Högt och lågt

Idag har varit en dag då jag farit både neråt och uppåt. Det började neråt. Kontaktade ett företag där jag nyligen sökt jobb och där jag hade haft en liten liten förhoppning om att kanske kanske kanske komma på intervju ändå. Men det visade sig att den tjänsten redan verkade mer eller mindre tillsatt. Redan. Ingen har såklart hört av sig. Som vanligt med andra ord. Och ja, jag blev verkligen sååå besviken. Dumt, egentligen jag vet. Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Men av någon anledning hade jag hoppats lite mer den här gången. Så jag tog en snabbhiss neråt ett par timmar under förmiddagen. Lite pyspunka igen skulle man kunna säga. Men nu har jag återhämtat mig. Och påbörjat klättringen uppåt igen. För jag blev ju inte bara "ledsen och besviken" utan också lite småförbannad! Varför kan ingen fatta att jag minsann skulle passa otroligt bra för den typen av jobb jag vill ha och söker?! Varför varför varför????!!! Hur kan det vara så jädrans svårt att förstå?! Tänkte jag. Efter ett tag, då jag slickat färdigt min sårade stolthet. Än en gång.

Och istället för att fortsätta tycka synd om mig använde jag min ilske-energi till att försöka göra något konstruktivt. Så idag blev det till att göra en del arbetstester inför en ansökan som frilansare på ett företag som fokuserar på olika akademiska texter. Nu får vi se hur det går. Jag ska skriva en kort essä också och skicka med som arbetsprov. Den är inte riktigt färdig än men kanske får jag klart den under kvällen. Nya friska tag! Hissen på väg uppåt igen! Inte tappa sugen eller taget eller farten eller hakan eller något annat viktigt heller för den delen....

Denna bilden tog jag igår på våra "fasadjobbare" som verkligen åker både uppåt och neråt hela dagarna. Tog denna bilden genom vårt stora fönster vid hissarna.

Vädret har idag varit iallafall varit enbart på TOPP. Helt UNDERBART!!! Tyvärr har jag inte varit ute så mycket eftersom jag suttit framför datorn med de där proven, men en liten promenad tog jag och M iallafall nu på eftermiddagen. Vi gick och köpte glass och kaffe. Ljuvligt. Ingen fukt alls nu utan strålande sol och torr skön luft. Svalare temperaturer också än tidigare i veckan. Nu mitt på dagen var det "bara" 27 grader och det kändes hel perfekt eftersom det inte var någon luftfuktighet att tala om. Imorgon tror jag det ska bli ytterligare något svalare. Men morgondagen kommer gå helt i planeringens tecken tror jag. Det är nämligen ett födelsedagskalas på gång här. På lördag smäller det. Utomhus hade vi tänkt. Så jag hoppas att regnovädret som enligt prognosen eventuellt ska komma på lördag håller sig borta lite till. Men vi får se. Vi har iallafall en plan B om det visar sig bli regn. Men innan lördagen måste det fixas och förberedas. Som sagt, morgondagen kommer gå i planeringens och fixandets tecken.

För exakt tretton år sedan...

...hade jag alldeles nyss träffat M för allra första gången. Vem kunde gissat då att vi ett antal år senare skulle leva tillsammans här i New York, ha en underbar dotter och fortfarande känna en innerlig kärlek för varandra?!?

Livet är oförutsägbart och fantastiskt!

Bloggträff i en ångbastu samt chokladbollsbak

Ja, ungefär så känns det utomhus just nu. Vi är mitt inne i en värmebölja, och som vanligt här borta så är det inte temperaturen i sig som är mest påfrestande utan luftfuktigheten. Idag har vi haft ca 32 grader varmt, soligt och med en i mina ögon sett, hög luftfuktighet. När man går ut känns det lite som att gå in i en vägg. Av värme och fukt. Eller som att gå in i en bastu...

Det är klibbigt, svettigt och kladdigt. Kläderna liksom fastna på kroppen. Man har en konstant "film" av fukt på huden. Ja, man går omkring och känner sig allmänt ganska ofräsch faktiskt. Men det är iallafall lika för alla. Eller nej, det är det ju egentligen inte alls. Idag på stan såg man en hel del kostymnissar och DE männen tycker jag otroligt synd om dagar som denna!! Tänk jag svettades som en gnu i sommartunika men kan bara tänka mig hur varmt det ska ha varit innanför de här kostymherrarnas kavajer, skjortor och slipsar. Hu!!

Mitt under dagens hetaste timmar begav jag mig ändå ut. Promenerade till Central Park för att ha en Bloggträff! Goa Mallis har varit här en vecka med sin familj på semester och eftersom vi inte lyckades få till en träff förra gången hon var i staden så var det extra roligt att det gick att träffas denna gång. Och eftersom min bloggkompis Petra och jag redan tidigare hade bestämt att ses på en fika eller så idag, så passade det ju otroligt bra att hon kom till träffen hon med. Alltså sågs vi alla utanför entrén till Central Park Zoo (där Mallis, hennes man Johan och deras gulliga Marlon tillbringat förmiddagen). Sedan gick vi tillsammans till närmaste gräsplätt med SKUGGA och satte oss.

Vi hade verkligen en otroligt mysig picknicklunch där i skuggan. Så roligt att få träffa Mallis! Som alltid är det så spännande att få träffa en bloggare man följt länge, och precis som tidigare kändes det även denna gång som om man redan känner varandra en del. Det blev prat om ditt och datt. Mycket New York såklart. Mallis och hennes man Johan har ju besökt denna staden flitigt genom åren. Att även Petra kunde komma var extra roligt tycker jag! Efter en stund vaknade Lille M också. Sötisen! Verkligen skoj att få träffa även honom i verkliga livet. Jag har ju följt honom och sett honom växa ett bra tag på Mallis blogg. Nu fick jag även höra honom prata och visa sina fina tåg! Mallis inlägg från vår dejt kan ni läsa här.

STORT TACK för en SUPERTREVLIG (om än väldigt varm) BLOGGTRÄFF idag MALLIS & PETRA! 

Ja, och så Johan och Lilla Charmtrollet M också förstås!

Efter lunchen gick vi alla åt varsitt håll. Jag för min del drog västerut för att handla en del saker till helgens stundande födelsedagskalas. Målet var Trader Joe's. Fick som alltid ihop rätt mycket och denna gången hade jag inte tagit med någon rygga vilket gjorde att jag förutom min Dramatenkärra hade två rätt tunga påsar att släpa på. Det blev en rätt dryg promenad tillbaka hem i hettan. Men det gick. Fast när jag väl var hemma igen var klockan nästan 17 och jag var verkligen helt slut. Genomsvettig och armarna kändes som efter ett rejält träningspass. Det fick bli dagens träning helt klart.

M hämtade Lill-Skruttan på dagis och när de kom hem var hon på uruselt humör. Allt allt allt var fel fel fel fel fel fel! Vi gjorde fel. Och i fel ordning. Vi sade fel saker! Vi stod på fel ställe! Vi var så FEL det bara går helt enkelt!!! Men det rättade till sig så småningom. Efter att till slut ätit upp middagen (som också först var helt fel) så vände det och kvällen avslutades faktiskt med att M och Lill-Skruttan gjorde chokladbollar. Jag kom på att det kanske inte var helt lyckat att påbörja denna aktivitet så sent som kvart över åtta, särskilt som chokladbollssmet ju faktiskt innehåller kaffe (koffein kanske inte är det allra smartaste att ge sina barn precis innan läggdags...?) men men.... Det gick fint. Hon tyckte det var jättekul och gott. Och hon somnade runt en timme senare. utan några som helst problem.

Två bagare och en kisse.

Lipton var väldigt nyfiken på kakaon.

Hur mycket smet ska man ta till en boll?

Rulla rulla...

Här läggs ännu en boll på fatet.

Härliga händer!

Mmmmm... och goda var de också!

M och jag provåt också chokladbollarna under kvällen. Gott! Jag förflyttades en del år bakåt i tiden. Just chokladbollar känns så svenskt och så 70- och 80-tal på något vis. Eller är det inte det? Nu är det även dags för mig att gå och lägga mig. Imorgon måste jag nog ta en springtur igen, men om det är lika varmt som idag tror jag det blir inomhus på gymmet. Tristare, men jag klarar inte riktigt av att springa i hettan och värmen ute just nu. Det får bli inomhus med AC och kanske till och med fläkt.

Varm Memorial Day

Idag var det ledig måndag eftersom det var Memorial Day. En dag för eftertanke (här såklart en dag för alla som gett sina liv i de otaliga krig som USA tagit aktiv del av) men även jag skickade mer än en tanke på min vän och hennes familj. Memorial Day infinner sig alltid måndagen efter sista helgen i maj vilket ofta sammanfaller med riktigt sommarväder. Så även idag. Det var nätan lite för varmt ett tag mitt på dagen. Vi gick ut på en mycket kort promenad till närmaste lekpark. Intill lekparken stod "The Ice-Cream Truck" och där handlades mjukglass. Sedan satte vi oss på en av bänkarna i skuggan av ett par träd inne i lekparken och njöt av glassen och av den ljumma brisen.

M och Lill-Skruttan

Mmmm....!

Chokladskägg

Efter glassen blev det lek. Nu var även vattenspridarna igång i parken till alla barns stora lycka. Här i St Catherines Playground är de formade som stenelefanter.

På eftermiddagen eller kanske snarare tidig kväll (runt 17-tiden) gick Lill-Skruttan och jag ner på vår innergård. Lill-Skruttans kompis O anslöt strax och sedan var det full fart på tjejerna. Eftersom man ännu inte satt på "vattenspridaren" på lekplatsen gick jag upp och hämtade en hink samt en del vattenleksaker. Sedan fyllde jag hinken från en kran på lekplatsen och så fick tjejerna ösa och leka. Men som alltid när man tar ut lite vatten där det finns många barn så har man snart halva lekplatsens ungar kring vattenhinken. Haha! Som att lägga ut en sockerbit intill en myrstack ungefär. Så snart var det hur många barn som helst som kom och öste och skvätte. En annan mamma hämtade en större "balja" så att vattnet inte skulle ta slut på två röda och sedan var det full fart. Vi turades om att fylla på vatten där. Efter ett tag tyckte dock Lill-Skruttan att det blev alldeles för kaotiskt och hon gillade inte att alla andra tog hennes leksaker "hela tiden" som hon uttryckte sig, så vi gjorde helt enkelt så att jag fyllde på vår hink igen och så fick hon och O leka i den ett tag medan de andra barnen fortsatte leka med vattenbaljan.

O och Lill-Skruttan häller vatten i brunnen.

Här ser man att det samlats en hel del fler barn kring vattnet.

Hopp!

En riktigt skön dag, om än lite väl varm. Men alldeles lagom vad gäller fart och aktiviteter tycker jag. Tid för spontanitet för att ta det lugnt. Sådant behövs också. Imorgon är det alltså tisdag. Jag ska då träffa två bloggtjejer. Mysiga Mallis som är här på semester med sin familj och så gulliga Petra som jag ju träffade för ett tag sedan. Det ska bli jättekul!

Utflykt till DUMBO

Igår, söndag hade vi ett riktigt härligt väder. Något svalare än lördagen och inte riktigt lika fuktigt. M skulle jobba så när han gick till jobbet någongång mitt på dagen så gjorde jag och Lill-Skruttan oss i ordning för att träffa hennes kompisar R och O. Vi hade dagen innan pratat om att ta oss till DUMBO i Brooklyn. Så blev det också och vi hade en härlig eftermiddag tillsammmans!

Först började vi med en "picknick-lunch" ute på vår innegård tillsammans med R och hans mamma och Lillasyster. Jag hade gräddat pannkakor och de åts med god aptit. Efter den och lite lek så packade vi ihop och gick till tåget mot Brooklyn.

Väl framme i DUMBO tog vi oss ner mot vattnet.

Där väntade O och hennes familj som tagit sig dit bilvägen.

Karusellen syns i bakgrunden.

Manhattan Bridge

Karusellen var tillfälligt avstängd på grund av en olycka där så vi gick mot den lilla intilliggande stenstranden.

Vattnet var härligt kallt och svalkade våra varma fötter.

Liten paus på stranden - mellanmål i form av vindruvor, goldfish, och äpplen

Hand i hand

Mot karusellen!

Eftersom det var så härligt väder hade man öppnat upp två av de fyra glasväggarna. 

Jag ÄLSKAR detta stället! Karusellen vid vattnet och med Brooklyn och Manhattan Bridge på vardera "sidan". Det känns nästan lite sådär magiskt som vissa ställen kan göra.

I väntan på sin tur. 

Lill-Skruttan valde en häst som inte åkte upp och ner utan stod still. Då var det inte så läskigt.

Underbart att vara vid vattnet sommarkvällar som igår!

Som sagt -  magisk.....

På vägen hem var det två trötta men glada vänner. 

Tyvärr blev vår hemresa en "aning" längre på grund av att man håller på med underhållsarbete på rälsen och vårt F-tåg var så gammalt att det var omöjligt att höra vad de sa i högtalarna när de informerade om detta. Vi befann oss därför plötsligt i Queens. Det blev till att gå av tåget och byta håll. Åka en station och sedan byta till ytterligare ett tåg, men till slut var vi iallafall hemma. Och Lill-Skruttan och O var riktigt duktiga hela resan måste jag säga. Trots att de var trötta och säkert hungriga så höll de modet och humöret uppe.

Väl hemma höll M på och fixade middagen vilket kändes underbart. Jag och Lill-Skruttan duschade av oss och sedan hade vi en riktigt skön kväll tillsammans. Det blev lite extra mys med popcorn-poppning som Lill-Skruttan stod för. Även katterna fick en lite roligare kväll eftersom en stor flygmyra lyckats förirra sig in genom fönstret och den var såklart otroligt spännande. Om några flygmyror eller andra kryp skulle råka läsa detta (vilket jag betvivlar) kan jag tipsa om att INTE flyga in i en bostad som har två katter. Det slutade med andra ord inte så bra för flygmyran som slutligen åts upp av Tazo.

Idag är det Memorial Day och därmed är vi lediga!!! Pingst firas ju inte alls här, men som sagt Memorial Day är en långhelg. Och det är även denna helg som räknas som den "officiella starten på sommaren". Vi har tagit det mycket lugnt nu på förmiddagen men ska bege oss ut så småningom. Varmt och fuktigt även idag men jag hoppas det ska fläkta lite ute. Hoppas ni alla haft eller har en fin Pingsthelg/Memorial Day weekend!

Kladdigt

Ja det är rätt kladdigt här nu. Den där fuktiga hettan är här. Jag hoppas den ska försvinna snart igen. Det är ju ändå inte ens juni!! Himmel! Men nu går ACn för fullt. Idag var det ca 30 grader varmt OCH SUPERFUKTIGT! Inte riktigt my cup of tea om man säger som så. Men man ska inte klaga.

Dagen har trots allt varit bra. Skön. Avslappnad. Jag har inte känt mig lika ledsen som dagarna innan även om mina tankar självfallet farit iväg till min vän och jag har funderat en hel del på hur de har det nu. Men trots det så känner jag att vardagslivet för vår del knatar på. Lite dåligt samvete kan man nästan få för sådana känslor också, men jag tror det är naturligt. Det känns ändå bra att vi i det kompisgäng där min vän ingår nu håller på att diskutera blommor och annat sådant för att visa att vi finns här och att vi tänker på henne. Det är alltid skönt att göra något mer konkret och praktiskt i sådana här situationer tycker jag.

I förmiddags ringde vi mamma och gratulerade. Pratade en sund och det kändes så bra för hon lät väldigt glad trots att vi ju inte kunde fira hemma i Sverige med henne. Hon har själv valt att resa bort över helgen och det lät som om hon njöt för fullt av god mat, mysig miljö och lite extra lyx. Känns fint att veta att hon haft en topppendag.

Förörvrigt har vi promenerat i hettan och "kladdet" till Barnes & Noble idag för det var "till bokaffären" som Lill-Skruttan ville då vi frågade vad hon helst ville göra idag. Rätt skönt eftersom det var svalt där inne efter vår ångbastupromenad. Där lästes det böcker och fikades. Tog bussen hem och sedan hade vi våra vänner Familjen K här. Barnen lekte först ihop och sedan åt vi middag tillsammans. Barnen lekte mer, och såg lite till och från på Ponyo innan det var dags för Familjen K att gå hem igen.

Och javisst ja! Vi följde faktiskt en del av Eurovision Song Contest också. Men vi kom rakt in i omröstningen. På M's iPad. Mest för att vi ville visa vår kanadensiska vän det hela. Hon kände dock till det, vilket är rätt ovanligt att icke-européer gör, men ESC har ju inte direkt något "fint" rykte utanför Europa haha! Lite roligt var det iallafall. Särskilt som Sverige vann! Fast jag ska erkänna att jag mitt intresse för Melodifestivalen nästan helt försvunnit sedan vi flyttade hit. Och även om det såklart är roligt att Loreen vann idag så är jag inte alls lika glad över den vinsten som jag är besviken över att NY Rangers förlorade den sista och avgörande semifinalen mot Devils igår. DET känns så tråkigt! Så om man vill tolka detta på något vis alls innebär det kanske att jag är mer New Yorker än jag är svensk? Å andra sidan hade en seger för säg Tre kronor i något stort internationellt mästerskap fått mig oerhört glad, så kanske är det mer så att mitt hockeyintresse är större än mitt intresse för schlager? 

Men känslan inför båda dessa händelser känns ändå så betydelselösa och futtiga i skuggan av så mycket annat just nu. Min besvikelse vid gårdagens förlust och känslan av glädje för Sveriges vinst i ESC är mer som små "Jaha, var det SÅ det blev" än som något jag bryr mig om. Perspektiven just nu är så annorlunda. Känns lite som att försöka studera en myra på marken med hjälp av en kikare...

Imorgon ska vädret bli något svalare vilket känns skönt. Eventuellt blir det en liten eftermiddagstur till Brooklyn ihop med Lill-Skruttans kompis O och hennes familj samt Familjen K. Men inget är bestämt i detalj. Vi får se helt enkelt.

Sjuttio

Idag är det en speciell dag. Idag för 70 år sedan föddes en liten flicka. I Stockholm. Hon har hunnit vara med om 2:a världskrigets slutskede, hon har fått sin mjölk levererad i mjölkflaskor av metall och hon har suttit uppe på Karl Gerhards flygel mitt under hans framträdanden (han och min morfar var goda vänner). Hon har som de flesta som fått leva en tid, varit med om roliga, fantastiska, sorgliga, spännande, hemska, underbara och vardagliga händelser. Så som livet är helt enkelt.

Nu är flickan sedan länge inte någon liten flicka längre utan har uppnått en något högre ålder. Och idag är det alltså Sjuttio År sedan hon kom till världen. Mamma, jag önskar jag hade kunnat fira denna dagen tillsammans med dig! Nu gick inte det, men tanken på att du har det riktigt bra är ändå trösterik!

Varmt Grattis Mamma på Din Stora Dag!!

Hoppas  bubblet smakade bra!

*) Bilden är från nätet: http://www.royal-fleur.com/

Grådimma

Vädret här idag är grått och dimmigt. Lite smått duggregn i morse då vi gick till dagis. Fuktigt. Tryckande luft. Men ändå inget rejält oväder. Ingen åska. Inga blixtrar. Inget befriande hällregn. Inga vindar som blåser bort de tunga skyarna. Utan bara sådär trött, hängigt, lågt Grått. Vädret ute stämmer helt perfekt med min sinnesstämning just nu. Grått ute och grått inne. Grått i hjärta och grått i sinne. Gårdagens besked tog verkligen. Hårt. Natten har varit fylld av drömmar av mycket konstiga slag. Och i vaket tillstånd har jag svårt att fokusera. Tankarna fladdrar hit och dit. Till och från gråter jag. Det känns så oerhört konstigt. Sorgligt. Hemskt.

Många tankar på liv och död. På familjeband och föräldraskap. Idag skulle min egen pappa blivit 76 år om han hade fått leva. Men han har varit borta i snart 20 år. En lång tid. Mer än halva mitt liv. Men jag minns honom tydligt. Både det bra och det jobbiga. Och jag är glad över det. Tacksam. Jag har en pappa om än enbart i mitt minne. Och i mitt hjärta. För min väns yngsta undrar jag hur det blir. Det barnet är så litet än att jag befarar att det inte ens kommer att ha några tydliga minnesbilder av sin pappa när det vuxit upp. Den tanken är just nu den jobbigaste. Det är den som får mina tårar att rinna igen och igen. Den bilden är som en symbol för det onödiga, hemska, fruktansvärt tragiska som drabbat min vän och hennes familj. Jag hoppas innerligt att det inte kommer bli så. Jag önskar och hoppas att även min väns barn ska få ha sin pappa kvar i sitt hjärta.

Grattis Lilla Pappa var du än är!

Jag vill även TACKA alla er som kommit med så fina, tröstande och insiktsfulla kommentarer till gårdagens inlägg! Ni är underbara!

När det ofattbara händer

Ett ljus brinner här bredvid mig. För en man jag aldrig fick möjligheten att träffa, men vars hustru jag känt i flera år. Även om vi inte haft så frekvent kontakt under det senaste året så betraktar jag henne ändå som en mycket god vän. En kvinna. Som just nu när jag skriver detta, sitter på en flygplats i en av de stora amerikanska städerna och väntar på att få flyga hem (om det ändå varit här, då hade jag tagit en taxi dit för att finnas nära). Hem. Till sina två små barn. Som sedan i morse inte längre har någon pappa. I livet.

Jag tänker så på dem! Och tårarna rinner. Livet är så jävla orättvist ibland. När det ofattbara händer. Varför?

Och mitt i allt detta, känner jag en sådan enorm tacksamhet över min familj. Över att de jag älskar mest i hela världen, ja i hela universum finns hos mig. Vissa dagar inser man med än större kraft än andra vad verklig lycka är. Men också hur otroligt, obegripligt, smärtsamt fort den kan tas ifrån en. Och just den tanken, den kan jag inte stanna för länge vid. Det klarar jag inte. Feghet? Kanske. Men just den tanken är den mest skrämmande av alla. Och nu är du där. Liten. Mitt i den värsta av mardrömmar. Jag önskar jag kunde ge dig styrka.

Älskade Liten.

Jag finner inga ord. 

För det finns inga.

Inte nu. Inte för detta. 

Mina tankar är hos dig.

Hemmalekdag

Idag fick vi besök av Svenska C och hennes dotter Kvicksilver-M. Så alltså var vi hemma Lill-Skruttan och jag. Ett besök som Lill-Skruttan väntat ivrigt på. Redan när hon vaknade i morse satte hon sig kapprak upp i sängen och sa "Idag kommer Kvicksilver-M!" Sedan blev det ett par timmars väntan. Men vi tog det lugnt här hemma och hann även med att baka en "chokladkladdhästkaka".

Vid 11-tiden knackade det på dörren och Lill-Skruttan sprang och öppnade. Efter cirka 15 sekunder av blyghet från båda tjejerna så var isen bruten och sedan blev det lek lek lek. Hej vad kul de hade! Vi hade plötsligt picknick i vardagsrummet igen, och Australien i sovrummet. Babies drogs i vagnar och det flyttades med "dammsugare" och andra nödvändigheter. Jag och C, vi pratade om ditt och datt. Jätteroligt att träffas igen efter de endast tre gånger vi faktiskt mötts tidigare. M kom hem och åt lunch med oss vilket var skoj. Och tjejerna lekte som tokar. Alldeles för tidigt enligt dem var det dags att säga hejdå. Men vi lovade att vi snart skulle försöka ses igen.

När våra gäster gått plockade vi undan lite och sedan ville Lill-Skruttan ner till Playground (lekplatsen som finns på vår innegård). Där roade vi oss ett tag. Det var skönt att komma ut lite. Dagen har varit kvav med åskluft (tänk växthusfukt), men i eftermiddags tittade solen fram och det blåste rätt skönt ute så det blev en riktigt mysig utestund. Vi var ute ett bra tag och hann med allt möjligt från "puppetshow", till att leka att vi åkte restaurangvagnen i ett tåg (på menyn fanns pommes frites, gröt, ärtor, tomat och choklad), leka i lekstugorna (jag var mormor och Lill-Skruttan mamma till sina två barn Molly & Polly), hoppat hage och räknat alla 10 rutorna alla gånger (vi skulle hoppa den tio gånger. Lill-Skruttan hoppade dessutom en gång till men baklänges och räknade då faktiskt baklänges från 10 till 1 vilket jag blev rätt imponerad av), lekt kull (eller tag som det ju heter här. och för er skåningar så kan jag berätta att det är detsamma som "pjätt"). Slutligen lekte Lill-Skruttan rätt länge med en liten vattensamling hon hittade i en av de avblåste lekstugedörrarna som låg på marken.

Lill-Skruttan hade tagit med sig ett par av sina dinosaurier och hade "puppetshow" för mig med dem i lekborgen.

Sedan gungades det.

Som sagt en riktigt fin dag tillsammans där hon varit på strålande humör mest hela dagen. På kvällen badade hon och när hon suttit och lekt hur länge som helst i badet (med sina dinosaurier såklart....!) så tittade hon upp på mig och sa "Mamma, det HÄR är det allra mysigaste!!!!!! Nu tycker jag INTE vi ska tvätta håret på mig för då blir det inte mysigt längre!". Haha, Gullunge. Det blev hårtvätt ändå.

Innan läggdags blev det lite bollspel med M. Först kastades det och sedan övergick det till fotboll. I vardagsrummet. Hon tyckte det var strålande roligt! Nu sover hon och imorgon är det vanlig dagisdag igen. Jag och M surar lite över att Rangers förlorade sin match idag. King Henrik hade ingen bra kväll tror jag. Om de förlorar även nästa så åker de ur.... men än lever hoppet.

Inomhusbilderna är tagna med vår systemkamera medan utomhusbilderna är tagna med iPhonen.