måndag, juni 02, 2008

Bum bum bum...

Ok nu lyssnar jag på dina hjärtljud.
I mina amatöröron låter det bra.


Hang in there Little one!
Världen här ute finns kvar. Du behöver inte Skynda...

10 kommentarer:

Desiree sa...

Låter mysigt att lyssna på sitt barns hjärtljud. Hur lyssnar du? Har du något stetoskop eller liknande?

JaCal sa...

Jag kan fortfarande minnas det där "väsande, dunkande" ljudet - som musik... man kan lyssna i oändlighet...

Ni får nog en otålig, nyfiken liten tjeja - hon vill ut och se världen NU!

Kram - tänker på er!!

Anonym sa...

Två otroliga inlägg, i det första uttrycker du allt i ord, det andra dallrar av känslor trots att du bara skriver ett par meningar! Tusen kramar till er alla tre, vi är många som tänker på er!

Märta Stewart/ Min stora lilla värld sa...

Håler med Koko - det här inlägget var fantasiskt uttrycksfullt. Kram till Bebin som inte ska Skynda och hennes mamma. Och pappa.

Syster i söder sa...

Alltså som webbredaktör blir man ju grymt impad av ditt blogginläggg. Har nog aldrig läst något så bra, och hemskt, spännand eoch nästan "roligt" på samma gång. Jag hoppas vårt meddelande kom fram i går! Jag håller alla tummar i värden och kan knappt jobba för jag bara har er i huvudet just nu. Stor kram och lycka till!!!

Suzesan sa...

Meeen åhh du kanske redan är mamma nu när jag skriver detta..hoppas den lilla stannar lite till. Vad starkt gjort. Vilket inlägg. Att du klarade av att hålla dig så lugn. Barnets hjärtljud i magen är det mest fantastiska ljud man kan höra. Det kommer gå bra!
Vilket spännande inlägg. Så fint skrivet. Hoppas den lilla kan stann några dagar till annars så är det ju fart på henne så det är nog bra att hon är otålig att komma till er.. ute i världen. Lycka till! Bägge min var prematur!Du är i goda händer när du är på sjukhus.
Kramar
/Susanne i Halmstad

Petchie75 sa...

Tack för att du uppdaterar oss ;-) när du väl egentligen har en massa annat att tänka på...
Tänker jättemycket på er!
Kram

Annika sa...

Åh Saltis, min kära bloggvän!! Det är först nu jag läser om vad som har hänt. Jag ryser och jag gläds på samma gång. Vilken dramatik där på t-banan. Jag vet ju hur det känns när vattnet går sådär, det är liksom inget tvivel.
Antar att du nu blivit mamma...
OCH du ska vet att jag tänker på dig!
Massor av kramar och TANKAR från mig...

Anonym sa...

Oh Saltis. Blir alldeles tarogd nar jag laser din berattelse. Har last delar f�r M ocksa.
Tanker p� er. Kram fran Lisa.

Marianne sa...

Å lilla vännen! Skönt att du är väl omhändertaget. Nu får vi bara hoppas att hon stannar där hon är ett litet tag till och att ska gå bra. Stora stora kramar och många många varma tankar!