Ella på uppgång, men mamma på sparlåga

Ett par dagar har gått sedan jag fick lämna sjukhuset. Det var verkligen otroligt skönt att få komma hem. Samtidigt kändes det mycket underligt när jag steg innanför dörren. Som om jag färdats i tiden. Som om jag varit långt långt borta länge. Allt var sig likt där hemma, men samtidigt kändes allt annorlunda. En mycket märklig känsla.

Nu har en ny vardag infunnit sig. En vardag som består av många promenader fram och tillbaka till sjukhuset. Jag har försökt att vara där vid varje matningstillfälle på dagtid, vilket inneburit att jag gått dit till morgonpasset 8.30 och sedan var 3:e timme fram till kvällspasset 20.30. Eftersom varje matning (inklusive promenaden dit och hem) tar ca 1-1,5 timme där beroende på om jag stannar och pumpar mjölk så har det inte blivit mycket vila. Igår hoppade jag över lunchmatningen, men då för att åka och hyra en pump så jag kan pumpa bröstmjölk under natten.
Igårkväll efter sista kvällsmatningen var jag så trött och hade riktigt ont igen, så idag sa M till mig efter morgonmatningen att han inte tyckte jag skulle gå till sjukhuset till varje matning. Detta eftersom han var lite orolig för att jag tog ut mig för mycket fysiskt. Man ska ju ta det relativt lugnt efter ett kejsarsnitt. Visserligen inte sitta still utan röra på sig, men som M sa "kanske inte gå 10 block 5 gånger dagligen med ca 1,5 timmars mellanrum. Du kommer bli en mycket bättre mamma om du itne tar ut dig helt nu, utan faktiskt vilar lite, tar hand om dig själv och återhämtar dig. Ella blir ju inte hjälpt av en mamma som kraschar, eller inte orkar fysiskt på grund av att hon inte tagit hand som sig efter sin operation." Först när han sagt detta kände jag att "nej det går ju inte!" "Hur ska jag kunna stanna hemma utan att träffa Ella och finnas där när hon behöver mig?!" Kände nästan paniken stiga upp i bröstet, och tårarna kom. Men jag insåg och inser att han ju faktiskt har rätt. Jag har varit så grymt trött, både i kroppen och huvudet sedan jag kom hem. Att gå promenaden till sjukhuset på morgonen går jättebra, men de på eftermiddagen och kvällen har jag haft ont och kroppen varit så trött att jag gått snigelfart igen. Egentligen är det ju inte så konstigt med tanke på att jag sedan kejsarsnittet för ja, snart 1 vecka sedan exakt har varit igång och på benen. De första två dagarna visserligen rätt begränsat, men sedan helgen har jag gått rätt mycket och sedan jag kom hem (4 dagar efter snittet) har jag varit igång i stort sett hela dagarna utan vila.

Så idag gjorde vi så att vi tillsammans gick till lunchmatningen men sedan tog vi båda "ledigt" ända fram till kvällsmatningen. Detta blev ett extra långt pass utanför sjukhuset. Dels för att jag skulle få vila, men även för att M var och hämtade den barnsäng som vi fått låna av en av våra vänner. Sedan fixade M iordning sängen och flyttade möbler i sovrummet så att sängen skulle få plats. Så nu är det i stort sett iordning tills Ella ska få komma hem. Det är fortfarande mycket småplock och detaljer att fixa, som att t ex rensa ur lådor i byråer och garderober så att vi kan organisera Ellas saker. Men de stora möblerna är flyttade och på plats nu, vilket känns jätteskönt.

Själv kunde jag lägga mig ett tag och faktiskt sova lite under dagen vilket var otroligt skönt! Jag inser verkligen nu att jag behöver vila också. Så imorgon ska jag nog ta ledigt från 2 pass på dagen så att jag kan få ett par timmar i sträck hemma. Men jag ska erkänna att det inte känns bra det gör det inte. Visst förstår jag att de rätt starka känslorna till viss del beror på hormoner som ruasr runt i kroppen och förstärker allt, men det hjälps inte. Jag kan känna mig otroligt ledsen och nedstämd, och känna mig som en usel mamma som inte gör allt jag kan för att vara hos Ella varje stund det går. Men jag försöker att faktiskt tänka lite logiskt också och putta undan de här känslorna. För jag inser som sagt att det i längden är bättre att jag tar det lite lugnt nu och lyssnar till min kropp. Man måste hämta kraft för att kunna ge kraft.


Vi fick iallafall väldigt goda nyheter när vi var på kvällsmatningen idag!
Ella har lagt på sig 40 gram sedan igår! Jättebra! Hon har dessutom verkligen kommit igång med "poopandet" vilket känns jättebra eftersom det visar att hennes mage verkar vara igång, och att hon faktiskt "tar upp" mjölken hon får.
Hennes bilirubinvärden har gått ner vilket gör att OM morgondagens mätningar visar på fortsatt nedgång kommer hon troligen att kunna flyttas från kuvösen tille en öppen säng! Man vill sedan se ifall hon klarar av att temperaturreglera utanför kuvösen och samtidigt gå upp i vikt. Så detta skulle isåfall bli ett första test att se om hon är redo att lämna kuvösen.

Sköterskan sa därför till oss att vi imorgon ska ta med lite kläder till Ella. Som hon kan ha på sig ifall hon får komma ut ur kuvösen. Det känns som ett jättestort steg i rätt rikktning! Så nu ikväll gick vi hem för att se vilka kläder vi skulle kunna ta med. Vi har ju inte hunnit skaffa särskilt mycket till henne och vi insåg snart att det minsta kläderna vi har är för "newborn" vilket ser gigantiskt ut när man tittar på dem och jämför med Ellas storlek. Men vi har nu iallfall tvättat upp en del s.k "onceies" som vi ska ta med imorgon.

Nu hoppas jag bara att hon verkligen kommer att få komma ut ur kuvösen. Men vi är även inställda på att det kanske inte alls blir så imorgon ifall hennes värden inte är tillräckligt bra. Man vill ju inte bli alltför besviken så det är lika bra att tänka på att det faktiskt kan bli så. Även om vi självklart hoppas.

Nu är det dags för en sista pumpning och sedan är det definitvt läggdags.