras tror ni? Jag kan svara på att det är oändligt många....! "När ska det bli snö, mamma?" "Ska det aldrig bli snö?" "Varför kommer det ingen snö fast det är vinter?" "När kan jag få göra snögubbar?" "Tror du det ska snöa snart?"

Så hej Snö vill jag säga. Välkommen. Men vi får vänta och se. Och hoppas. Kallt är det iallafall nu. Och torrt. Vi har båda våra luftfuktare igång här hemma. Ändå krullar huden nästan ihop sig i den torra torra luften. Både M och Lill-Skruttan har händer som är nariga, svullna och röda. Mina känns som sandpapper men än så länge är huden okej på dem. Inga sprickbildningar eller så än. Men så smörjer jag in dem ungefär lika ofta och mycket som Farbror Barbro också...

Fredagstemat som Erica står för har jag tyvärr inte hunnit med. Men jag hoppas återkomma till det lite senare. Kanske efter helgen?

Morgonens möte och resten av dagen

2012-01-19T22:43:00.000-05:00

I morse drog jag på mig mina gamla intervjukläder igen då. Och promenerade genom ett kyligt men otroligt vackert New York till midtown. Jag älskar att gå genom staden på vardagmorgnarna. Känna hur den precis vaknat till liv. Energin. Se folk gå med sina kaffemuggar i händerna. Sådär målmedvetet. På väg någonstans. Se skolbussar plocka upp skolbarn från gathörnen. Känna doften av bagels komma från något frukostställe man passerar.

Mötet började klockan 9 och jag var där ungefär tio minuter inan utsatt tid. Hann prata med den trevliga receptionisten som gav mig en mugg hett kaffe, och lagom efter att jag druckit ur den kom den första personen jag skulle träffa. Han förvånade mig genom att att hälsa på mig på norska! Det visade sig att han jobbat och bott i Norge ett tag och dessutom varit tillsammans med en norsk tjej tidigare. Hans norska var verkligen bra, även om jag nästan tyckte det lät mer som svenska än som just norska. Troligen för att han inte riktigt hade den norska hurtiga språkmelodin. Det blev ett väldigt bra samtal också. Men då hade vi gått över till engelska igen. Han berättade om vad han arbetade med och hur vissa saker fungerade på företaget. Att han var supertrevlig gjorde att den tiden gick väldigt fort.

Därefter träffade jag ytterligare en av deras VPs (Vice Precidents) men han var betydligt svårare att "läsa av". Det hela gick dock okej förutom att han frågade mig lite om detaljer i mitt skrivprov som jag ju gjorde i början av november innan jag kallades till den första intervjun, och jag hade glömt en hel del detaljer från det, vilket kändes lite jobbigt. Dock tror jag att det var ok trots allt. Han gick igenom det jag gjort då och tyckte det såg bra ut. Men han ville gärna ha ytterligare prov på arbeten jag gjort så jag lovade att skicka honom presentationer och artiklar jag gjort tidigare.

Sist träffade jag den kvinna från HR (personal) som jag haft kontakt med. Hon var också väldigt trevlig och gav mig faktiskt väldigt positiva "vibbar". Men kunde såklart inte säga något mer säkert. Alltså blir det till att vänta. Tills de vet mer. Men jag kände mig otroligt glad när jag gick därifrån. Men som sagt, jag ska självklart kasta ut fler krokar och se ifall det blir napp för än så länge vet jag ju ingenting om framtiden.

Väl tillbaka var det möte på Lill-Skruttans dagis och sedan hann vi även ringa upp Svägerskan och gratulera vilket var himla roligt. Vår present till henne var "The Hunger Games-trilogin" och som tur var hade hon inte läst dem. Inte ens hört talas om dem, så det kändes extra skoj!

Under eftermiddagen har jag sedan suttit och letat upp gamla presentationer och annat som jag ska maila över imorgon förmiddag. Och den där mannen som skulle ringt mig ringde faktiskt inte upp! Kanske beroende på att jag igårkväll skrev ett mail till honom där jag vänligt men bestämt talade om att jag inte hade tid att titta på de videor som han skickat mig en länk till. Det är informationsvideor som handlar om tjänster man som arbetssökande kan köpa av hans företag. Men jag skrev att jag helt enkelt inte hade tid att se dem eftersom jag hade fullt upp med att gå på och/eller förbereda mig inför arbetsintervjuer. Jag skrev dock att han fick ringa mig på avtalad tid ifall han ändå ville prata med mig. Nu gjorde han inte det så jag hoppas att han förstått att jag inte är intresserad av företagets produkter.

Under kvällen har vi haft våra vänner Familjen K på besök. Det blev kinesisk hämtmat och snack. Himla trevligt som alltid. Och barnen lekte bra ikväll utan alltför mycket bråk. Det visade sig att A ska till IKEA imorgon och erbjöd mig att hänga på. Så eventuellt följer jag med honom då.

Nu ska jag njuta av att veckans alla intervjuer och besök på företag är över. Det har varit otroligt lärorikt men också energikrävande. Under två veckors tid har jag faktiskt varit på fyra "intervjuer" och det känns. Nu är det snart fredag och sedan helg. Och det tänker jag njuta av!

Busy Torsdag

2012-01-19T08:40:00.002-05:00

Dagen kommer bli rätt fullbokad. Plötsligt visar det sig att jag återigen ska dra på mig de här kläderna. Tidigt dessutom. En uppföljning av intervjun i höstas. Att säga att jag blev glad av mailet där de sa att de ville att jag skulle återkomma för att träffa fler personer i företaget är en underdrift. Och en rejäl sådan. Jag blev otroligt glad. Och självklart både hopp- och förväntansfull. Även om jag vet att detta också "bara" är en fortsättning av intervjun i november. Inget mer. Jag ska träffa de personer som jag inte kunde träffa då. Varken mer eller mindre. MEN. Naturligtvis blir jag Glad. Och naturligtvis väcks Hoppet. Glad över att de måste tycka att jag fortfarande är intressant. Varför annars kalla in mig igen för att låta fler personer träffa mig? Och Hoppfull av exakt samma anledning. Men nu inser jag verkligen att jag MÅSTE skaffa fler intervjukläder. Haha, det går inte annars.
Fast när ni läser detta govänner så har jag antagligen redan dragit på mig mina nu rätt välanvända biznizkläder och är på väg till intervjun. Måste säga att just nu har jag inte ens några fjärilar i magen som fladdrar. Frågan är om det är bra eller dåligt....?

Vid lunch är det sedan dags för möte på Lill-Skruttans förskola igen. Parent Association Board meeting. Som vanligt tredje torsdagen i månaden. Och eftermiddagen är preliminärbokad för ett "telefonmöte" med en man som förföljt mig en tid. Han jobbar på för ett företag som försöker sälja saker till arbetssökande som jag. Han ringer regelbundet och nu orkade jag inte längre försöka skjuta upp hans ihärdiga försök att berätta för mig vilka otroligt bra tjänster de har för oss som söker arbete. Alltså sa jag att vi kunde prata på torsdagseftermiddagen. Mina försök att "trötta ut honom" har ju totalt misslyckats, men jag hoppas att om han får berätta vad han vill och jag sedan kan säga att jag inte är intresserad så kanske han slutar ringa mig hela tiden.

Jag hoppas även hinna klämma in ett Skypesamtal till Svägerskan som ju fyller år idag. Busy Busy Busy...

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?

2012-01-19T00:15:00.002-05:00

Nej, för det är Svägerskans Födelsedag.

HURRA HURRA HURRA!

Hoppas nu att du får en riktigt HÄRLIG Födelsedag

med

Många Kramar, Fina blommor, Hjärtliga Leenden, God Mat och en hög med paket!

(Teckningen är till dig från Lill-Skruttan)

Vi saknar dig och Loff mycket. Just sådana här dagar hade man så gärna så gärna velat kunna svippa över lite snabbt på födelsedagsfika. Kramas lite på riktigt och prassla med presentpapper ihop med Max...

Köpa nytt?

2012-01-18T10:30:00.012-05:00

Kanske borde jag ta en runda på stan snart och se om jag ska köpa mig ytterligare en skjorta eller något annat att ha under kavajen? Kanske även ännu en kavaj och ett par byxor till? I höstas när jag skulle på min första intervju skaffade jag ju dessa. Men jag har inget ombyte. Vilket jag ju nog borde ha. Just nu har det ju varit ett relativt frekvent användande av de här biznizkläderna. Och jag hoppas ju såklart att det ska fortsätta just så.

Idag är det faktiskt dags igen. Fast det är ett möte av något annorlunda sort. Ingen anställningsintervju alltså. Dock hoppas jag det ska gå bra. Känner mig otroligt nyfiken inför mötet. Och hoppas såklart att det ska ge något. Inte kännas helt förgäves. Hopp hopp. Såpass mycket hoppas jag på detta att fjärilarna i magen definitivt har vaknat de med. Så nu försöker jag lugna ner dem med lite frukost och en snabb genomläsning av mitt arbetsprov från i höstas. Bara för att liksom komma i rätt stämning. Och för att försöka få fjärilarna att omvandlas från nervöst fladdrande flygfän till något mer energisprakande och kraftgivande istället. Vi får väl se hur det hela går. Lite efter lunchtid är det dags. Då hoppas jag (hur många gånger kan man egentligen använda det ordet utan att det känns alltför tjatigt och/eller patetiskt att läsa...?) att min enda skjorta, min enda kavaj och mitt enda par kostymbyxor sitter där de ska, och att entusiasmen är på topp.

Ett paket...

2012-01-18T00:05:00.000-05:00

...är på väg till sin mottagare.

Jag hoppas det hinner fram i tid. Och att innehållet blir uppskattat.

Problem med kommentarer på Blogger

2012-01-17T16:20:00.000-05:00

Det verkar som om jag inte kan kommentera på alla bloggar jag vill just nu. Bland annat provade jag att skriva en kommentar 2-3 gånger på Annikas blogg i morse utan att lyckas. Likaså på Tainas blogg nyligen. Jag omdirigeras bara till en ruta där det står att jag kan skapa en ny blogg om jag vill. Vet att Olgakatt hade liknande problem för ett tag sedan då hon försökte kommentera här på min blogg.

Blogger strular helt klart betydligt mer än wordpress, och jag har faktiskt funderat över att byta. Flera gånger till och med. Särskilt ett tag förra året när Blogger strulade mer eller mindre hela tiden under en period. Men det känns svårt tycker jag. Efter ett antal år här på Blogger känner jag mig så hemma att det känns jobbigt att byta. Så jag försöker väl lite till.

Sen kväll med Lipton

2012-01-17T10:36:00.003-05:00

Känner mig fortfarande seg efter gårdagen. Den tog en hel del energi helt klart. Mer än vad jag tycker den var värd. Så idag tänker jag ta det lugnt. Återhämta mig lite. Eventuellt ta en liten lur. För trots att jag var trött redan igårkväll så kunde jag inte somna förrän framåt småtimmarna. Detta för att jag hade ett huvud som kändes som ett surrande getingbo. Det var alldeles för många intryck och tankar som surrade runt runt. Efter att M gått och lagt sig satt jag uppe och försökte lugna ner getingverksamheten genom att titta på gamla X-files avsnitt. En mugg te framför mig. Och med en spinnande och gosig kisse i knät. Trots att det hann bli sent och jag kanske egentligen borde gått och lagt mig var det faktiskt skönt att få sitta där i soffan och varva ner.

Jag, Lipton och Agenterna Mulder och Scully.

Prrrrrrrrr

Finns det något mer avslappnande än att gosa katt? Nej jag tror faktiskt inte det.

Men som sagt, fortsatt lite trött idag är det. Ikväll ska vi dock vara barnvakter igen. Vi tar med oss en av Lill-Skruttans vänner hem från dagis och sedan får de leka här tills C's mamma kommer och hämtar henne senare under kvällen. Det ska nog gå bra.

Snabb uppdatering

2012-01-16T20:51:00.000-05:00

Är helt slut i rutan efter en lång och intensiv dag.
Och summeringen är att Nej, jag tror inte det.
Alltså jag har inte fått något som helst erbjudande än, men efter denna dagen inser jag att nej, detta var inte för mig. En liten röst i min hjärna viskar fortfarande att all erfarenhet är bättre än ingen, men i detta fallet lutar jag ändå åt att det kanske inte är så ändå...?
Nu ska jag låta min överhettade hjärna vila lite.
Over and out (eller tja, out var jag nog redan....)

Heldag

2012-01-16T08:37:00.000-05:00

Nu är skjorta, kavaj och "finbyxorna" på igen. Idag blir det heldag. På det där företaget jag var på intervju förra veckan. Intressant. Undrar lite hur dagen kommer se ut. Ute är det iallafall sol från klarblå himmel och KALLT! Minus 9 var det när jag gick upp och nu är det minus 8. Så det blir nog vinterjackan på. Ovanpå min business suit.

Bildbomb från gårdagens besök på MoMA

2012-01-15T18:00:00.001-05:00

Igår lördag, tillbringade vi nästan hela dagen på MoMA här i staden. Tillsammans med våra vänner Familjen Blues som tidigare hade berättat för oss om att MoMA har ett speciellt rum för barn som de kallar Material Lab. Där får barnen känna och leka med olika material. Det hela är mycket genomtänkt och genialiskt gjort. Alla material som finns där är sådant som även finns på muséet och barnen får känna på materialen och kan i många fall även leka och experimentera med dem. På ena väggen sitter olika skåp uppsatta med dörrar av olika material. När man öppnar skåpen finns lådor med saker i det materialet dörren visade. Dessa kan man ta ut och använda på olika vis. På väggen står det även bl a "Explore how materials are used in art. Experiment, arrange and create!" Där finns även datorer med speciella program så att barnen kan måla med pensel direkt på skärmen vilket var väldigt populärt. Även böcker om konst för barn samt lego, pussel och annat fanns att leka med. Lill-Skruttan byggde med legot också och det lästes även en del böcker. Här kommer en bildbomb från gårdagens besök.

MoMA's innergård där man kan gå runt och se på olika statyer.

C och Lill-Skruttan går på upptäcksfärd.

Men vad ligger där på markenP?! Ett HUVUD!!! Det tyckte de små flickorna var lite knasigt eftersom huvudet saknade kropp...

Lill-Skruttan kollar in "Figurengruppe" gjord av konstnären Katharina Fritsch.

Här är en bild tillägnad Olgakatt!!!!

Väl inne på Material Lab parkerade vi vagnarna utanför rummet.

Här kunde man själv välja olika objekt och arrangera dem på olika vis. Även bakgrunden kunde bytas ut så man fick olika mönster. Det gillade Lill-Skruttan.

Kanske främst för att de bl a hade en panda, en isbjörn och en liten fågelholk där som hon arrangerade om och om igen....

Sedan ville hon såklart prova på att måla på datorskärmen. Man kunde välja olje- eller vattenfärg.

Här målar tjejerna för fullt!

En annan rolig sak var ljusbordet.

Denna "utdragssoffa" tyckte jag var otroligt smart! Den är gjord av kartong och kunde verkligen dras ut så den rymde väldigt många personer. Kanske något för våra små New-York-bostäder?!? Fast i vårt fall skulle det nog mest bli en gigantisk klösbräda för katterna...

Så testades de olika matieralen också. Väggen med skåpen syns i bakrunden.

Kartong, trä, gummi, skålar i plast och annat fanns att se, känna, lukta och ibland även bygga med.

Ett av skåpen innehöll papper, och ett en spegel.

Spegel, papper och pennor.

Då kan det bli en sådan här teckning.

På vägen från Material Lab passerade vi Innergården igen och Lill-Skruttan hälsade på Picasso's "She-Goat". Eftersom geten hade en väldigt rund mage konstaterade Lill-Skruttan att det antagligen var en baby goat där inne.

Färgglad Ljuskonst!

Det blev även god mat på MoMA's Café. M och jag delade på en portion med tre bruschettas samt en svamppaj med sallad. Mycket gott!

På borden fanns även papper där man uppmanades att rita eller skriva om sitt besök på MoMA. Lill-Skruttan gjorde detta (högra bilden. Klicka ifall ni vill se bilden lite större.) och sedan kunde man scanna det i en specielll scanner på vägen ut . Alla besökares teckningar/brev som scannats visades sedan på en skärm utanför Caféet.

Efter vår eftermiddagsfika/lunch gick vi en liten tur på översta våningen. MoMA hade "Bingobrickor" för barnen där man skulle försöka hitta olika material. Lill-Skruttan och C gick runt och letade efter de olika materialen (papper, oljefärg, emalj, ståltråd etc...) man skulle hitta för att få bingo, och med vår hjälp lyckades de båda hitta tillräckligt många material bland tavlor och skulpturer för att få ihop varsin Bingorad.

Claude Monet's näckrosor.

Här sitter Lill-Skruttan med sin Bingobricka i vagnen.

Två Bingotjejer!

Just som vi skulle gå ut såg vi denna videoinstallation på en vägg på 2:a våningen. Både jag och M reagerade på att det var filmat från ett av de lite äldre pendeltågen i Stockholm! Fast själva "filmen" var inte särskilt bra eller intressant...

På hemväg. Här längs 5th Avenue.

Staden är vacker i skymningsljuset tycker jag.

En riktigt rolig och annorlunda dag fick vi. Och till alla som besöker New York City med barn rekommenderar jag verkligen ett besök på MoMA och Material Lab! Det var super!

Imorgon är det dags för min andra intervju vilket mer kommer vli att få följa med en av de anställda under deras arbetsdag för att se hur de jobbar. Fick alldeles nyss ett telefonsamtal från dem och tydligen ska jag ha på mig sköna, bekväma skor. M kommer däremot att få en hemmadag imorgon med Lill-Skruttan eftersom det är Martin Luther King Day och skolorna är stängda. Många arbetsplatser är också stängda under morgondagen, men tydligen inte det företag där jag just nu verkar lite intressant. Men mig gör det ingenting.

Spelkväll

2012-01-13T21:54:00.000-05:00

För ett tag sedan diskuterade jag och M att vi borde hitta på något annat om kvällarna än att titta på TV och/eller surfa på nätet. Både gillar vi spel, men det känns som om det var otroligt länge sedan vi faktiskt spelade något tillsammans. De enda spel vi har spelat på sistone är från 3 år och upp, så de är kanske inte så utmanande direkt. Även om det är otroligt roligt att Lill-Skruttan älskar spel. Jag hoppas verkligen att det ska hålla i sig så att vi kan spela en hel del tillsammans när hon blir äldre också. Jag har alltid älskat spel. Och är i stort sett allätare. Gillar det mesta från frågespel à la "Trivial Pursuit" och "Sverigespelet" till roliga ordspel som gamla goda "Rappakalja" och "Pictionary" samt även vanliga hederliga kortspel som "Plump". Har alltid gjort det. Sedan barnsben och under hela min uppväxt. Som student och även när jag var doktorand var det väldigt vanligt att vi samlades ett par vänner och spelade spel tillsammans en lördagkväll istället för att "gå ut". Men vartefter att fler och fler i vänkretsen fick barn och efter att vi flyttade hit och själva fick barn så blev det allt glesare mellan spelkvällarna. Men nu tyckte alltså både M och jag att vi skulle försöka hitta något som är roligt för två personer. M kollade runt lite och hittade ett som fått bra recensioner, särskilt om man är endast två stycken spelare. Spelet beställdes.

Nu har vi äntligen fått vårt spel. Summoner Wars. M beställde det för ett tag sedan och vi körde en testomgång härom kvällen. Många skulle nog klassa det som ett smått nördigt spel skulle jag tro, men jag tyckte det var himla kul. Det lär ta ett par omgångar att lära sig tror jag. Det bygger en hel del på strategi. Och tur också såklart. Och ja, det är Fantasy så de ryker om det. Det roliga är att de arméer man spelar med är olika sinsemellan så om man lär sig en armé och vad dess olika individer kan utföra, så kan man sedan byta till en annan som har helt andra egenskaper. Roligt eftersom man på detta vis kan få otroligt många olika variationer i spelet och förmodligen inte lär tröttna i första taget. Och det känns verkligen hur kul som helst!

På korten står varje individ i ens armé beskriven och de egenskaper dessa har. Men tärningar används för att avgöra om man vinner eller förlorar en attack ute på slagfältet.

Det blir nog ännu ett parti ikväll tror jag. Igårkväll var jag alldeles för trött och somnade när jag nattade Lill-Skruttan. Men nu känner jag för att få spela lite igen. Lite te och sedan är man redo att gå ut på slagfältet med sin alvarmé igen...

Förresten måste jag tillägga att jag tyckte att filmen "The Girl with the Dragon Tattoo" var jättebra! Jag gillade den verkligen! Precis som med "Let me in" (amerikanska versionen av "Låt den rätte komma in") hade man lyckats otroligt bra både vid casting av skådisar för de olika rollerna, samt miljöskildringen och atmosfären från både bok och den svenska originalfilmen. Jag tycker till och med att huvudpersonerna Blomqvist och Salander båda spelades bättre av Daniel Craig och Rooney Mara. Sedan är det alltid roligt att se svenska miljöer i en stor filmproduktion så som denna var. Man sitter där och riktigt gottar sig i att man känner igen sig. Liksom pöser lite i biostolen och känner sig jädrans svensk. Lite speciellt. På tal om svensk så visades förresten innan filmen en trailer "Extremely Loud & Incredibly Close" med bl a Tom Hanks, Sandra Bullock och även Max von Sydow i rollerna. Max von Sydow måste verkligen vara ett par år nu. Det är roligt att hans Hollywood karriär på något vis tog fart under hans senare del av livet tycker jag. Och trailern då? Tja, jag började givetvis gråta under trailern. Men det kanske egentligen säger mer om mig än om filmen....

Sju!

2012-01-13T16:12:00.000-05:00

Rättelse om antal år sedan i inlägget nedan. Herregud vad tiden går snabbt! SJU år, inte sex.

Ett ljus i vintermörkret

2012-01-13T08:17:00.000-05:00

Idag är det Fredagen den Trettonde. Så alla ni skrockfulla får ta det försiktigt idag. Själv är jag inte skrockfull. Inte på det viset iallafall. Så jag tänker våga mig ut idag. Jag ska träffa kompisen U och vi ska faktiskt på bio och se "Girl with the dragon Tattoo" idag. Skoj!

Fredag betyder även Fredagstema. Dagens är "Ett ljus i vintermörkret". Och det passar fint eftersom det idag även är en mycket mycket speciell dag. Det är nämligen 6 år sedan min svärfar gick bort. Så idag vill jag tända ett ljus i vintermörkret för honom och för alla fina minnen jag har av honom. Och ja, jag minns den dagen med en smärtsam tydlighet än. Chocken, sorgen, overklighetskänslan, ilskan, besvikelsen, igenkännandet när tankar och känslor från min egen pappas bortgång ett antal år tidigare kom tillbaka och smärtan i att se de man älskar må så fruktansvärt dåligt.

Eftersom vi bodde i Stockholm när detta hände och fick reda på det hela ungefär lagom till att vi skulle äta middag så blev det en mycket jobbig natt. Första flyget ner till Skånefamiljen gick ju inte förrän dagen därpå, och M skulle dessutom spika sin avhandling den dagen vilket han ville göra trots allt, så vi for in tidigt på morgonen till Karolinska där han spikade sin avhandling och fick alla nödvändiga underskrifter. Sedan tog vi flygbussen därifrån direkt upp till Arlanda. Väl framme i Skåne väntade Svärmor och Svägerskan. Och en mycket jobbig, sorglig och underlig tid tog sin början. Såhär många år senare kan jag säga att det enda positiva med allt detta var att jag kände att jag kom Skånefamiljen så mycket närmare. Vi lärde känna varandra på ett helt annat plan. Så som det ju ofta kan bli när man går igenom svåra saker tillsammans.

Idag har sorgen över både min egen pappas samt min Svärfars bortgång har klingat ut. Kvar finns dock saknaden. Och sorgen över att Lill-Skruttan kommer aldrig att få träffa vare sig sin farfar eller morfar, vilket känns så fruktansvärt sorgligt. Men som så många talat om för mig under årens lopp så ska vi försöka prata med henne om dem. Titta på foton om det går. Men annars berätta historier, minnen som vi har av dem. Ge henne inre bilder av dem. Jag vill det så gärna så gärna, men jag måste erkänna att jag tycker det är svårt. Än vet jag inte om det finns så mycket intresse hos henne. Ibland har jag försökt men hon verkar inte så väldigt nyfiken än. Men kanske kommer det senare?

Sist men inte minst vill jag skicka en stor varm kram till hela min Skånefamilj idag!

Tillbaka

2012-01-12T15:47:00.000-05:00

Nu är businesskläderna av av av. Istället har hemma-kostymen åkt på. Mysbyxor och linne. SKÖNT! Och det blev inte taxi utan den vanliga tuben. Det är ju så i den här staden att när det regnar är det nästintill omöjligt att få tag på en taxi. Men jag var nöjd med att ta tunnelbanan eftersom det säkert gick snabbare också.

Hur gick intervjun då? Jo, den gick FORT. jag tog inte tid direkt, men tror jag var färdig på ungefär 20 minuter. Pang Poff! Och det hela avslutades med orden: "I can tell you already that I'd like to meet with you again for a second interview. Which day next week would you be available?" Där satt jag och blev riktigt förvånad. Men väldigt glad! Så nu är nästa steg i processen bokad till måndag. Då blir det heldag. Jag ska följa med en av de anställda runt på den personens uppdrag. Vi får se hur det går. Känns spännande på mer än ett vis. Framförallt eftersom detta är en helt ny värld för mig. Och jag ska villigt erkänna att jag har lite delade känslor inför det hela, men just nu försöker jag se det positivt. Enbart Postitivt. En win-win situation.

Dessutom plingade det till i min inbox nyligen med ytterligare ett roligt mail! Som eventuellt kommer ske nästa vecka det med. Återkommer om detta när jag vet mer.

Alldeles strax på väg

2012-01-12T12:16:00.000-05:00

Och i det här vädret (regn!!!) får det bli en taxi.

Och så ett...

2012-01-11T17:05:00.000-05:00

...telefonsamtal. På vägen till Trader Joe´s, just när jag går genom Central Park och lyssnar på Leif GW Perssons Vinterprogram avbryts hans sävliga stämma av en ringsignal. Ett kort samtal. Men det gav genast lite fjärilar i magen. Det blir kostymkläderna på. Och det redan imorgon. Hej, här går det minsann undan. Livet är en Berg-o-Dal-Bana fast det visste jag väl egentligen sedan förut.

Så imorgon mina vänner får ni gärna skicka en tanke till mig strax efter 13 (vår tid) vilket väl är runt 19-tiden där hemma i Sverige. Men innan dess kan ni ju försöka svara på frågan varför jag alltid lyckas boka in träffar ute med mina vänner kvällen innan en intervju?!? Eller alltid, var kanske att ta i, men innan min senaste intervju var det precis likadant. Ikväll blir jag nog dock inte lika sen tror jag.

Så mycket bättre

2012-01-11T11:22:00.000-05:00

TACK alla ni som stöttade mig efter gårdagens lite låga inlägg! Det är värt massor! Verkligen. Imorgon är en annan dag heter den väl. Låten. Så det försökte jag ha i huvudet igår när jag gick och lade mig. Och idag är det sannerligen en annan dag. En ny dag. Och jag känner mig klart bättre än igår. Redan i morse kände jag mig på ett bättre humör. Skönt! Och det blev ytterligare snäppet bättre efter att jag faktiskt nu på förmiddagen fått ett mail med lite positiva besked. Det ser ut som om jag kanske ska få svida om till kostymen igen framöver. Ååå! Jag vet inte ens om detta är något jag verkligen vill. Ansökan jag skrev igår var lite "spontan" kan jag erkänna. Men ju mer jag funderar på det hela desto mer mognar tanken ändå. Nu får vi se vad de svarar på mitt svarsmail. Själv ska jag ta en promenad i det vackra vädret till West Side för att handla på Trader Joes idag. Känns som ett skönt avbrott i jobbsökarlivet just nu. Och det blir definitvt en kaffe på vägen. Because I'm worth it!

Ingen höjdartisdag

2012-01-10T21:11:00.001-05:00

Idag har det varit en sådan där konstig dag som började bra (springrunda i Central Park i morse) men som sedan liksom inte tar riktigt fart. Och då menar jag inte att jag haft en lugn och skön dag, utan snarare att jag suttit koncentrerad framför datorn i timtal. Läst, surfat och skrivit. Skrivit om, funderat och surfat vidare. Försökt kolla bakgrundsfakta om företag och gjort "fylleriövningar" på hemsidor. Svarat på epost och som tyvärr mest varit av den där trista sorten "Tack, men nej tack". Och skrivit lite till. Pratat i telefon bland annat med en rekryterare som var väldigt trevlig men tyvärr var det han meddelade ganska nedslående.

Mellan alla de här sakerna har jag ätit ostmackor och druckit te. Till lunch. Pratat med mamma i telefon (datorn). Men i övrigt har det inte varit något annat som avbrutit de här timmarna framför datorn. Tiden har liksom försvunnit idag men jag känner inte att jag riktigt åstadkommit något. Vet inte varför, det är nog inte timmarna i sig, utan känslan bara. En känsla av trötthet. Trötthet som i trött. Men också trötthet som i lite låg. Så som det kan kännas ibland. En sådan dag man har då och då. Utan att man har någon riktig förklaring. Jag hoppas att det känns bättre imorgon.

Ett par foton till

2012-01-09T22:42:00.000-05:00

Ville bara lägga ut M's foton från gårdagens besök i Harmony Playground. Inte för att de tillför något mer direkt. Utan helt enkelt bara för jag tyckte de var så mycket bättre än mina egna.

Annars har dagen inte varit särskilt spännande. Jag har surfat runt för att leta jobb. Och så har jag mailat en hel del folk. Angående jobb. Imorgon fortsätter det hela. Tjipp tjipp. Kvällen har vi ägnat åt spel (Busytown såklart), bus, lek samt en mycket tråkig Take-Out-middag. Tex-Mex när det är som tristast. Det gör vi inte om. Blä! Men Lill-Skruttan har varit på ett strålande, sprudlande humör. Sådär att man liksom bara blir full i skratt och då och då måste gapskratta tillsammans. Så på det hela taget har det varit en bra måndag ändå.

Surfar runt...

2012-01-09T13:20:00.000-05:00

...på en massa jobbsiter. Alltså websiter där det finns jobbannonser. Har nu gjort en lista på olika jobb att söka. Den är inte diger direkt. Och det är inte precis de jobb jag helst vill ha. I flera av annonserna står det dessutom "prefer XX experience..." men vad fasen. Det är bara och tuta och köra. Gissar jag. Tut Tut!

En dag i Brooklyn

2012-01-08T22:18:00.000-05:00

Så var det dags att hälsa på våra vänner i Brooklyn igen. En dryg vecka sedan sist. Vi tog F-tåget i förmiddags för att bruncha med dem på ett av deras favoritställen i sitt nya grannskap. Applewood. Lill-Skruttan var inte riktigt sitt vanliga jag idag. Troligen delvis beroende på att det blev så sent igår. Ofta blir hon lite ur gängorna dagen efter sena kvällar. Så det tog en stund innan hon tinade upp. Satt som en Butterfia i vagnen trots att W försökte liva upp henne på alla tänkbara sätt medan vi väntade på att få komma in på restaurangen.

Fina kannor framför entrén.

Men väl inne var det minsann en riktigt glad tjej och en riktigt glad kille som åt pancakes så det nästan sprutade ut genom öronen. Och när de ätit färdigt var de uppe på golvet (sitta still vad är det för onödigt påfund?!?) och dansade hand i hand, hoppade, skuttade fram och tillbaka mellan borden, skrattade och sjöng. Maten vi åt var verkligen toppen, så om ni är i närheten av 7:e Ave och 11th Street tycker jag verkligen ni ska testa Applewood's brunch!

Lite pyssel i väntan på maten. Jag uppskattar verkligen restauranger som har lite sådant till barnen medan man väntar.

Det glada humöret hos de två små höll i sig då vi gick ut från restaurangen och bort mot Harmony Playground i Prospect Park där de lekte tills vi vuxna tyckte att vi kände för att gå in igen. Promenad hem till vännerna där vi beundrade deras nyinköpta IKEA köksmodul och fick en varm god kaffe, i just den ordningen. Det blev lek (där framförallt kurragömma var väldigt poppis, och prat innan vi åkte hemåt igen strax innan 17-tiden. Det känns så bra att veta att barnen älskar att ses och har så roligt tillsammans. Det värmer verkligen.

På väg mot lekparken.

En färgglad entré

Vi promenerade hemåt genom Prospect Park. Lill-Skruttan och W ville hålla varandra i hand hela vägen.

Det lästes böcker.

En god Cappuccino. Självklart serverad i en Browns-mugg!!

Lill-Skruttan somnade på tåget och när vi kom hem var hon återigen ganska trumpen. Men en sväng ner till Playroom hann vi med där hon träffade kompisen O en stund. De lekte affär, och åkte rutchkana. Sedan klättrade Lill-Skruttan en del på klätterväggen och så spelade hon och jag lite basket. Hon var faktiskt riktigt duktig på att få bollen i korgen! Kvällen har sedan varit riktigt mysig. Lill-Skruttan och jag spelade båda hennes olika "Busytownspel" medan vi väntade på att M skulle komma från jobbet, och när han kom spelade han och Lill-Skruttan ett parti Barbapapa-memory medan jag fixade färdigt middagsmaten. Nu är det återigen ny vecka. Och vi närmar oss mitten av januari. Redan.

En dag i vänskapens tecken

2012-01-08T09:16:00.001-05:00

Gårdagen var en dag som gick i vänskapens tecken. Lördagsmorgonen började med att vi väcktes av att Tazo jamade och jamade och jamade. När vi kom upp visade det sig att han satt vi ytterdörren och var helt upphetsad över något vitt som stack fram nere vid golvet. Det visade sig vara en "snöflinga" som Lill-Skruttans älskade vän R varit där med tidigare på morgonen. På den stod det "To Ella. Get well soon, Love R". Så gulligt!!! Han hade varit där och stuckit in den under vår dörr tidigare på morgonen. Nu pryder den insidan av dörren.

Såhär glad blir man när en av ens Bästa Vänner kommer förbi med ett "Krya-på-Dig-kort".

Lill-Skruttan var helt återställd så när M gått till jobbet (jo, han jobbar ju ofta ett par timmar även på lördagar och/eller söndagar) spelade vi först lite Busytownspel och sedan klädde vi på oss och gick till St Catherine's Lekpark. Vi hade bestämt att träffa ett par av Lill-Skruttans dagiskompisar där och det blev en förmiddag fylld av lek. Vädret här är återigen milt så gårdagen kändes det mer som vår än som januari. Vi hade uppemot 15 grader igår och sol, så jag såg till och med en del på stan i shorts och andra i T-shirt, även om jag tycker det var lite väl entusiastiskt. Tjejerna lekte ett par timmar tillsammans och hade hur roligt som helst innan det var dags att gå hem och äta lite lunch.

Lill-Skruttan och kompisen C klättrade.

Och har man kommit upp ska man ju sedan ner igen...

Som alltid är elefanterna poppis. Här först ensam sedan med kompisen O som också kom till parken lite senare.

Här matas elefanten...

På kvällen var vi bjudna till M's gamla gymnasiekompis som flyttade hit till NYC förra sommaren. Vi sprang på varandra på Kyrkans Julbasar innan jul och bestämde då att försöka få till en träff. Hon och hennes familj bor otroligt fint i en stor lägenhet där man från vardagsrummet har utsikt över Central Park. Lill-Skruttan lekte en del med deras barn, framförallt den yngsta som är något år äldre än Lill-Skruttan. Bland annat spikades det en del. Och utklädningslådan utforskades. Det blev en mycket trevlig kväll med god mat och många skratt. Vi var inte tillbaka hemma förrän en bit efter 23 och då var Lill-Skruttan riktigt slut.

Middagen var otroligt god och efterrätten blev jag väldigt imponerad av. En frusen äggtoddy med konjak i ett litet äggskal att hälla över härligheten.

Ja, och såhär blev vi efter att ha ätit upp äggtoddyn....

TACK för en riktigt trevlig och god kväll!!

Som sagt en mycket trevlig kväll och vi hoppas kunna träffas igen. Kanske blir det lite knepigt att bjuda igen, men finns det hjärterum finns det ju stjärterum. Vi har klämt in fler än 4 barn och 4 vuxna i vår lilla lya förr...!

Idag söndag, står en tur till Brooklyn på schemat. Vi ska dit för att träffa f.d Grannarna och äta Brunch med dem på ett av deras favoritställen där. Det ska bli kul. Lill-Skruttan har frågat ett par gånger efter W under den hör veckan så jag gissar att de kommer att tycka det är roligt att få ses igen. Det har iallafall gått bra för W med det nya dagiset och det är jag glad för. På Lill-Skruttans dagis ska de på måndag göra i ordning ett kort och välja ut en filt till W's Nalle som de ska skicka till honom med en hälsning från hans gamla Green Room Friends. Det är så himla gulligt tycker jag! Att de även nu efter att W har slutat, tänker på honom och involverar honom i barnens aktiviteter. Barnen saknar honom såklart så det känns så fint att de inte bara lägger locket på, utan verkligen pratar om detta med vänskap och längtan & saknad och att de även gör något konkret tillsammans med barnen. Det gillar jag och jag tror det hjälper barnen mycket i att bearbeta det här med att W inte längre är kvar hos dem utan har flyttat. Och det visar dem att vänner går det bra att vara även på håll.

Laserpekare - inte enbart för katter?!?

2012-01-07T13:23:00.000-05:00

Om ni har ett barn med överskottsenergi kanske detta kan vara ett tips...?!

Det fungerar alltså som leksak även för andra än katter. Lill-Skruttan fullkomligt ÄLSKAR att jaga laserpricken! Hahaha! Men hon blir lite irriterad om katterna också vill jaga den och tycker att de ska vänta på sin tur. "You need to share and take turns!" Basta! Katterna har dock lite svårt med just det. Att vänta på sin tur ligger inte riktigt i kattnaturen. Även igårkväll lekte vi med laserpekaren. Både inne i lägenheten och en liten sväng ute i korridoren utanför ytterdörren. Vet inte vilka som hade roligast Lill-Skruttan eller Tazo? Båda sprang iallafall fram och tillbaka i korridoren och jagade den lilla röda pricken.

Så kanske ett tips om ni har barn som vill hoppa i soffan och klättra på väggarna. Var bara noga med att inte lysa dem i ögonen. Men det gäller ju även katterna.

Fredagstema - Färgglatt

2012-01-06T21:43:00.002-05:00

Så har årets första vecka snart passerat. Och det mesta är tillbaka i sina gamla vardagsspår. Skönt på vissa vis ändå. Jag gillar vardag. Men jag börjar mer och mer längta efter en vardag som innebär att jag får hasta i väg till ett jobb. Jag vet, det kan låta helkonstigt, men jag saknar det. Idag har vi dock frångått vardagen lite eftersom Lill-Skruttan blev magsjuk igår. Så det var hemmadag för oss idag. Som tur är så har hon blivit bättre och bättre under dagen. Skönt! Men vi har tagit det lugnt idag. Mest myst här hemma. I soffan. Och sedan spelat spel. Men en liten promenad hann vi med. Till Barnes & Noble och Fairway.

Nu är det fredag och det är inte bara nytt år utan även ny månad. Januari. Alltså har vi en ny värd för Fredagstemat. Det är Erica i Piteå som ger oss årets första fredagsteman. Om ni inte kollat upp Ericas blogg tidigare så gör det. Hon tar helt fantastiska foton! Allt från naturbilder till porträtt, samt även de mest vardagliga ting eller händelser förvandlar hon till helt makalöst fina bilder! Dagens tema är Färgglatt.

Här är Bilder som jag tog idag på vår promenad. Här i staden finns många små delibutiker och andra som även säljer blommor och frukt och/eller grönsaker. De brukar lysa upp i gathörnen.

Här en färgglad bild från Lill-Skruttans dagis.

Färgglad mat är alltid fint. Bilen på tomaterna är tagen på Tirups Örtagård när vi var i Skåne i somras. Tranbären samt rödbetssalladen är från höstens Thanksgiving dinner.

En liten sommarbild tyckte jag kunde vara trevligt också. Här fyra små tjejer i färgglada baddräkter som plaskar i en färgglad pool.

Detta collaget har gult som färgtema. Lill-Skruttan och Svägerskan med det limegröna paraplyet Svägerskan senare donerade till Lill-Skruttan. Bilden i övre hörnet är tagen på ett fik i Red Hook (väldigt nära IKEA i Brooklyn) som har fantastisk god key lime pie. Och inte långt därifrån finns en parkering för de klassiskt gula skolbussarna.

Lill-Skruttans favoritbjörn är väldigt färgglad.

Nöjesparker är ofta fullt av starka och klara färger. Här är vårt besök på Nöjesfältet på Coney Island i somras.

Biografen vi oftast besöker när vi ska på bio har en rätt färgglad dekor ovanför ena popcorn och läskstället.

Sist två bilder tagna åt två olika håll från vårt vardagsrumsfönster ikväll då solen gick ned. Vi får ganska ofta se väldigt färgsprakande solnedgångshimlar bakom husen.

Det blev lite blandad kompott, men jag hoppas att färgerna livat upp lite i vintermörkret. I helgen har vi två saker planerade. Det ena är att träffa en gammal klasskompis till M som nyligen flyttat hit. Vi är bjudna till henne och hennes familj imorgonkväll. Det ska bli roligt. De lever dock ett helt annat liv än vad vi gör. Hon är hemmamamma och han har ett mycket välbetalt jobb på Wall Street. Deras lägenhet lär antagligen vara minst 10 gånger så stor som vår, och är säkert väldigt fint inredd. På söndag har vi bestämt att träffa våra förra Grannar igen. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra eller var vi ska ses än utan får bestämma det senare. Men det ska bli roligt att ses igen.

Uppdatering

2012-01-06T10:25:00.000-05:00

Natten gick bra. Lill-Skruttan hade dock feber när hon somnade. Och hon vaknade till ett par timmar efter att hon somnat. Men det har inte kräkts något mer här hemma iallafall vilket är skönt. Både M och jag har känt av våra magar lite. Inte ont utan mer ömt. Men som sagt, jag vet inte om det är på riktigt eller om det är vår fantasi som spelar oss spratt. Ingen av oss mår illa eller så, vilket är huvudsaken. M gick till jobbet i morse. Jag och Lill-Skruttan är hemma. Tycker hon verkar må bättre nu och febern är borta. Hon säger även att hon inte har ont i magen längre. Och hon har fått i sig lite mjölk och lite flingor. Så nu får vi se vad de närmaste timmarna visar efter att hon fått lite i magen. Hoppas det får stanna kvar där.

Fredagstemat får däremot vänta.

Årets första sjuka

2012-01-05T22:17:00.000-05:00

Nu har den kommit. Årets första "sjuka" har drabbat oss. Magsjuka av alla sjukor. Usch! Det är den värsta av alla vardagssjukor jag vet. Än så länge är det enbart Lill-Skruttan som drabbats. Men jag blir lite paranoid. Känner efter minst en tjugo gånger i minuten. Kniper det inte lite i magen ändå? Mår jag inte liiite illa? Men det sista är svårt att veta om det är beroende på att jag också har smittats, eller om det är orsakat av att det luktar rätt illa när någon annan kräks. Man blir lätt illamående av både ljudet och lukten. Tycker jag. Är ändå glad över att jag i förebyggande syfte bredde ut ett gäng handdukar på golvet nedanför soffan. De tumlar just nu om i tvättmaskinen. Nya är utlagda. Men efter första omgången har det mesta hamnat i hinken. Lättare så. Än på handdukarna menar jag. Och kors i taket så har soffan klarat sig hittills. Nu går vi runt och hoppas att det inte blir värre. Att vi nått toppen (eller botten??) av årets första magsjuka. Att natten ska bli kräkfri. För oss allihop. Det är min högsta önskan just nu. Tätt följd av min andra önskan; att M och jag ska förskonas helt. Och att Lill-Skruttan ska må bättre redan imorgon.

Hämtade tidigare från dagis idag och väl hemma ville Lill-Skruttan titta på "Svenska Dinosaur Train". TACK igen Svägerskan för den julklappen!!

Gästbloggat

2012-01-05T19:07:00.000-05:00

Jag har gästbloggat för första gången. Inlägget är väldigt specialinriktat och kan läsas här. Bloggen heter "Addicted to Julmust" och om ni vill veta mer om just must så är detta en källa med massor av information. Skulle egentligen ha hunnit med detta blogginlägget innan jul, men som vanligt blev det så mycket omkring julen att jag glömde bort det hela. Nu blev det iallafall av. Och självklart är det Grandpa Lundqvist's Christmas Soda som avhandlas.

Ett mail med ett par frågor

2012-01-04T16:45:00.007-05:00

Jag fick ett mail för ett tag sedan från Maria som kontaktade mig med ett par frågor om Kulturskillnader mellan USA och Sverige. Jätteroligt att du hörde av dig till mig Maria och jag hoppas att jag inte är alltför sen med mina svar. Jag tänkte att jag skulle kunna göra ett blogginlägg av dem eftersom jag tror att detta är frågor som flera kan vara lite intresserade av.

Hej!

Vad kul att du ville hjälpa mig! förstår om du inte är så insatt i alla frågor men är mycket tacksam för du vill hjälpa mig med några! :)

jag skriver frågorna igen så kan du svara på dom du känner för.

Det jag undrar är lite vad som är typiskt för landet med tanke på de kulturella skillnader och likheter jämfört med Sverige?
Finns det några speciella sätt man umgås på? eller några speciella seder?
Hur är synen på män och kvinnor? är det jämlikt?
Klär man sig på ett speciellt sätt?
Hur fungerar det på arbetet? är det som i Sverige?

Det skulle vara jätte bra om du berätta utifrån ditt perspektiv vad du anser är likheter och skillnader mellan USA och Sverige, är det likt?
vad har USA som inte Sverige har och tvärt om.

Tack!

MVH
/Maria

Här kommer mina svar och glöm inte bort att allt är baserat på mina egna erfarenheter här och det kan säkert skifta mycket från person till person, och framförallt från plats till plats här i USA. Landet är stort och väldigt heterogent med mycket olika kulturer i den "amerikanska kulturen" beroende på var man bor, vilken samhällsklass man tillhör samt vilken bakgrund man har.

1. Vad är typiskt för landet - kulturella skillnader och likheter jämfört med Sverige?
Ja du, eftersom landet som sagt är stort och många kulturer ryms inne i den amerikanska är det inte helt lätt att besvara den frågan. Jag skulle dock säga att en sak som känns väldigt amerikansk är att i stort sett alla amerikaner jag mött är väldigt stolta över a) sitt land USA, och över att vara amerikaner b) över eventuella tidiga släktingars ursprung. Med det senare menar jag att i stort sett alla amerikaner jag mött som har släktingar med rötter i andra länder och/eller världsdelar ständigt påpekar detta. Tex "Jag är 1/8 italiensk, 1/16 tysk och 1/4 brasiliansk" är något man väldigt ofta kan få höra från amerikaner man träffar. Som svensk känns detta ganska ovant eftersom vi ofta inte bryr oss särskilt mycket om vilka länder våra förfäder kom från. Iallafall inte om man går längre tillbaks i tiden än sina far- eller morföräldrar. Men här är man stolt både över att vara amerikan men också över eventuella kulturella influenser i sin bakgrund.

En stor skillnad jag tycker mig ha upplevt här jämfört med Sverige och svenskar är att folk här har något högre i tak vad gäller olikhet. Med detta menar jag att folk inte lägger sig i vad andra personer gör och hur andra lever sina liv, på samma vis som jag tycker många gör i Sverige. Man respekterar andra personers privata och personliga val mer. "Alla måste inte göra likadant" för att passa in. Och det uppskattar jag. Kanske är detta något som fötts ur det faktum att USAs befolkning faktiskt består av personer med så olika bakgrund. Man har vant sig vid att olika familjer och personer tycker, tänker och lever olika. Detta kan dock vara något som är särskilt tydligt i de stora städerna och inte riktigt likadant på mindre orter. Men jag som bor i New York City märker av detta mycket. Här kommer ju invånarna från världens alla hörn.

Ytterligare en stor generell skillnad man märker av tycker jag är artigheten. Här är folk överlag otroligt artiga och hjälpsamma. I Sverige tycker jag detta med oartigheten är fruktansvärt och det är något jag märker mer och mer av sedan jag bott här ett par år. Tyvärr. Många säger att det handlar om s-k storstadsfenomen och att enbart folk i Stockholm, Göteborg och Malmö är oartiga, men nej det håller jag inte alls med om. Stockholm är en liten by i jämförelse med de stora städerna här i USA och ändå är man extremt oartig och ohjälpsam där. Här i New York City som har ungefär lika många invånare som hela Sverige är folk mycket artigare än vad man är i vilken liten håla som helst i Sverige. Självklart finns individuella skillnader och undantag men rent generellt uppfattar jag det så. Jag tor att det handlar mycket om kulturella skillnader. I Sverige är det "fint" att klara sig själv och man ska absolut inte lägga sig i andras göromål. Detta tillsammans med att jag inte tror att det inte längre finns lika stort socialt tryck på att artighet är viktigt, har skapat ett väldigt otrevligt samhälle där få vare sig ber om, eller erbjuder sig hjälp till främmande personer på stan, bussen eller så. Väldigt sorgligt.

Det mest negativa tycker jag är:

Det amerikanska Sjuk- och Hälsovårdssystemet. Att inte ha ett fungerande sjukvårdssystem för ALLA är skandal tycker jag! Och då kostar ändå sjukvården här i USA mer än i Sverige! I skattepengar. På en god andraplats kommer Utbildningssystemet. Att ha ett utbildningssystem som bygger på att högre utbildningar kräver (ibland ofantliga summor) pengar tycker jag är som att ha byggt in orättvisa i hela samhällssystemet.

Det mest positiva tycker jag är:

Att den amerikanska kulturen har ett jävlar-anamma och ett "go" som saknas i den svenska. Här är det få som sitter och tycker synd om sig, utan istället försöker man nya vägar om de första misslyckas. Jag tycker det finns betydligt färre "offer" här än i Sverige. Både bland offentliga personer och bland folk jag mött i jobbet eller privat. Och det är även helt okej att lyckas. Jante är inte så utbredd här. Man får tycka att man själv är bra. Man får tycka att det man gör är bra. Och ändå ställer man upp mycket för varandra vad gäller praktisk hjälp. Både till sina närmaste vänner, familj, grannar) men även i form av donationer etc. På ett annat vis än i Sverige, där jag tror att många helt omedvetet, tänker att de inte behöver hjälpa eftersom alla ju kan få hjälp av samhället på något vis. Ett tryggare samhälle ger kanske något "latare" medborgare?

2. Finns några speciella sätt att umgås på? Några speciella seder?
Jag vet inte om det gäller hela USA eller mest här i New York City där fok är extremt trångbodda beroende på att det är så dyrt att bo och leva här, men jag känner att det är mycket vanligare att "träffas ute" än hemma hos folk här. I Sverige är det ju vanligt att man bjuder hem vänner och bekanta på fika eller middag, medan man här ses på restauranger eller fik. Eller om man har barn så ses man ute på museum, lekplatser eller så. En f.d kollega till mig berättade att hon ofta satt och pluggade på Starbucks och att detta var vanligt bland studenter eftersom man där lätt kunde använda internet och att det var lugnare där jämfört med hemma då många studenter delar bostad med minst en annan student p g a de höga hyrorna.

Vad gäller speciella seder så känns det som om de flesta speciella seder inte är just amerikanska utan handlar om vilket etniskt och kulturellt ursprung man har. Östkusten har ju t ex många judar så här firas ofta de judiska högtiderna. Här i New York finns många judiska skolor och universitet och där har man t ex inte jullov men istället är folk lediga över Passover etc. Sedan är ju typiska amerikanska högtider som man firar stort här oavsett vilken etnicitet man tillhör Thanksgiving samt Halloween.

3. Hur är synen på män och kvinnor? Jämlikt?
Synen på män och kvinnor är helt klart mer konservativ och gammaldags än i Sverige. På alla plan. Här är det vanligt att männen betalar allt för kvinnorna när man är på date. Vilket vissa kvinnor helt krasst utnyttjar till sin fördel. Det är väldigt vanligt att män håller upp dörrar för kvinnor, låter kvinnor gå före i busskön, ställer sig upp för att ge sin sittplats till en kvinna (på bussar, tåg och tunnelbana) etc etc. Det är även vanligt att kvinnan slutar förvärvsarbeta här då man gift sig och får sitt första barn. Föräldraledighet förekommer nästan inte alls här utan det handlar om ett par veckor till mamman och inget till pappan. Sedan kan vissa arbetsplatser ge mer men som sagt ingen lång ledighet finns för alla utan man är helt hänvisad till sin arbetsgivare. Här i New York är mammaledigheten 6 veckor om man fött sitt barn som vanligt, och 8 veckor om man gjort kejsarsnitt. Helg galet om du frågar mig som inte förstår den amerikanska familjepolitiken alls. Eller snarare frånvaron av en sådan. Det finns dock en fördel med ett detta och det är att folk i allmänhet respekterar varje familjs val att sköta om sina barn. Oavsett om det är så att mamman börjar jobba veckan efter förlossningen eller om hon väljer att bli hemmafru så tycker jag inte alls att det är lika mycket "prat" som i Sverige där alla familjer förväntas följa "medelklassnormen" där föräldrarna antingen ska dela föräldraledigheten rakt av, eller där mamman eventuellt "kan få" stanna hemma fram till barnet är 10-12 månader och sedan tar pappan över. Nåde den som sticker ut här. Oavsett åt vilket håll.

4. Klär man sig på ett speciellt sätt?
Haha, här skulle jag vilja säga att de flesta amerikaner klär sig praktiskt och skönt men med noll intresse av mode eller trender. Detta gäller framförallt män men även många kvinnor. På gott och ont. Jag kan tycka det är skönt att det är mindre trendkänsligt här, men kan ibland tycka det är tråkigt att se så många fult klädda personer hela tiden. Missförstå mig rätt, jag är själv otroligt otrendig och min favoritklädsel är jeans, tröja och sneakers. MEN jag försöker ändå att ha jeansmodeller från det senaste decenniet.... Män har även en enorm skräck för att betraktas för homosexuella (så känns det iallafall) och klär sig därför alltid i minst 2 nummer för stora byxor och skjortor/tröjor. Ungefär som om något mer passformade kläder skulle signalera att de är gay. Otroligt skumt. Det är heller inte ovanligt att se jeansmodeller här som verkligen ser ut som om de är från 1984! Och jag skojar inte!! När män klär upp sig lite så blir det dockers. Också 2 nummer för stora givetvis. Och här säljs fortfarande vita/ljusa tubsockor/strumpor till män i affärerna. Vad mer kan jag säga?

Sedan är det en annan femma vad gäller kläder på jobbet. Här är klädkoderna helt annorlunda än i Sverige när det kommer till jobb. Jag har t ex aldrig träffat en läkare som inte tagit emot med i skjorta och slips samt mörka byxor (åt kostymhållet). Detta om det är en man. Är det en kvinnlig läkare har hon ofta dräkt och blus eller liknande. Ovanpå detta kan de ibland ha en vit rock, men det är inte alltid. Säljare och de som arbetar med ekonomi har i stort sett alltid kostym. Det är inte ovanligt att företag har s.k "casual fridays" då folk får klä sig i annat än kostym på kontoret, men ofta är det ändå fråga om lite snyggare kläder än vad de har på fritiden.

Ska tillägga att här i New York City ser man otrolig blandning av kläder och stilar på stan. Man kan se superhippa, trendiga stilar, eller någon som kommer i lång galaklänning, gothstil, eller hipster, eller kostymnissar eller män med för korta jeans à la 1984. Dessutom ser man ofta konservativa judar (chassider) som alltid klär sig i svart och där männen har de karaktäristiska korkskruvslockarna vid tinningarna och kvinnorna peruk och hatt. Man ser även ganska ofta siker i turban och även muslimska kvinnor i täckande kläder och slöjor. Men detta beror nog mer på att just denna staden är så heterogen att både olika kulturer, religioner och stilar förknippade med dessa ryms här. Plus att det kommer turister från alla håll också. Personligen uppskattar jag verkligen diversiteten här i staden. Och blir lätt uttråkad i t ex Stockholm där jag tycker att nästan alla klär sig mer eller mindre identiskt. Visserligen ofta snyggt, men likriktning är ändå i längden rätt trist tycker jag.

5. Hur fungerar det på arbetet? Är det som i Sverige?
Både ja och nej antar jag. Nu har jag själv aldrig haft ett s.k riktigt jobb vare sig i Sverige eller här utan enbart arbetat som forskare på universitet. Och det är rätt lika här och i Sverige tycker jag. Inom den branschen beror det mer på i vilket labb du arbetar än i vilket land. Alltså, vilken labbkultur som råder beror ofta på hur den specifika professorn som har labbet är och hur han eller hon vill driva sitt labb. Det finns labb där man i stort sett aldrig tar semester och där folk jobbar 15 timmar per dag 7 dagar i veckan 52 veckor om året.... Både här i USA och i Sverige. Och så finns det labb där man jobbar betydligt mindre. Både här i USA och i Sverige.

Vad gäller de "normala" arbetsplatserna så är nog den största skillnaden att man har mycket färre semesterdagar här i USA och att det är vanligt att inte ens ta ut de man har rätt till. Särskilt inte de första åren på arbetet. Dessutom har man ett otroligt mycket sämre skyddsnät här och kan faktiskt få sparken över en lunch. Detta gör självklart att man har en större osäkerhet som arbetstagare, men fördelen med detta systemet jämfört med Sverige är att arbetsmarknaden blir mycket mer dynamisk vilket faktiskt skapar fler jobb i slutänden. Man skulle kunna säga att det är lättare att bli av med jobbet här men ofta lättare att få ett nytt. Iallafall om man har en utbildning. Jag tycker själv att en blandning av det svenska och det amerikanska systemet skulle vara optimalt. Mer trygghet till arbetstagarna än vad man kan ge här, men samtidigt inte sådan "tröghet" som jag tycker att det svenska systemet skapar. Där värnar man nästan enbart om de som redan har jobb, men det är ytterst svårt för de som inte har jobb att komma in på arbetsmarknaden.

En annan skillnad är att jobbkulturen här ofta är mer hierarktisk än i Sverige där man ofta har planare strukturer. Alltså här är det vanligt att en person har ett mer begränsat arbetsområde och att allt utanför den personens område hör till antingen personens närmaste chef eller någon annan kollega. Jag tror att detta skulle kunna vara en av orsakerna till att färre amerikaner bränner ut sig jämfört med svenskar, trots att de faktiskt jobbar mycket mer än genomsnittssvensken. Men det senare är bara en teori jag har.

Så då har jag försökt svara lite kort på frågorna jag fick. Jag vill även tillägga att den största samhällsskillnaden jag ser här jämfört med Sverige handlar om att det är mycket större klyftor här. Mellan de som har något och de som inget har. Fattiga här är mycket fattigare än i Sverige. Rika däremot är betydligt rikare. De välutbildade här tycker jag ofta har högre kunskap än de välutbildade i Sverige. Men de lågutbildade har ofta mycket sämre lägsta kunskapsnivå än i Sverige. Större skillnader med andra ord.

Tack igen Maria för att du kontaktade mig och ställde dina frågor! Jag hoppas att mina svar kan hjälpa dig lite. Det var dessutom roligt att få fundera lite över dem. Om du undrar mer så hör bara av dig igen! Kanske kommer andra utlandssvenskar här i USA att kunna ge andra svar och synpunkter på vissa av dina frågor? Ni är mer än välkomna att diskutera frågorna här! Jag tycker det är jätteroligt om andra med helt andra erfarenheter än jag själv kan bekräfta mina eller komma med helt andra och kanske motsatta iakttagelser.

Morgonens springrunda i Central Park

2012-01-03T10:35:00.007-05:00

Minus 2 grader. Kyligt. Rök ur munnen. Mörkt men med annalkande gryning. Lugnt nästan ingen trafik. Ett fåtal personer ute. En del på väg till jobbet antar jag. Några med en kaffe i handen. Andra rastar hundar. Staden om morgonen. Så annorlunda mot när det är ljust. Man liksom känner hur den tar sats. Andas in. Lugnet före stormen. Skönt. Jag älskar Gryningstimmen i staden. Verkligen älskar. Och att få springa i Central Park när morgonljuset sakta sipprar in genom grenverket. Att möta den Blå Gryningstimmen där är fantastiskt. Känna att andningen stämmer. Känna rytmen. Se himlen färgas ljust kornblå. Se byggnaderna på avstånd. Möta andra joggare. Eller cyklister. Eller de som är ute med sina hundar. Sprang förbi ett par av mina favoritställen i morse. The Conservatory Water. Metropolitan Museum of Art. Sedan The Reservoir. Som en liten oas i Parken. Öppen himmel som speglar sig i vattenytan. Änder i vattnet. Måsar i luften. Fridfullt är det ord som kommer till mig när jag springer där.

När jag kom in i Parken i morse var det fortfarande rätt mörkt men ljuset var på väg. Jag brukar springa in i Central Park runt 67:e gatan.

Här nedanför ligger "The Conservatory Water" även om man mest skymtar själva "dammen" svagt.

The Reservoir

Helt underbart. Springer här längs med den östra gångvägen runt vattnet.

Söderut ser man hus i morgonsolens första strålar.

Österut

Västerut

Det ljusnar

Här västra sidan. Nu har jag ungefär en tredjedel kvar av varvet runt "sjön". Sedan tillbaka genom Parken och hemåt igen.

Det mesta stämde i morse och jag känner mig nöjd. Min första runda sedan innan jul. Ändå orkade jag springa hela sträckan och tiden var bättre än tidigare. I stort sett en timme prick. Och då är sträckan lite dryga 7 km. Alltså ingen topptid om man jämför med "riktiga" löpare som Taina, Jenny eller Sara, men jag är jättenöjd för min egen del! Jag är definitivt igång igen efter jul- och nyårsupehållet och det känns bra!

Slö dag

2012-01-02T22:00:00.001-05:00

Så var det den sista helgdagen här då. Idag måndag var det officiell helgdag här för att Nyårsdagen var på en söndag. Då får folk tydligen måndagen ledig. Det var likadant förra veckan då måndagen var ledig för att juldagen inföll på en söndag. Normalt har man ju inte helgdag här Annandag jul som hemma i Sverige. Idag har vi inte gjort många knop. Alls. En riktigt skön slappardag. Eller ja, M var lite duktig som gick till jobbet ett par timmar. Han kom dock hem till lunch. Alldeles lagom för att spela ett parti "Busy Busy Airport" med mig och Lill-Skruttan. Ett av hennes julklappsspel. Kan varmt rekommendera både det samt "Busytown Mysteries - Eye found it". Vi gav henne båda eftersom en av hennes favoritserier på Tv just nu är just Busytown, och båda spelen rekommenderas verkligen till er med spelglada barn från 3+ och upp en bit i ålder!

M gick tillbaka till sitt jobb medan Lill-Skruttan och jag tog en tur till Central Park Zoo. På vägen dit hittade hon en fröskida från ett för mig okänt träd och denna ville hon ta med sig för att senare ge till sin kompis O som har en "Collection". Tydligen samlar hon på olika frön.

Här hemma blev det varm choklad med marshmallows för Lill-Skruttan och kaffe för mig. Sedan har vi haft slappetid i soffan. Jag med min bok och Lill-Skruttan såg om en av sina favoritfilmer "Totoro". M var hemma vid det här laget och läste även han. Men i sängen.

Kanske någon av er känner till vilket träd denna stora fröskida kommer från?

Alla julsakerna sitter alltså fortfarande uppe. Imorgon ska jag dock ta ner allt utom julgranen. Jag skulle gärna ta ut den, men Lill-Skruttan blev så ledsen, arg och upprörd när vi sa detta till henne att vi gemensamt bestämde att ha den kvar ett par dagar till. Så så får det bli. I övrigt är det nu tillbaks till vardagen igen. Men jag kan konstatera att jul- och nyårsledigheten hittills varit en riktigt bra sådan! Lill-Skruttan har den mesta tiden varit på ett otroligt roligt, humör. Hon har sprudlat och spexat. Pratat och busat. Men även suttit lugnt och lekt eller läst en bok själv då och då. Jag tycker man har märkt att hon verkligen njutit av att ha både mig och M så närvarande under en lite längre tid. Och det är väl just detta jag känner att jag kan sakna här. Det går ibland lång tid mellan våra "familjesemestrar". Senast M var riktigt ledig var nog faktiskt förra julen. Alltså ett helt år sedan. Och då jobbade och slet jag ju som allra mest, och var frånvarande större delen av tiden. Det var ju såhär det var då. Men i år har vi verkligen tagit vara på ledigheten. Tillsammans. Som familj. Och det har gjort gott. För oss alla tror jag. Så det känns helt okej att vardagen nu kommer åter. Faktiskt. Lite mer uppstyrt igen.

Nyårsafton i Harlem

2012-01-02T01:29:00.000-05:00

Vi firade Nyår tillsammans med vänner i Harlem. Våra äldsta vänner här M och U (som vi även firade julafton tillsammans med) hade bjudit in oss till sitt hem på en Nyårsfest. Det blev en riktigt skön kväll med mängder av god mat, bubblig och icke-bubblig dryck, prat och skratt. Väldigt avslappnat och alldeles perfekt som nyårsfirande tycker jag. Eftersom även våra vänner Fru Madrid och Herr Wien kom med sin söta dotter C så hade Lill-Skruttan en jätterolig kväll hon också. Efter en lite blyg inledning började tjejerna leka för fullt, och de roade sig nästan mer eller mindre själva under hela kvällen och natten. Som förälder är det härligt när det är på det sättet. Tror alla som haft eller har småbarn förstår vad jag menar. Att kunna fullfölja ett samtal, äta sin mat är inte alltid självklart. Men Nyårsaftonen bjöd på detta, tack vare att Tjejerna lekte så fint ihop. Underbart! Nedan är bilder från Nyårskvällen, men jag insåg att jag faktiskt inte fastnade på en enda bild.... Kan dock meddela att jag var lite uppklädd kvällen till ära i svart klänning.

Värdparet hade fixat den mesta maten, men alla gästerna bidrog också med lite olika rätter samt dryck. Vårt bidrag blev en västerbottenpaj (jo, för vi fick tips om en ostaffär nära oss som säljer Västerbottenost - LYCKA!) samt en laxpaj. Båda blev mycket uppskattade.

Allt såg fantastiskt gott ut och det var så många rätter att jag inte ens provade alla.

Blandning av fisk, kött och grönt.

Här får värdinnan blommor av C.

Lill-Skruttan och C kollar in varandra i början av kvällen.

Lite mingel, och även Tjejerna har nu blivit varma i kläderna. Trots åldersskillnaden på drygt ett år hade de små Gullisarna hur roligt som helst tillsammans. C följde Lill-Skruttan i det mesta.

Lek

Två glada Tjejer festar på chips.

Soffor är bra att klättra på.

Här pratas det med U.

Plötsligt närmar sig Tolvslaget. Champagnen - redo!

Fru Madrid och Herr Wien äter vindruvor för fullt så som den spanska traditionen bjuder. Tolv vindruvor ska ätas under nedräkningen till midnatt (om jag minns rätt. Ni får gärna rätta mig om jag har fel). En för varje "sekund" under de sista tolv sekunderna innan Tolvslaget.

TOLV!!!

Dags för champagne!

Happy New Year!!!!!!

Lill-Skruttan skålar in det nya året med äppeljuice.

Sedan blir det lite dans...!

Här är klockan närmare halv två på natten. Tjejerna är fortfarande vakna men Lill-Skruttan börjar bli riktigt trött så efter att detta foto togs börjar vi packa ihop för att ta en taxi hem.

Det känns härligt att fira tillsammans med vänner. M och U är ju tillsammans med Fru Madrid och Herr Wien våra äldsta vänner här och lite extra roligt är att vi firade vårt allra första Nyår här i New York tillsammans med just dem. Som så ofta var det en ganska internationell touch på festen, med gäster från flera olika europeiska länder som Spanien, Tjeckien och Sverige, men med en Österrikisk tyngd. Enda utomeuropeiska gästen var H som ursprungligen kommer från Vietnam, och som numera bor i Texas. En mycket lyckad Nyårsfest tycker jag. Och Lill-Skruttan slog rekord. Hon var inte i säng förrän vid 2-tiden på natten. Otroligt egentligen med tanke på att hon inte sover middag på dagtid längre. Det kommer bli lite svårt att vrida tillbaka dygnsrytmen tror jag.

Last I would like to say:

Dear M & U

THANKS A LOT for a GREAT PARTY!!!

God Fortsättning till er Alla!

2012-01-01T13:47:00.000-05:00

Nyårsaftonens absolut Sötaste - Lill-Skruttan och kompisen C. Himmel vad fint de lekte tillsammans hela kvällen. Helt otroligt faktiskt. Inte ett enda bråk. Och stora delar av kvällen lekte de "för sig själva" så både vi och C's föräldrar kunde äta och prata och ja, ha en trevlig, rolig och god Nyårskväll.

Fler Bilder kommer senare. Nu ska vi ta vara på det vackra Nyårsdagsvädret. Senare i eftermiddag ska Lill-Skruttan vara med kompisen O och jag och M kommer då gå på bio och se Tintin. Känns som en riktigt bra Första Dag på året.

God Fortsättning Alla!!

Tankar inför det Nya Året

2011-12-31T00:30:00.000-05:00

Så var det årets sista dag. Igen. Tycker de kommer tätare och tätare för varje år på något vis. Fråga mig ine hur det går till för åren har väl fortfarande 365 dagar? Där har det väl inte skett någon form av devalvering eller så? Men på något vis känns det varje nyår som om året bara rusat iväg. Och på samma gång kan vissa händelser som skedde i början av året kännas oerhört avlägsna. Jag har sagt det förr, men säger det igen, tiden är så konstig. Eller kanske snarare min egen tidsuppfattning. Kluven. Tudelad.
(Bilden från: realsimple.com)

Fredagstemat som Annika valde för gårdagen handlar just om Tankar inför det nya året. Så nu såhär när själva Nyårsaftonen är ungefär en kvart gammal eller ung, kanske jag kan försöka mig på några sådana. Jag kan börja med att säga att jag inte ger några nyårslöften. Har aldrig gjort faktiskt. Personligen har jag aldrig förstått mig på just Nyårslöften riktigt. Det brukar kännas så krystat. Varför ska man plötsligt börja lova sig en massa saker bara för att det råkar bli en ny siffra längsta bak på årsnumret? Nej, det känns inte alls som något måste. En ny start för vissa saker visst, det kan jag förstå att man kan känna sig motiverad inför. Gott så. Men att rada upp löften för att infria de där tankarna, det känns för mig bara bakvänt. För mig räcker Känslan långt. Känslan av att man vill något. Att det med det nya året kommer en förväntan och en förhoppning. Jag behöver inte sätta ord på Känslan utan försöker bara låta den föra mig in i det nya året och hoppas att den ska ge mig energi för de saker man vill förändra.

Däremot brukar jag under tiden kring Nyårsafton fundera lite över det gångna året och känna tacksamhet över de bra saker som skett. Och tänka framåt med en förhoppning om att det nya året ska visa bli ett fint år med fler positiva händelser och upplevelser. Och alltid alltid finns en liten glimt av förväntan inför det nya. Förväntan, men också en liten liten rädsla över att vissa överraskningar som det nya året ska bjuda på kanske kommer att vara jobbiga sådana. För man vet ju aldrig vad den där asken med okänt innehåll egentligen kommer att visa sig vara.

Inför just detta året 2012 så står ett nytt jobb högst upp på min lista. Nu efter nyår måste jag verkligen ta tag i jobbsökandet ordentigt. Speeda upp det hela. Lägga i en ny växel. Jag inser att det inte kommer bli lätt med tanke på att i världsekonomin ser ut som den gör. Och här i USA regnar inte jobben ner från himlen direkt, men än har jag hoppet uppe. Än har jag inte blivit desperat. Än både hoppas och tror jag att jag faktiskt kommer att hitta något. Förhoppningsvis något bra som jag kommer att trivas med. För det är ju det som kanske är det svåraste för min egen del vad gäller jobbsökandet. Att jag valt att byta kurs. Ta ut en ny färdriktning. Lämna labbandet och forskandet bakom mig och börja en ny bana. Vilket gör att jag inte har någon direkt erfarenhet för de jobb jag söker. Nybörjare. Entry level. Och att få in den där berömda första foten brukar som bekant vara det svåraste. Så det får jag jobba på nu. Få in min fot.
(Bilden från: longislandpress.com)

Och så hoppas jag såklart att jag kommer att fortsätta med min träning som jag faktiskt kommit igång med nu under hösten. Denna veckan har det dock blivit knapert med den, men jag känner en sådan glädje och motivation med löpningen att jag inte tror det kommer bli några problem att fortsätta. Nu går vi dessutom mot ljusare tider så att ta en morgonrunda i Central Park lär bli lättare och lättare framöver under våren.

Årets Stora Familje-händelse under det kommande året är ju att Svägerskan och hennes Loff äntligen kommer säga Ja till varandra! Officiellt då alltså. I slutet av augusti kommer bröllops-klockor-na att ringa och självklart kommer vi att vara på plats! Åååå, det ser jag verkligen fram emot!!!
(Bilden från: ebbaawestbyy.blogg.se)

I övrigt har jag nog inga specifika tankar kring just 2012. Jag hoppas som vanligt att det kommer bli ett år fyllt av roliga händelser och möten. Att vi ska få möjlighet att träffa våra vänner och våra familjer. Att alla vi känner ska få vara friska och må bra. Att vi själva ska få vara friska och må bra. Ja, ni vet alla de där sakerna som nästan låter som klyschor just för att det är exakt det som vi alla hoppas inför framtiden.

Avslutningsvis vill jag önska Er Alla

ETT 2012 fyllt av

KÄRLEK, SOLSKEN men också svalkande bris och ett och annat uppfriskande regn, GLADA ÖVERRASKNINGAR, STYRKA, GOD MAT och såklart god dryck, NÄRHET, ROLIGA HÄNDELSER, HÄRLIGA SOVMORGNAR men även en och annan soluppgång (för de är så vackra...), ÄVENTYR, MÅNGA SKRATT men glöm inte att även leenden smittar!

Bilden från: newyorkcruisetickets.com

Ring out, wild bells, to the wild sky,

The flying cloud, the frosty light;

The year is dying in the night;

Ring out, wild bells, and let him die.

Ring out the old, ring in the new,

Ring, happy bells, across the snow:

The year is going, let him go;

Ring out the false, ring in the true.

(Ur "Ring out wild bells" av Alfred Lord Tennyson från 1850)

Träff med Familjen Olsson bland Skräcködlorna

2011-12-29T23:57:00.002-05:00

Det visade sig att Familjen Olsson skulle komma till staden. Och självklart ville vi mer än gärna träffas. Det var dock inte så lätt eftersom både min och Tainas telefoner krånglade något alldeles väldigt och inte alls verkade vilja ha kontakt med varandra. Som tur var är vi fortfarande herrar (eller damer) över elektroniken så vi lyckades lura mobilerna genom att blanda in M's mobil i det hela. En liten mobiltrekant med andra ord. Smidigt och bra! Då satt jag, M och Lill-Skruttan redan och fikade på AQ Café efter ett kort besök på Central Park Zoo. Måste här inflika att AQ Café verkligen inte längre är vad det brukade. Denna lilla svenska fika-oas har totalt gett upp. En enorm besvikelse faktiskt. Samma år som IKEA lägger av med de svenska godsakerna händer samma sak här på AQ. Här finns inte längre skymten av kanelbullar, prinsesstårtor eller Budapestbakelser. Även de få svenska varor man tidigare sålt är puts väck. Enligt rykten så slutade deras pastry chef (bagare) och därmed verkar de helt lagt av med att sälja svenskt fikabröd och även annat svenskt. URDÅLIGT!!!!! Nu får man nöja sig med de vanliga amerikanska muffins och chocolat chip cookies. Fy vad besvikna vi är!!!!

Men åter till Taina och mötet med henne och resten av hennes härliga familj. De kom till AQ Café när vi var färdiga och sedan promenerade vi tillsammans bort till American Museum of Natural History. Lill-Skruttan var inte ett dugg blyg (vilket hon vanligtvis brukar vara i början) utan blev superkompis med Tainas Liisa på två röda sekunder. Oj vad kul hon hade med Stora Liisa! De har träffats ett par gånger tidigare, men den första gången var Lill-Skruttan så liten, bara runt året, och förra gången var strax innan hon fyllde två så det mindes hon knappt. Men vi fräschade upp minnet lite i morse genom att titta på bilder från den gången och sedan frågade hon gång på gång när hon skulle få träffa Liisa. Taina hör till de personer jag lärt känna via bloggandet och som kommit att "flyttas från kategorin Bloggkompis" till att bli just kompis. Eller kanske snarare en vän. Vi klickade på en gång när vi träffades och det känns fantastiskt roligt att ha Taina på tågavstånd, även om vi inte setts mer än ungefär en-två gånger per år sedan vårt första möte. Att hela hennes familj dessutom är härlig gör ju inte saken sämre precis.

Bilder från vårt besök hemma hos Taina i Simsbury i slutet av juni 2009. Visst har tjejerna växt en del sedan dess...?

Förra sommaren (2010) då vi besökte Bronx Zoo tillsammans.

Här är tjejerna redo att promenera (eller det blev snarare springa, hoppa och skutta med några klätterpauser på vägen) upp till Naturhistoriska muséet.

En av klätterpauserna. Men det gick inte helt bra att se över muren...

...så Liisa provade att lyfta Lill-Skruttan så hon skulle kunna se in i Central Park.

Full koll!

Väl framme vid muséet fick vi först en liten chock. Nedanför den höga trappan ringlade sig kön som en lång svart orm nästan ända fram till nästa gatukorsning. Men vi bestämde oss ändå för att testa och se om det skulle gå hyfsat snabbt att komma framåt. Taina's Albert avvek dock så vi sa hejdå. Sedan klämde vi oss fram bland allt folk tills vi stod längs bak i kön. Som tur var rörde den sig snabbt. När vi väl var framme vid trappan pratade M och Taina lite med en av vakterna där och han var så juste att han släppte förbi oss in i "fållan" för medlemsskapsbesökare. Vi har ju medlemsskap men även Familjen Olsson fick hänga på eftersom vakten var så snäll. Kanske föll han för alla de tre blondinerna...? Inne på muséet var det som en myrstack. Så mycket folk! Men vi lyckades ta oss till Dinosaurierna och runt en bit. Taina och jag fick tid att prata lite vilket var så himla kul!!!

Ett av dinosaurieskeletten i entréhallen.

Lill-Skruttan och Liisa framför några av dinosaurieskeletten i entréhallen.

Sötungarna!!!

Jag blev faktiskt imponerad av Lill-Skruttan under besöket för hon pekade ut ett par av dinosaurierna och kunde namnet på dem: T. Rex (såklart, hennes favorit), Triceratops och Pteranodon. Kul! Sedan tyckte jag även att hennes kommentar i slutet var så himla bra. När tjejerna poserade tillsammans framför skeletten kom en vakt som sa till dem/oss att de inte fick sitta länge där utan måste flytta på sig. De hade då verkligen inte suttit länge. Lill-Skruttan såg väldigt förnärmad ut när hon tittade på mig med frågande ögon och sa "Men HON där har ju suttit jättelänge!!!!!" och pekade på en bastant dam som satt en bit ifrån där tjejerna suttit och bläddrade i en tidning. Så sant så sant. Lill-Skruttan tyckte det var högst orättvist, det syntes i hennes blick. Och det hade hon ju faktiskt helt rätt i.

Utanför muséet sade vi hejdå till Familjen Olsson. Men vi hoppas faktiskt kunna åka och hälsa på dem om inte alltför länge. Iallafall hoppas jag det, hahaha! So be aware Taina!! En vacker dag ringer det på er dörr och där kommer vi stå och säga Hej...

Härligt att få träffa er Taina, Jonas, Liisa, Bella och Albert!!! Tack för en riktigt rolig dag!

Vi promenerade hem genom Central Park i skymningen. Lill-Skruttan var så slut att hon däckade i vagnen på väg hem. Väl hemma vaknade hon dock och när kompisen O kom och hälsade på blev det full rulle igen. Ibland önskar man att man hade en hundradel av all energi barn har. Själva avslutade vi detta dygn med att se ett avsnitt av På Spåret efter att Lill-Skruttan somnat. Kändes alldeles lagom. Imorgon är det fredag, men mitt Fredagstema får vänta lite.

På besök hos W i Brooklyn

2011-12-29T00:10:00.003-05:00

Igår onsdag, besökte vi våra f.d Grannar i deras nya hem i Brooklyn. Lill-Skruttan och W var så glada att se varandra igen att det liksom nöp lite i hjärtat när man såg dem leka. Vi började inomhus i familjens stora (med New York City-mått mätt) hem och vi beundrade särskilt det stora ljusa "uterummet". Efter lite mellanmål för barnen så gick vi ut till lekparken intill Prospect Park. Där rumlade ungarna runt så det stod härliga till, vilket var bra för det var minst sagt apkallt! Inte själva lufttemperaturen kanske, men vinden. Den var riktigt kylig. På grund av kylan stannade vi inte så länge på lekplatsen. Kanske en halvtimme eller så. Men ungarna härjade vilt innan vi gick hem igen. Där väntade vi in J och sedan promenerade vi till en österrikisk restaurang Café Steinhof, ett par kvarter bort där vi blev bjudna på en god middag. Stort Tack!!

Här sitter vi i "Uterummet".

På väg mot lekparken.

Hand i hand tågade de iväg.

"Teleskopet" kollas in.

And as a true Gentleman W did wait down the slide to "catch" Lill-Skruttan when she was coming down. How sweet!!

Det åktes väldigt mycket rutchkana.

Och klättrades.

Här snurrade "båten" runt.

Två mycket lyckliga Vänner tillsammans.

På kvällen gick vi till en Österrikisk restaurang, Café Steinhof, och åt middag.

Ett mysigt ställe även om W hellre ville vara hemma och leka med Lill-Skruttan.

C med W i knät.

W och Lill-Skruttan strax innan vi lämnade restuarangen.

Efter en riktigt rolig dag tog vi F-tåget tillbaka till Manhattan igen. Det var jätteroligt att få se våra vänners nya hem. Stort och fint! Men det allra roligaste av allt var nog ändå att få se hur våra Gullungar lekte helt lyckligt tillsammans. De leker så fantastiskt bra tillsammans. Allt från legobyggen, lek med W's tågbana och nya bilgarage till att leka låtsaslekar som att fixa kalas samt leka mamma-pappa-barn... Det är också något så speciellt att uppleva hur ögonen lyser när de ses. Visst var det lite bråk och gnabb också. Som alltid, men mest i början och sedan hade de verkligen hur roligt som helst tillsammans. Jag tror verkligen att starka vänskapsband kan formas tidigt i livet. Det som känns extra bra efter besöket är att det är så enkelt för oss att ta oss till dem. Så det lär absolut bli många många fler besök!

TACK för en riktigt härlig eftermiddag och kväll!!!

Bland tågvagnar, räckmackor och ösregn

2011-12-27T23:00:00.003-05:00

Idag gjorde vi en utflykt till Brooklyn. Först tog vi 5:an till Borough Hall för att gå till New York MTA Transit Museum där vi faktiskt inte varit tidigare. Det är ett museum som visar hur man byggde ut järnvägarna och tunnelbanesystemet här i New York City. Otroligt vilket jobb egentligen, när man tänker på att det på den tiden gjordes helt manuellt. Alltså män som slet med skottkärror fyllda med sten och grus dagarna i ända för att göra tunnlarna till tågen. Här finns även många olika tåg och det var riktigt kul att se hur tågvagnar och kupéer förändrats med tiden. Men framförallt tyckte jag och M att det var roligt att studera reklamen inne i tågen. Lill-Skruttan däremot älskade att springa in och ut ur vagnarna. Leka konduktör och passagerare. Det fanns även en avdelning som handlade om energi och där fanns en del roliga saker att trycka på eller dra i. Lill-Skruttan roade sig där också en stund. Ett jättebra museum för barnfamiljer måste jag säga!

Muséet ligger under mark och ingången är verkligen som en tunnelbanenedgång. Kul tycker jag! Men vi missade den faktiskt och gick förbi i tron att det var en riktig tunnelbanestation där.

En gammal karta över tunnelbanesystemet i staden.

Lill-Skruttan känner på en av skottkärrorna fylld med sten- Den illustrerade hur de som arbetade med att gräva tunnlarna slet med att fylla skottkärra efter skottkärra med sten och dra upp dem på marken och tömma dem. Ett otroligt tungt arbete.

Får det lov att vara en biljett?

Tågen stod vid perrongen en trappa ner i muséet. Här kunde man gå och titta längs perrongen, men även gå in i de flesta tågen och provsitta.

Denna skylt satt på långsidan av Long Island Rail Road (skymtar lite i högra hörnet av fotot ovanför)

Reklamskyltarna inne i kupéerna var jätteroliga att läsa. Man inser verkligen att reklam är oerhört tidstypiskt.

Det gamla vändkorset från 1800-talet.

Efter besöket på Transit Museum tänkte vi att vi kunde ta shuttlebussen till IKEA eftersom den går alldeles intill- Det hade då börjat regna så smått men vi tyckte inte det var alltför farligt så vi åkte till Lill-Sverige för att äta lunch. Gott! M tog som vanligt köttbullarna, jag tog en fiskrätt och så delade vi på en räkmacka. Å jag saknar svenska räkor...! Till efterrätt blev det varsin bit tårta/äppelkaka. Naturligtvis gick vi en runda i varuhuset också och som alltid handlar man på sig en del små bra-att-ha-saker.... Inga större inköp men som alltid blir man lika snopen i kassan när alla ens "de-kostar-ju-bara-3-dollar...-varor" visar sig generera en betydligt högre totalsumma. När vi kom ut ur affären hade regnet tilltagit rejält. Det var nu svart ute och en hård vind fick regnet att slå emot oss nästan horisontellt. Men svenskar som vi ju är tänkte vi att vi ändå skulle ta färjan tillbaka till Manhattan. En bidragande orsak var att Lill-Skruttan somnat i sin vagn och vi ville slippa böket med att väcka henne, packa ur och fälla ihop vagnen, vilket man måste göra på bussarna i den här staden. Sagt och gjort, färja blev det. Lite smågungigt men ändå väldigt lugnt. Tills vi kom till Manhattan. Då fick vi ju gå till tunnelbanan och det var ingen myspromenad direkt. Genomdränkta kom vi till slut fram och kunde ta 5-tåget hem. Promenaden från vår egen tunnelbanestation här uppe på Upper East Side var även den en blöt sak, men som tur var är vädret milt så vi frös inte särskilt mycket.

Här hemma blev det varm choklad med marshmallows. I nya Ikea-muggarna. Lill-Skruttan berättade att hennes skor blivit lite våta i vagnen. Och att det nog berodde på att det var "oväder där ute". No kidding?! Men hon sa att hon gillat när vi körde vagnen genom de stora stora pölarna....

Under resten av kvällen har vi bara tagit det lugnt. Kollat lite TV, läst böcker, lekt och myst. Regnet öser fortfarande ner utanför fönstret och det känns skönt att vara inne i värmen. Imorgon blir det en ny tur till Brooklyn men då för att hälsa på våra f.d Grannar i deras nya hem. Det ser vi fram emot! Enligt prognosen ska regnet upphöra i natt så förhoppningsvis blir vår Brooklynutflykt imorgon lite torrare.

Juldagsfirande

2011-12-26T21:34:00.001-05:00

Igår var det Juldagen och detta är ju dagen D för Julfirandet här i USA. Vi hade blivit bjudna till våra amerikanska vänner K och C på julmiddag, tillsammans med våra gemensamma vänner A och M. Vi har alla döttrar som är dagiskompisar och vi brukar tillbringa rätt många kvällar och helger tillsammans. Det blev en väldigt mysig och god eftermiddag, om än rätt kaotisk med alla tre tjejerna som lekte för fullt. Nedan är lite bilder.

Samlade i vardagsrummet.

Middagen var en knytis där huvudrätten bestod av en "Pork Crown Roast" med stuffing som K och C lagat. Otroligt gott! Till detta olika "sides" som brysselkål, gröna bönor, potatisgratäng, mos av sötpotatis, rödbetsallad, lax och pasta. Vi hade gjort några side dishes och A & M bidrog med andra.

Tjejernas bord.

C är ju bluesmusiker vilket verkligen syns i hemmet.

Som sagt så var det tidvis smått kaotiskt när tjejerna lekte. Efter ett par timmar var det leksaker nästan överallt. Bland annat fixade de en egen "camp site" vilket man kan se här till vänster. Högst upp till höger är ena rummet och nedanför syns värdinnan K bland en massa saker. Vi är alla vana eftersom vi alla är New York-bor som bor i små lägenheter vilka väldigt snabbt blir stökiga när barnen leker.

Här är tjejerna när de "campar".

M och Lill-Skruttan

När vi kom hem var både M och Lill-Skruttan lite trötta. Så det blev en stunds vila i soffan. M med Lill-Skruttan i famnen, och hon själv med sina drakar i sin famn.

Idag, Annandag Jul har vi inte gjort något särskilt utan helt enkelt tagit det lugnt. Så skönt! Efter att ha lekt och spelat spel med Lill-Skruttan, samt pratat lite med Sverige under morgon och förmiddag så gick vi ut i det otroligt vackra vädret. En promenad på stan då vi gick genom Central Park till West Side. Vädret vackert med blå himmel och strålande sol. Runt 7 grader och lite småkylig vind. Härligt! Besökte Apple Store samt Barnes & Noble där. Tog sedan varsin latte med en peppermint cake pop från Starbucks på vägen hem. Väl hemma blev det mer lek och spel med Lill-Skruttan. Som sagt en skön, lugn och mysig dag. Precis så som jag tycker Annandag Jul ska vara.