Sjuk

Igårkväll började jag känna mig riktigt dålig. Ni vet när det kryper i hela kroppen på ett obehagligt vis. Ont i halsen. Ont i lederna. Inte roligt alls.

Vi var ju och grillade och jag började känna av det redan då, men kunde hålla ut tills vi gick hem vid halvåttatiden. Men då kände jag att det inte gick längre. Jag frös och mådde otroligt kass. Det blev sängen. Stupade vid åttatiden och Lill-Skruttan fick lägga sig med mig. Hon var nog lite orolig eftersom jag inte var som vanligt och jag fick förklara för henne att jag var lite sjuk och därför lite trött. Hon pendlade då mellan att bli lite irriterad på mig för att jag inte pratade med henne som vanligt i sängen och att vara "ompysslande". I början tog hon tag i mitt ansikte med båda sina små händer och sa "Look me mommy!" flera gånger. Men när jag förklarade att jag var sjuk så började hon istället klappa mig på kinden och säga "Mommy lite schuk". Och när jag sa att jag ville ha täcke på mig för att jag frös kröp hon intill mig och klappade mig på magen och sa "Mommy lite cold" med tröstande röst.

Sedan somnade jag och tydligen gjorde hon också det. Vaknade till vid midnatt och gick upp för att dricka lite vatten men somnade sedan om igen och vaknade i morse vid åttatiden igen. Idag mår jag bättre. Tror febern jag hade igår (jo för jag frös och svettades om vartannat under kvällen/natten) är borta. Däremot känns kroppen fortfarande väldigt konstig. Och halsen öm och svullen. Så nu tar jag det lite lugnt. Skulle helst stanna hemma hela dagen men har saker på jobbet som jag bara måste göra idag. Men jag tror det får bli i eftermiddag.

Nittio

Idag fyller Gammomommo 90 år!!!!

Vi är alla väldigt ledsna att vi inte kan vara där med familjen och fira denna stora dag.

Men vi hoppas att det blir en riktigt fin dag med lite lagom värme ute och mycket värme från alla som firar.

Ett STORT GRATTIS till dig Gammomommo

från oss här borta!

*) bilden är från www.800florals.com

En släng av hemlängtan

Jag vet inte riktigt varför, men plötsligt fick jag en släng av hemlängtan. Kanske var det Sverigesamtalet i förmiddags som utlöste det? Jo, så var det nog. Och då var det ändå inte något samtal med en nära vän eller någon i familjen utan mer ett lite formellt samtal. Trots det framkallade det en massa bilder i mitt huvud.

Bilder av ett Sommar-Stockholm. Skön värme. Grönt gräs. Vinden som susar i höga tallkronor. Små gator med het asfalt som doftar lite sådär speciellt. Rabatter och syrénbuskar. Röda och blå bussar som inte låter som ett jetflygplan när de kör. Den silver-och-blå-färgade Tvärbanan som susar tyst genom staden. Semesterfolk som strosar runt och äter glass eller solbadar i parker och på stränder runt Stockholms vatten. Färgglada kajaker som glider fram vid Stadsgårdskajen. Djurgårdsfärjor och blågula vimplar. Cyklister och barnvagnar.

Men kanske kanske framförallt känslan av sommar. Av ledighet och semester. Av lägre krav. Av "nu går vi ner på lågvarv". Just den känslan finns inte på samma vis här. Inte Alls. I detta landet har folk knappt semester. Och har de någon verkar det som om fler tar ledigt runt Thanksgiving och jul än på sommaren. Eller eventuellt ett par dagar kring de två långhelger som finns nämligen Memorial Day i maj och/eller Labor Day i september. I år är kommande helgen också en långhelg med ledigt antingen på fredag eller måndag. Detta eftersom Independence Day infaller en söndag. Tydligen kompenseras man då med en extra ledig dag veckan innan eller efter helgen. Men ändå. Den där "semesterkänslan" som Sverige blir mer eller mindre insvept i under högsommaren finns inte. Här är det "Business as usual". Hela året om.

Och jag saknar känslan. Jag saknar den enormt faktiskt. Detta att få varva ner. Att saker och ting får ta lite längre tid. Att det är okej att inte vara lika effektiv längre. Visst kan det vara frustrerande också. Att saker och ting stänger. Kortare arbetsdagar för de flesta. Semestrar med färre personal på de flesta ställen utom sommarturistorter. Svårt att få tag på vissa som läkare, tandläkare, myndighetspersoner och annat. Omöjligt att få tag på andra som hantverkare eller bygg-, konstruktion- och anläggningsfolk. Sådant man kan uppskatta här. Tillgängligheten. Att proffesionella finns att få tag på även i mitten av juli. Men på det hela stora tror jag ändå att just denna allmänna ledighet är något bra. Något positivt. Jag tror det är nyttigt och ofta nästan nödvändigt att ibland få varva ner. Få bara vara. Ladda batterierna igen. Få mer tid att umgås med nära och kära. Tid att göra annat än vardagens alla måsten.

Vi har snart bott här i fem år. 5 år. Jag älskar livet här på så många vis. Men på sommaren saknar jag alltid Sverige. Saknar Stockholm. Det är få ställen jag tycker är så härliga som Stockholm om sommaren.

Tänk vad ett litet formellt samtal till Sverige kan ställa till...

Fortfarande varmt

Värmen värmen. Den slår emot en som en vägg när man går ut. Så som det är här i New York City mitt i sommaren. Inget konstigt med det. Men jag är glad och tacksam för luftkonditioneringen. Verkligen. Nu i morse runt 8 på morgonen var det redan ungefär 28 grader. Ändå är det oftast morgnarna som är svalast. Innan solen hunnit värma upp all betong och asfalt alltför mycket. Husen verkar suga åt sig solvärmen och sedan lagra den i väggarna. Hos oss blir det sällan svalt inomhus ens sent på kvällen. Värmen sitter liksom i byggnaden. Finns det ingen smart person som skulle kunna komma på ett miljövänligt sätt att utvinna energin i husväggarna på kvällarna för att använda till luftkonditioneringen på dagarna??

Ikväll blir det grillning. En av M´s kollegor skulle grilla med sina barn och undrade om vi ville komma. Självklart tyckte vi det lät trevligt. Det kommer bli på grillarna på campus dit vi brukar gå till "Happy Hour". Hoppas att det inte blir alltför hett och fuktigt bara. Lite vind och torr luft önskar jag mig inför kvällen.

Söndageseftermiddagsfika

Idag var det mer än lovligt hett ute. Och fuktigt. Jobbigt. Man ville inte gå ut. Jag var dock ute en sväng på eftermiddagen då jag tog Lill-skruttan i vagnen för att handla kattmat. Promenadens syfte var egentligen enbart för att hon skulle somna. Hemma vägrade hon. Väl ute somnade hon snabbt. Hon sov sedan nästan exakt 35 minuter. Vaknade i hissen när vi hade en våning kvar att åka. Mycket sömn på dagarna är verkligen inte hennes grej.

På eftermiddagen kom sedan alla hennes bästa vänner över. Vi hade kanelbullar från M och A´s gårdagstripp till Ikea och jag hade sagt att vi kunde ses här hemma för att fika. Det var roligt men som alltid när det handlar om fler barn än ungefär två, intensivt! Det lektes, sprangs, hoppades, slogs, skrattades, sjöngs, gräts, grälades, klättrades konstant. Vi vuxna turades dock om att hålla ställningarna. Det blev en del lek, tröst, tillsägningar samt allmänt "spring". Däremellan pratade vi och fikade och hade riktigt trevligt. En bra eftermiddag tycker jag helt klart. Men efter ett sådant pass känner man sig helt klart lite slut.

Full fart.

Leksakskåpet töms...

De små sötnosarna fick plötsligt för sig att de ville sitta tillsammans på golvet när de skulle dricka mjölk. Helt av egen maskin. Detta är alltså inte på något vis vi vuxna som sa åt em att göra. Kanske är det inverkan från dagis???

Att hälla mjölk på sina tår var ju skoj!

Nedan är en film från tillfället ovan. Ett tips är att inte ha volymen på för fullt.

Iallafall inte under andra halvan av filmen.

Nu är det ny vecka. Det ser ut att bli fortsatt varmt. Dryga 30 grader. Ikväll nu när jag skriver är det fortfarande 32 grader trots att klockan snart är 22. Inget särskilt är inplanerat för den här kommande veckan. M måste skriva färdigt och få iväg en ansökan om forskningsanslag så han kommer nog ha rätt fullt upp. Själv hoppas jag mest att det inte ska bli alltför hett och fuktigt.

Ledsen engelsman

Vi sitter alla tre i soffan framför TVn. Matchen England-Tyskland har just tagit slut. 4-1 till Tyskland. Det flimrar förbi sådana där bilder på spelarna, planen, publiken. Glada hoppande fans men även mycket deprimerade sådana. Eftersnack av kommentatorerna. Domslut behandlas. Mål och spelare värderas. Ni vet säkert hur det brukar låta och se ut.

Lill-Skruttan tittar allvarligt på TV-rutan och knaprar i sig cheerios. Då kommer en närbild på Rooney. Svettig. Med mycket besviken blick och bister uppsyn. Lill-Skruttan slutar för ett ögonblick att tugga. Tittar på mig och M och konstaterar med allvarlig röst och lite bekymrad min: "Pojken lessen."

M och jag kan inte låta bli att börja skratta.

"Ja, vännen pojken är ledsen. Han har just förlorat matchen." säger jag när vi slutat skratta.

Och jo, nog är det så. Pojken Rooney är nog både ledsen, besviken och arg just nu skulle jag tro. Englands insats detta VM är över. Hon sammafattade det hela väldigt bra tycker jag, Lill-Skruttan. Skarpa ögon.

Men tydligen finns det faktiskt vissa i UK som kommer fira idag. Och det stort.

Bilden på Rooney är från nätet.

Blandade lördagsupplevelser

Lill-Skruttan var nog lite trött sedan gårdagens Midsommarfirande för hon sov återigen ända till halvtiotiden i morse. Skönt med sovmorgon tyckte M och jag som också var lite trötta. Efter en frukost med Skypesamtal med en vår kompis L hemma i Stockholm bar det sedan av mot "Ess-a-Bagel" (ett välkänt bagelställe här på Manhattan) för att återigen träffa Anki och J. Ute var det gassande sol men torr skön luft så värmen kändes inte alls påträngande. Vi var något sena och när vi kom fram var det en ganska rejäl kö. J hade redan stått i kön ett tag och var precis igång och beställde när vi kom in. Efter en stunds köande blev det iallafall dags för oss också och det blev en bagel med inlagd sill (!) till mig (Midsommardagen till ära), en bagel med pastrami och tomat till M samt en med ost till Lill-Skruttan. Jag kan säga att det var riktigt god inlagd sill! En jättetrevlig och mysig stund tillsammans med Anki och J fick vi. Återigen säger jag detta; det är lika fantastiskt var gång man träffas IRL och inser att man klickar! Så underbart roligt! Både M och jag hoppas att vi får tillfälle att träffa Anki och J igen så småningom eftersom det var så himla kul att prata.

Efter denna mycket stadiga "frukost", eller kanske snarare brunch, gick vi vidare. En promenad i stan. Först förbi Apple Store och sedan till Central Park. Tyvärr var vi nära att bli vittnen till en oerhört tragisk olycka som inträffat utanför Central Park Zoo ungefär en timme innan vi kom. Området utanför sjölejonen var avspärrat med gul tejp och poliser, parkvakter samt TV-kamerateam stod i och runtomkring avspärrningen. Vi hade ju ingen aning om vad som hänt eller skulle hända, så M frågade en av de kameramän som stod intill oss och han berättade att det just fallit ner en riktigt grov gren från ett av träden där och att "people were injured and a child possibly killed". Jag blev chockad av informationen och började faktiskt gråta. A child possibly killed. Så hemskt! Vi hoppades såklart att så inte var fallet, men senare fick vi veta att det tyvärr var så. En familj hade ställt sig på platsen för att posera för ett foto. Deras 6 månaders barn hade lyfts ur sin vagn för att synas på fotot och just då hade grenen rasat ner. Om barnet varit kvar i vagnen hade det kanske klarat sig. Så fruktansvärt! Hemskt! Sorgligt! Det var tydligen en familj från New Jersey på besök i staden och ja, jag finner verkligen inga ord. Sådana här gånger känner man en sådan enorm tacksamhet över vad man har här i livet. Samtidigt inser man hur skör tråden är. Hur lätt saker kan förändras. Och med den insikten växer tacksamheten och lyckan över det man har än mer.

Det fanns mycket gott i diskarna på Ess-a-bagel.

Här är vi på väg ut.

M och Anki utanför Ess-a-Bagel.

På vår promenad passerade vi en filminstpelning. Det händer titt som tätt här och är fota inget vi funderar så mycket över.

Men denna gång visade det sig vara riktigt kända skådisar som skulle agera. Tyvärr såg vi ingen av dem. Det hade varit lite roligt.

På väg längs 5th Avenue mot Central Park.

I hörnan ligger ju Apple store.

M ville in för att handla en grej till sin kommande iphone och eftersom det var lite väl varmt att stå ute och vänta i solen följde jag med ner med Lill-Sruttan i vagnen.

Här har Lill-Skruttan just vaknat och är lite yrvaken. Vi sitter på en av parkbänkarna i Central Park just efter att vi passerat förbi olycksområdet.

Efteråt gick vi vidare och satte oss på en av bänkarna lite norr om Zoo:t. Lill-Skruttan sov i sin vagn och vi njöt av lugnet och den lätta brisen i skuggan. När vi kom tillbaks hem gick jag till jobbet en sväng medan M tog Lill-Skruttan hem till R. När jag kom dit något senare var barnen i full gång med att leka. R´s pappa, vår kompis A skulle en sväng till Ikea och M följde med som bärhjälp och sällskap. Jag och K var kvar med barnen och vi hade en jättemysig eftermiddag/kväll tillsammans. Lill-Skruttan och R leker så bra ihop nu tycker jag! Vi beställde hem lite thaimat och barnen åt men vi väntade in A och M som kom tillbaks från Ikea runt halvtiotiden. Kvällen blev ganska sen men supertrevlig. Nu har vi dessutom fyllt på kyl, frys och skafferi med diverse gott!

Riktigt mysig Midsommar

Ja det blev riktigt mysigt och trevligt vårt Midsommarfirande nere i Battery Park. Vägen dit var dock ingen höjdare. En smågnällig Lill-Skrutta, hetta, lite stress samt New York Citys tunnelbana var inte den bästa kombinationen. Men till slut var vi framme. Ungefär 1 dryg timme senare än vad vi först planerat.

Som tidigare år var det smockat med folk. Helt otroligt! Efter några telefonsamtal hittade vi till slut Trillingnöten och hennes familj. Vi hann dock inte prata så jättelänge eftersom vi gick på jakt efter en plätt att sätta ner våra rumpor på. Eftersom lilla N var ganska trött så bestämde de sig sedan för att påbörja sin hemresa till Bronx. Så vi beslöt helt enkelt att försöka få till ännu en träff under lite lugnare former. Troligen här hemma hos oss.

Vi lyckades dock träffa Fröken Anki och hennes J. De slog sig ner med oss på vår filt. Ett par andra svenska vänner var också med och vi hade som sagt en riktigt mysig kväll. Att fira Midsommar som utlandssvensk är som sagt lite speciellt. Att vistas i Battery Park en Midsommarafton är lite galet minst sagt. Detta år kändes det dock betydligt roligare och trevligare än de senaste gångerna vi varit där. Trolig orsak är att vi var fler denna gången. Så att vi faktiskt satt ner och pratade. Plus att det var kul att Lill-Skruttan fick se detta. Inte för att jag tror att hon greppade något av det, men hon tyckte ändå det var skoj. Mesta tiden. Till nästa år ska vi dock ta med en ordentlig "middag" så som alla rutinerade picknick-midsommarfirare vi såg runtomkring oss. Med sillar, köttbullar och annat. Jag såg till och med en jordgubbstårta skymta bland filtar, blommor och barn. Imponerande. Nedan är ytterligare bilder från kvällen.

Lilla N och Lill-Skruttan stiftar bekantskap. Det var mest lilla N som ville ha kontakt. Lill-Skruttan var väldigt blyg. Syns kanske både på kropspråk och ansiktsuttryck?! Kolla särskiöt den nedre högra bilden... Hoppas de får lite mer tid på sig nästa gång.

Vädret var fantastiskt. Kvällen var sådär alldeles lagom varm. Ljum med fläktar från vattnet. Ingen mygg och härlig kvällssol.

Frihetsgudinnan

Jag och Lill-Skruttan

Dans kring stången. mannen i blått med keps påå huvudet spelade dragspel.

Jag och Lill-Skruttan dansar "Grin-Olle"

Det var som vanligt ett spelmanslag som stod för musik och sång. På svenska. Vår svenska kompis O hade med sig svenska nubbar som han frikostigt delade med sig av. Vår andra svenska kompis K var otroligt midsommarvacker i sin blomsterkrans och hennes lilla L så söt.

Jag och Fröken Anki!

Midsommarpuss!

Lill-Skruttan

Kunde inte låta bli att smygfota den här tjejen. Snacka om att hälla upp snapsar med midsommarstil!

Mot slutet av kvällen började vår kompis O att dela ut sina resterande nubbar till höger och vänster. Han blev snabbt väldigt populär. Här med två av sina nyfunna kompisar. Vi beundrade alla den vänstra killens tröja. Han var faktiskt amerikan men hade köpt t-shirten i Sverige.

Vi var hemma runt halvtiotiden. Lill-skruttan var supertrött och det blev läggdags rätt fort för henne. Själva fixade vi en sen Midsommarmiddag. Det blev matjessill för min del. Abbas inhandlad på Ikea. Jag ÄLSKAR matjessill!!! M som inte är lika sillförtjust som jag stekte kötttbullar.

Efteråt kunde vi mumsa på det här!!!!!! Det var Trillingnöten som varit så himla go och tagit med detta över Atlanten till oss! Dessutom fick Lill-Skruttan en CD med barnvisor. Gulligt! TACK!!

Kvällen avslutades framför TVn med ett avsnitt av Inspektör Lynley. Det var jag som var sugen på lite engelska mord. Smågodis och engelsk kriminalare på TV- så mycket svenskare kan det väl knappast bli haha?! Imorgon blir det eventuellt ytterligare en träff med Anki och J. Känns jättekul eftersom vi hade så himla trevligt ihop men tiden som vanligt rusade alltför snabbt.

Ännu en Midsommarafton i New York

Så är det snart Midsommarafton igen. Vår 5:e här i New York faktiskt. Himmel! Åren innan har Svenska Konsulatet anordnat midsommarfirande nere i Battery Park på Midsommarafton. Vi har varit där ett par gånger.

Första året var jag lite spänd och exalterad över de hela. M kunde tyvärr inte komma eftersom han åkt på en dunderförkylning. Men vi åt sillunch tillsammans med en svensk vän som var här på besök. Sedan åkte jag och min svenska kompis ner med två av mina amerikanska vänner. Vi hade riktigt kul. Det blev "Små grodorna" runt stången och köpt s.k "svensk" mat. Regnet hängde i luften men vi klarade oss i stort sett hela firandet. Bilder från det hela kan ses här. Det kändes lite underligt att fira med dragspelsmusik i öronen och Frihetsgudinnan framför ögonen. Och med en Midsommarstång klädd med solrosor. Efteråt drog vi vidare till Lower East Side och drack martinis...

Andra året åkte vi ner M och jag tillsammans. För att han skulle få se det hela. Men vi stannade inte så länge. Det hela kändes inte lika kul. En massa svenskar som trängdes på den lilla lilla gräsplätten vid vattnet. Vissa svenskar var riktigt otrevliga. Så man skämdes. Lite öl innanför skjortan och vattenslickat hår kan ibland få vissa att tro att de äger världen. Det gör vi inte. Inte ens på Midsommarafton.

Året därpå kände vare sig M eller jag för att åka ner. Vi hade ju varit där. Vi visste vad som pågick. Tanken kändes inte ett dugg lockande. Vi hade ju alldeles alldeles nyss fått hem vår lilla älskade Lill-Skrutta. Inte ville vi ta med henne ner till Battery Park för ett Midsommarfirande ingen av oss riktigt hade lust med. Minns inte ens ifall vi åt sill eller firade på något annat vis. Tror att vi gjorde det. För jag har ett svagt minne av att jag tänkte att jag faktiskt kunde dricka en snaps till sillen. Något jag inte trott jag skulle kunnat eftersom jag trodde jag skulle vara höggravid under Midsommaren. Så var dock inte fallet.

Förra året kände vi ungefär likadant. Firandet i Battery Park lockade inte. En kollega till M frågade om vi skulle komma. Hon skulle dit med sina barn. Hon är svensk men har bott här i USa ungefär halva sitt liv. Eller kanske mer? Vi bestämde oss för att strunta i det. Vi åt en sillmiddag hemma. Minns att vi tänkte att "Nästa år kanske, när Lill-Skruttan är såpass stor att hon kan tycka det är lite roligt. Då åker vi nog ner!" Sedan lade de ner Svenska Konsulatet här och vi tänkte att "Nehej, så blir det inget midsommarfirande mer här då."

Men det verkar vara Svenska Kyrkan som tagit över nu i år. Så det blir firande i Battery Park imorgon trots att Konsulatet numer är ett minne blott. Och vi ska dit. Med en 2-årig Lill-Skrutta. Får se vad hon tycker. Extra extra jätteroligt är att vi samtidigt kommer ha en Bloggträff! Både Trillingnöten samt Fröken Anki kommer att komma dit så vi ska självklart ses! Som vanligt inför en bloggträff känns det roligt, spännnande och lite pirrigt.

Så jag ska försöka gå lite tidigare från jobbet. Hämta Lill-Skruttan på dagis, packa picknickfilten och bege mig ner till Battery Park. M kommer troligen lite senare så det kan nog bli ett litet äventyr att ta sig fram i tunnelbanan ensam med barn och vagn. Utan hissar eller rulltrappor på de flesta stationer blir det till att träna armmusklerna... Men det ska nog gå bra. Jag får packa vagnen lätt!

Till er alla i och utanför Sverige vill jag önska en riktigt Fin Midsommar!

Hoppas ni får alldeles lagom mycket Sol & Sill!

Härlig söndag med överraskning

Här kommer fortsättningen på vår aktiva helg. Lördagen skrev jag ju om igår. På söndagen var det fortfarande varmt. Lill-Skruttan var inte på sitt bästa humör vilket vi trodde kunde bero på värmen (men nu med hennes utslag så gissar jag att hon kände sig lite hängig p g a roseola?). Vi hade ju bestämt med våra vänner att äta Dim Sum i Chinatown på eftermiddagen och innan dess var både M och jag tvungna att jobba lite. Lill-Skruttan ville inte alls sova trots att hon verkade lite trött så vi började rikta in oss på en sådan där dag när hon helt enkelt inte tar någon eftermiddagslur. Men ungefär tio minuter innan vi skulle iväg för att träffa våra vänner somnar hon ändå på mitt bröst när vi ligger i soffan. Försiktigt flyttar vi över henne till vagnen och till vår glädje vaknar hon inte utan fortsätter. Så beger vi oss iväg mot Chinatown, och hon sover faktiskt nästan ända till tunnelbanestationen, haha! Men lite är bättre än inget...!

On the go

En mycket cool ung dam på väg.

Och hennes inte fullt lika fashionabla vänner.

Chinatown

Chinatown är en väldigt speciell del av Manhattan och om ni inte varit där rekommenderar jag verkligen ett besök. Visst är det väldigt exploaterat och det finns hur många turistfällor som helst, men man kan ändå inte komma ifrån att det verkligen är en annorlunda atmosfär. Vi tog tunnelbanan ner till City Hall och gick därifrån till Canal Street. När man kommer från de kvarteren och går mot Chinatown är det verkligen som att se två skilda världar mötas.

När man kommer söderifrån kan man se denna byggnad med vattencisternen på taket. Då vet man att "här börjar Chinatown".

Här vimlar det av olika stånd med grönsaker, frukt och allehanda andra ätbara (och kanske mindre ätbara beroende på vad man gillar och inte gillar) saker som säljs ute på gatorna.

De flesta skyltar är självklart skrivna med kinesiska tecken.

Det ställe vi först tänkt gå till råkade ha stängt p g a ett bröllop. Så det blev till att leta nytt ställe. Alla utom jag, tog då upp sina fancy mobiler och började söka febrilt...

Ett av de ställen vi passerade hade en meny utanför som barnen undersökte. Fast vi bestämde oss ändå att dra vidare till Mott Street för att kolla in restaurangerna där.

Glada miner innan middagen.

Här har vi bestämt oss för att gå in på restaurangen som M pekar mot.

Eftersom vi var för sent ute serverades inte Dim Sum längre, men det gjorde inte så mycket. Vi komponerade ihop en härlig middag ändå. Förrätter av diverse olika slag. Alla delade såklart på allt. Både godare och roligare så. Även barnen åt mycket av det vi beställde.

När vi sedan skulle betala visade det sig att R´s föräldrar ville bjuda oss på detta som en födelsedagsmiddag för R som skulle fylla 2 dagen därpå. De bjöd även hem oss efteråt för att fira med tårta! Vilken överraskning! Jätteroligt!

Efter middagen var vi alla lite trötta och mätta.

Chinatown är som sagt en egen liten värld.

Sådana här butiker passerar man lite överallt här.

Gammalt och nytt.

Väst möter öst.

Väl på perrongen i tunnelbanan upptäckte vi MTA´s nyinvestering; SKYLTAR som talar om när tågen ska komma!! Wow! DET har vi saknat!

På tunnelbanan busades det en del.

Tillbaka från Chinatown

Väl hemma igen så fick barnen spring i benen när vi skulle gå hem till R. Han bor ju i grannbyggnaden och för att komma dit passerar man bl a ett lite "loungeliknande" ställe där barnen ofta gillar att leka.

Det kröps och klättrades på sofforna.

En annan populär lek är att glida längs stolpar eller pelare och leka "brandman".

Jag kan avslöja att det ger rätt bra träning av armarna på oss föräldrar...

Titta ut genom fönsren på trafiken utanför är också skoj.

Födesledagsfirande hemma hos R

Först återigen en bild från deras fönster. En vidunderlig utsikt!

Rena paradiset för barn! Särskilt om man gillar bilar, lastbilar, brandbilar, grävskopor, tåg eller allehanda andra fordon. Fordon av olika slag är nämligen R´s favoriter.

Brandbilar är som sagt populära.

Här i en större variant.

Så blev det dags för tårta och sång.

Gott!

Senare på kvällen gick E hem men Lill-Skruttan verkade inte det minsta trött så vi stannade lite längre. Här är det sagostund.

Avslutningsvis lite Basebollträning. R hade nyligen fått ett träningsset och det skulle naturligtvis testas. Inser nu att Lill-Skruttan håller på att bli en riktig amerikan. Hennes intresse i filmen nedan tillsammans med det faktum att hon kallar vad alla andra i resten av världen kallar för en fotboll för en "soccer ball" säger väl allt...?!?

Hela dagen och kvällen tillsammans med våra vänner var verkligen otroligt lyckad! Extra roligt var det att det hela utvecklade sig till ett födelsedagsfirande och därmed blev extra festligt. Kvällen blev ganska sen på grund av detta men det var bara roligt! Vi känner oss fantastiskt lyckligt lottade med sådana härliga vänner!

Än en gång;

THANKS to "The K Family" for a wonderful and fun day together,

and for the dinner and birthday celebration especially!!