Happy Halloween!

Idag är det sista oktober. Dagen så många barn numer väntar på nästan lika intensivt som julen. Halloween. Önskar er alla där ute en riktigt härlig, rolig, god Halloween med lagom mycket skräck och godis och annat som hör till. Själv tycker jag att denna dag såhär långt varit lite väl innehållsrik och jag känner redan av en smygande huvudvärk. Men men vad göra? Halloween är en klar favorit bland alla barn så självklart blir det Trick-or-Treatande ikväll. Vårt sista här i huset vilket såklart kommer att kännas lite konstigt. Igår karvade vi vår pumpa iallafall. Enligt Storasyster är det i år en "hon" och namnet är Miss Eloise Pumpkin.

Dagen har som sagt varit lite hektisk. Varför ska allt hända och göras på en och samma dag?!? Hittills har jag hunnit med att vara "volontärförälder" i Storasysters klass där de hade en Autumn Celebration på förmiddagen. Jag stod för Autumn Craft och det var kul att se ungarna "in action". Efter detta rusade jag hem för att baka eftersom Lillebrors dagis idag har en Bake Sale. Eller snarare the PA Board organiserar denna fundraiser där alla pengarna går till aktiviteter på dagiset. Det blev inget "finbak" utan lite mer hastigt bak, men det blev ändå något.

Nu lite lunch och en mugg te. Försöker att slappna av lite innan jag ska hämta Storasyster i skolan. Då blir det till att passera ett par affärer tror jag för att se om de ev har någon vit hårfärg och ev lite ansiktsfärg också. Sedan hem innan det blir dags att byta om för att springa runt med alla andra utklädda barn och vuxna. Kaos brukar vara en underdrift. Men ungarna ÄLSKAR det. Själv längtar jag mest till att det hela ska vara över så man i lugn och ro kan sätta sig hemma och bara vara. En stund iallafall. Innan man slocknar själv. Fantastiskt att Halloween i år ändå infaller på en fredag. Så SKÖNT!

Det värmer

TACK alla söta rara fina ni för era uppmuntrande kommentarer till mitt inlägg angående vår förstående flytt!!! Det värmer. Och jag kanske kommer höra av mig till er som jag vet har bott eller bor i San Diego för råd, tips eller så.

Just nu är det mycket på gång både med flyttförberedelserna men också sådant som händer på dagis och i skolan. Ni vet, "Life goes on... no matter what". Och så är det ju. Vardagen stannar ju inte även om man plötsligt har en massa annat som upptar ens tankar och även tid. I morse hade t ex Lillebrors dagisrum sin "Curriculum Breakfast" och självklart grät jag en skvätt under den också. Emotional Roller Coaster var det ju.

I eftermiddag och kväll har vi lovat att hjälpa våra vänner Herr och Fru Blues genom att ta hand om deras dotter, en av Storasysters bästa vänner, så jag hämtar båda tjejerna från skolan och så blir det en lång Play date här tills barnvakten kommer och hämtar innan läggdags. Herr Blues har nämligen en spelning på kvällen och Fru Blues är på tjänsteresa. Och imorgon ska vi till Storasysters skola för deras "Publishing Party". Många järn i elden minst sagt...

Så om det är lite småtyst på bloggen i perioder framöver vet ni varför.

Room Breakfast

Idag var det Room Breakfast i Lillebrors rum på dagis. Den första. Jag och en annan mamma är s.k Room Parents och för denna första frukost hade vi ordnat så att alla tog med sig något. En knytis helt enkelt. Och det blev både gott och mysigt. Så himla härligt att vara tillbaka efter de här fyra dagarna hemma med en sjuk Lillebror. Roligt att träffa både föräldrar, barn och lärare igen. Älskar verkligen detta dagis!!! Och Lillebror verkade själv väldigt nöjd med att få träffa sina dagiskompisar och sina älskade lärare igen. Haha, ett tag trodde jag de inte skulle sluta pussa honom. Lärarna alltså. De är verkligen underbara med barnen och det känns så fint att se.

Hallå!

Lek, Mys och så Puss!

Det kommer dock bli en kort dag för Lillebror idag. I eftermiddag blir det influensaspruta. Stackarn. Först öroninflammation och sedan influensavaccination. Storasyster ska också få sin. Sedan kommer våra vänner hit efter att ha gjort staden under dagen. Det blir middag här hemma. Sista kvällen tillsammans på länge vilket känns vemodigt. Som alltid. Fast vi kan trösta oss med att deras flyg inte går förrän imorgonkväll så vi hinner träffas igen imorgon på dagen.

Till alla er där ute önskar jag en fin fredagkväll och en skön helg!

Kanske inte den bästa mamman precis?

Vilken morgon! Puh! Om ni frågat mig för ca 20 minuter sedan hade jag kallat den för "Morgonen från helvetet", men nu när det lugnat ner sig lite tänker jag "Äsch, SÅ farligt var det väl ändå inte va?" M reste till Kalifornien igår. Jobbresa. Så jag är nu ensam med både Storasyster och Lillebror. Det gick bra med nattning av båda igårkväll. Och natten har varit förhållandevis bra. Lillebror har sovit hyfsat även om han vaknat en hel del. Mest på grund av snuva. Upptäckte det inatt när han grät. Han snörvlar och stånkar. Snor snor snor. Men som sagt, trots detta en okej natt. Vi får se hur det går idag.

Morgonen var dock i stressigaste laget. Att lyckas tajma allt. Få upp en morgontrött Storasyster. Pumpa mjölk och samtidigt försöka få Lillebror som rullat över på mage att inte börja gråta innan man är klar. Sedan fixa lunch till Storasyster och hälla upp mjölken på flaskor till Lillebror. Få Storasyster att klä på sig, äta frukost och sedan borsta både tänder och hår. Mata Lillebror. Klä på honom och få i honom i Babybjörnen. Självklart kräks han ner både sig och mig. Äsch! Jag har ändå kommit på att jag ska hem efter att jag lämnat Storasyster i skolan och hämta hans saker så vi kan byta om då. Innan dagis. Ute regnar det visst. Hittar inte paraplyet och hinner inte leta. När jag drar fram min regnjacka ur garderoben väller tjugofem andra saker ut ur den och sprids på golvet. Storasyster står redo i hallen. Vi ger oss ut. Fan! Det regnar mer än jag trodde. Skulle tagit med något att täcka Lillebrors huvud. Han blir våt. Håret slickar sig kring huvudet. Vi hastar fram i regnet. Bland alla andra som ska till skolan. Fast de verkar visst ha hittat sina paraplyer. Bra för dem! Tur för oss att det åtminstone är nära till skolan. Jag vinkar av Storasyster på skolgården och hon skyndar in. Själv småspringer jag hem. Känner mig som den sämsta mamman. Stackars barn!

Väl hemma igen blir det till att torka Lillebror och så får han äta resten av mjölken som han inte åt innan vi gick. Då somnar han. Så trött. Jag planerar snabbt om och istället för att rusa till dagis med honom kan jag lugnt äta frukost och gå på toa. Men nu ska jag snart väcka honom för att gå till dagis. MED paraply!

Och imorgnbitti måste jag ställa klockan tidigare så vi har mer tid.

Första dagen i Purple Room

Så var det dags då. Inskolningen på Lillebrors dagis. Igår morse gick vi tillsammans dit med Lillebror, samt alla formulär och även en kasse med personliga saker till honom såsom extra kläder, blöjor, våtservetter och napp. Plus mat såklart, vilket än så länge är bröstmjölk. De här två första dagarna handlar det endast om 2 timmar per dag och då är minst en förälder med hela tiden. Barnen är indelade i två grupper där den ena gruppen skolas in på morgonen och den andra på eftermiddagen.

Lillebror kommer att gå i Purple Room. I det rummet är det 6 barn och jag och Lillebror har hittills träffat alla utom två (de skolas in efter lunch medan vi andra har inskolningen på morgonen). De kommer vara tre flickor och tre pojkar i rummet och åldersfördelningen spänner från ungefär 4 månader till 9 månader.

Det kanske låter konstigt men jag känner mig väldigt bekväm med situationen. Det känns så hemtamt. Storasyster har ju gått på detta dagis från det hon var 3 månader fram tills dess hon var lite drygt 5 år och vi känner till det mesta. Lokalerna. Filosofin. Lärarna. Cheferna. Och vi har älskat i stort sett allt under hela hennes dagistid. Både igår och idag blev det även en naturlig del att prata om Storasyster också. Flera av lärarna kom självklart ihåg henne. Så det pratades en hel del minnen från då hon var liten och gick här. Vi fick även veta att man fortfarande visar en bild på henne i deras informationsmöte med föräldrarna samt på vissa av lärarnas workshops. Lite roligt tycker jag. Lillebrors rum ligger dock i en annan byggnad än den som Storasyster gick i.

DAG 1

Igår var första mötet med lärarna och tre av de andra (fem) familjerna. Det var verkligen roligt att se hur "social" Lillebror är. Han älskade verkligen att spana in de andra barnen och var överförtjust av all kontakt han fick med både dem och lärarna (och föräldrarna...)

På dörren till rummet sitter bilder på djur som representerar varje barn och passande nog har Lillebror fått en valross haha...!

Här sitter Lillebror med sin s.k "Primary Teacher" vilket är den lärare som kommer ha mest hand om honom i början. Jag kände igen henne sedan Storasysters tid på dagis och hon kände igen E och mindes henne väl även om E aldrig haft henne som lärare själv. Jag har hört mycket bra om henne och tycker såhär långt att hon är otroligt bra! Varm, go och så kärleksfull. Till höger sitter en av de s.k "floaters" som jobbar i detta rummet och det är lärare som går lite mellan olika rum. Just denna lärare har Storasyster haft mycket då hon gick i Violet och Pink Room och hon är en fantastisk lärare, älskad av både barn och föräldrar. Det känns lite extra roligt att Lillebror nu kommer att ha henne i rummet också.

Sådana här "Sign in Sheets" sitter uppe på ena väggen och här ska vi föräldrar skriva upp info till lärarna då vi lämnar barnen på morgonen. Detta för att lärarna snabbt ska kunna sätta sig in i barnets dag (och natt) fram till lämningen. Jättebra tycker jag!

Det står t ex: "Hur var barnets natt?", "När åt barnet senast?", "Kommer du och besöker barnet? tid?", "Vem hämtar?, när?", "Något annat du vill att lärarna bör veta?"

Man får även en lapp med information om barnets dag med sig hem då man hämtar. Där står allt från när och hur mycket barnet ätit, hur många och långa naps samt allmän information om barnets dag. 

Lillebror på boppyn

Rummet är ganska likt det Storasyster gick i, med trappsteg, liten ramp samt en stor spegel nära golvet. Allt väl genomtänkt för att passa barn i den här åldern. Vi fick veta att t o m trappstegen är anpassade efter hur stora steg ett barn som lär sig gå tar...

Glad kille!

En gunga finns också i rummet. Den syns lite i förgrunden till höger. En liknande (fast då var den grön) fanns i Storasysters första dagisrum.

Matdags

DAG 2

Idag var vi tillbaka i Purple Room

Nu hade man även fixat en vägg där allas födelsedagar är synliga (både barn och lärare). Senare ska man även sätta in foto på varje barn i bussarna så att de kör sin egen buss. Gulligt!

Även idag var Lillebror väldigt fascinerad av de andra barnen. Här med nya kompisen P.

Och här lite tjejkontakt...

Idag fick han mat i hängmattestolen

Det var så mysigt att han somnade. För kommande "naps" när han går fulla dagar har de sitt "nap room" som ligger på andra sidan korridoren. Där har varje barn sin egen spjälsäng och man tar med egna sängkläder som de sover i.

Det är verkligen något speciellt med vår community här. Jag har ju ingen som helst erfarenhet av andra dagis än detta, men jag måste säga att jag ändå känner att det här är något särskilt. Det är en sådan samhörighet här. Fantastisk kommunikation mellan lärare och familjer. Men även en mycket fin samhörighet familjer emellan. Miljön i dessa spädbarnsrum är dessutom så lugn och så trygg. Väldigt "hemmig" trots att det är ett dagis. Och som sagt, lärarna är en klass för sig!

För er som vill se och/eller jämföra med Storasysters första dagisdag (i Violet Room) kan kolla här.
På tal om Storasyster så börjar hon ju skolan imorgon! Första Klass. A First grader! Det känns stort det med. Även om det till stor del inte kommer vara så jättestor skillnad mot då hon gick i Kindergarten. Samma skola. Men ny klass och ny lärare. Det blir spännande.

Dagisstart

Idag är Lillebrors första dag på dagis. Inskolning. Två timmar. Det känns nästan lite sådär småhögtidligt på något vis. Nostalgiskt. För naturligtvis kommer minnena från Storasysters första dagisdag tillbaka. Vi har kollat igenom listan på saker att ta med. Det mesta är samma som för 6 år sedan. Vi känner oss inte särskilt nervösa. Vi har ju gjort detta en gång tidigare. Vi känner dagiset väl. Personalen. Filosofin.

Fast rummet är nytt. Purple. Inte Violet. Och lärarna är nya. Men vid hembesöket de gjorde tidigare i veckan kändes det himla bra. En av dem kände även igen Storasyster. Och huvudläraren hade våra vänners son haft tidigare och de var nöjda.

Det kommer vara 6 barn i rummet. Lillebror med fem andra alltså. Tre flickor och tre pojkar. Lillebror är med sina snart sex månader någonstans i mitten rent åldersmässigt. De är tre och en halv lärare till dessa barn. Alla kvinnor. Det jag hoppas och önskar är att kommunikationen mellan personal och föräldrar ska vara lika bra som sen var då Storasyster började. För hennes första år var verkligen fantastiskt på så många vis. Nu får vi se hur det blir i Purple Room. Jag tror och hoppas det ska bli bra.

Ett farväl

Idag var det allra sista dagen för Lill-Skruttans ena movementlärare Kathryn.  Hon har varit på Lill-Skruttans dagis i 15 år, men ska nu dra ut på nya äventyr. Hon började som musik och movementlärare men efter att dagiset anställde Bari Koral som musiklärare så tog Kathryn över movement helt. Lill-Skruttan ritade ett farvälkort till Kathryn som hon lämnade idag då de hade movement för sista gången. Och vad jag förstod då vi hämtade henne ikväll så hade det varit ett ganska känslosamt farväl.

Jag vet inte riktigt vad just "movement" skulle översättas till i svensk skola? Barnen har fått göra allt från dans och yoga till andra fysiska övningar. Allt anpassat efter ålder såklart. Kanske lite som gymnastik för små barn? För barnen började med movement på Lill-Skruttans dagis redan tidigt.

Redan när Lill-Skruttan var i The Violet Room (där barnens ålder varierade från 3 till 10 månader då de började) så kom Kathryn en gång i veckan till dem. Men då spelade och sjöng hon mest. Och gjorde sånger och ramsor med olika rörelser. (Bilden är från Lill-Skruttans tid i The Violet Room, men det är andra barn på bilden som Kathryn spelar och sjunger för)

Året efter då Lill-Skruttan var dryga året började de med movement en gång i veckan och musik en gång i veckan. Redan då blev det lite mer övningar för hela kroppen. Som att öva balansen, dansa fritt till musik och att "leka" olika djur, öva med rockringar och såklart yoga. Jag har förstått att de har gjort många yogaövningar. Lill-Skruttan kan många ställningar och namn jag knappt känner till. Detta har varit otroligt utvecklande för kroppskontrollen. Senare, då barnen blivit lite äldre har de även pratat mycket om olika känslor och situationer som har med känslor att göra, och gjort olika kroppsövningar till detta.

Och inför varje Art's Festival som varit på dagiset har både Kathryn och Bari varit de som legat bakom musikval, koreografi och övningar med barnen. Ett helt fantastiskt jobb där alla barn oavsett ålder har fått visa upp sina "nummer" på scen för föräldrar och andra som vill komma och se. 

Jag vet att Kathryn kommer att bli mycket saknad på dagiset. Både av barn och lärare. 15 år är en lång tid och jag förstår att det kan kännas väldigt sorgligt och vemodigt att bryta upp efter så lång tid. Samtidigt förstår jag också att detta är en av anledningarna till att man vill söka sig vidare. Vidga vyerna. Utvecklas. Ta med sig sin egen erfarenhet och kunskap och applicera i nya situationer och i nya miljöer.

Jag önskar henne all lycka till! Men visst, för oss känns det ändå känslosamt. Detta trots att Lill-Skruttan inte ens ska gå på dagiset nu i september. För Kathryn är den av alla hennes lärare som följt henne hela vägen sedan hon började som lite liten bebis och fram till nu. Så självklart känns det i hjärtat.

Sista veckan

Japp detta är sista veckan på dagis. Och det känns konstigt för oss alla. I fem år har vi haft vår lilla tjej där. Som numera inte är så liten längre. Men som var det då det hela började. Tre månader gammal var hon ju då hon skolades in. Då var det bröstmjölk som skickades med. Sedan byttes den ut mot puréer, vanlig mat, frukt och yogurt. Och nu sjunger vi verkligen på sista versen. Fem dagar till. Fem ynka dagar. Sedan hejdå. Adjö. Jag tror att jag kommer känna större tomhet än dottern. En hel epok är över. Småbarnstiden med allt vad det innebär. För henne är detta såklart också stort. Omvälvande. Men på ett helt annat plan. Jag kommer att sakna den samhörighet vi känt på vårt dagis. Jag kommer att sakna tillgängligheten. Närheten både rent fysiskt (med mindre än 5 minuters promenad) men framförallt mer "mentalt". Att alla lärare vi haft varit så outstanding. Att det varit så lätt att kunna få en pratstund med dem. Engagemanget. Både från lärare och föräldrar.

Nu på morgonen har vi vår sista Room Breakfast. Det kommer bli trevligt och jag gissar att det lär bli en hel del prat om den kommande skolstarten. Och visst ser vi fram emot den. Skolstarten. Det kommer att bli otroligt spännande.

Tjuvstart

Redan igår tjuvstartade Lill-Skruttan med sin nya ryggsäck. Mycket glad och stolt. Vi hade inte hjärta att säga nej även om det var tänkt att hon skulle börja använda den till sin skolstart om en månad och en dag. Men så länge hon själv är glad och tycker om sin nya ryggsäck är vi glada. Så nu får den hänga med de sista skälvande veckorna av pre-school också. Det blir bra. Kanske en riktigt bra övergång. Tillräckligt använd för att kännas som något "tryggt" men ändå tillräckligt ny för att kännas just "ny". Den nya lunchväskan samt pennskrinet väntar dock på själva skolstarten.

En dag "på landet" och kväll i storstaden

Igår var jag, som jag redan berättat inte på min vanliga arbetsplats. Istället var vi på en Country Golf Club en liten bit bort. Quarterly Business Review med både medical och marketing närvarande. För s.k "alignment" och för att presentera var vi är just nu, samt våra närmast kommande mål. Allt för att vi tillsammans i vårt team ska kunna nå dessa mål. Personligen tycker jag de här mötena är otroligt värdefulla eftersom det ger mig en helt annan överblick (och inblick) i vår strategi. Plus att det alltid är bra att träffa kollegor och diskutera saker utifrån olika perspektiv.


Själva platsen vi var på var också otroligt rofylld. Grön. Blommor i all sköns färger. Stenhus, stenmurar. Så otroligt annorlunda mot Storstaden. Kontrast är bara förnamnet. Här kändes det verkligen som man var på landet. Landsbygden. Sådana här Country Clubs är ju privata ställen och det krävs medlemskap för att gå tillträde. Men de håller ju även sådana här företagsevent och liknande (som konferensanläggningar) och säkerligen kan man även hyra dem för t ex bröllop och liknande. Intressant värld är det ändå. För en utomstående. Man förstår verkligen att de som medlemskap på sådana här ställen tillhör den välbärgade skaran, och att det här säkerligen även sker en hel del business också. Väldigt exklusivt på många vis. Och "hemligt".

På kvällen var jag dock rätt trött. Dagen innan hade ju varit väldigt lång och jag hade inte fått många timmars sömn under natten. Att trafiken dessutom var värre än vanligt så det tog mig 2 timmar att komma hem gjorde inte saken bättre. MEN det är då det känns så underbart att mötas av en liten tjej med tofsar, kjol och Tinkerbell t-shirt som står och lyser utanför hissdörrarna när de öppnas. Strålande glad och som bubblande berättar att "hon och pappa minsann stått i fönstret och sett bilen då den stod nedanför huset på gatan och väntade på grönt ljus, och sedan även mig när jag gick hem från garaget". Sedan kommer man in och middagen är klar och efter den gick vi alla ut i den härliga sommarkvällen (lagom varm!!) för lite cykelövning nere vid East River.


Sommarkvällar som den igår känns magiska även i en storstad som New York. Jag är så glad över att vi bor så nära floden. Skiftningarna i vattnet och himlen ovan den är något man kan njuta riktigt mycket av. Avslappnande trots att FDR surrar alldeles intill. Man får helt enkelt försöka ta vara på det man har nära sig, när man inte har tid eller ork att ge sig iväg längre bort. Och East River räcker en bit iallalfall.

Lill-Skruttan har inte varit ute och cyklat på ett tag nu på grund av den otroliga hettan vi haft i staden den senaste tiden. Nu då den äntligen börjat lätta något hoppas jag att vi kan komma ut lite oftare. Trots att hon nog bara tränat ett par gånger sedan hon fick cykeln i början av juni har hon blivit otroligt mycket bättre! Visst lär det ta lite tid till innan M kan släppa henne men hon har faktiskt en helt annan balans nu än i början.

Idag och imorgon arbetar jag hemifrån vilket känns underbart efter den här veckans långa dagar. Ikväll ska dagiset dessutom ha sin årliga Sommarknytis så vi ska fixa lite lax att ta med. Hoppas att det inte ska regna. Enligt prognosen ser det ut som om det ska bli regn ikväll, men vi får se. Imorgon ska Blue Room till Zoo och då ska vädret iallafall bli fint. Enligt prognosen alltså. Hoppas på det.

Fredag med picknicklunch och fungerande mirakelmediciner

Mår mycket bättre idag. Visst jag är fortfarande förkyld, men jämfört med igår och i förrgår är det en avsevärd skillnad. Till det bättre. Tror nog att mirakelmedicinen verkat. TACK alla ni söta som skrivit önskat mig att Krya på mig. Det värmer. Jag var till och med såpass bra att jag var med på Lill-Skruttans picknicklunch som hennes lärare anordnade idag. I deras trädgårdsland. Så mysigt. Älskar hennes dagis och ja jag ska erkänna att jag kommer sakna det i höst. Även om jag också ser fram emot skolstarten. Nu önskar jag er alla en fin helg!

Kunde inte låta bli...

...att visa de här gamla bilderna från första Födelsedagsfirandet på dagis som jag hittade. Violet Room. Ettårsdagen. Det har som sagt hänt en del sedan dess. Inser också att de flesta av hennes kompisar från den här tiden har flyttat. Kvar är endast kompisen E (längst till höger i bild). Men till hösten kommer hon att börja en annan skola eftersom hon bor på West Side. Men flera av Lill-Skruttans kompisar som hon fick två år senare då hon började i Orange Room kommer att börja i samma skola till hösten. Det känns jättebra!

Tror det mesta av födelsedagsmuffinsen (eller vad det nu var jag bakade då) hamnade utanför munnen

Ja, som sagt. Lite skillnad på både Födelsedagsbarn samt firande då och nu

Och imorgon är det dags för nytt kalas. Nu är det en kompis i Blue Room som fyllt år och ska firas. Även hon bror på West Side. Och eftersom de planerat utomhuskalas de också så känns det bra att väderleksprognosen inför morgondagen ser bra ut. Runt 25 grader och sol säger den. Inte illa efter dagens regnskurar.

Femårsfirande på dagis

På Lill-Skruttans dagis är det tradition att föräldrarna kan få komma och fira med sitt barn på födelsedagen. Ofta tar man med sig något gott till deras ena mellis, eller så bjuder man på någon lunch (det är nästan alltid pizza) eller så gör man både och. När hon var liten tog vi endast med tårta eller liknande, men de senaste åren har vi även sett till så att barnen fått pizzalunch.

De flesta föräldrar kan faktiskt komma och delta i firandet vilket är roligt. Jag tror aldrig jag hört talas om att något barn som fyllt år och inte haft åtminstone ena föräldern där för firandet. Det är kanske lite speciellt för dagiset där hon går eftersom detta ju är ett privat dagis som drivs av ett universitet, vilket gör att minst en av sina föräldrarna till ett barn på detta dagis måste arbeta på universitetet. Detta gör såklart att det är enklare för föräldern/föräldrarna att komma en stund även om det är på arbetstid.

Alla sjunger "Happy Birthday"...

...och självklart är det traditionellt ljusutblåsandet efter sången

Födelsedagsfirandena brukar variera lite mellan de olika klassrummen men de är på det hela taget ganska lika. Ofta har de en "Födelsedagsskylt" som alla barnen målat. I vissa rum målade de en ny för varje födelsedag men i andra rum har man gjort en som används till alla barnens födelsedagar.

I år kom vi med pizza och cupcakes som barnen fick till efterrätt. Alla uppskattade både lunchen och födelsedagsefterrätten. Både barn och lärare. Det kändes lite konstigt att detta var vårt sista födelsedagsfirande på lill-Skruttans dagis. Eftersom hon började som liten bebis har vi ju firat alla hennes hittills 5 födelsedagar där men nu i höst blir det ju Kindergarten och hur det fungerar där har jag ingen aning om.

Idag är det fredag och jag tycker denna vecka gått fort. Nu ser jag fram emot helgen. Jag önskar er alla en fin fredag och en riktigt skön helg!

Biblioteksbesök och bloggträff

Igår, fredag var det som sagt en regnig och kylslagen dag. Grå regntunga moln på morgonen och förmiddagen. Och blåsigt. Sådan där riktig snålblåst som verkligen kändes kylig. Som tur började det inte regna förrän på eftermiddagen. Det kändes skönt för Lill-Skruttans klass på dagis skulle på sitt månatliga besök på biblioteket på förmiddagen och det är ju alltid skönt att slippa gå med tretton barn i ösregn. Jag kunde följa med på den här biblioteksturen vilket kändes roligt. Jag har kunnat vara med på två av de tidigare besöken också. Lärarna brukar alltid säga till lite i förväg eftersom de gärna vill att en eller ett par föräldrar följer med då de gör den här utflykten. Det är inte alltid några föräldrar kan komma, men oftast har det nog ändå varit minst en förälder som haft möjlighet att följa med. Den här gången var vi hela fyra föräldrar som kunde komma.

På väg till dagis på morgonen. Kaninen Hoppla skulle med idag.

Bibliotekarien Peggy hälsar alla välkomna tillsammans med handdockan Will-Bill (tror jag det var han hette). Peggy brukar sedan läsa två eller tre böcker och efter detta får barnen själva botanisera bland hyllorna. En bok var får de låna med sig till dagis.

Läsning pågår

På eftermiddagen hade jag bestämt träff med en bloggerska. Nämligen rara P vars blogg jag följt ett tag. Även P är utlandssvensk, numera boende i Dubai efter ett par år i Singapore. Hon var nu här tillsammans med en av sina svenska vänner och gjorde staden osäker. Vi har aldrig förut träffats eller ens pratat med varandra, men återigen kan jag säga att det blev en både rolig och intressant bloggträff! Både P och hennes vän M var hur gulliga och härliga som helst. Vi lyckades prata bort drygt en och en halv timme tillsammans utan några som helst problem, snarare hade jag gärna haft mer tid tillsammans om det varit möjligt.

TACK P för en otroligt mysig Bloggträff!!!

Och för kaffet! Jag glömde helt bort att tacka för det när vi skildes åt....!

Idag lördag, har vi varit utflyktat i staden. Träffat Familjen Brooklyn, trängts med hur många som helst på MoMa, ätit burgare på Bill's och sedan varit på Time's Square för att se den stora X-Wing som stod uppställd där. Helt byggd i Lego. Men mer om detta kommer i ett senare inlägg.