Så fantastiskt roligt!
Cold Spring
Höstfärger längs Main Street
De här ungarna alltså, så stora de alla blivit...!
Och Mamma K tyckte att Lillebror vuxit otroligt mycket sedan de sågs sist. Vilket såklart är sant eftersom senast de träffades var Lillebror endast knappt 3 månader.
Lunchen blev pizza i eget bås
Lillebror med pappa M´s favvodryck Coca Cola
Lycka är att träffa sin bästa (och äldsta) vän samt hans Lillasyster
Vänner sedan 3 månaders ålder
Kraaam!
Efter den kylslagna promenaden blev det varm choklad. Och jo, visst blev det nästan en liten date ändå precis som de planerat...
Sötisarna!
Dags att säga hejdå. Men vi hoppas att det inte ska dröja alltför länge ändå tills vi får ses igen.
Ja, det känns nästan lite overkligt att vi verkligen lyckades få till denna träff. Så roligt. Att de hann med oss även fast de var här för att träffa familjen. Fast nackdelen är att efter varje gång vi setts inser jag verkligen hur mycket jag saknar dem i min vardag. Att kunna ses sådär lite spontant. Ta en middag ihop. En fika. Eller bara springa på varandra utanför huset och prata en stund på vägen hem. De lämnade ett tomrum efter sig då de flyttade. Och jag inser plötsligt att snart kommer det vara vi som flyttar. Vi som lämnar ett tomrum efter oss. Men också vi som själva kommer att flytta till ett tomrum. Ett tomrum som jag verkligen hoppas att vi ska kunna fylla. Så småningom. En ny vardag väntar på oss. Och jag undrar så hur den kommer att bli.



































































