Ska ut och träffa en kompis på lunch idag och vi har bestämt att äta på ett mexställe med uteservering. Som sagt, man får passa på innan regnet och kylan kommer.
I helgen köpte vi höstskor till Lill-Skruttan.
fast det var ett riktigt projekt eftersom hela affären var fylld av familjer som skulle göra detsamma. Det dröjde även et bra tag innan vi förstod kösystemet vilket var att man skulle skriva upp barnets namn på en lista vid kassan. Sedan ropade de upp namnen vartefter säljarna blev lediga. Det hela slutade med att vi nog väntade där i över en timme innan vi fick hjälp. Och Lill-Skruttan som under hela väntetiden spatserat runt glad i hågen i hela affären blev plötsligt som förbytt när försäljaren kom. Då skulle hon minsann bara sitta uppflugen i famnen. Inte ha skor på fötterna och absolut inte gå. Så vi provade skorna på fötterna och ställde ner en illtjutande liten Skrutta på golvet, men insåg att hon verkligen inte alls tänkte ta ett endast steg. Lite smått uttröttade köpte vi iallafall skorna och tänkte att hon alltid kan gå i dem hemma så vi får se om de sitter som de ska. Man har ju bytesrätt.
Fast till viss del förstod jag hennes tjutanden faktiskt. Säljaren vi fick kändes ung och inte vare sig särskilt intresserad eller kunnig. Hon var nog extrainkallad för helgen. Tuggade tuggummi högt och ljudligt hela tiden och när M först visade henne vilka skor vi gärna ville att Lill-Skruttan skulle prova sa hon med riktig Besserwisserröst "But those are BOYS shoes!!!!!!" Sedan pekade hon på de s.k tjejvarianterna som självklart var rosa eller iallafall med rosa detaljer. "These are the girls shoes." Jo tack, så mycket hade även jag förstått, men eftersom vi tyckte att de rosa "tjejskorna" inte var lika fina som de vi sett ville vi ändå inte ha dem. Men detta hade den unga damen väldigt svårt att förstå. Tills M förtsökte förklara för henne att "We don´t like pink". Vilket inte alls är sant för vi gillar visst rosa. MEN inte alltid och i alla former. Fast detta var iallafall ett argument som försäljaren kunde godkänna även om jag tror hon tyckte vi var de konstigaste föräldrar hon träffat på.
I min värld måste inte alla skor som inte är rosa vara "Boys shoes". Att vara tjej och ha beigebruna skor med liten orange detalj är i min värld inte något som upprör. I min värld är varken beige, brunt eller orange särskilt "pojkigt". Snarare unisex. Men visst, kanske just avsaknaden av rosa i skon automatiskt gör den till en killsko??? Vad vet jag? Helt med på dessa strikta färgkodsregler är jag inte.
När vi gick därifrån och diskuterade det hela kom vi fram till att försäljaren nog tyckte detta var exakt lika konstigt och oförståeligt som om vi kommit in i en klädesaffär och sagt att vi skulle vilja köpa rosa spetstrosor till vår son bara för att vi inte gillade kalsonger. Haha!
Jaja, man kan alltid skylla på att man är en knäpp Europé.
Nu fick vår lilla Snorpa ändå hålla till godo med ett par "pojkskor". Hoppas hon kan förlåta oss när hon blir vuxen. Och väl hemma i lägenheten spatserade hon gladeligen runt i sina nya skor. Så det känns som ett bra köp.