Magsjuka och Bloggträff

Okej, jag har inte hunnit med att blogga på ett tag. Och inget Fredagstema denna fredag har det blivit för min del. Kanske kommer det senare.

Orsak: Lill-Snorpan har fått magsjuka. 

I torsdagsnatt vaknade M och jag av att hon lät i sin säng och sedan hörde vi hur hon kräktes. Vi for båda upp i ett jehu. Lyfte upp vår gråtande och väldigt nerkräkta dotter. Trösta. Byta pyjamas. Byta i sängen. Bära. Hålla. Sedan mer kräks. Ett par gånger till. Så trösta igen. Repeatknappen på. Så småningom lugnade magen ner sig något. Vi bäddade åt henne i badkaret. På en massa handdukar. Första gången som jag är glad över att amerikanska badkar är låga. Vi satt sedan en stund på golvet (på handdukar) men hon verkade somna in lugnt igen. Hon var så trött så trött. Vi gick tillbaka och försökte somna om igen. Få ett par timmars sömn.

Igår fredag blev det hemmadag för Lill-Snorpan och mig. Inte något mer kräkande på morgonen, däremot var det i blöjan av mycket lösare sort än normalt om man nu ska gå in på detaljer. Att hon var sjuk rådde inget tvivel om. Mycket tröttare än vanligt. Inte alls sitt vanliga glada och pigga jag. Ville mest bli hållen. Buren. Vyssjad. Tröstad. Det blev en dag då mina armar defintivt fick sig en ordentlig träning. Lill-Skruttan väger nu nästan 10 kilo! Det låter kanske inte mycket men det känns efter en hel dags bärande. 

Självklart blev bloggträffen med SunnySwede hemma i vår lägenhet inställd. Dock inte totalinställd. Istället ändrades planerna något och jag gick ensam och träffade hela SunnySwedes supertrevliga familj på Outback Steakhouse medan M stannade hemma med Lill-Snorpan. Jag lämnade hem och familj mitt i värsta kaoset. Hade endast gett henne mjölkersättning under dagen. Ingen fast mat. Men M tyckte minsann att lite gröt vore nog bara bra. Så sagt och gjort, när han skulle mata så var det gröt och fruktpuré som stod på middagsmenyn. Det gick bra. Ett tag. Men just när jag satt på mig ytterkläderna för att gå så kom allt i retur. Oj! Man känner sig som världen sämsta mamma och fru när man i den stunden säger "Puss älskling, men jag måste springa nu för att hinna!" Till mitt försvar är väl att jag själv ifrågasatte grötvalet. Samt att M faktiskt sa att jag skulle gå för att hinna i tid. Att han skulle fixa det hela. Alltså lämnade jag nedkräkt bebis, nedkräkt golv, stol samt make till maken själv att städa upp.

Väl framme vid Outback Steakhouse hade jag sedan en supertrevlig kväll! SunnySwede är lika rolig och trevlig IRL som hon är på sin blogg! Hennes familj också. Verkligen roligt att ha fått träffa hela familjen. Jag är grymt imponerad av hennes båda söner Lill och Lång! Det känns som om de barn jag mött via bloggarna är helt exceptionellt charmiga, mysiga och underbara! Både Annikas dotter och nu SunnySwedes söner! Kvällen gick förstås snabbt i så trevligt sällskap. Jag hoppas verkligen att vi kommer kunna ses igen. Och att M och Lill-Snorpan ska kunna vara med nästa gång. Och då skulle jag även mer än gärna vilja se om Lill kanske lyckats träna in det där nya trolleritricket??!! Det där med att förvandla en penny till en hamburgare! 

TACK för en jättetrevlig kväll!!

Nu idag är det lördag och efter en liten bajsolycka hemma med akutbad som följd (det var varken M eller jag...) gick vi sedan ut på en promenad i staden. Först en brunch och fika på AQ Café. Självklart klämde vi varsin semla då!!! Vi lyckades även att dela bord med tre svenskar varav den ena var Henrik Lundqvists fru!! Något undertecknad inte alls fattade utan det var något M upplyste mig om när vi gick därifrån. Hm, jag ÄR verkligen usel på detta med kändisar! Självklart kände inte M heller igen henne, men han tjuvlyssnade något mer än jag på deras konversation och kunde lägga ihop två och två. Själv hörde jag  ju att de pratade om en Henrik men fattade ändå inte att det handlade om DEN Henrik! Jaja, det var ju lite skoj i efterhand trots allt.

Sedan tog vi oss ner till "vår" djuraffär Whiskers där vi handlar den mesta maten till katterna.Detta är verkligen Den Lilla affären med det Stora utbudet! Vi hittade t o m den råa specialmaten som Tazo äter. Det blev alltså lite uppbunkring av mat både till Lipton och Tazo innan vi åkte hemåt. Lill-Snorpan är klart bättre idag om än fortfarande inte helt tillbaka på topp. Men det känns som det går åt rätt håll. Skönt! Ikväll blir det nog en ganska lugn hemmakväll skulle jag tro. Tror vi alla känner oss lite småslitna fortfarande efter senaste dagarna (och nätternas) händelser.

Ett paket med nostalgi

Häromdagen stack det ut en liten gul lapp i vårt postfack. Gul lapp betyder att man fått paket! Det är alltid roligt att få paket, men denna gånge kändes det lite extra speciellt. Detta eftersom paketet var från en annan Bloggare som jag lärt känna genom att följa hennes blogg. Hon läser även min och nu hade hon skickat ett paket till oss! Eller till Lill-Skruttan egentligen. Såååå GULLIGT!!!!

Hon hade sett Lill-Snorpans kläder med tryck från "5 Myror är fler än 4 elefanter" och eftersom hennes dotter hade dessa filmer men inte var så intresserad av att se på dem längre så skickade hon dem till oss istället. Så nu vill jag säga TACK TACK TACK SweFlo!!!!!!!!! Vi har redan premiärkikat lite på den första dvd:n. Och jag fick nostalgitripp nummer 1, haha!

Så återigen SUPERMEGATACK!!!!!

Och ja, bloggandet har verkligen öppnat upp en ny "värld" för mig och jag har lärt känna så många underbara personer via bloggarna!

Imorgonkväll ska jag dessutom få den stora lyckan att träffa ännu en av mina Favoritbloggare, nämligen Sunnyswede som kommer  hit till NYC med sin familj. Det ska bli jättekul!

Lite fler bilder från helgen

Okej, här kommer ett litet inlägg med bilder från helgen. Visst har jag redan skrivit om helgen som var, men det var ju mest den aktiva delen. Här är några foton från den betydligt lugnare mysdelen av den gångna helgen.

Lipton och Tazo är riktigt goda vänner nu! Här ser man dem i "trädet" när Lipton kommer för att slicka Tazo - en ömhetsbetygelse.

Tazo myser.

Här är Lipton nästan på väg att pussa Tazo på nosen...

Eftermiddagslur i soffan för vår lill tjej. Tazo lurar i trädet och Lipton vakar över både Lill-Skruttan och Lill-Kissen.

Efter lur kommer lek. Lite bensprattel är alltid skoj!

Förrförra helgen tog vi bort "tältet" vi haft över Lill-Snorpans säng. Tyckte inte vi behövde det alls längre. Så nu ser vårt sovrum plötsligt luftigare och rymligare ut. Och sängen har blivit en plats man kan sitta och leka i!

Såhär såg sängen ut med tältet på (gammalt foto). Inte särskilt vackert.

Och detta var väl så som vi hade det för det mesta. Vi skaffade ju tältet för att vi inte visste hur Lipton skulle vara med Lill-Snorpan, men ganska tidigt insåg vi att han inte var ett dugg intresserad av att vara i sängen så länge hon låg där, så vi hade nästan alltid tältet öppet.

Här ska björnarna fångas.

Litet Gosetroll.

Självklart var det idag annars Förlovningen som dominerade dagens svenska tidningar. Den mellan Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel. Jag kan väl mest säga som så att jag är glad för deras skull. Att de nu äntligen ska få göra det de flesta normala personer får göra när de själva tycker det känns rätt, nämligen att gifta sig. De är ju inte direkt purunga. Jag gifte mig också när jag var en bra bit över 30 så det är inte det. Men skillnaden var väl att det då handlade enbart om mig själv och M. Inte en massa andra inblandade som skulle "godkänna" vårt val av varandra som livspartners. För min del tror jag att detta är en av orsakerna till varför jag faktiskt tycker att Kungahuset och Monarkin känns så otroligt förlegad och gammaldags. Alla dessa regler,  både uttalade och outtalade, är så gammaldags. De fungerar liksom inte riktigt bra tillsammans med ett annars så modernt samhälle och tänkande känner jag. Men självklart är jag glad för deras skull. Hoppas nu att de ska bli lyckliga tillsammans och slippa alltför hård press på sig både före och efter bröllopet.

Själv ser jag allra mest fram emot att det ska bli mildare och varmare temperaturer här nu i veckan. I morse var det isande bitande kall vind. Brrr. Jag börjar längta efter vår nu helt klart. Att slippa ta på sig tjocka otympliga kläder. Att slippa klä på Lill-Skruttan en massa kläder. Tänk när man bara kan gå ut som man är utan ytterkläder alls. Det gillar jag!

Lite sociala aktiviteter från förra samt denna helgen

Förra helgen var inte enbart en helg då vi kunde njuta av en semla här i staden, utan även av lite släktbesök. M´s kusin K var nämligen på genomresa i staden tillsammans med sin familj. De var på väg till Miami och en kryssning men stannade ett par dagar i NYC. Självklart passade vi på att ses över en brunch. Det var Lill-Snorpans första möte med dem och både hon och de verkade trivas i varandras sällskap.

Här är M´s kusin K tillsammans med Lill-Snorpis. Till höger K´s dotter.

Lill-Skruttan trivdes med släkten!

Denna helgen har också varit en helg fylld med sociala aktiviteter, även om vi hann med en del lugnt mys också.  Igår var det dessutom en helg då M gjorde så många fysiska aktiviterer att hans kropp nog undrade vad han höll på med. På morgonen började han med att springa ett 5 km lopp i Brooklyn. Under tiden var jag hemma med Lill-Skruttan och hade det mysigt. Vi hann även med en fika tillsammans med ett par kompiar som kom på besök.

På eftermiddagen promenerade vi sedan till våra vänner i Harlem. En ganska bra promenad på dryga 50 block. Det tog väl en dryg timme ungefär. Väl framme hos våra vänner blev det till att kolla lite på 3D-TV, äta lite thaimat och umgås i glada vänners lag.

Lill-Skruttan hos M.

Här är U med Snorpis. Hon är även den som var Lill-Skruttans allra första barnvakt (förra sommaren när vi firade vår bröllopsdag med en middag ute).

Att sätta på sig 3D-glasögonen gjorde definitivt att vi alla flyttades tillbaks till 80-talet när de för första gången introducerades. Haha! Man såg exakt lika dum ut nu som då. Men 3D-effekten nu var faktiskt riktigt bra!

Minns ni när det begav sig på 80-talet?

Så sitter de på plats då glasögonen.

Vi fick dessutom stifta en ny bekantsskap. Det var med våra vänners två nya katter Thelma och Louise. De var otroligt fina om än något lite skygga, särskilt Louise. Här är Thelma som dock var väldigt kelig även om hon inte alls ville bli hållen. Men att gosa med henne när hon låg på golvet var inga problem alls.

Här är lilla Thelma, en nyfiken och kelig katt.

Efter maten blev det Wii Sports och Wii Fit för hela slanten! I stort sett hela kvällen var vi igång med detta. Tyvärr dog mitt kamerabatteri så det blir inga bilder från "wiiandet". Lite synd med tanke på att amn ser rätt rolig ut så det kunde nog har bliit rätt lustiga bilder. Det var verkligen jättekul med wii tycker jag! Vi fick oss många glada skratt. Men oj vad man blev trött. Stackars M som börjat dagen med sitt löplopp och sedan gått en långpromenad. Nu fick han testa diverse sporter och slutligen även "dansmattan". Kan säga att han var rätt trött idag. Så det blev mest en hemmadag för honom. Själv har jag träffat en av mina bästa vänner här och fikat på eftermiddagen. Det visade sig att vi är bjudna på bröllop i april! Det är de vännerna som nyligen berättade att de väntar barn. Det känns verkligen jätteroligt att de nu ska gifta sig också. De ska inte ha något stort bröllop men jag ser ändå fram emot det. De har tänkt att bjuda sina famijer och närmaste vänner.  

Kvällen avslutades med middag hos andra kompisar som spontant bjöd in oss. M var trött och ville helst inte lämna soffan vilket ju är förståeligt efter gårdagens överaktiva dag, så jag lämnade Lill-Snorpan hemma med honom och gick iväg ensam vilket nästan kändes lite lyxigt det med. Det är jätteroligt att ha henne med sig när man går bort, men det känns också väldigt skönt de gånger man inte har med henne eftersom allt blir enklare då. Man vet att man kan sitta och prata och äta ostört vilket är trevligt som omväxling.

Det blev en trevlig kväll men nu känner jag att jag är rätt trött så nu blir det nog sängen. Imorgon är det måndag och en ny arbetsvecka. Jag har väldigt blandade känslor inför jobbet just nu men det tror jag att jag kommer berätta mer om i ett kommande inlägg.

Fredagstema - kaffe

Okej fredagens tema var verkligen något som jag tror de allra flesta svenskar har ganska bestämda åsikter om - nämligen kaffe. Det är fortfarande Simone som står för fredagens tema. Jag hann inte skriva eller posta något igår så här kommer det ett lite försenat inlägg nu.

När jag var yngre tyckte jag inte alls om kaffe. Jag kunde bara inte förstå varför alla vuxna jämt skulle dricka kaffe i tid och otid. Det var ju inte gott alls! Däremot har jag alltid älskat doften av kaffe. Att vakna till den underbara doften är nog det allra bästa sättet att börja en ny dag på tycker jag. Tyvärr gillar jag inte att dricka kaffe direkt till frukost så det är väldigt sällan jag faktiskt känner den där härliga doften av nygjort kaffe sprida sig i lägenheten på morgonen.

Numer så går jag ju upp okristligt tidigt om morgnarna och jag har då lagt mig till med den nya vanan att dricka kaffe och äta en bagel när jag kommer fram till jobbet. Jag kan riktigt längta efter den där muggen med gott, hett starkt kaffe. Ibland är det så jag börjar min arbetsdag, ibland sätter jag igång vissa saker först och sätter mig sedan med min kaffemugg framför datorn och kollar mail och bloggar samt planerar min dag. Det är en väldigt skön stund faktiskt. Så dags är det oftast rätt tomt på mitt jobb och man får oftast sitta ifred och filosofera lite.

När vi flyttade labbet till den nya byggnaden i våras köpte min chef en ny kaffemaskin. Det är en Keurig och den är otroligt bra på en arbetsplats tycker jag. Keurigmaksinen finns i flera olika modeller och utföranden. Jag tror den har blivit ganska populär här nu och jag vet att vissa har den även i sina hem. Det tror jag inte att jag skulle vilja. Jag njuter för mycket av att göra en liten "kafferitual" när jag förbereder mitt kaffe hemma, men den är som sagt otroligt bra att ha på ett ställe där flera olika personer med olika preferenser ska samsas om en och samma maskin. Tidigare hade vi en vanlig hederlig kaffebryggare, men alla dricker ju inte kaffe och många vill ju även ha sitt kaffe väldigt olika. Här i USA är det tyvärr vanligt att vilja ha sitt kaffe väldigt svagt. Själv gillar jag ganska starkt kaffe. Och helst med en skvätt mjölk också.

Nuförtiden är det väldigt sällan man träffar på folk som vill ha socker i sitt kaffe. Jag känner knappast någon. Men när folk kommer hem till oss för att fika tycker jag det är jätteroligt om det är någon som faktiskt vill ha socker i kaffet. Varför då? Jo, för jag fick en så himla söt sockerströare av en kompis i födelsedagspresent förra året. Men tyvärr så är det alltför sällan vi får ta fram den eftersom de flesta på sin höjd ska ha mjölk.

Med vår Keurigmaskin på jobbet är det väldigt enkelt att få exakt det kaffe (eller te) som man själv vill ha. Man kan även köpa choklad (Hot cocoa). Vi beställer våra egna "pods" med den kaffesort vi vill ha så det blir aldrig strul med kaffekassa eller så. Dessutom behöver det inte bli några diskussioner om vem som ska fixa kaffet eller "städa" och plocka undan efter att man bryggt, vilket är en stor fördel på en arbetsplats där så många använder kaffemaskinen. Själv har jag just nu Espresso Blend (som dessutom är "organic", alltså som kravmärkt hemma i Sverige), en tea sampler med olika sorters te, varm choklad samt faktiskt en låda med koffeinfritt kaffe Den senare var dock ett felköp men det har visat sig vara riktigt bra att ha koffeinfritt här. USA är nämligen ett land där otroligt många dricker sk decaf, så att inte ha någon form av koffeinfritt hemma eller på jobbet kan man uppleva som en miss. Det är flera som jag bjudit på kaffe på jobbet som valt just koffeinfritt kaffe, så såhär i efterhand är jag glad att jag köpte en sådan låda också.

Annars är nog ett av mina favoritställen för just kaffe här i USA den stora kaffekedjan Starbucks. Jag gillar verkligen deras olika kaffe- och tedrycker. Många tycker Starbucks är alldeles för "snobbigt" och dyrt. Och visst får man betala en hel del för sin mugg. Men å andra sidan så kostar en kaffe ganska mycket i Sverige också nuförtiden. Iallafall om man vill ha en latte espresso eller liknande på fik som t ex Wayne´s Coffee eller Espresso House. Här föredrar vissa Dunkin Donuts framför Starbucks just för att det är något billigare och inte har samma "snobbstämpel" över sig, men jag måste säga att kaffesnobben i mig gör att jag hellre går till Starbucks. Deras stil och atmosfär tilltalar mig, liksom framförallt deras olika drycker. På sommaren finns det inget som slår de Frappuccinos man kan köpa på Starbucks tycker jag! Vill man däremot ha smaksatt kaffe ska man dock gå till Dunkin Donuts eftersom de har många fer smaker att välja mellan. Personligen gillar jag inte smaksatt kaffe alls. Blä! Kaffe med kemisk vaniljsmak, blåbärssmak eller liknande är inget jag dricker. Men just sådant är väldigt poppis här. Man kan även köpa s.k Coffee Mate som är smaksatt. En kollega köpte det innan jul och som tur var talade hon om att det var smaksatt med den eminenta smaken "eggnog" innan jag hann hälla den i kaffet i tron att det var "vanlig mjölk". Hm, alltså vem vill frivilligt dricka kaffe som smakar äggtoddy?? Jag bara undrar!

Något som var rätt skoj var när jag och en av våra vänner här pratade om just sommarminnen och vilka olika vanor man har med sig hemifrån. Hon är nämligen från Madrid och hon berättade att man i Spanien självklart kan köpa öl eller vin på stranden. När jag då berättade att man i Sverige oftast tar med sig just kaffe till stranden tyckte hon det var något väldigt lustigt! (Läs konstigt...!) "Varför i alla sin dar ville man dricka hett kaffe när det är varmt och svettigt?" undrade hon. Och när man tänker efter så låter det onekligen lite underligt. Det tycker jag nog. Men mina sommarminnen är helt klart fyllda med bilder av att föräldrarna alltid tog med sig en termos fylld med kaffe tillsammans med resten av fikat och smörgåsarna man skulle mumsa på när man skulle bada. Haha! Kanske är det en generationssak också. Detta att dricka kaffe morgon, middag, kväll. Till frukost. Sedan förmiddagståren. Sedan efter lunch. Och så eftermiddagskaffet vid tresnåret. Sedan gärna efter middagen och sist en kopp på kvällen.

Nu idag hade jag kompisar över på en fika. De ville hälsa på Tazo. Självklart blev det kaffe. Här hemma använder jag helst hela bönor som vi mal i vår kaffekvarn. Vi köpte en otroligt bra kvarn (Cuisinart) när vi flyttade hit. Hemma i Stockholm hade vi fått en bra kaffekvarn och vi saknade den så därför investerade vi i en något dyrare kvarn även här. Det är väl värt de extra pengarna tycker jag! Man kan ställa in hur grovt man vill ha sina bönor malda och kaffet blir verkligen sådär fantastiskt gott! Det doftar dessutom underbart av det nymalda kaffet. Ytterligare en anledning till att vi satsade på en kvarn är att varken M eller jag dricker kaffe här hemma varje dag. Därför blev vårt färdigmalda kaffe alltid ganska smaklöst mot slutet. Hela bönor däremot, håller sig nästan hur länge som helst. Jag vet att när vi var på ett kaffeplantage på Hawaii (ön Molokai) så berättade de där att man inte skulle förvara bönor längre än någon månad i frysen för sedan började de förlora i smak. Nå, riktigt sådana lyxkaffedrickare är vi inte, så vi har gladeligen våra bönor i frysen flera månader och känner ingen skillnad när vi mal dem och sedan dricker kaffet. Det smakar alltid gott. Tycker vi iallafall!

(bilden här är tagen från www.pleasanthillgrain.com)

Vi har heller ingen kaffebryggare utan gör vårt kaffe i en French Press från Bodum. Vi gjorde detta även i Stockholm och jag tycker kaffet blir supergott i den! Från början var valet av en French Press framförallt för att vi som sagt inte dricker kaffe varje dag, så att ha en kaffebryggare som ska ta en massa plats kändes helt onödigt. 

Nu ska vi snart ut och promenera upp mot Harlem där vi ska hälsa på kompisar som bor. Det ska bli jättekul. De har nyss skaffat två kattungar som vi inte träffat än, så det ska bli väldigt spännande att få se på dem också. Vi får väl se om det kanske blir lite kaffe där med....?

Konsten att hitta en semla

M och jag ÄLSKAR ju semlor! Eller fastlagsbullar som man väl säger i Skåne. När vi bodde i Stockholm hann vi med att äta en hel del semlor under varje semmelsäsong. Favoritkondiset var faktiskt Dalpojken på Rörstrandsgatan. De hade härliga semlor med den där perfekta mandelmassan! Mmmm.....

Men sedan vi flyttat hit har det varit rätt ont om semlor såklart. Första året vi bodde här letade vi. Runt hela sta´n. Tänkte att i New York City bara måste det ju finnas. Här finns ju allt säger alla. Men vi hittade inga semlor. Inte på Scandinavia House. Och inte heller i Sonybyggnaden. Anledningen att vi kollade här var en artikel i Expressen som berättade att det var här var det ställe som självaste Bruce Springsteen får sina semlor levererade från när han besöker staden. Men för en vanlig enkel svensk fanns inga semlor att hämta där inte.

Vi gav väl mer eller mindre upp. Tills vi förra året insåg att det lilla svenska cafét "Fika" faktiskt sålde semlor. Till vår stora besvikelse var dock deras semlor inga höjdare. För oss var de helt ok med tanke på att inget annat fanns att få tag på. Men själva bullen var rätt torr och det var ingen riktig mandelmassa i bullen utan det var smaksatt grädde. Hm, som sagt ingen höjdare. Om jag minns rätt var det nästan likvärdigt med att köpa en semla på 7-eleven eller så hemma i Sverige. Plus att de endast skulle sälja semlor under ca 2 veckors tid! Men hallå!!!! Här i New York är jag helt säker på att en god semla skulle kunna säljas året runt. Svenskar här, antingen boende eller turister, skulle säkerligen gärna äta en semla även om det är juni eller oktober. Och amerikaner skulle säkert gärna äta denna exotiska Swedish pastry. Men nejdå, enadst två veckor skulle dessa små torra bullar säljas.

Så hör och häpna om vi blev glatt överraskade nu i helgen när vi för första gången besökte det svenska "AQ café" som ganska nyligen öppnade alldeles intill Columbus Circle strax nedanför Central Park. Det är svenska kändiskocken Marcus Samuelsson (som öppnadeden populära och omskrivna lyxkrogen Aquavit här i NYC) som öppnat denna lite mer "vardagliga" restaurang. Det var vänner till oss som gärna ville gå dit för att äta brunch och väl där såg vi att det fanns semlor!!! Haha, jag tror att servitrisen tyckte det var lite lustigt för jag frågade genast ifall man kunde reservera fyra semlor som vi ville ha efter vår frukost. Bara för att de inte skulle hinna ta slut medan vi åt vår brunch.... Alltså blev det lite olika frukostval och sedan varsin semla. Och de här semlorna var TOPPENGODA! 

Både M och jag var i sjunde himlen.

Själva restaurangen/caféet var jättefint tycker jag. Enkelt, stilrent och ljust. Faktiskt liknade det "Le Pain Quotidien" lite i stilen tycker jag. Med mycket enkla, vardagliga bord och stolar. En del lite "längre" så att fler kunde samlas kring dem vilket skapade en väldigt "hemmig" atmosfär. Väggarna var täckta av hyllor med bl a Leksandsknäcke och andra delikatesser. Vi var där runt 11-tiden och då var det en hel del folk men ändå inte särskilt lång väntetid innan man fick bord. Men när vi var färdiga gick vi förbi en ganska lång kö, så det verkar vara ett rätt populärt ställe.

Vi kommer givetvis att återkomma hit igen. Frukosten var väldigt god och de rätter som fanns på menyn såg alla riktigt goda ut. Men framförallt så var det kanske fikabrödet i glasdisken som kändes extra lockande för oss svenskar. För vad kan egentligen mäta sig med en riktigt god svensk fika?! Här fanns diverse svenska bakverk som man inte kan hitta på andra ställen i NYC, t ex "princessbakelser" och nu under säsongen självklart semlor. Här på AQ Café verkar de sälja sina semlor ända fram till påsk. Jag vidhåller fortfarande att man skulle kunna sälja dessa underbara bakverk året runt här, men fram till påsk är iallafall oerhört mycket bättre än de fjuttiga två veckor som Fika sålde sina semlor förra året. Vem vet, kanske har även de förlängt sin semmelperiod iår? Jag varken vet eller bryr mig längre. För nu sedan jag hittat mitt semmelställe här så kommer jag inte att gå till Fika för att äta semla längre. Istället kommer man nog kunna se både mig och M hänga en hel del på AQ Café fram till påsk...

Efter vår underbart goda frukost med semla till efterrätt promenerade vi hemåt genom Parken. Det var en sådan där härlig vårvinterdag med sol och en massa folk ute på promenad. Ett par minusgrader men med en sol som faktiskt värmer. Underbart! Och som alltid är Parken helt fantastisk att promenera runt i. Jag blir alltid på bra humör när jag går där oavsett vilken årstid det är. Alltid en speciell atmosfär här. Och man kan följa årstidsväxlingarna så bra. Nu är det ju inte alltför långt kvar tills parken är som allra vackrast. I slutet av april blommar nämligen alla fruktträd här vilket bara är sååå vackert. Så om ni är i NYC då bara måste ni ta en tur i Central Park. Runt The Resevoir och även kring Metropolitan museum. Men innan parken står i blom ska myckt hinnas med. Bl a ska jag och Lill-Snorpan en sväng till Sverige. Det ska bli otroligt roligt! Och självklart kommer det att ätas en del semlor till också, haha! Påsken är väl sen i år, eller hur var det nu...???

Bättre men inte bra

Lill-Skruttan är bättre. Igår hade hon ingen direkt feber även om hon låg lite över 37 grader enligt M som tog tempen med jämna mellanrum. Men att hon itne var helt frisk kunde vi ju se direkt eftersom hon som oftast brukar vara en liten soltråle var kinkig och trött. Ville hela tiden bli buren, hållen och hade inte särskilt stor aptit. 

Natten var sisådär. Hon vaknade till runt halv fyra i morse och sedan var det ingen vidare sömn för vare sig henne eller mig.

M skulle se hur hon var nu på morgonen för att se ifall det skulle bli dagis ett par timmar eller om vi ska dela på dagen. Både han och jag måste jobba så jag drog tidigt till jobbet. var här strax innan 7 i morse och har hunnit med en hel del faktiskt. Får se ifall jag måste rusa hem efter lunch för att avlösa M, eller om Lill-Snorpan var tillräckligt pigg för att klara dagis ett par timmar. I såfall räcker det med att jag åker hem tidig eftermiddag för att hämta henne. Vi vill inte hon ska behöva vara där så lång dag ifall hon fortfarande är lite trött och småhängig.

Har försökt pigga upp mig med en kopp starkt kaffe, men tröttheten vill inte riktigt ge med sig idag. Får se lite längre fram om den slutar krypa runt i kroppen.

Nu ska jag vara lite effektiv här igen.

På återseende!

Feber igen

Strax innan midnatt:

M kommer ut ur sovrummet med Lill-Skruttan.

Hon är varm. Kinderna blossar.

Termometern visar på dryga 39 grader.

Okej, omplanering inför morgondagen.

Jag ska stanna hemma för M måste till jobbet.

Alltså tar även jag nattpasset.

Ligger och hör henne snusa bredvid mig.

Näsan full med snor.

Min stora lilla tjej.

Vid 08 i morse:

Lill-Skruttan vaknar. Jag går upp och fixar lite frukost till henne.

Mailar jobbet.

Tar tempen igen. Nu normal. Febern är över.

Lill-Snorpan är ändå kinkig och ledsen. Har ingen aptit. 

Vi skippar gröten och det blir bara mjölk.

Den går ner, men under lite protest.

Min stora lilla tjej.

Vid 12-tiden.

Jag äter en bagel. Dricker te.

Lipton och Tazo verkar komma överens nu. 

Lill-Snorpan är trött och gnällig. Jag försöker lägga henne men hon kan inte slappna av.

Jag är själv rätt trött så till slut lägger jag henne bredvid mig i sängen. Snart sover vi båda två.

Länge.

Jag bredvid min stora lilla tjej.

Vid 14-tiden:

Vaknar upp. Lill-Snorpan sover fortfarande! Bara det ett teckan på att hon inte är frisk. 

Normalt sover hon inte mer än ca 30 minuter åt gången dagtid.

Känner på hennes ansikte. Hon känns varm igen. Kinderna lite rödflammiga.

Febern tillbaks?

När hon vaknar tar jag tempen. Och ja, febern tillbaka. Ca 38,5 grader.

Mer mat.

Hon vill bli buren. Hållen.

Hon är tung nu!

Min stora lilla tjej.

Pratar med M.

Vid 17-tiden:

Jag och Lill-Snorpan tittar på Höjdarna på dvd.

Hon verkar gilla det.

Sedan leker vi lite på golvet.

Och när jag tar tag i hennes armar och ska dra henne upp till sittande så håller hon emot så mycket att hon plötsligt står istället för att sitta!!!!!

Hennes min då är obetalbar. Ren skär lycka blandad med en rejäl dos stolthet och förvåning!

Vi gör om detta fantastiska ett par gånger.

Lika stor lycka varje gång.

Min stora lilla tjej!

Vid 17.30 tiden:

Lipton vaknar upp och går fram till Tazo som sover.

Nosar på honom och börjar sedan slicka honom.

Ordentligt. Tazo vaknar till, sträcker på sig och de nosar på varandra. 

Inget fräsande als.

Lipton hoppar sedan upp på sin favritplats i sitt "träd" och lägger sig.

Tazo somnar om.

Vid 18.15-tiden:

Lill-Snorpan börjar bli rejält trött. Kinkig. Gråter.

Inget är bra.

Hon känns iallafall inte varm längre. Kollar och febern har gått ner igen.

Ger henne lite mer mjölk.

Sedan blir det sängen.

Snart sover hon igen.

Min stora lilla tjej.

Nu väntar jag på att M ska komma hem från jobbet.

Imorgon är det hans tur att vara hemma med Lill-Snorpan.

Själv ska jag till jobbet igen och försöka ta tag i en del problemlösning. Heja!

Första dagen med Tazo

Här kommer ett lite mer detaljerat inlägg om vår Valentine´s Day, vilket ju även var dagen när Tazo blev en del av vår lilla familj.

Vid tiotiden blev vi upphämtade av vår vän L som kom med bil för att följa med oss till Poughkeepsie. Vi hade redan innan planerat att stanna i Cold Spring som ligger ca en timmes körning från Manhattan längs med Hudson River, för att äta brunch på det mysiga Cold Spring Café som vi besökt flera gånger tidigare. Ytterligare två vänner M och R som bor i närheten anslöt där och det blev en jättetrevlig brunch ihop med dem.

Vännerna M och R hade inte träffat Lill-Skruttan på länge så de tyckte båda att hon blivit jättestor. Hon verkade uppskatta all uppmärksamhet hon fick under hela brunchen och var mestadels på ett strålande humör. Vi försökte även förklara fenomenet "Fem myror är fler än fyra elefanter" för våra amerikanska vänner, eftersom hon hade på sig de jättefina kläderna med tryck från serien, som hon fått av sin faster (d v s Svägerskan) och Loff. Min ena kompis L (som körde oss) tyckte att figurerna påminde lite i stil om de figurer som finns i Dr Seuss böcker, vilka här är enormt kända och populära barnböcker.

Efter maten sade vi hejdå till M och R och fortsatte till uppfödarna. De bor en bra bit utanför Poughkeepsie mitt i ett äppelodlardistrikt. Ett kuperat landskap med äppelträd i rad efter rad. Jag kan bara föreställa mig hur underbart vackert det måste vara där på våren när äppelblommorna slår ut.

När vi kom fram till uppfödarna D och M hälsades vi först välkomna av deras två hundar. Inomhus var det dock deras katter som kom fram för att hälsa oss välkomna. Den ena honan hoppade genast upp på M´s axlar där hon satt ett tag och spann. Nu när vi ju har haft Lipton hos oss i ca 1,5 år så blev vi inte så överraskade som förra gången över katternas oerhörda nyfikenhet och sociala läggning. Abyssinier är mycket sociala katter och vill mer än gärna interagera med människor. Det var även dessa drag som gjorde att vi blev så intresserade av just denna ras när vi ville ha en katt.

Vi var ju inställda på en liten kattpojke och i den kullen vi skulle välja ur fanns två pojkar. De var båda naturligtvis oerhört söta och lekfulla. Att välja kändes i stort sett omöjligt. Och denna gång var det ingen av dem som direkt valde oss lika tydligt som Lipton gjorde förra gången när vi hämtade honom. Men till slut efter en hel del lekande och gosande (både med kattungarna och de äldre katterna) så blev det ändå ett "val". Den en av pojkarna ville inte riktigt bli hållen av M medan den andra lade sig mycket bekvämt tillrätta i M´s famn och började spinna belåtet. Så i och med detta blev det denna lilla kille som senare kom att åka med oss hem till NYC.

Här nedan är ett litet filmklipp från när Tazo och hans bror lekte i köket hos uppfödarna. Brorsorna är ju nästan identiska så det är svårt att se vem som är vem, men Tazo är den som till största delen av filmen är längst till höger och som även har en liten "busksvans".




Tazo är verkligen helt bedårande. Hos uppfödarna var han på 100% lekhumör (vilket ni ju kunde se ovan), men väl hemma här så har han även visat upp en oerhört gosig och social sida också, även om han inte är fullt lika social som Lipton var när han kom till oss. Det tror vi kan bero på att han ju vill umgås med Lipton också inte bara med oss. I början uppskattade ju Lipton inte alls halvbrorsan (de har samma pappa vilket var något vi önskat oss eftersom deras pappa Jimpat är en extremt social och gosig katt), men har gått från att mycket ilsket fräsa och inte alls vilja veta av honom till att nu idag (ca 2 dygn senare) faktiskt leka en del med honom och även slicka honom lite vänligt ibland. Fortfarande kan han dock fräsa lite, men det är betydligt mer sällan än i början.

Minstingen verkar dock ha en helt annan attityd än Lipton. Han struttade redan från första början runt och kollade in den för honom nya platsen, helt obekymrad om Lipton. Ända tills han tyckte att Lipton nog var lite väl oartig som väste och fräste som en annan kobra, och det var då han kröp in under soffan (då skrev jag förra inlägget). Dit kunde Lipton inte komma in eftersom utrymmet mellan soffan och golvet blivit alldeles för trångt för honom nu. Redan nu efter två dygn kan man lätt se att den nya kattens personlighet är bra mycket modigare än vad Lipton någonsin varit, så jag är ganska säker på att när han växer upp kommer det bli han som "styr". Lipton har nämligen alltid varit en "fegiskatt". Rädd för alla nya saker och miljöer. Men väldigt stursk när han känner sig trygg och "hemma". Minstingen däremot verkar vara en rätt kaxig liten krabat. Redan första dagen (inte första kvällen, men igår på dagen) tog han Liptons favoritplats högst upp i det s.k "trädet" i besittning, och sedan dess har Lipton inte legat där alls. Han försökte att klättra dit några gånger för att visa sitt missnöje när Tazo låg där men den tio gånger mindre kissen dominerade totalt. Lipton gav sig rätt snabbt och retirerade till sin andra favoritplats som är på byrån bakom soffan. Jag tyckte nästan lite synd om honom då faktiskt. Han är ju ändå äldst och den som bott här längst. Det kan inte vara helt lätt att bli utmanövrerad av en pytteliten spoling som både ser ut som och väger ungefär som en fjunig liten fågelunge....

Här nedan en liten film från Liptons allra första möte med Tazo.

Inte särskilt välkomnande direkt...




Hela första dygnet var Lipton mer eller mindre väldigt avigt inställd till den lilla nykomlingen. Han följde honom hela tiden för att ha 100% kontroll. Lämnade inte Tazo ur sikte en sekund. Tazo var dock oftast rätt obekymrad och brydde sig inte så mycket om sin förföljare. Här en liten filmsnutt från när den obekymrade lilla Tazo undersökte lägenheten för första gången med en mycket misstrogen Lipton på släptåg. 



Som sagt den lilla nykomligen kunde till och med roa sig medan Lipton misstänksamt tittar på och minst sagt ser ut som en riktig gammal surgubbe....
Se nedan:



Så namnet då? Hur kom vi fram till det? Med denna nya lilla kisse var vi inte alls lika säkra på namn som när vi skaffade Lipton. Då hade vi redan innan mer eller mindre bestämt oss för Lipton. Denna gång kändes det mindre självklart. Fast vi hade förstås ändå funderat lite löst på detta med namnval till den nya katten. Lipton är uppkallad efter en av våra favoritkaraktärer i barnprogrammet Höjdarna som gick som julkalender i SVT för ett antal år sedan. Jag bara älskade denna kalender och flera av karaktärerna där. Men Lipton var verkligen den karaktär som både M och jag tog till våra hjärtan. Kanske framförallt M som kände att han där hade en själsfrände. Lipton i Höjdarna är nämligen en ganska småfeg kille som inte gillar när det blir alltför äventyrligt, och som är allra lyckligast när han får sitta ensam inne i sitt hem och spela steelguitarr. Jag kände mig annars väldigt mycket som tjejen Luleå, men det namnet kändes inte optimalt för oss eftersom det ju faktiskt är en stad. En stad som varken M eller jag har någon som helst anknytning till. Så Lipton fick det bli. Om du vill se ett Youtubeklipp från Höjdarna med bl a just Lipton (vår katts namne) kan du kolla här nedan. Jag blev faktiskt själv så överförtjust i denna kalender att jag fick två av de dvd:er som finns med serien av M i julklapp för ett par jular sedan. Och jag säger det igen Höjdarna är bara såååå bra! 

Men den nya katten då? Det var ju hans namn som skulle väljas nu. För ett tag sedan hade vi några vänner hemma på middag och vi satt då och spånade lite (mest på skoj) om eventuella namn till en ny katt. De flesta verkar ju associera Lipton med te, så därför kom självklart en hel del tesorter och tenamn på tal. Detta om vi ville spinna vidare på just temat te. Temärken som Twinings och Tetley gick bort direkt. Inget av de namnen kändes som något för vår katt. Däremot så finns ett temärke här i USA som heter Tazo. Jag har inte sett detta i Sverige, men kanske finns det där nu? 

Detta namn kom iallafall upp under vår diskussion och både M och jag gillade det faktiskt. Det skulle helt klart passa bra till en katt tyckte vi! Alltså hade vi detta namn lite i bakhuvudet även om vi funderat på andra namn också. Men efter att ha haft vår Minsting hemma hos oss ett litet tag tycker vi nog båda att namnet Tazo passar honom ypperligt. Så Anne, din kommentar i tidigare inlägget där du gav förslag om just Tazo var verkligen lite roligt att läsa!

Imorgon blir första dagen då vi båda kommer jobba i stort sett hela dagen så katterna får klara sig själva. Efter att ha sett dem idag känns det iallafall inte så jobbigt. Nu kommer de såpass väl överens att jag inte tror att det kommer bli något direkt bråk. Både igår och idag var vi ut en sväng på förmiddagen. Igår vågade vi inte ha dem i samma rum utan separerade dem under de ca två timmar vi var borta. Idag däremot hade det gått framåt så mycket att vi inte alls kände oss oroliga att låta dem vara tillsammans de timmar vi var borta. M kommer även att gå hem med jämna mellanrum och titta till dem. Men det kommer ändå att kännas trist att vara ifrån dem såklart.

Vår minsting är här!

Okej. Kan mycket kort meddela att turen till Poughkeepsie gick jättebra. Uppfödarna M och D var lika trevliga som förra gången. Vi kom dock mitt i en förlossning så de gick mellan Rumor (som mamman heter) och oss och resten av katterna och var nog något mer "tankspridda" än förra gången på grund av detta. Men detta är ju helt naturligt.

I skrivande stund ligger han under soffan. Ett tryggt ställe eftersom Lipton är alldeles för stor för att komma in där. Vi hoppas naturligtvis att minstingen ska komma ut snart och att Lipton ska gå från detta tillstånd till att vara accepterande och så småningom även bli vän med den lilla. Men vi är dock inställda på att det kan ta lite tid.

Lite mer om dagen samt mer bilder kommer senare!

Vi väntar tillökning

Japp!

Det är sant.

Vi går i väntans tider.

Igen.

Drygt 8 månader efter Lill-Skruttans ankomst till vår familj så väntar vi nu med spänning på att ytterligare en ny familjemedlem ska anlända till oss.

Denna gång blir det troligen en liten pojke. 

Vi är inte 100% säkra, men säg kanske 90%?? Ungefär.

"Herregud, de är inte kloka!" kan man ju tänka såklart.

Och kanske med rätta?

"De bor ju redan så trångt!"

Hon klagar ju ständigt över detta med utrymmet, eller snarare bristen på utrymme!

Och ja, jag vet. Vår lilla lilla lägenhet är redan nu rätt trång men vi kommer inte behöva några mer extra prylar för detta. Vi har redan i stort sett allt vi behöver för att kunna välkomna vår nya familjemedlem. Så vi tror det kommer gå bra.

"Men var detta verkligen planerat?!?!?!"  kan man ju också undra.

Och på denna fråga svarar vi ja. Vi började prata om detta redan i höstas. Att det blev just nu var dock lite slumpen som avgjorde. 

"Så när är Due date då?", undrar ni kanske?

Tja, den riktiga Due Date har faktiskt redan passerat. För cirka 3 månader sedan. Men "vår" Due Date kan nog räknas som imorgon. På självaste Valentine´s Day.

För imorgonbitti åker vi nämligen hela vägen längs Hudson River till Poughkeepsie för att träffa och även hämta hem vår minsting - Liptons 3 månader gamla halvbror! 

Eller om det blir en halvsyster? Just nu är vi dock båda två inställda på ännu en liten kattpojke, så troligen blir det så. Men som sagt, ännu är inget säkert. När vi hämtade Lipton så var det ju faktiskt han som valde oss och inte tvärtom. Så kanske kommer det bli annorlunda när vi väl är på plats? Vi får se.

Vi ser iallafall oerhört mycket fram emot att få träffa Liptons halvsyskon imorgon!

Sedan får vi se vad Lipton kommer att tycka.... Troligen kommer han att vara rätt skeptisk i början. kanske till och med lite avig? Men jag tror att han så småningom kommer att uppskatta mer sällskap. Han är ju oerhört social och detta är en av anledningarna till att vi funderat på ytterligare en katt. Så jag är rätt övertygad om att det i slutänden kommer att bli bra.

Jag kan även tillägga, för er som ev har funderingar på detta, att några syskon till Lill-Skruttan är inte (med betoning på inte!) planerade just nu. Vare sig hel- eller halv... 

Jag vet också att det är fredag idag, men jag har inte hunnit med något Fredagstema än. Kanske kommer det en försenad variant lite senare. Allt beroende av tid.

Hoppas ni alla får en riktigt skön helg!

Utmaningen antagen!

Blev utmanad häromdagen av Mammigranten.

Utmaningen handlade om att jag skulle visa det 7:e fotot ur min 7:e fotomapp här på bloggen. 

Utmaningen är lite lik inlägget Annika hade för ett tag sedan där hon visade det gångna året genom att lägga ut 1:a fotot från januari, 2:a från februari, 3:e från mars osv vilket jag tycker var en jättekul idé.

Mitt 7:e foto ur fotomapp 7 i år blev detta.

Ingen mindre än Lill-Skruttan i hoppgungan som vi köpte strax efter att vi kommit tillbaks hit från Sverige. På lite kaxigt Bronxmanér så har hon luvtröja på sig och luvan är självfallet uppfälld.

Kan även meddela för er att det på tröjans rygg står 

Peace

Love 

Baby

med lite småglittriga bokstäver i rosa och guld. Coolt eller Kitch? Tja det får man avgöra själv. Men med tanke på att hon påbörjade sin ankomst i en tunnelbanevagn i Bronx tyckte jag att lite småblingbling och yo´yo´attityd kunde passa.  Fast på just den här bilden ser hon ju inte så värst kaxig ut direkt...

Skickar utmaningen vidare till alla som vill vara med! Denna gång ta 8:e fotot ur er 8:e fotomapp och visa på bloggen.

Torsdagsfest

I torsdags förra veckan var vi bjudan på fest hos ett par av våra bästa vänner här M och E. De bor våningen ovanför oss vilket gör det så otroligt smidigt att ta sig dit och hem. Packa Lill-Snorpan med diverse attiraljer i vagnen och sedan ta hissen upp och voilà man är framme! Inget strul med taxi, tunnelbana eller ens ytterkläder. 

M är sjukt bra på att laga mat och baka så som vanligt när man  är hembjuden till dem kan man se fram emot väldigt mycket gott. Det blev en jättetrevlig torsdagskväll. Några av de inbjudna var gemensamma vänner till oss och M & E, medan andra var för oss nya ansikten vilket också var skoj! Även Lill-Skruttan gjorde nya bekantskaper. Framförallt trivdes hon i den lille 4-åriga Nicels (hm, vet inte hur han stavar sitt namn men det uttalas "nickel") sällskap. De fann varandra och på enbart ett par minuter hade vänskapsband uppstått! Det är så roligt att hur snabbt barn verkar hitta varandra trots stor åldersskillnad.  Och i detta fallet verkade Lill-Snorpan helt fascinerad och betagen i Nicel. Han var förövrigt en av de mest verbala 4-åringar jag någonsin träffat på. 

Vi trodde under hela kvällen att vi firade E´s födelsedag. Men när hennes vänner från jobbet gått hem och vi var ett fåtal kvar så visade sig att vi även firade att de ska ha barn!

Jag blev superöverraskad och alldeles överväldigande glad! Självklart började jag gråta lite, som den lättrörda lipsill jag är.... Men det var glädjetårar!

Eftersom vi ju var de som hade kortast väg hem så blev vi kvar rätt länge. Ännu en vinflaska öppnades och vi stötte och blötte detta med graviditet, föräldraskap den amerikanska sjukården, framtidsplaner etc etc en bra bit in på småtimmarna.

Kvällen efter var jag förbi dem en sväng igen för att hämta ett par saker vi glömt i deras kyl. Passade då på att ge E de böcker jag köpte under min graviditet, samt ett stående erbjudande om att hon kan låna lite mammakläder när hon behöver senare. Hennes graviditet ligger väldigt lika i tiden med min när jag väntade Lill-Skruttan, så årstidsmässigt skulle det passa. Hon kommer vara som störst i sommar. Vi har dessutom ungefär samma storlek så en del saker ska nog kunna passa.

Nu hoppas jag bara att de blir kvar här i NYC åtminstone fram till Due Date. M har nämligen fått ett topperbjudande om ett jobb, men detta är i Boston så om han tackar ja kommer de att flytta härifrån. Jättesorgligt tycker jag, men som sagt jag hoppas att det inte blir förrän tidigast till hösten. 

Nedan är en del bilder från festen i torsdags:

Lill-Snorpan i knät hos en av våra vänner. Här är hon betydligt större än när de första gången träffades vilket ni själva kan jämföra här om ni vill.

Här är Lill-Skruttan med Nicel. Söta eller hur??

Nicel tyckte det var en väldigt rolig lek att dels ge Lill-Skruttan nappen dels dra ut den igen. Om och om igen.

Lekte med favoritkedjan gjorde de också.

Här är värdparet själva med den otroligt goda hembakta tårtan! Jo M är fantstiskt duktig på att både laga mat och baka. Nicel var väldigt intresserad av tårtan. hans föräldrar syns i bakgrunden.

Ensamma kvar med E & M. Jag var då bara tvungen att ta en bild på dem. Den första efter att de släppt bomben om att de ska barn i sommar!!