Halloween

Fler bilder kommer senare. Nu ikväll blir det en enda. Denna:

Låt mig presentera de 4 Gullungarna:

Hajen, Fjärilen, Minnie Mouse och Brandmannen. 

Inte skrämde de särskilt många under kvällen, men de gjorde ett riktigt gott "dagsverke". Det gicks i trappor, knackades på dörrar och samlades godis. 

HAPPY HALLOWEEN!

Förberedelser inför Halloween

Dagen har varit helt underbar! Bästa tänkbara höstvädret. Glad och sprudlande Lill-Skrutta. Promenad i en fantastisk stad. Hösten när den är som bäst helt enkelt. Här är bilder från vår höstlördag.

Farmer´s Market i förmiddags

Lill-Skruttan väljer ut pumpan vi ska köpa. Det ska vara en "stoooor pumpa!"

Vi hade ingen aning om hur mycket en pumpa skulle kunna kosta men blev positivt överraskade att priset var endast 3 dollar!

Här även med en liten pumpa. Den här pyttelilla pumpan kostade dock 1,50 dollar. Högt kilopris jämfört med sin större släkting....

Efter att ha varit hem med stora pumpan går vi ut igen och promenerar till Central Park.

Här blir det givetvis besök i vår favoritlekpark där gungorna lockar.

Sedan blir det ett par turer i den Stora Rutschkanan. 

Först ett par gånger med mamma.

Sedan en gång med pappa.

Promenerar hemåt från västra sidan av Parken.

Underbar höstdag

Dammen

De två Tornen.

Njuter av höstsolen.

Höstfärger

Klassisk New York City vy från Central Park

Bro

Höstgång

Jag och sovande Lill-Skrutta.

På vägen till och från Central park passerade vi en hel del Halloweendekorerade portar som de här. Den ena en hög port med en enorm fladdermus högst upp (tyvärr fick jag inte med hela här på bilden) och den andra med spindelnät längs hela staketet.

Och den här som såg ut som ett Spökhus på ett "tivoli".

Väl hemma provade Lill-Skruttan sin Halloweenkostym och visade den för farmor när vi skypar.

Sedan ska pumpan fixas till!

Stor är den.

M gröper ur.

Tazo tittar intresserat på de urtagna pumpafröna. 

De ska torkas under natten och rostas i ugnen imorgon.

En Jack-O-lantern blir till...

Resultatet!!!

Vi är båda barnsligt stolta och nöjda med vår Jack-O-Lantern. Förberedelserna är klara. Imorgon (söndag) är det dags för Halloweenfirandet. Det ska bli jättekul att gå runt med Lill-Skruttan på "Trick-or-Treat-runda i huset! Tills dess... Booooo!!!

Lite prat om prat

Gårdagskvällen (torsdag) med Lill-Skruttan var himla mysig. M och jag fixade middag innan han skulle iväg med sitt jobb och fira sin chef. Under tiden puttrade Lill-Skruttan på här hemma. Det pratas mycket mycket mycket nu. Om än det ena än det andra. Hon berättar hela tiden vad hon gör, vad hon tänker göra och så undrar hon ofta "vad hänne?" när något inte går som hon tänkt sig. Dessutom vill hon ha koll på oss så man får väldigt ofta frågan "VagörDU?" när man pysslar med något. Som jag redan tjatat om en hel del den senaste tiden så är hennes språk just nu inne i en explosionsartad fas. Det forsar ut nya ord och uttryck nästan hela tiden, och jag häpnar ofta ofta ofta över att hon säger nya saker. Kanske inte speciellt svåra eller konstiga uttryck eller ord, utan mer så att hon själv börjar sätta ihop ord och uttryck samt att använda dem på ett sätt så att man förstår att hon faktiskt har en viss förståelse för lite mer abstrakta saker.

Hon pratar såklart fortfarande mest om väldigt "basala" saker. Det mesta är naturligtvis självbaserat på så vis att hon gör som vi alla gör - utgår från oss själva och våra erfarenheter och kunskaper. Det är därför ofta ofta så att hon berättar att hennes docka, björn, hund, Alfons eller Lilla Anna ska:
- sitta och vänta på tåget som ska komma
- vänta på att Ella och hennes vänner ska komma och hämta dem
- vänta på sin mamma och pappa och dricka lite melk (hon uttalar det som en blandning mellan mjölk och milk) och titta på Svamp-Bob eller Bamse eller Laban...
- är lessna och gråter
- ska sova
- ska äta lite lunsss
- måste byta böja (blöja)
- ska kissa eller bajsa
- ska gå till supermarket och köpa frukt eller broccobi (broccoli) eller glassss
- vill ha cupcakes
- fyller år och ska äta tårta och blåsa ljusen
- har fått en booboo (slagit sig helt enkelt) och måste ha en plåster

Här är en liten filmsnutt från igårkväll när vi lekte med hennes djur:

Ja, sådär håller det på. Andra saker hon pratar mycket om nu är saker hon är rädd för. Som spindlar, krokodiler, lejon, monster och ibland dammsugaren. Samt den "stora sälen" i ett av Pinguavsnitten. Hon berättar även om att hon har läskiga drömmar ibland. Som gör henne rädd och ledsen.

Sedan är hon självklart mycket "polis" också. Det handlar om vad man får och inte får göra. Hon säger ofta till Lipton att han inte får gå ut. "Lipton, inte gå UT!!!" Igårkväll sa hon till mig att jag inte fick busa med M. "Mamma, inte busa pappa!!!" Jag fick däremot pussa honom. Snällt! Hon säger även ofta till sina mjukdjur eller dockor att de inte får bitas. "No biting! That´s NOT ok!"

Hon talar även givetvis om när hon inte gillar saker man ska göra med henne. Det är en hel del:
- Inte pilla min håret!
- Inte tvätta håret!
- Inte kamma!
- inte byta blöja!
- inte ha mat!

Ja just den här "intelistan" skulle kunna göras oändlig men det tänker jag inte göra. Ni kan bara tänka er att det mesta som man överhuvudtaget kan göra kan man även sätta ett inte framför....

Det var främst två samtal jag blev mest förvånad över igårkväll:
Lill-Skruttan ville känna på mina tänder. Hon stod i soffan och lutade sig mot ryggstödet. På det viset har hon huvudet vänt mot mig som stod i köket. Hon sträckte ut sin ena arm och viftade med spetsen av sitt pekfinger mot mig.
"Mamma! Jag vill känna dina tänder mamma!"
Jag gapar då mot henne och säger "Aaaaaaah"
"Nej mamma, du är för långt bort!! Jag kan inte känna dina tänder. Jag når inte. Du måste komma!"

Jag vet inte riktigt varför men just denna lilla konversion gjorde mig så snopen. Att hon talar om för mig att hon är för långt bort och inte når. Det har jag aldrig hört förut. Då har det mest varit "nej kom hiiit!" som gällt. Nu berättade hon plötsligt varför hon ville att jag skulle komma. Och att hon förstod detta med rummet och att vi var för långt ifrån varandra för att hon skulle kunna göra det hon nu ville göra med mig. Och sedan uttrycka detta. Det kändes nytt och på något vis stort.

Nästa samtal vi hade under gårdagskvällen och som gjorde att jag ytterligare kände att hon har blivit bättre på att klä sina känslor i ord var detta:
Vi sitter båda två tillsammans i soffan och tittar på bilder av djur. Lill-Skruttan pekar på bilden av en krokodil och säger "Jag är lite rädd för krokodilen." "Ja, det förstår jag" säger jag. "Mamma skulle också bli jätterädd om jag träffade en krokodil ute. Men här där vi bor finns iallafall inga krokodiler." Då säger hon "Jag är lite rädd för krokodilen när jag har nappen och ska sova". "Drömmer du om krokodiler ibland?" undrar jag då lite försiktigt. "Ja jag drömmer ibland om krokodilen och då är jag rädd och lite lessen. När jag har nappen och ska sova. Drömmen läskig."

Helt otroligt tyckte jag att hon kunde uttrycka sin rädsla såpass bra! Vi pratade en stund om det här med läskiga drömmar. Och att alla kan drömma läskigt ibland. Framförallt ville jag ju få henne att förstå att så fort hon drömmer läskigt soch vaknar och är rädd så finns ju alltid mamma och/eller pappa här och kan trösta. Hon är just nu inne i en fas där det tar längre tid än förut att natta henne. Hon har svårt för att slappna av och somna. Sedan sover hon mer oroligt. Drömmer mycket. Pratar och gråter en hel del i sömnen. Vaknar också oftast upp minst ett par gånger per natt och är ledsen. Jag tror att hon går igenom en fas där hon drömmer enormt mycket och att många av hennes drömmar säkert är mardrömmar. Har hört att barn just i 2,5-års åldern ofta ofta går igenom en sådan här fas då de drömmer hiskeliga mardrömmar. På något vis har deras fantasi verkligen kommit igång i den här åldern och det brukar tydligen visa sig i oroligare nattsömn. För min del känns det dock otroligt bra att Lill-Skruttan verkar kunna prata lite om detta med oss ändå. Jag tror att det är bra om man kan sätta ord på sina rädslor oavsett vad de gäller. Kanske kan de bli lite mindre skrämmande då? Många troll spricker ju i solen.

Här är ytterligare en liten filmsnutt från igårkväll:

Ikväll när hon badade börjde hon sjunga "My potty my potty". En egen text till en sång de sjunger på dagis. Men så rätt som det var tittade hon upp på mig och ändrade det hela till "Min potta, min potta" och lite senare till "Min toalett min toalett". Ytterligare något som gläder mig. Det att hon numera i stort sett automatiskt och med lätthet kan glida mellan språken. Ytterligare ett sådant exempel är från ett par månader sedan i somras, då vi hade vänner på besök. Hon tittade då på en svensk film på M´s iPad när våra vänner kom. Filmen var såklart på svenska, men när den ena av gästerna frågade vad filmen handlade om började hon förklara för honom. På engelska. Så häftigt! Först och främst att hon överhuvudtaget förstod att hon var tvungen att översätta för honom. Och sedan att hon faktiskt kunde göra det. Helt på eget initiativ. Vi var alla väldigt förvånade när vi hörde henne. Och imponerade. Detta med flerspråkighet är verkligen helt fantastiskt! 

Just nu och sedan

Ute: Solsken och 23 grader varmt. Ingen fukt! Känns som en skön sommardag. Imorgon kommer dock kyligare luft.


Inne: En stor mugg te och hemtagen laptop på bordet för att jobba lite hemifrån.


Dagen var: Skön men lite ensam eftersom jag var solo på labbet då alla andra var på ett möte hela dagen.


Inom kort: Tänkte försöka förbereda middagen lite innan hämtning av Lill-Skruttan. Det blir nog Laxfärsbiffar tror jag. Hoppas bara hitta koriandern jag har för mig att vi ska ha i kryddskåpet.


Kvällen: M ska ut på galej ikväll så senare delen av kvällen blir jag och Lill-Skruttan ensamma med katterna. Efter nattning får jag se vad jag ska hitta på. Allt beror på vad klockan är då...

En gammal favorit är borta

En av mina gamla favoritförfattare har dött.

Minns att jag fullkomligt ÄLSKADE både "Den stora spökräddningen" samt "Häxtävlingen" (vilken förövrigt har kallats "Häxjakten" i alla artiklar jag sett om Ibbotsons död. Dåligt!! Skärpning journalister!). Jag läste dem från pärm till pärm. Slukaråldern kallas den väl den där åldern när man som barn begraver huvudet mellan bokpärmarna och inte släpper dem mer än när man måste. Och just dessa två böcker var stora stora favoriter. Ni som har barn i 9-12-årsåldern skulle jag verkligen rekommendera dessa böcker om ni inte redan läst dem! 

Kanske var just de här böckerna början till min fascination för både "fantasy-genren" (även om Tolkiens "Sagan om Ringen- trilogi" blev de böcker som öppnade upp kärleken för den här typen av världar) samt även för spöken och andra lite övernaturliga ting. Jag kan också ärligt säga att ett av mina starkaste minnen från "Den stora spökräddningen" är när de lyckas rädda lilla Baby Rose. Efter att ha läst detta har jag fortfarande i vuxen ålder en viss förkärlek för små fladdermöss! Kanske passande nu när Halloween knackar på dörren...?!

Regn ute men sol inne

Så går denna regniga, varma och fuktiga oktoberonsdag snart mot kväll. Det har varit en helt okej dag rent arbetsmässigt. Under kvällen blir det middag med våra vänner familjen K igen. Hastigt bestämt under "gårdagsnatten".... (jo det verkar som om mamma K och jag har rätt sena vanor båda två...). Ser fram emot lite trevligt sällskap såhär under den grå raggsockslika kvällen. Vänskap och god mat lyser alltid upp i mörkret.

Nu ska jag hämta Lill-Skruttan på dagis.

Höstvärme

Trots att det bara är en knapp vecka kvar av oktober så har hösten här kommit av sig. För ett tag sedan blev det lite kyligare med temperaturer ner mot ca 10 grader eller så. Åtminstone på morgnarna även om den sedan klättrade upp ett par grader under dagarna. Men nu är det återigen varmt ute. I morse var det till och med lite småfuktigt och runt 20 grader. Inomhus har det dock under den här korta perioden med något svalare temperaturer varit kallt. Varje höst är det likadant. I oktober brukar värmen ute sjunka men det dröjer innan de sätter igång värmen i våra radiatorer. Det brukar kännas mest på sena kvällar samt morgnar när man ska ta sig ur sängen. Nu har dock värmen slagits på även om det fortfarande inte har spritt sig till vattenledningarna riktigt. Varmvattnet som normalt är riktigt hett är för tillfället mest fisljummet. Eftersom hösten de senaste dagarna bestämt sig för att ta ett par kliv tillbaka samt att värmen har slagits på så fryser vi inte längre här inne.

Den enda som verkligen verkar söka sig till värme värme och åter värme är Tazo. Detta har han gjort ända sedan han var en liten liten kattunge. När han var liten låg han ofta på själva "radiatorn" men är sedan länge för stor för det. ibland ligger han ändå där med halva kroppen och benen liksom vilande på bänken nedanför. Hans favoritplats har annars varit uppe på kyl och frys. Där är det ju varmt eftersom frysen alstrar en del värme. Den senaste tiden när det var lite kyligare både ute och inne har han dock insett att den varmaste och gosigaste platsen är spisen efter att vi lagat mat. Där lägger han sig ofta.

Men vi tycker inte riktigt om att han upptäckt just spisen. Det gör inget att han ligger där efter att vi lagat mat, men vi är båda lite rädda att han ska lägga sig där även när spisen är igång. Vi har ju gasspis med öppen låga och en gång hittade jag honom faktiskt där när jag kokade mat i en kastrull på låg sparlåga. Inte bra!!! En kattpäls kan ju ta eld även när lågan är väldigt väldigt liten. Nu funderar vi på att köpa en värmedyna till honom och hoppas att han därmed ska hålla sig ifrån spisen.

Nya skor

Höst innebär nya skor. Inte till mig än så länge, men till Lill-Skruttan.

Ett par bra gympaskor från mitt favoritmärke.

Tycker de var riktigt coola. Lite som fotbollskor fast små och söta.

Ryggkänningar, kalas och "playdate"

Gårdagen försvann verkligen. Vet inte riktigt vad som hände men klockan gick extremt fort igår. Hann med en del bl a ett födelsedagskalas för en av Lill-Skruttans dagiskompisar (bilder nedan) men var under hela dagen ganska trött och hängig. När det var dags för Lill-Skruttan att nattas gjorde jag detta trots att det egentligen var M´s "tur". Vi försöker natta varannan kväll. Men igårkväll var jag helt slut och tänkte att det kunde vara skönt att ligga i sängen och natta Lill-Skruttan en stund, men jag somnade som en stock och orkade inte vakna på riktigt när M kom in för att väcka mig lite senare. Så jag somnade helt enkelt med mina kläder på och med oborstade tänder.

På väg till kalaset med presenten hårt i famnen.

En av överraskningarna var att Bari Koral, barnens musikpedagog var ditbjuden för att sjunga med barnen. Något de alla älskar.

Maraccas.

Scarves.

Sedan var det såklart mycket fri lek också.

Alla barnen fick dessutom ett trätåg som de fick måla där och sedan ta med sig hem efter kalaset.

Det tyckte Lill-Skruttan var jätteroligt.

Och av Bari fick alla som ville en "Hey Ducky tatuering".

Vaknade i morse med en rygg som kändes som om den vridits ett halvt varv åt fel håll. Det är vanligt för min del eftersom Lill-Skruttan ofta puttar iväg mig åt kanten när vi sover så jag ofta vaknar upp halvt i hennes lilla säng. Dagen gick till en början i "flitens tecken" med tvätt, städ och plock. Men Lill-Skruttan ville inte alls komma till ro så till slut tog jag henne i vagnen och gick en promenad. Då somnade hon men sov endast en knapp halvtimme. På eftermiddagen hade vi planerat att träffa en av de "nya" dagiskompisarna eftersom vi så gärna vill att Lill-Skrutan ska få en bättre kontakt med dem. Lilla C och hennes mamma kom hem till oss för en s.k "playdate". Det gick okej ska jag säga. Varken mer eller mindre. Först var Lill-Skruttan oerhört avig och ville inte alls att C skulle komma och hälsa på. När det sedan ringde på dörren och C kom var Lill-Skruttan inte särskilt glad och välkomnade henne med att säga "No C! Go away!" Sedan gick hon fram och slog till C för att lilla C börjat titta på Lill-Skruttans pussel som vi just lagt på golvet. Jag sa ifrån men det hela upprepades två gånger till under loppet av de första 10 minuterna. Då blev jag arg och tog jag henne till sovrummet där jag försökte säga till henne att hon verkligen inte får slåss. Efter en stund började hon gråta och vi gick tillbaka ut till de andra. Hon var arg och sur men slog iallafall inte igen.

I sådana här stunder är det jobbigt att vara förälder. Man skäms så mycket inför den/de andra föräldrarna. För allt man vill är ju att ens barn ska vara lika glatt och öppet nyfiket på deras barn som det barnet är inför mitt. Men som sagt, med vår lilla Skrutta fungerar det inte riktigt så. Hon verkar ha en väldigt lång "startsträcka". Att lära känna någon ordentligt innan hon känner sig bekväm med personen ifråga tar lång tid. Vi försöker självklart att ge henne det stöd hon behöver men man kan lätt känna sig lite maktlös inför hennes känslor och framförallt beteenden. Blyghet är en sak, men i vårt fall så slår hon ju när hon känner sig trängd. Det är just detta beteende vi måste jobba mer med att få bort, och det är naturligtvis även detta beteende man som förälder tycker känns mest genant inför andra föräldrar. Trösten är att jag vet att hon var precis likadan med sin vän E i början. Hon hade noll intresse av att lära känna E. När vi sågs var det ofta negativa känslor som visades i både ord och kroppsspråk. Det tog oss åtskilliga gånger innan hon kände sig såpass bekväm med E att hon verkligen själv ville träffa henne, men nu är de ju väldigt bra kompisar så jag hoppas det ska gå bättre med C också så småningom. Det positiva med den här träffen var att Lill-Skruttan och C ändå lekte rätt bra en stund i slutet. Så jag hoppas som sagt att det ska gå bättre och bättre med tiden.

Under kvällen har hon sedan varit den goaste goa gullunge. Så mysig och härlig. Tillsammans med oss är hon just nu inne i en fas då det mesta känns bara fint. Hon pratar mycket, berättar vad hon tänker och ibland även lite vad hon känner. Så roligt! Man önskar ju bara att fler skulle få ta del av den här sidan hos vår Goaste Lill-Skrutta.

Över

Så var mötet avklarat och över för denna gången. Och så här i efterhand kan man fråga sig varför i hela världen jag var nervös? Det gick hur bra som helst! Mer som en trevlig och intressant pratstund. Diskuterade en hel del saker både praktiska samt mer projektrelaterade. På något vis känner jag alltid någon form av prestationsångest innan de här mötena men sedan när jag väl sitter där så flyter det oftast på bra. Men det är ändå skönt att det är gjort. Känner att jag rent mentalt nu har tagit helg. Det är en hel del kvar att göra här på jobbet, men det känns mest roligt. Fredageftermiddag. Och ett mail damp just ner i inboxen med en förfrågan om vi kanske vill träffa våra vänner på Happy Hour ikväll. Ja, varför inte? Fira med en öl i goda vänners sällskap låter inte helt fel. Nu ska jag försöka stoppa i mig lite lunch.

Väntan

Idag har jag möte med Chefen. Det var ett bra tag sedan. I början av sommaren tror jag bestämt. Som vanligt känner jag mig lite smånervös och spänd inför mötet. Jag borde kanske inte behöva det, men gör det ändå. Har förberett mig så gott jag kan. Vi får se hur det går. Om inte annat är det iallafall fredag. Tröstar jag mig med. Och när mötet är över kommer det till och med vara fredageftermiddag. Inte illa. Inte illa alls. Just nu tickar klockan långsamt....

Sprudlande och mysig

Vi är inne i en sådan där härlig period igen. Jag vet, det kan låta konstigt. Nyss klagade jag och skrev om vårt möte med dagispersonalen. Men även då var Lill-Skruttan egentligen inte "besvärlig" rent allmänt utan det handlade om hennes fysiska utfall mot barnen i Orange Room. Som förälder just nu så kan man verkligen mest bara njuta tycker jag! Lill-Skruttan är underbart mysig och gosig. Full av energi och överraskar oss i stort sett varje dag med nya ord och upptåg. Hon verkar även komma in i Orange Room bättre och bättre för var dag som går. Fortfarande händer det att hon går på sina kamrater men det känns ändå som om det är under kontroll och jag tror och hoppas att hon snart kommer att vara mindre gå-påig där också. De dagliga anteckningarna vi får hem från dagispersonalen* berättar om en glad Lill-Skrutta som verkar väldigt tillfreds ändå. Hon interagerar mer med de andra barnen och är nyfiken, fantasirik och kreativ. Sådant är härlig läsning för en förälder!

Ett par utdrag från Lill-Skruttans dagisbok denna veckan:

Måndagen
"This morning we went to play in Berlin Garden. E enjoyed playing in the sandbox with the girls O and R. E made "ice-cream" using the funnels as a cone. We then went inside to prepare lunch. I took out paper and crayons for the children to draw. E drew several circles together and told me she drew a silly face, then drew a couple of lines and told me it was a road for the cars. E is using her imagination in her play and drawing. I am glad to see this. She even creative with her singing. After drawing she used the blocks to make a tower and then began singing "my tower my tower" with the melody of "My body my body" song. She really likes the "My body" song. Sometimes she likes to be silly and sing "my potty my potty"...


Igår
"Today we went on the bus to a book store. Ella held a child´s hand and got very upset if the child didn´t hold her hand. In the bookstore Ella read and looked at some books. We then walked back. Ella does very well listening to teacher´s words. In the room she played in the kitchen area with two of the girls; R and C..."


Idag
"After circle time we all went outside to play in Berlin Garden. E enjoyed chasing R and H with the cart. We then went inside to play in the sandbox. E liked feeling the sand on her hands- She would poor sand on her hand and say "the sand is sprinkly".... ....E then moved on and joined R. E drew "Elmo and a yummy birthday cake". Over all E had a great day." 

Här ritas det för fullt hemma på griffeltavlan. Ofta ritar hon sig själv, oss (M och/eller mig), katterna, sina vänner eller lärarna på dagis.

Hon är som sagt inne i en fas där man nästan från dag till dag kan se henne utvecklas. Nya ord, nya tankar och idéer. Favoriter just nu är att rita, lägga pussel, sjunga och att leka låtsaslekar. Det senare handlar ofta om att laga mat, koka te (eller kaffe), trösta sin baby eller att som ikväll åka båt. Det gjorde hon i den stora pappkartong vi just fått blöjorna levererade i. Hon åkte båt, simmade från valen (som Bamse gör i en av hennes nuvarande favoritfilmer) samt fiskade. Hon erbjöd även Tazo sitt "fiskespö", gullungen. Han var dock måttligt intresserad...

Det där med att sjunga är något hon gör nästan mer eller mindre hela tiden. Och hon har även börjat hitta på egna texter till melodierna så som måndagsanteckningen berättade att hon gjort på dagis. Igårkväll när M var ensam med Lill-Skruttan och jag var på kollegans avskedsfest så hade Lill-Skruttan tydligen suttit i sin stol vid matbordet och sjungit "Ella on the bus says I love my daddy I love my daddy I love my daddy" (melodin: Wheels on the bus"). Detta när M stod i köket och lade upp lite glass som han lovat henne till efterrätt. Vad säger man?! Smart unge som smälter sina föräldrars hjärtan när hon själv ska få glass... haha!  För smälter det gör man. Det går inte att motstå hur mycket man än försöker....

Det är sådana här perioder jag verkligen känner mig oerhört lyckligt lottad. Jag inser verkligen att all den tid vi kämpade för att få Lill-Skruttan var värd varenda tår, varenda besvikelse, varenda orostanke. All frustration, ilska, sorg och känsla av tomhet. Att få vara förälder är för mig något av det mest fantastiska jag varit med om i mitt liv. Det slår verkligen allt! Och jag är djupt tacksam.

*) Varje barn i Orange Room har en egen bok där lärarna i stort sett dagligen skriver lite om vad resp barn gjort under dagen. Även vi föräldrar kan skriva i den om det är något vi vill meddela lärarna om eller om vi vill fråga något. Här fyller lärarna även i vad och hur mycket barnen ätit under dagen samt när de sov middag. Systemet är egentligen detsamma som det vi haft i både Violet och Pink Room, men då var det ett "lösbladsystem". Att det nu är en bok tycker jag är bättre. man har allt på samma ställe och det känns enklare på så vis. Det enda som kan vara kruxigt är om man råkar glömma boken hemma på morgonen när man går tillbaka till dagis, men eftersom vi bor så nära ska det ju inte göra så mycket egentligen. Det är lätt att gå hem och hämta den. Än har vi dock lyckats komma ihåg den varje morgon!

Ännu en avskedsfest

Idag hade vi ännu en avskedsfest. Men denna gång på jobbet. En av mina kollegor ska nu sluta och flytta tillbaks till Polen efter ca fem år här i USA. Vi har inte umgåtts något alls utanför jobbet hon och jag, men hon har bl a lärt mig en del tekniker i labbet. Avskedsfesten var en knytis där alla i labbet bidrog med något ät- eller drickbart. Själv gjorde jag en potatisgratäng. Det blev en riktigt lyckad tillställning. Mycket gott och blandat, och mer skratt än ledsna miner. Själv känner jag inget vemod vid det här avskedet eftersom min kollega och jag aldrig stått varandra nära men visst påminns man om just detta att tiden här i staden och kanske landet, är utmätt.

Avskedsfest

I söndags var det avskedsfest för en av de familjer vi känner från Lill-Skruttans dagis. De ska om ett par dagar flytta tillbaka till Spanien, närmare bestämt Madrid. Deras dotter gick i samma dagisgrupp som Lill-Skruttan (Violet och Pink Room) fram till i år men var en av dem som flyttade upp till pre-school. Lill-Skruttan tyckte mycket om lilla A och jag är helt säkert på att hon kommer att sakna henne och fråga efter henne senare. Jag försökte förklara att hennes vän nu ska flytta långt bort. Lika långt bort som farmor och mormor bor, men jag är inte så säker på hur mycket av det hon verkligen förstår. Även jag och M kommer att sakna lilla A´s föräldrar även om vi inte hängt med dem så mycket, men ett par tillfällen har det ändå blivit. Mest då på "Happy hour" men även ett par andra tillfällen som någon picknick i Parken och så.

Söndagen bjöd iallafall på bästa tänkbara festväder med tanke på att det var en utomhusfest. Grillning och annat tilltugg stod på menyn. Efter en kylig och blåsig lördag var söndagen väldigt mild med tanke på att det ändå var mitten av oktober. Runt 20 grader, solsken och nästan vindstilla. Perfekt för en utefest! Det blev nästan lite som en återföreningsfest för Pink Room. De flesta av hennes gamla Pink Room vänner var där och hon njöt verkligen av att leka med dem. Även hennes gamla favoritlärare N var där vilket var något Lill-Skruttan tyckte var väldigt roligt.

Vi kom ner lite tidigt på gården. Enligt mailet skulle det hela börja vid 12-tiden. Vi kom runt 12.30, men eftersom värdfamiljen och många av gästerna är spanjorer så betydde detta att det hela inte drog igång ordentligt förrän runt halvtvåtiden... Under tiden gungade Lill-Skruttan både länge och väl. När sedan R också kom höjdes humöret ännu ett snäpp.

Vår bakgård är indelad i två olika delar. En där det finns grillar och bord och stolar, medan den andra i stort sett är en stor lekplats. Mat och dryck ställdes alltså fram på borden och sedan minglade vi runt både där och på lekplatsen.

Här är våra vänner M och S som nu flyttar tillbaks till Madrid.

Deras lilla A som varit tillsammans med Lill-Skruttan på dagis sedan de var 6 resp 3 månader gamla, men som nu i höstas började i olika dagisgrupper. 

Här syns även yngsta familjemedlemmen Lille S hängande på sin pappas mage.

Det lektes som sagt för fullt!

Lill-Skruttan som visar hur man "slide down the pole - weeeeh!"

Mingel.

Lill-Skruttan visar sin cupcake för sin förra lärare som var med både i Violet Room och sedan i Pink Room. 

Lite mingel på lekplatsen.

Lill-Skruttan och R roade sig länge med att leka med dricksfontänen på lekplatsen.

Sist men inte minst Lill-Skruttans converse som jag och M tycker är rätt coola, men som Lill-Skruttan är sådär förtjust i... Helst vill hon ha sina gamla vita sommarskor men de är alldeles för kalla nu tycker vi.

Vi hade en riktigt trevlig eftermiddag men när vi gick hem var vi alla ganska trötta. Både M och jag slocknade en stund på sängen tillsammans med Lill-Skruttan och resten av kvällen blev sedan ganska lugn. Det känns dock rätt underligt och en aning vemodigt att man nu verkligen börjar ta farväl av folk vi lärt känna här. Jag tror att detta endast är början på en lång sträcka av avsked och uppbrott. I den yrkessituation vi befinner oss i just nu är det vanligt att stanna och arbeta ett antal år för att sedan dra vidare. Lägg till New York City som är en sådan stad som så många personer "passerar"oavsett yrkeskategori, d v s man kommer hit och arbetar ett tag för att sedan hitta nya vägar. Vi har dessutom bott här i fem år så jo nog är tiden kommen för avsked. En av våra andra spanska vänner (som förövrigt också var med på festen) berättade för mig att de redan gått igenom den första vågen av avsked. Den skedde efter att de bott här ett par år ungefär. Jag tror det är dit vi har nått nu. Så många börjar knyta ihop säcken. Leta efter nya arbeten. Många icke-amerikaner försöker dessutom att hitta något i sina gamla hemländer. Hemvändare. Uppbrott men också nystart. Allt har två sidor. Minst. Men för oss som blir kvar kommer nog saknaden att kännas mest. Att säga hejdå till personer man inte vet när man kommer att se igen. Om ens någonsin. Det känns.