Vattensöndag

Söndagen började med att vi gick ner på vår innegård där vi bestämt träff med en av Lill-Skruttans kompisar. Hon och hennes mamma kom och hade köpt med sig bagels. Vi stod för kaffet. Sedan lekte barnen i vattenspridaren ett bra tag. Så himla skönt med just vår innegård och lekplatsen där. Enkelt och det finns nästan alltid några kompisar till Lill-Skruttan där också. Nu i förmiddags lekte hon med ett par till av sina dagiskompisar som också var där.

På eftermiddagen var det sedan dags för nytt födelsedagskalas. En annan dagiskompis som fyllde år och som bjudit in klassen på Pool Party! De bor nämligen i ett hus med egen pool. Gissa om det var populärt?! Jag samt ett par till föräldrar var med i poolen medan de andra softade lite runtomkring. Ungarna har hur roligt som helst. Det plaskades, hoppades, simmades och stänktes. Några av barnen kan redan simma, andra är på god väg. Vi har ännu inte haft Lill-Skruttan i någon simskola men det börjar bli dags för det nu, så vi ska nog börja kolla upp sådant snart.

Efter poolen blev det pizza, lekar och sedan tårta utomhus. Vi hade tur med vädret för det kom några droppar ett tag men det blev aldrig något mer seriöst regn av det. De hade dukat upp så fint på sin innegård och jag blev lite varm i hjärtat av att se att de hade så många björkar planterade där! Kändes nästan lite som ett svenskt sommarkalas....

Imorgon är det ny vecka igen. Jag kommer köra in till jobbet för första gången på ca 2 veckor! Man känner sig nästan lite ringrostig... En kortare arbetsvecka är det dock eftersom det är 4th of July på torsdag. Det känns skönt. Vi får se om det är några av de där flygarna kvar vid jobbet, eller om det är lugnt nu. Jag hoppas att slippa dem faktiskt.

Lugn lördag med monster

Igår lördag var det hett hett hett igen. Så efter en lugn morgon med Skypesamtal med Skånefamiljen flydde vi värmen och gick på bio. Monsters University. Ni som sett Monsters Inc och tyckte om den skulle garanterat gilla denna också. Den utspelar sig innan Monsters Inc, alltså då Mike och Sully gick på College. Det blev 3D-glasögon och popcorn. Lill-Skruttan gillade filmen och det gjorde även jag och M. Det är en av de allra bästa sakerna med de flesta Pixarfilmerna som kommer - att både barn och vuxna kan se dem och tycka om dem. Filmen till ära ville Lill-Skruttan ha på sig sin egen monstertröja. "M som i Monster"

På vägen hem promenerade vi genom Central Park. Under sena eftermiddagen började hettan lägga sig lite och den svaga brisen gjorde att det kändes riktigt skönt, även om det fortfarande var varmt. Det var hur mycket folk som helst i Parken som promenerade, hade picknick, spelade fotboll, kastade fresbee eller satt och läste. Jag tror jag tycker allra mest om Cenral Park just sen eftermiddag och kväll samt tidiga morgnar. Ljuset där de här timmarna på dygnet är på något vis magiskt.

Kvällen blev fortsatt lugn. Fixade lite middag, pratade och läste. Slappade. En riktigt skön lördag med andra ord. Om än varm. ACn körs periodvis. Vi stänger av då och då eftersom vår AC låter som en mindre jetmotor och ibland måste man vila öronen lite. Men efter en stund sätts den igång igen eftersom det då börjar kännas som finsk bastu i rummet. På tal och finsk bastu fick vi veta något riktigt roligt under dagen. Det verkar nu som om det mer eller mindre klubbat och klart att min underbara kompis och bloggvän Taina kommer att komma hit till staden med sin härliga familj nu till 4th of July. Om mindre än en vecka alltså. Det ser jag redan otroligt mycket fram emot! Vi har inte setts på länge nu så det ska bli hur roligt som helst!

I eftermiddag blir de nytt födelsedagskalas. Ytterligare en av Lill-Skruttans kompisar från dagis som fyller fem. Denna gången ska det bli poolkalas eftersom familjen bor i ett hus med pool. Inomhus, men ändå, Det ser vi fram emot!

Stolt Regnbågsstad

Häromdagen började Pride här i New York City. Vi här uppe på Upper East Side märker inte av det så mycket. Festligheterna sker på betydligt mer spännande ställen än här i våra kvarter. Men igår såg vi några tecken ändå. När jag gick över vår gångbro för att hämta Lill-Skruttan på dagis såg jag denna båt glida med strömmen nedför East River. Med flaggorna i topp.  Och senare på kvällen tändes "vår" byggnad som vi alltid ser från vårt fönster. I just Regnbågsfärger! Det har vi aldrig sett förut. Det är konstigt vad lite regnbågsfärger kan göra en glad!

På håll när skymningen började sänka sig över staden

Ju mörkare kvällen blev desto starkare lyste regnbågsfärgerna. De "vandrade" dessutom runt och var inte "stilla" vilket gjorde effekten ännu lite mer "wow" än vad man kan se på denna bilden

TACK för alla era TIPS!!!

Måste ju bara få säga det. Igen. TACK alla ni där ute som läser och hänger med mig. Och TACK för alla er som tar er tid att ibland skriva en kommentar! Det är så roligt. Och när jag, som igår skriver om något specifikt problem blir jag också extra tacksam för alla som vill hjälpa, tipsa ge råd och berätta hur man skulle kunna försöka lösa det hela. TACK TACK TACK!!!

Jag ska försöka kolla upp alla era tips under helgen. För just nu känner jag mig faktiskt lite handikappad. Amputerad. Om man ska fortsätta låta dramatisk...

Förra lördagen - besök

Förra lördagen träffade vi en av M's f.d kollegor och vänner från hans tid som doktorand i Sverige. Numera bor ingen av oss i Sverige längre. S har sedan ett par år flyttat till Tyskland där hon är en framgångsrik forskare med egen grupp. Jätteroligt! Då och då mellanlandar hon här i New York på väg till eller från konferenser och vi brukar försöka få till någon fika eller så om det går. I lördags blev det en promenad i Central Park.

Underhållning!

Vid "Båthusdammen" intill Bethesda Fountain

Titta en liten sköldpadda!

Hopprep

Vattenbrynet på andra sidan fontänen - The Ramble

Vid den lilla dammen stannade vi och satte oss på en av parkbänkarna. Lill-Skruttan passade då på att rita av dammen med alla båtarna

Sedan hjälpte hon även de båtar som i den obefintliga vinden körde fast intill kanten

Med en liten knuff kunde de glida ut på öppet vatten igen

Så himla roligt att ses om än endast för ett fåtal timmar. Särskilt i Central Park som då visade upp sig från en av sina bästa sommarkvällssidor. S är dessutom en otroligt omtänksam person och hade med sig en hel (tung!) påse fylld med godis från Tyskland. Haribopåsar, Ritterchoklad och annat. Jag fick saltlakrits! Mmmm...! TACK!!

F * C K!!!!!!!

Jag visste att det skulle hända!!! Visste visste visste. I säkert över ett år. ÄNDÅ lyckas jag bli överraskad. Snopen. Tagen på sängen. Hur kan det vara så?!? Hur kan JAG vara sådan? Det var totalt borta i min skalle tills nu.

Alltså, nu behöver jag lite hjälp. Tips. Råd. Av er.

Problemet: Jag har följt mina favoritbloggar genom Google Reader. Enkelt. Smidigt. varje gång en blogg uppdateras kommer länken. I en lista på iGoogle. Bara att klicka och så swish kommer det nya inlägget. Hur bra som helst. För jag orkar/hinner aldrig gå in på varje blogg en eller flera gånger dagligen för att kolla OM den KANSKE uppdaterats. Det skulle ta alldeles för lång tid. Så Google Reader har varit min grej. Men NU har Google Reader alltså UPPHÖRT. Finns inte mer. Slut. Kaputt. Över. Historia.

SÅ jädrans TRIST tycker jag!

Alltså, undrar jag just nu hur NI där ute följer ERA favoritbloggar? Vad använder ni er av? Jag vet att Blogger har ett "Följarsystem". Använder ni er av det? Fungerar det i såfall på andra plattformar som t ex Wordpress? Eller har ni något annat system för att få uppdateringar?

Med en krympande tid för bloggandet och bloggläsandet BEHÖVER jag verkligen ett bra system för att få veta uppdateringar utan att behöva kolla upp alla de bloggar jag följer. På vinst och förlust så att säga.

Så PLEASE PLEASE PLEASE dela gärna med er!
Jag är öppen för att testa det mesta.

Äntligen fredag!

Som vanligt känns det skönt att det är fredag. Med helgen väntande bakom hörnet. Har dock en hel del jobb som måste göras klart under dagen, men det ska förhoppningsvis gå bra.

Igår var de här och kollade badrummet. Efter vårt vattenläckage. Planen ser riktigt bra ut. De ska komma och måla om hela badrummet (inte bara väggen som blev förstörd av vattenläckan) redan nästa vecka. Innan 4th of July.  Golvet får däremot vänta. Förhoppningsvis kan de komma och fixa det veckan efter. Det låter bra tycker jag och snabbare än vad vi trott. Men nu återstår att se hur det verkligen kommer att bli.

Själva läckan då? Jo, det visade sig vara fler än en. Dels från lägenheten ovanför oss där vatten tydligen sipprat genom badrumsväggen på grund av att kittet mellan kakelplattorna lossnat helt så att fukt och vatten kunnat tränga in i väggen. Men den största orsaken tror jag var att det tydligen var någon skada på rören i lägenheten två våningar upp. Detta ska nu vara åtgärdat och vi har inte sett något mer vatten. Så skönt! Men jag längtar till att golvet kommer vara återställt eftersom jag tycker att just den biten är en jobbigaste just nu. Men som sagt, fredag iallafall. Och oavsett vår golvstatus så känns det som en vinst i sig.

Hoppas ni alla där ute har en riktigt fin fredag!

Vilken kväll!

Det blev en otroligt bra kväll på Jazz Standard! Härligt sällskap, supergod mat och fantastisk musik! Att komma ut såhär ibland är verkligen underbart!

Lill-Skruttan och hennes kompis skötte sig dessutom helt exemplariskt. Vi var där lite tidigt för att få vårt bord och hinna beställa mat. Under tiden vi väntade på maten och musiken så ritade de, läste medhavda böcker och diskuterade allt och ingenting. Med varandra. När konserten väl började så smådiggades det lite i soffan där vi satt. Armar i luften. Sväng i kroppen. Händer som klappar takten. Däremellan åt de sin middag, småbusade med varandra (men tyst!) och så "dansades" det lite mer. Själv njöt jag otroligt av musiken. Vilket gung!

Efter konserten satt vi kvar en stund. Mr Blues kom såklart fram och pratade en stund. Pussade sin fru och sin dotter. Flera av musikerna kom och pratade lite de med. M pratade med ett par av dem. Grymt imponerad av "keyboardisten". Tjejerna gjorde egna menyer. "Puddle Pea Soup" och "Tear Water Tea" var ett par av de saker man kunde beställa från Lill-Skruttans. Vi skrattade lite åt att detta känns ganska New York City. Eller kanske "storstad" rent generellt. Amerikansk storstad. Just detta att ens barn är så van att gå på restaurang. Äta ute. Kolla menyn. Today's Special.

Trötta men mycket glada och nöjda tog vi tunnelbanan hem sedan. Promenerade genom en varm varm varm sommarnatt. Även om dagarna nästan är olidligt heta nu så är de här varma nätterna så härliga! Sammetssvarta, liksom mjuka och lena. Och staden doftar så speciellt under de här sommarnattstimmarna.

Strax - konsert!

När detta inlägg postas är vi inte hemma. Utan sitter förhoppningsvis vid ett bra bord på Jazz Standard och har beställt in lite god BBQ-inspirerad mat (från restaurangen Blue Smoke) och väntar på att vår kompis Mr Blues ska dra igång sin live spelning. Vi var ju här på just Jazz Standard för att lyssna på honom för ungefär ett år sedan också och det var fantastiskt! Ikväll spelar han återigen med sina "horn" och jag slår vad om att det kommer bli ordentligt drag igen!

• Chris Bergson Band with special guest Ellis Hooks

Chris Bergson Band with special guest Ellis Hooks

The Chris Bergson Band is back at Jazz Standard with their exciting brand of horn–powered soulful blues – led by singer/guitarist Chris Bergson, “one of the most inventive songwriters in modern blues music.” (Richard Skelly, All Music Guide) Chris has performed and/or shared stages with Hubert Sumlin, Levon Helm, John Hammond, Little Sammy Davis, Etta James, Bettye LaVette, Annie Ross, Norah Jones, Al Foster, and Matt Wilson, to name just a few. MOJO Magazine’s Tony Russell calls Chris Bergson “a powerful spirit with flavors of Ray Charles and Tom Waits...” adding: “These guys could strip down the engine of a soulbluesmobile and put it back together blindfolded.” The critically acclaimed soul singer Ellis Hooks will join the Chris Bergson Band for this engagement, which will be recorded for a future “Live At Jazz Standard” release. Get your tickets now! 

Chris Bergson – guitar, voice

Craig Dreyer – organ

Matt Clohesy – bass

Tony Leone – drums

Freddie Hendrix – trumpet

David Luther – tenor saxophone

Ian Hendrickson–Smith – baritone saxophone

Special Guest: Ellis Hooks – vocals 

Lill-Skruttan är med liksom Mr Blues' egen dotter (som även var med oss till Stranden i helgen). Det var inför denna konsert (och live inspelning, se nedan) som Mr Blues övade med sitt band i söndags då han inte kunde följa med till stranden. Kanske kommer även en annan av Lill-Skruttans dagiskompisar ihop med sin pappa. Även våra vänner Herr och Fru Wien skulle komma efter att vi berättat för dem om konserten. Å jag älskar att gå på live konserter! Tyvärr tror jag inte man får fota eller spela in där (det fick man inte förra året) så det lär inte bli så mycket bilder. Men jag vet att de kommer att spela in kvällens konsert (liksom de gjorde igår då Mr Blues också spelade där) för att sedan mixa ihop till ett live album. Lite kul att få vara med på en sådan konsert och så får vi väl köpa skivan sedan när den kommer!

Som tur är finns Youtube och där kan man bland annat njuta av några låtar från förra årets konsert som vi var på:

Läckage

Sedan ett par dagar tillbaka har vi haft problem med en vattenläcka. Vi upptäckte den då vi kom tillbaka hem från vår strandutflykt. Inte särskilt kul precis. Men som alltid här (i NYC iallafall) så verkar det som om hyresvärdarna inte bekymrar sig nämnvärt över sådana här skador. Vi har nämligen haft en läcka här på exakt samma ställe för några år sedan. Vad gjorde de då? Minns inte riktigt faktiskt. Mer än att de skulle måla om badrumsväggen eftersom färgen rasade ner på grund av fukten i väggen. Men man kom inte längre än till grundfärgen.

Läckaget denna gång var dock mycket mycket större. Det liksom kluckade och knäppte i väggen efter att man duschat. Det lät lite som om det "droppade där inne också. Plus att vårt trägolv reste sig och det kom  upp vatten ovanpå parketten. I sovrummet. Allt vatten verkade rinna dit alltså. När vi berättat om detta för housing var det ingen som kom för att undersöka vår lägenhet, utan de sa bara att detta berodde på en läcka i våningen ovanför. Sedan dess har man hittat ytterligare en läcka och nu ska det vara åtgärdat. Vad de fick göra var hos oss var att ta bort några av våra parkettplattor eftersom dessa rest sig såpass mycket att vi knappt kunde öppna sovrumsdörren. Men vi har fortfarande ingen aning om när de kommer att påbörja reparation och fixa både golv och badrumsvägg. Om jag får gissa lär det dröja. Så länge inte vi tjatar och tjatar och tjatar. Trist, men så är det. Det positiva är att vi iallafall kan använda vår dusch nu utan problem. Det är alltid något att glädjas över nu när den årliga sommarhettan och fukten är över oss igen!

Här kan ni se hur det ser ut i vårt sovrum just nu. Träparketten reste sig som så hustak där vattnet kom in under golvet. Man ser det fortfarande längs med garderoben och på några plattor närmast i bild. Nu ska det torka ut. Sedan hoppas jag få nytt slätt golv igen.

Det är stor skillnad tycker jag i hur sådana här skador och problem hanteras här jämfört med i Sverige. Här verkar man som sagt inte bry sig så mycket om sådant här. Inte på samma vis. Hemma skulle en sådan här skada vara något otroligt akut. Man skulle vara rädd för fukt- och mögelskador. Man skulle åtgärda snabbt som blixten. Man skulle tänka framåt och på hur man skulle undvika följdproblem eller skador som kan komma senare. Här fixar man det mest akuta men inget mer. Och detta gäller det mesta inom "vård av hus och byggnader". Jag har sett det på båda mina arbetsplatser här i NYC samt hos bekanta, kollegor och vänner i deras bostäder. Och så här hos oss själva då. I vår egen lägenhet. Man gör så lite man kan. Bara det mest akuta åtgärdas. Sedan hoppas man på det bästa. Lite som att sätta plåster på någon som blivit svårt knivskuren kan jag tycka.

Men vi får väl vara på dem som små tjatiga barn. Så ska det nog åtgärdas. Så småningom. En sak är iallafall bra och det är att man här inte har "Sommarstängt" så som i Sverige. Där det ju ofta kan vara smärre katastrof om något inträffar under semestertiderna på sommaren. Då gå ju det mesta på kvartsfart i Sverige. Man får helt enkelt lugna sig. Vänta. Tänka om. Detta gäller allt från att föda barn till att få tag i en hantverkare. Här är det bara allmänt långsamt. Året runt....

Drakflygningskalas

Det verkar som om juni är en riktig kalasmånad. Från att i sina tidigare klassrum varit nästan den enda med födelsedag i juni till att nu ha flera klasskompisar med samma födelsemånad. Nu i helgen väntar ytterligare ett kalas. Och på lördagen för ca 10 dagar sedan (alltså en vecka efter Lill-Skruttans eget kalas) var det också kalas. Även denna gången ett utomhuskalas. Vädret var helt perfekt! Strålande sol men inget av den fukt eller tryckande hetta som så ofta kännetecknar New york City (och som vi har multum av just nu....). Kalaset hölls en bra bit upp på Upper West Side i en fin liten park där. Isham Park. Som ligger väldigt nära The Cloisters. Det var inte enbart ett kalas i parken, utan runt om såg man bord uppställda och klungor av folk. Det märks verkligen att New York är en stad där de flesta bor rätt trångt. Man ser väldigt ofta barnkalas ute i parker eller på lekplatser runtom i staden. Om vädret tillåter såklart. När vi kom fram till "vårt" kalas fixades det drakar för fullt. En jättekul idé som alla barnen verkade tycka var roligt. Både att göra sina egna drakar och att sedan flyga med dem. Lill-Skruttan älskade verkligen att flyga med sin, och hon sprang runt i parken under stora delar av kalaset. Ofta tillsammans med kompisen J.

Lill-Skruttan fäster snöret till sin drake. Födelsedagsbarnet själv till höger om henne, och en annan av gästerna använder rullarna med band (till drakarnas svansar) som kikare.

Vadå många hårspännen??? Nu förstår jag inte riktigt vad du menar...

Testflygning

Lill-Skruttans drake flög jättefint!

Tilltugg

Lill-Skruttan med kompisen J

Det lektes rätt fritt i parken. Vissa sprang med sina drakar, andra klättrade på stenblock och här roar sig Lill-Skruttan och J åt att kasta vattenballonger. På varandra.

Sedan sprangs det med drakarna igen

De som ville fick även hjälpa till att dekorera tårtan!

   I trädet hängde en egentillverkad pinjata i form av en fjärilslarv

Här är den på närmare håll. Jättefin!

I väntan på att pinjatan skulle hissas ner till lagom höjd

Lill-Skruttan tar i

Glad kalastjej

Tårtdags! Födelsedagsbarnen var faktiskt två på kalaset. Lill-Skruttans kompis D samt hennes storebror

Vänner

På väg hem efter ett riktigt bra kalas!

Vi tog bilen dit vilket var ett riktigt lyckat drag. Att ta sig tvärs över Manhattan är annars ofta ett rätt stort företag eftersom det inte går några tåg i öst-västlig riktning och bussarna ofta är mycket långsamma. Ska man dessutom snett norrut är det ofta minst 2-3 byten. Vi gissade att en sådan resa säkert skulle tagit minst en timme, säkert ännu längre. Byten tar ju ofta rätt lång tid i den här staden. Med bilen gick det dock på ett kick. FDR upp längs East River tills vi var framme vid Harlem River Drive, och sedan var det bara att ta av och parkera. Fem minuters gångpromenad till och från parken. Härligt! På hemvägen kunde även kompisen J och hennes mamma åka med oss vilket uppskattades mycket.

Väl hemma blev det lite häng på lekplatsen på vår innegård. Tjejerna fortsatte att leka där. Det blev badkläder på och så lektes det i vattenspridaren. Fullt ös. Som vuxen funderar man ofta på var de får all sin energi ifrån?! Men senare på kvällen var det en väldigt trött tjej som somnade på tre röda sekunder. Vilken dag!

World War Z - boken och filmen

På min "Vill-Se-NU-eller-iallafall-Snart-lista" står World War Z. Filmen bygger på boken med samma namn, skriven av Max Brooks. Jag fick faktiskt boken av en av mina f.d kollegor som avskedspresent då hon slutade och flyttade till Texas. Ja, det låter konstigt. Det var väl egentligen jag som borde gett henne en present...

Det tog dock ett tag innan jag började läsa den, men när jag började måste jag säga att jag inte blev besviken. Det är en otroligt bra historia. Och även om det är en "zombiebok" och säkert klassas som "skräck" så tycker jag det som gör den extra bra är att den egentligen skulle kunnat handla om vad som helst (dödliga infektioner, naturkatastrofer...) som skulle kunnat skapa total internationellt kaos.

Berättaren i boken är en man som arbetar för FN (i en efterkrigskommission) och som har fått i uppdrag att intervjua personer som varit med om detta "krig". Personer från och i olika delar av världen. Deras upplevelser. Deras överlevnadshistorier. Han har själv traumatiska upplevelser av detta "krig" och att intervjua och sammanställa de olika berättelserna är ett sätt för honom att själv bearbeta sina egna upplevelser, känslor och minnen.

Det jag framförallt tyckte var intressant är hur författaren målat upp, inte enbart ett skräckscenario, utan att han verkligen på ett väldigt levande sätt beskriver hur olika länder och världsdelar sköter detta "epidemiutbrott". Att det är stor skillnad på t ex USA och Asien eller Mellanöstern. I väst försöker man först bekämpa zombieinvasionen med modern krigsutrustning och utbildad militär.  Stora trupper, högteknologiska vapen. I andra länder är det mer gerillakrigföring som gäller. På ytterligare andra ställen sker ingen som helst organiserad krigföring utan var man försöker rädda sig och vissa utnyttjar även den enorma flyktingsituationen genom människosmuggling för dyra pengar. Några med mindre ärligt uppsåt än andra. Det känns faktiskt ganska realistiskt. Inte just att det handlar om ett virus som gör levande människor till zombies, men sättet som olika kulturer, länder, världsekonomier skulle handskas med en sor omfattande katastrof av detta slag (alltså då fullkomligt kaos bryter ut) tycker jag var otroligt intressant och väl framställt. Historierna som berättas skiljer sig också mycket åt vad gäller personerna. Alltså de personer som intervjuas. Vissa har militär bakgrund, andra är civila som har flytt. En del var på räddningsuppdrag andra "blev fast" och försökte endast överleva. Man berättar ur varierande perspektiv (stort blandas med smått) vilket jag också tycker är bra berättartekniskt. Och hela tiden under historiens gång försöker FN-mannen att komma till kärnan - vad var det som var ursprunget till denna fruktansvärda epidemi? Var och hur började den? Precis som i verkligheten är svaret av största vikt för att man ska kunna försöka att förhindra att nya liknande utbrott sker i framtiden.

I filmen har jag förstått att man ändrat historien en del. Så som man ju alltid gör då böcker ska överföras till film. Det är mer av en actionfilm och man har (vad jag förstått) fokuserat mycket mer på själva berättaren. Det handlar här om berättaren och FN-anställda Gerry Lane (spelad av Brad Pitt) som blir skickad på uppdrag runt om i världen för att försöka förhindra (eller åtminstone hjälpa till att minska spridningen och skadorna) av epidemin. I filmen handlar det även om hans familj (vilket det inte gör så ingående alls i boken). Något jag läste och som jag fann rätt intressant angående filmen och hur man ändrat berättelsen från boken var att man från början visade var epidemin hade sitt ursrpung. I boken får man veta att det är i Asien. Liknande fågelinfluensan eller svininfluensan som ju spred sig stort runtom i världen. Men senare klipptes dessa scener bort från filmen eftersom man inte trodde att den skulle "gå bra" i Kina då, vilket ju är en enorm marknad. Alltså ville man inte ha med något i berättelsen som på något vis kunde äventyra marknadsföringen där. Ja, vad säger man....?



Filmen har också haft enorma produktionsproblem och det ska bli ganska intressant att se hur den är med tanke på att det är en hel handfull med manusförfattare och andra som varit inblandade under filmens gång. För den som orkar och har intresse kan man läsa lite mer ingående här om alla turer och vändningar som skett innan denna film kunde ha premiär.

Själv ser jag verkligen fram emot den, även om jag är inställd på att den nog kommer vara ganska annorlunda än boken. Är det någon av er där ute som sett filmen? Och som kanske händelsevis läst boken också? Det vore intressant att få höra vad ni tycker. Om filmen eller boken eller båda två.


*) Bilderna i detta inlägg är ala lånade från nätet:
www.ocoos.com
http://en.wikipedia.org/wiki/World_War_Z
www.digitaltrends.com

Sol vind och vatten

Strandutflykten igår var riktigt härlig! Det är underbart att komma ut från staden ibland. Särskilt heta dagar. Vi åkte till Cedar Beach som ligger en bit ut på Long Island (ganska nära Fire Island). Vi hade med oss Lill-Skruttans ena kompis. Från början var planen att hennes pappa också skulle kommit med, men eftersom han hade träning med sitt band hela förmiddagen (inför konserten och live inspelningen som ska ske på Jazz Standard denna vecka) och inte kunde komma ifrån förrän tidigast efter 11 så blev det inte så. Vi ville helst lämna staden redan på morgonen för att undvika så mycket trafik som möjligt. Och vi ville gärna ta med oss båda tjejerna som vi ju lovat och planerat. Så Lill-Skruttans kompis kom med oss utan sin pappa och det gick hur bra som helst! De hade så himla kul ihop på stranden och det var helt okej att se efter två barn. Vi fick dessutom hjälp av våra andra vänner Herr och Fru Wien som också kom till stranden. Det var på deras initiativ vi kom hit eftersom detta är deras favoritstrand.

Efter en hel dag bland sand och vågor (det var faktiskt bara Herr Wien som badade vi andra tyckte det var lite för kallt att doppa hela kroppen) var vi alla rätt färdiga. Men vi stannade till och åt middag i "The Beach Hut" först. Där spelade de även live musik. Jag tog deras crab cakes och de var riktigt goda. Några av oss kunde även njuta av riktigt goda pinja coladas. Tjejerna fick glass till efterrätt. Man kom nätan in i någon sorts semesterstämning. Men sedan var det dags att ta sig tillbaka in mot staden igen. Trafiken var som vi befarat, inte så kul. Många som skulle tillbaks till staden men till slut var vi ändå hemma igen. Alla med solkyssta kroppar och sand lite överallt. Trötta men nöjda med dagen.