Vitamininjektion

Igårkväll, måndag var jag på ett föredrag på NYU. Det var min kompis (f.d Grannen C) som anordnade detta och hon hade bjudit in mig. Byggnaden jag skulle till låg precis på södra långsidan av Washington Square. Skymningen hade övergått till djupblått mörker då jag kom dit och vandrade över torget. Vissa platser här i NYC är bara helt magiska. Och oftast tycker jag det inträffar runt gryning och skymning. När staden vaknar och när den går in i sin nattfas. Jag tog ett par snabba bilder där på torget.

Föreläsningen då? Eller The Workshop som de också kallade den. Jodå, den var bra. Riktigt bra! Det var Peter Fiske som pratade och titeln var "Put your science to work" och det handlade om hur man kan försöka hitta sin egen väg ut på arbetsmarknaden om man inte vill stanna kvar i akademin. För min del ett högst relevant ämne. En utmärkt talare var han och det var med mycket humor som han körde det han själv kallade "sitt pep-talk för alla desillusionerade PhDs...". Såhär beskriver han själv sitt "pep-talk":

"The purpose of this workshop is to assist you in conceptualizing, exploring and finding a satisfying career. It is not about abandoning research. Rather, it is an exhortation to explore a wide range of possible careers - and to apply the many skills you developed as a scholar to a myriad of problems in and outside of academia. It is also an introduction to the job search process with a particular emphasis on those aspects most crucial for Ph.D.-trained scholars.

Exploring alternative careers can be a liberating, empowering and fun experience. Who knows? Maybe the process of exploration will confirm your original choice. No matter what the outcome, you will be better off for the experience -- both in terms of your own direction and for the advice you may give to your students in the future.

Only you can be in control of your career and nobody cares more than you about your future." 

En liten välbehövlig vitamininjektion till mitt just nu lite jobbsökströtta jag. Han tog upp en hel del både historiskt kring vetenskapen och hur den utvecklats, samt sedan flera olika exempel på folk i hans omgivning som valt nya och kanske ibland lite udda vägar. Han kom även med en hel del råd vad gäller jobbsökandet och efteråt besvarade han frågor. Som sagt, intressant och inspirerande.

För er som vill ta del av detta och vill läsa mer om den här föreläsningen kan läsa Peter Fiske's Booklet här. Hans föreläsning byggde på den och det finns en hel del tips och råd där med ett par övningar man kan göra om man funderar på ett karriärbyte.

Washington Square igen. 

Nu är det tisdag och jag ska snart gå iväg för att luncha med en kompis i Central Park. Vädret känns vårigt milt igen. Så det blir nog en skön promenad.

Sist men inte minst vill jag TACKA ER ALLA som gjorde gårdagens inlägg till en otroligt intressant dialog! Å jag har läst och funderat över era kommentarer. Era erfarenheter och tankar kring detta med språk. Så roligt och spännande att få ta del av. Tack för att ni delade med er!

Det här med språklig identitet och tillkortakommanden

Läste nyligen på härliga och enormt kunniga Skrivarcoachen Ann Ljungbergs blogg ett mycket intressant inlägg av Christian Johansson. Han gjorde ett gästinlägg där som handlade om språket. Det var förövrigt Ann som hade den Skrivarkurs jag var med på här förra våren. En toppenkurs verkligen!

Som sagt, otroligt intressant inlägg tycker jag. Särskilt som han själv bott länge utanför Sverige och beskrev detta med hur man som utlandssvensk faktiskt måste jobba lite på detta att behålla sin svenska. Sitt modersmål. Ja, detta gäller såklart alla nationaliteter och deras respektive språk när man lämnar sitt land och därmed inte hör eller talar sitt språk 100% varje dag. Man pratar kanske knappt sitt språk dagligen utan använder endast det språk som talas i landet där man bor. Eller så pratar man sitt eget språk delvis, men kommunicerar på landets språk till största delen. I vissa fall kanske man pratar flera andra språk men knappt sitt "eget". Allt beroende på ens personliga situation.

Eftersom både M och jag är svenskar så är det självklart att vi pratar svenska hemma. Med varandra. Och med Lill-Skruttan. Dock är det många av våra vänner här som kommer från olika länder. Alltså där ett och samma par har olika modersmål och därmed talar engelska med varandra. Det blir självklart annorlunda för dem. Och de par vi känner som har barn, men där man pratar engelska även i hemmet och familjen, där är det ofta så att barnet eller barnen inte behärskar mammans eller pappans språk så väl. I många fall pratar barnet den ena förälderns språk bättre än den andras. Och ofta ofta har vi märkt att det är mammans språk. Jag vet inte varför men det verkar så att bland de vänner vi har är det oftare mamman som använder sitt modersmål när hon talar till barnet, och därmed lär sig barnet det språket bättre än pappans.

Vi pratar som sagt svenska här hemma. Med varandra och med Lill-Skruttan. Men hon pratar engelska hela dagarna på dagis. Så för henne är engelskan helt klart Språk Nummer 1. Det är hennes vardagsspråk. Språket hon har tillsammans med sina vänner. Lekspråket. När jag hör henne prata för sig själv då hon leker ensam är det i stort sett alltid engelska hon pratar. Och vi får numera ofta ofta ofta säga till henne att vi vill att hon ska prata svenska med oss. Hon gör det oftast då vi påpekar eller rättar henne. Men inte alltid. Och redan har hon börjat säga (ibland) att hon inte vill prata svenska utan engelska. Jag var beredd på det, men tycker det kom väldigt tidigt...? Den senaste tiden har hon dock ofta bett att vi ska läsa de amerikanska böckerna för henne men på svenska! Lite lustigt. Men det gör vi. På samma vis får vi lite sporadiskt försöka översätta hennes svenska böcker då hennes amerikanska vänner är på besök och vill att vi ska läsa för dem. Numera är jag rätt bra på att spontanöversätta "mamma Mu", "Pettson & Findus" samt "Pippi" och "Barbapapa" till engelska.

När det kommer till mig själv och hur jag pratar och skriver, så inser jag (även om det inte är något jag tänker på dagligen) att min svenska försämrats en hel del under våra år här. Inte så att jag bryter eller på något vis låter utländsk när jag talar. Men visst urholkas språket ändå. Det gör det. Ofta är det engelska ord och uttryck som hoppar in i huvudet före den svenska motsvarigheten. Det händer titt som tätt. Eller ofta. Dagligen. Man tappar ibland helt bort det svenska ordet medan det engelska hänger och dallrar på tungspetsen, färdigt att hoppa ut som en nykläckt kyckling. Likaså tycker jag att jag ibland, precis som Christian Johansson beskriver i sitt gästinlägg på Anns blogg, kan bli lite osäker på prepositionerna. Detta gäller tyvärr både svenska och engelskan. Svenskans sitter dock klart stabilare men ändå, det händer att jag får fundera både en och två gånger. På valet av de svenska prepositionerna. Det behövde jag i stort sett aldrig göra innan vi flyttade hit. Sedan ska erkännas att jag även fortfarande använder en del norrländska när jag pratar. Jag säger till exempel att jag ska "gå på affär'n". Haha! Kvar sedan min tid i Umeå. Jag vet att detta är dialektalt och inte ett språkligt fel som kommit för att jag lämnat Sverige, men för en icke-norrlänning kan det säkert låta lite konstigt. Framförallt är det nog ändå känslan av att man inte riktigt följer med sitt språks naturliga utveckling som gör att jag ibland märker att min svenska inte riktigt håller måttet. Ni vet, nya ord eller uttryck som dyker upp från år till år, men som jag inte riktigt har koll på. Man kan stöta på dem i svenska tidningar eller böcker eller om man lyssnar på svensk radio eller TV.

Hur känner ni andra som bott eller bor utomlands? Tycker ni att ert modersmål förändrats? Försämrats? Eller håller känns det som när ni fortfarande bodde i Sverige? Hur gör ni för att försöka bibehålla språket? Och hur gör ni med era barn? Anstränger ni er för att de ska prata just ert modersmål? Och hur har ni gjort med läsning? Läser era barn böcker på svenska (eller vilket språk ni nu har som första språk)? Och hur är det med skrift? Kan de skriva på ert modersmål?

Detta att leva med nya språk - innebär det att man vinner de nya språken eller att man förlorar sitt gamla?

Det vore väldigt roligt att få höra era synpunkter, råd och tips. Eller bara tankar och funderingar kring detta. Både med språk i allmänhet, samt hur ni ser på era barns språkutveckling. Tvåspråkighet? Trespråkighet? Flerspråkighet? Eller hur ni upplevt att känna och tänka på ett språk men kanske ha ert vardagsliv och även er kärleksrelation på ett helt annat språk. Och hur ni tänker kring detta med språklig identitet? För själv är ju svenskan en del av min personlighet. Min historia. Min kultur. Även om jag känner mig hyfsat bra på engelska nu så kommer det svenska språket alltid alltid alltid att vara det exakta språket för mig. Det språk där jag hittar rätt bland alla nyanser. Det där jag kan förklara glasklart och hitta det exakt rätta uttrycket för det specifika tillfället eller den speciella känslan. Svenskan är dessutom det språk där mitt hjärta finns. Eller säger man kanske att svenskan är det språk jag har i mitt Hjärta? Mitt Hjärtespråk.


*) Bilderna i inlägget (förutom det på mig och Lill-Skruttan)
http://www.kanarieliv.se/
http://blogs.babble.com/babys-first-year-blog
http://www.stpaulrealestateblog.com
http://www.globalclickz.com

Söndagspromenad

Dagen började med en långsam start för mig och Lill-Skruttan. M däremot gick till jobbet ett par timmar på förmiddagen. När han var tillbaka åt vi en lätt lunch och gick sedan ut i det vackra och vårlika vädret. Lill-Skruttan hade specifikt bett om att få gå till Zoo:t ungefär 25 gånger under de timmar som M var på jobbet. Så det blev en tur till Central Park Zoo. Först "Lilla Zoo:t" (Tisch Children's Zoo) där vi matade getter och får. Lill-Skruttan är fortfarane lite rödd för att mata men  jag kom på att vi kunde "mata tillsammans". Då höll hon pelleten i sin hand, lade den sedan i min öppna handflata och sedan tippade hon handen så att pelleten rullade ner på mina fingrar. Med sin hand fortfarande kvar i min så kunde fåren och getterna lätt slicka i sig den lilla pelletskulan från mina fingrar. Tillräckligt nära hennes hand för att hon skulle tycka det var spännande och roligt, men samtidigt behövde hon inte vara rädd för att de skulle bita hennes fingrar. Inte för att djuren skulle bitas, men det är det hon är rädd för.

Här matas det.

Och här värms små kalla fingrar.

En kort tur till "Stora Zoo:t också" i Central Park också.

Sedan promenerade vi söderut genom Parken.

Rondellen vid 5th Avenue och 59th Street.

Här trängs alltid hästskjutsar, cykeltaxis och vanliga gula taxibilar.

Och så småningom tillbaka in i Parken där det åts varmkorv.

Och sedan ville Lill-Skruttan mata småfåglarna med resterna av sitt korvbröd.

Väl hemma igen blev det fika. De sista lussebullarna från frysen skulle ätas upp.

Lipton tar igen sig medan skymningen sakta sänkte sig utanför vårt fönster.

En helt vanlig söndag med andra ord. Mysig och lugn, med en del små utbrott då och då. Alla signerade Lill-Skruttan. För det växlar rätt fort här nuförtiden. I humöret. Inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna. Ena sekunden upp och andra ner. Hennes utbrott är inte särskilt långa men de kommer ganska frekvent nu. Däremellan är hon solstrålen själv. Mysig, gosig, rolig, lekfull. Och med en skön och underfundig humor. På vägen hem från Central Park idag sa hon t ex "Mamma, Pappa! Min mun är kall!!!" Detta som svar på frågan om hon frös och behövde ha mössa. "Jaså, är munnen kall." sa jag. "Det kan du nog tyvärr inte göra något åt." Då plirade hon mycket pillimariskt upp på mig och sa "Kanske behöver jag värma upp den med lite varm choklad när vi kommer hem...!?!". Gapskratt. "Ja, sa jag kanske det du."

Ikväll deklarerade hon även att hon minsann ville testa att sova som en stor tjej. Alltså utan napp. Vi får se hur det går. Hon nattas av M nu. Utan napp. Spännande. Vi får se hur natten fortskrider. Jag tror jag kommer helgardera mig med att ha en napp i beredskap i sovrummet att-i-fall-att. Men förhoppningsvis ska det gå bra hela natten.

Uppdatering:
M kom ut för en stund sedan. Lill-Skruttan hade ångrat sig. "Jag kan inte. Jag vill inte. Det går inte". Tror vi får vänta med det här med "Stor-tjejs-sovandet" ett tag till....

Att fylla år

Så var årets Födelsedag avklarad. En riktigt skön dag. Min önskan om Sång, Pussar och Kramar uppfylldes. En god frukost likaså. Sedan hade vi en väldigt lugn och skön morgon med bl a Skypesamtal och Face Time samtal till Sverige. Mitt på dagen begav vi oss ut en sväng i det vackra vädret. Fast vi hoppade på bussen efter en stund. Mest för att Lill-Skruttan fick ett smärre utbrott när hon insåg att vi inte skulle ta bussen (vilket vi först lovat henne...). Det blev alltså busstur. Eftermiddagen gick till tårtfix. Lill-Skruttan fick fria händer när tårtan skulle dekoreras. Det blev ingen Barbamama. Däremot en hel del M&Ms, chocolat chips samt ett par jordgubbar och blåbär. Färglatt! Sedan blev det Födelsedagsfika med Bubbel. Lätt Kaos som stundtals kantrade lite åt Mer Kaos. Vissa gånger blir det bara så. Fråga mig inte varför. Mycket bråk och gråt. Medling och förlåt. Lill-Skruttan var dessutom känsligare än vanligt. Jag vet inte, men kanske var hon lite för exalterad innan alla kom. Hon hade frågat "När när när ska gästerna komma???" konstant under hela dagen. Så jag tror nästan att det blev lite "overload" när de väl dök upp. Men mellan alla gråtattacker, bråk om leksaker och allmän lekturbulens hade vi trevligt. Under denna fika ringde även Olgakatt via Face Time, och jag fick glädjen att även säga hej till Pettas! När gästerna gått kände vi oss smått slut och det blev en lugn avslutning på dagen. Kvällens middag blev en god gryta från "slowcookern". Lite rött vin till det. Mums!

Och nu har man ett helt år att fylla med en massa skoj innan nästa födelsedag.

Sist men inte minst vill jag TACKA ALLA ER SOM GRATTAT och UPPVAKTAT MIG IDAG!!!!! Här hemma, på bloggen, på Facebook, via sms, telefonsamtal, Skype, Face Time, email. Jag känner mig oändligt Tacksam och Glad över att ni finns och att ni tänker på mig! TACK TACK TACK TACK!!!!

Imorgon bitti...

...hoppas jag bli väckt med skönsång, pussar och kramar.
Sedan hoppas jag på en extra god frukost. Och senare en tårta. Mmmmm....

När vi pratade om vilken "smak" tårtan skulle ha föreslog Lill-Skruttan "Barbamama". Men det är ju ingen smak sa jag och M då. Men hon stod på sig. Nog för att jag är galen i lakrits, och Barbamama ser ut att vara just en Lakritsmama (om hon nu skulle haft någon smak), men jag vet inte ifall just laktrits och tårta känns som den roligaste och godaste kombon. Tror jag hellre önskar mig en klassiker med jordgubbar eller så?

Denna kväll har varit mysigare än mysigast. När jag hämtade Lill-Skruttan på dagis var hon på det där Bästa Solskenshumöret. Hon ville först inte gå hem så vi stannade en stund till så hon fick rita en teckning som hon ville hinna göra. För att sedan ta med sig hem. En teckning föreställande sig själv som ledsen med tårar rinnande från ögonen. Hon berättade att det var för att hon blivit ledsen tidigare under dagen då ett av barnen råkat spilla vatten på henne så hon blev alldeles blöt och fick byta kläder. Precis när hon berättat detta tittade hon på teckningen igen, pekade på öronen hon ritat och sa "Tears och Ears - det rims!"

Väl hemma spelade vi Busy Busy Airport, sedan hade vi kuddkrig. På Lill-Skruttans begäran. Inne i sängen efter att vi kastat kuddar en stund (inte konstigt vi har dammigt i sovrummet....) tyckte hon att vi skulle bygga en stor hög av kuddarna istället. På sängen. Det skulle vara en kötthög som T-Rex-familjen kunde äta sedan. Men efter en stund ändrade hon sig och så slängde vi över ett täcke över alla kuddarna och vips hade vi fått en Hoppsnöhög istället. Att hoppa i, åka "pulka" från och ligga och göra snöänglar i. Såklart! Fantasin är det minsann inget fel på.

M kom hem och det busades mer. Sedan ville Lill-Skruttan baka tårta. Så det blev tårtbottensbak. Och diskussionen kring Barbamama kom upp. Middag och sedan lite "Cat in the Hat" på Tvn. Jag älskar verkligen kvällar som denna! Då känner jag mig rikare än rikast.


*) Bilden är från http://barbapapa.dk/shop

Fredagstema - inredningsdrömmar

Fredag igen. Ute grått grått och regn regn. Dessutom mildväder. Just nu i skrivande stund 13 grader men ska enligt prognosen stiga till 16 under dagen. Vad fasiken är det för fel med denna vinter?!?!? Såhär års vill jag ha krispig snö, luft som ger äppelkinder, kunna ta med Lill-Skruttan ut och leka i snön! Inte titta ut i en 16-gradig dimma. Bläää!!! Jaja, nog klagat om vädret. Det finns ändå inget man kan göra åt det. Istället får man försöka göra det bästa av dagen. Haha, klämkäck?? Jag?!?

Det är som sagt Fredagstema idag också. Erica har valt ämnet Inredningsdrömmar. Tyvärr kommer jag vara lite tråkig i dagens tema. För just nu har jag så få drömmar om inredning. Det enda jag egentligen drömmer om är ett större hem. Fler rum, Större ytor. Att inte bo i en garderob längre är väl en av de framtida drömmar jag har angående just heminredning hahahaha!

Inom den mer överskådliga framtiden är min inredningsdröm dock att köpa en ny säng. Vi ska inte byta vår. Men däremot vill jag kasta ut Lill-Skruttans barnsäng. Som hon ändå aldrig sover i. Och som faktiskt börjar bli för liten. Hon har växt ur den redan. Madrassen är crib size vilket alla som bott här i USA med barn vet ungefär hur stort det är. Lite som en större spjälsäng skulle man kunna säga. Istället vill jag köpa en vanlig twin size bed för en vuxen. Alltså normallängd. Och ställa intill vår Queen. Det kommer göra susen för nattsömnen tror jag. Att sova två vuxna och en stor 3,5-åring i en Queen är nämligen lite trångt. Men med en extra sängbredd till kommer det inte vara några problem alls! Vill även Tacka Erica för hennes roliga och inspirerande januariteman!

M sover fortfarande. Jag har ingen aning om när han stegade in igen inatt. Gårdagskvällens middag var supertrevlig. Och god. Roligt folk kring bordet. God mat. Gott vin. Vad mer kan man önska? Desserten kallades Chocolat  Guinness Goodness och var verkligen god! Chokladmousse serverad som en liten Guinness. Efter den drog jag mig hemåt igen. M däremot gick vidare med sina jobbarkompisar. Ut i SoHos nattliv. Klockan var då strax efter 21 och jag gick för att hämta Lill-Skruttan hos våra vänner. Det gick verkligen ingen nöd på henne. Hon hade haft en jätterolig kväll tillsammans med kompisen R. När jag kom var de i full färd med att "mecka" med ett uppställt "Thomas the Tank Engine-tält". De hade haft en kalaskväll tillsammans. Som väntat.

Idag blir det nog en ganska långsam dag. Fredagskänsla redan. Kanske för att vi var ute igår? På dagis skulle de baka donuts idag. Det tror jag Lill-Skruttan kommer att gilla. Lite jobbsurfning står på att-göra-idag-listan. I övrigt inga planer. Hoppas ni alla som läser får en riktigt fin Fredag och en skön helg!

Januaripromenad i Central Park

För ett tag sedan påbörjade jag detta inlägg, men postade det aldrig. Minns inte riktigt varför men det var säkert för att alla intervjuer kom igång runt denna tiden och tiden och bloggandet gick till andra saker. Dock tycker jag att jag kan posta det nu eftersom det faktiskt fortfarande är ett par dagar kvar på januari månad, och vädret just nu är ungefär som den dagen jag skrev inlägget. Här kommer det alltså:

Vintermånad men ändå milt. Idag runt 6 grader ungefär. Sol. Svag vind. Att promenera genom Central Park en dag som denna är skönt. Såhär års kan man känna att Parken vilar. Visst är det folk ute. En vardag som denna är det främst turister. Och en och annan hundägare också såklart. Plus ett par som är som jag själv. Lediga mitt på dagen en vanlig onsdag. Men det är ändå relativt glest bland Parkens flanörer. Däremot ser man en hel del cykeltaxis som kör runt eller står parkerade lite varstans med sina "cykelchaufförer". Såhär års kan man se dem på långt håll då de lyser som klara fläckar i rött och gult mellan trädstammar och grenar. Inget bladverk som skymmer dem nu. Vinter i Parken. Väntan i Parken. Vila i Parken.

Ett av mina favoritställen i Parken - Bethesda Fountain, eller "Angel of the Waters" som står på Bethesda Terrace. Alltid lika vackert här oavsett årstid eller väder tycker jag.

Små stånd som är strödda runtom i Parken där man kan köpa korv, glass och såklart pretzels!

Cykeltaxi

Dammen i sydvästra hörnet av Parken. Idag var vattnet nästan spegelblankt.

Mitt mål med promenaden var ju mataffären Trader Joe's på Upper West Side. Det blev storhandling så jag känner av armar och axlar lite nu. Som vanligt släpade jag hem allt i ryggsäck och kassar samt en rullväska som återigen gick sönder. Ingen vidare kvalitet på den inte! Men jag ser det som ett träningspass.

Tillbaka i östra delen av Parken igen. Söderut skymtar husen. Jag tycker verkligen om det med Central Park. Att man är i en lugn oas men ändå kan ana storstaden där i utkanten.

Så det var det gamla inlägget det. Med bilder från Central Park i mild januarivila. Idag är vädret också ganska grått men milt. Runt fem grader nu i skrivande stund. Inget regn än. Gårdagen gick i städandets och hemmafixandets tecken vilket jag njuter av idag. Det var ett tag sedan vår lägenhet var såhär pass ren och "undanplockad". Skönt! Middagen med min gamla kompis var supertrevlig! Så roligt att träffa henne nu. Senaste gången vi sågs var jag gravid med Lill-Skruttan så det var ett tag sedan... 

Ikväll blir det faktiskt barnfritt för mig och M. Hans chef bjuder labbet på den årliga "Middagen" så vi kommer att åka härifrån vid 18-tiden. Samma restaurang som vanligt - Alias nere i SoHo. det brukar vara god mat och hela labbet (både nuvarande samt f d labbmedlemmar är alltid bjudna) har den lilla mysiga restaurangen för sig själva. Det ska bli roligt. Lill-Skruttan får därför följa med familjen K hem efter dagis idag, och sedan kommer jag och hämtar henne efter middagen. Men innan dess tänkte jag försöka hinna med att kolla upp ytterligare några företag för jobbsökning.

Morgonens springrunda i Central Park

Efter att inte ha sprungit på en dryg vecka (förra veckan blev det inget av eftersom det var så galet intensivt med alla intervjuer) gav jag mig äntligen iväg i morse. Vädret är ju milt här igen nu så det kändes inte så kallt trots att det var tidigt på dygnet. Man märker dessutom av att ljuset är på väg tillbaka för redan vid kvart i sju när jag kom iväg hade det börjat ljusna. Så när jag var framme i Parken var det redan relativt ljust. Stor skillnad mot för en månad sedan alltså. I morse sprang jag ensam, och turen blev som vanligt upp till The Reservoir, men efter att jag sprungit runt den tog jag av på västra sidan istället och sprang alltså en lite varierad runda mot mina tidigare. Kul med lite variation.

På väg söderut på den västra sidan av Parken.

Sjön där man kan ro på sommarhalvåret.

Passerade även ett gäng iklädda röda ryggsäckar som gick runt vid sidan av vägen och såg ut som om de letade efter något på marken. Syns väldigt dåligt här men det såg lite lustigt ut.

Försökte uppförstora bilden något men det är fortfarande svårt att se. Har ingen aning om vad det var de gjorde?!

Kunde konstatera att det var en skön runda i morse!! Fick upp sådan där härlig "flow-go" när man bara springer och njuter. Andningen är rytmisk ch kroppen känns i balans. Sådant gillar jag. På denna runda insåg jag även att jag passerade en del lite kända byggnader. Guggenheim Muséet på vägen runt The Reservoir, sedan Naturhistoriska Muséet när jag sprang på West Side, passerade dessutom The Swedish Cottage vid Shakespeareteatern i Parken. Det låg även kvar en tunn hinna is på vissa delar av sjön (inne vid land) men mer än är det inte med vintern här just nu. Hur lång runda det blev? Vet inte exakt men jag skulle gissa att den blev ungefär lika lång som min "vanliga" alltså runt dryga 7 km eller så. Eventuellt något längre.

Ikväll kommer en kompis förbi på middag. Vi har faktiskt inte setts på ett par år så det ska bli väldigt roligt att träffas. Hon har flyttat runt en hel del de senare åren. Dels bott utanför Toronto, dels i New Mexico. Men nu är hon tillbaka i trakterna här igen. Så förhoppningsvis ska man kunna träffas något oftare framöver.

Disciplin vid middagsbordet

Vi är inte direkt de mest strikta föräldrarna men vi försöker självklart att hålla en del regler ändå. Jag skulle tro att de gånger vi oftast säger till Lill-Skruttan är vid middagsbordet samt vid på- och avklädning. Det senare för att hon i stort sett aldrig vill göra något av det. Ständigt diskussioner kring att ta av sig pyjamasen på morgonen och sedan att sätta på sig den på kvällen. För ett antal kvällar sedan hade vi denna lilla middagskonversation:

M i halvbestämd ton: Nej, sluta nu att leka med maten.
Lill-Skruttan mycket bestämt och med trots i blicken: Nej, men jag vill! Och DU ska inte heller äta sådär!!!
M lite skämtsamt: Hörredu, mind your own business...!
Lill-Skruttan högt: "Mind YOUR own biscuits!!!"

Jag och M kan inte hålla oss för skratt.
Lill-Skruttan titter på oss, inser att vi tycker det hela är rätt kul, och säger sedan bestämt men med glimten i ögat: "Nej, pappa YOU EAT your own biscuits!!!"

Sedan skrattar vi allihop. Länge.



*) Bilden är från nätet: http://www.lindex.com

Följetongen om mitt Green Card

Ja, alltså det handlar just nu inte om något strul med att få "approval" för våra Green Card. För det har vi ju tack och lov redan fått. Efter att ha ansökt efter konstens alla regler (och JA vi anlitade en advokat!), betalat en hyfsad summa EXTRA för att ärendet skulle skötas snabbare (vilket behövdes eftersom vi ansökte så nära inpå min stundande arbetslöshet så jag därmed inte längre skulle ha ett giltigt arbetsvisum) kom beskedet i somras när jag var hemma i Sverige. Vi hade fått Grönt Ljus för våra Gröna Kort! Så underbart!! M fick sedan sitt faktiska kort med posten redan efter en eller två veckor från det att han fått brevet där det stod att vi var godkända som permanent residents här i landet. Men mitt kort dröjde. Och dröjde. Och dröjde.

Jag hörde av mig till USCIS (immigration) redan under tidigare delen av hösten för att höra vad som hänt med mitt kort. Fick beskedet att jag var tvungen att vänta i minst 30 arbetsdagar! De kunde tyvärr (sorry sorry!) inte hjälpa mig på något vis innan det gått 30 dagar från det att jag fått mitt "approval letter". Så jag väntade på att dessa 30 dagar skulle gå och ringde igen. Denna gång fick jag beskedet att det inte alls var 30 dagar som gällde (vilket även stod kursivt i själva brevet) utan 60 dagar. Alltså var det bara att vänta 30 dagar till. Ok, Jag tackade för hjälpen, lade på luren och väntade.

Efter att de 30 dagarna passerat ringde jag igen. Nu var vi redan inne i oktober månad. Ännu en trevlig person i andra änden av luren som talade om att jag kunde göra en s.k "service request" vilket i stort sett betyder att man ber en tjänsteman att kolla ens ärende och försöka ta reda på varför kortet inte skickats? Vad som har gått fel i processen? Och förhoppningsvis påskynda ärendet så att man får sitt kort. Jag gjorde naturligtvis genast en sådan service request varpå mannen talade om för mig att jag nu måste låta YTTERLIGARE 30 dagar passera. Men inte vilka 30 dagar som helst. Utan ARBETSDAGAR. Business days! Hallå!!! Helt otroligt. Den vänliga mannen sa att det inte var någon idé att kontakta dem innan 3 månader (vilket motsvarade 30 businessdays) hade gått. Alltså i början av februari. Han försäkrade mig dock om att jag troligtvis skulle ha fått mitt Gröna Kort låååångt innan dess. Det hela lät helt barockt, men jag tänkte att han borde veta. Han är proffset inte jag. Så jag har väntat. Och väntat. Jag fick ett brev på posten redan i höstas där det stod att de mottagit min service request. Halleluja!

Nu när jag har börjat söka jobb och varit på flera intervjuer insåg både M och jag att detta med att inte ha alla dokument klara inte kändes bra. Jag har ett Employment Authorization Card som jag fick redan i våras eftersom vi ansökte om detta för min del också, men detta gäller endast 1 år och går därmed ut nu i slutet av april. Efter det har jag ingen som helst dokumentation över att jag får arbeta här. Galet! Så därför ringde jag återigen immigration för att höra hur det egentligen går med mitt Gröna Kort. Detta trots att det ännu inte gått 30 BUSINESS DAYS... Det här var förra veckan. Men INGET kunde göras. Kvinnan jag pratade med var vänlig men hade noll befogenheter att ta reda på något alls som gällde mitt kort. Att jag hade ett "confirmation number" från min service request i höstas hjälpte föga. Det enda hon kunde hjälpa mig med var att göra ännu en service request. Ok, jag gjorde det. Bara för att. Så nu ska alltså två tjänstemän jobba med att leta rätt på mitt kort då gissar jag...?

Efter det samtalet kontaktade jag vår advokat. För att fråga hur vi skulle bära oss åt. Som tur är har den advokat vi fick rekommenderad och som hjälpt oss med vår ansökan, varit otroligt hjälpsam och kunnig. Så vi hoppades att han skulle kunna ge oss svar på våra frågor.

Frågorna vi hade var: 

Hur gör vi nu då jag söker jobb? 
Vad händer om mitt Employment Authorization Card (EAC) hinner gå ut innan jag får ett jobberbjudande? Vilken annan dokumentation får man använda för att bevisa att man får jobba i lagligt landet? 
Ska jag ansöka om en förlängning av mitt EAC? 
När måste detta ske? 
Kostnad? 
Eller finns det annan typ av dokumentation jag kan använda?

Svaret kom fort. Och det var kortfattat men med exakt den nödvändiga information vi behövde. Dessutom en handlingsplan! TACK!! Det jag ska göra är helt enkelt att:

- boka en tid på det lokala kontoret för Immmigration här i staden. Gå dit med mitt pass samt alla originalpapper som styrker och bevisar att vi fått vår ansökan om permanent residens godkänd.

- Jag ska sedan be dem stämpla mitt pass. Denna stämpel kommer då att fungera som ett temporärt Green Card och gäller ett år från det datum jag fått stämpeln. Det är sedan denna stämpel i mitt pass som kommer att fungera som mitt Green Card både för arbetstillstånd samt för resor ut och in ur landet. Under detta år.

- Under tiden kommer jag eventuellt att behöva ansöka om ett replacement card, men enligt advokaten ska jag slippa betala avgifterna för detta eftersom det inte handlar om att jag själv slarvat bort mitt kort, utan att Immigration helt enkelt aldrig skickat kortet till mig.

Alltså, jag frågar mig. Varför kunde inte alla de personer jag pratat med på Immigration informerat mig om detta? Varför? Så lätt och så enkelt. Det hade besparat oss både tid och frustration, men framförallt den oro vi känt. Så dåligt! För de måste ju ha vetat om detta. De bara måste ha gjort det. Jag är i nuläget så GLAD över att vi faktiskt har haft en bra advokat som vi nu kunde vända oss till med detta. Annars hade jag ju fortfarande inte vetat hur det hela skulle slutat! Med dessa erfarenheter i bagaget måste jag få skicka en hyllning till svenska myndigheter och svensk byråkrati! Faktiskt. Det kan kanske låta konstigt, men i Sverige kan man åtminstone få tala med folk som i rutinfall kan ta reda på information åt en. Som ofta har stor kunskap om hur man ska gå till väga och som kan ge den vanliga lilla personen råd och vägledning. Här har det varit ungefär som att köra huvudet in i väggen. Gång på gång. Inga svar. Ingen information. Ingen som kan hjälpa en på minsta sätt. Det enda svaret som återkommit gång på gång är "Vänta i XX dagar." Som på repeat. Man känner sig fruktansvärt maktlös. Inget man kan göra. Inget! Jag vill inte ens tänka på hur det varit om vi inte haft vår advokat att rådfråga.

Tiden är iallafall bokad nu och jag kunde få komma dit om ca två veckor. Nu hoppas jag att det här snart ska vara färdigt och att jag ska slippa kontakta Immigration om och om igen.


*) Bilderna i inlägget är lånade från nätet:
http://immigrationroad.com/
http://www.betterworldbooks.com/
http://voipphonesystemquote.com/
http://franzeeen.blogg.se
http://sv.wikipedia.org/wiki/Processen

Award

Har fått en fin Award av Coola Anna och Millan. Det är Liebster Blog Award, och den har cirkulerat runt en hel del på de bloggar jag följer. Jätteroligt att jag fick ta del av den jag också! Stort Tack Anna och Millan! 

Såhär skrev Millan om awarden på sin blogg:
Liebster eller käraste, är en utnämning till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man får en liebsterblog ska man gärna göra följande:

- Tacka den som gett utmärkelsen och länka
- Skriva ner de fem bloggar som man vill lämna awarden vidare till, och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
- Lämna gärna utmärkelsen vidare!

Det verkar som om denna Liebster Blog Award finns i något olika tappningar. Med den från Coola Anna skulle man även svara på tio frågor. Tyvärr var mina senaste veckor så fullspäckade med intervjuer och annat sådant att jag inte riktigt hunnit med att fundera på frågorna som kom med denna award. Men nu ska jag försöka. Dessa frågor cirkulerar dessutom som en separat Utmaning på många bloggar just nu och jag blev utmanad av Anna of Sweden att svara på dessa frågor. Så det passar bra att göra det här och nu då. Dels som en del Liebster Blog Award och dels som svaret på utmaningen.

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?
För tio år sedan var det 2002 (herregud!) och då bodde jag i Stockholm och försökte kämpa på med mina experiment på Karolinska. Jag och M hade inte bott tillsammans riktigt ett år i vår lägenhet, vi hade inga barn utan gjorde mest lite vad vi ville på fritiden. På våren det året bjöd min mamma med sig oss till Azorerna då hon fyllde 60. Det var en fantastisk resa till en fantastisk ö!!! 


2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
För ett år sedan höll jag på att försöka göra sista slutspurten på mitt jobb. Det skrevs och skrevs och skrevs då. Annars var det väl inte så mycket annorlunda än idag. 


3. Fem snacks som du gillar?
Jag älskar POPCORN!!!!
I övrigt äter jag mycket frukt.
SVENSKT smågodis (om det räknas till snacks?)
Och sa jag POPCORN???
Sedan dricker jag te i tid och otid också, men det räknas kanske inte direkt som snacks...?


4. Fem sånger som du kan hela texten till?
Tja, just nu sjunger man väl mest barnsånger av olika slag. 
Men jag har alltid tyckt texter är otroligt viktigt och jag lyssnar allra mest på svensk musik (och då främst artister som sjunger på svenska). Tyvärr har jag lagt av mig mycket vad gäller ny musik (även från gamla älskade artister) så jag är rätt usel på nyare låtar även från de artister jag tycker om. Men fråga mig om nästan vilken låt som helst med Mauro Scocco (från solodebuten till säg hans Beat hotel), Ratata, Depeche Mode (fram till Ultra), många av Winnerbäcks sånger samt en jädrans massa Taube, en del Cornelis samt en hög med jul- och Luciasånger... så kan jag nog sjunga dem. Åtminstone nästan helt utantill....


5. Fem saker som du skulle göra om du var mångmiljonär?
Oj, leva livet annorlunda är väl det svar jag kan säga på rak arm. 
Troligen resa mer, 
hälsa på vänner och familj ofta oavsett var i världen de bor, 
köpa oss ett eget hem med fler rum än de 2 vi har idag... (gärna en terass också!)
Äta gott både hemma och ute
Sluta oroa mig för pengar


6. Fem dåliga vanor?
Sitter uppe alldeles för länge på nätterna och häckar (läser, surfar, ser på TV, numera även spelar spel...)
Biter på naglarna (främst när jag läser eller kollar på TV)
Blir lätt väldigt ivrig när jag pratar med folk som engagerar mig och då kan det hända att jag inte pausar då jag pratar....
Kan inte sluta pilla och klia på myggbett eller andra plitor...
Den femte får ni kanske fråga de i min närhet. De lär säkert komma på något.


7. Fem saker du gillar att göra?
Umgås med vänner och familj
Läsa böcker, se på film eller bra TV-serier och lyssna på bra radio
Blogga
Fotografera
Träna
Äta och dricka gott
Mysa 
OJ var det FEM saker bara.... well well..... Ni kan ju se att det inte går att välja riktigt...


8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Riktigt högklackade skor (tycker det är ursnyggt men KAN verkligen inte gå i det för mina fötter skriiiker redan efter 3 minuter och jag klarar inte av det.) 
Polotröjor (jag har lite fobi mot att ha kläder som sitter åt kring halsen)
Örhängen (inte till mig själv iallafall för jag har inte hål i öronen och gillar absolut inte känslan av att ha något i öronen haha)
Kläder med mycket volang eller spets (jag är tyvärr inte särskilt feminin av mig i min klädstil)
Överdelar som kräver en rejäl hylla med mycket klyfta (av helt förklarliga och naturliga skäl...)


9. Fem favoritleksaker?
Vårt spel: "Summoner Wars"
Sedan vet jag att vissa prylar kan gå under kategorin leksaker fast det ju inte riktigt är det. Men till dem hör väl mobilen, datorn och kanske kameran? 
Om man ska välja riktiga leksaker så har vi ju rätt många som skramlar här hemma. Och av dem är det nog spelen jag gillar bäst. 


10. ÅTTA personer jag  gärna vill se göra denna utmaning!!

Den här sista punkten ändrar jag lite. Detta för att både Liebster Award samt den här utmaningen redan har gått runt i bloggvärlden en del den senaste tiden och många av de bloggar jag följer har därför redan fått den/gjort den. Dit hör flera av mina favoritbloggar.

Så istället för att skicka utmaningen vidare till 8 bloggar så ger jag Liebster Awarden vidare till 5 av de bloggar jag följer dagligen och som förgyller min vardag. Bloggar jag tror inte har fått den tidigare. Men om ni har det eller om ni gjort utmaningen tidigare utan att jag känner till det, så kanske ni bara kan länka till det inlägget eller hoppa över det hela. It's up to you!

Svägerskans blogg - Syster i Söder
I år gissar jag att en hel del fokus kommer att bli på det stundande bröllopet! Det har redan börjat lite....!

Annas blogg - På ett annat sätt
Skriver om sitt liv och sina funderingar kring detta att flytta en hel familj till ett nytt land. Hur det är att lämna en yrkeskarriär och istället ta på sig heltidsjobbet som Hemma-mamma. Att byta det invanda och svenska mot en ny vardag i en ny kultur. Byta identitet. Med underbar humor och väldigt rättframt berättar hon om Vardagslivet just "på ett annat sätt"!

Petchie-Petras blogg - Petchie's Adventures
Jag har följt Petra länge länge och har även fått träffa henne och O flera gånger. Dels ett par gånger här i New York, dels när vi bodde hos dem i Puerto Rico en knapp veckas tid. Nu har de ju även sin lilla juvel V som jag tyvärr fortfarande inte träffat, men som det är så roligt att få följa på bloggen. I övrigt skriver Petra ofta om Kulturskillnader. Gift med en spanjor och numera boende i Bryssel men med svensk (dessutom skånsk!) härkomst är det upplagt för en hel del olika krockar. 

Emma i Montreal (eller över hela världen kanske...?) - Lite överallt
Bor i Montreal men med rötterna i Europa. Pratar jag vet inte hur många språk (jag är avundsjuk!) och skriver så fint om livet både i stort och smått. Tankar och känslor om Familjen, Kulturskillnaderna, Språken. Om vad som egentligen är "Hemma" och hur det är att ha känslor till flera kulturer än en. Även Emma har jag haft glädjen att få träffa på riktigt.

Hur man överlever i Sverige - Surviving in Sweden
En rolig och insiktsfull blogg om kulturkrockarna "åt andra hållet" skrivet av en amerikan som flyttat till Sverige och gift sig med en svensk. Som svensk och utlandsboende är det lite extra roligt att läsa. Men även som Sverige-svensk tror jag att man kan få ut mycket av att läsa denna sköna blogg. Hur är vi svenskar - egentligen??