Välkommen hem!!

Så är hon äntligen hemma!
Vår lilla Älsklings-Skrutta. Lilla Gosegumma.
Efter två veckor på sjukhuset fick hon komma hem till oss. Till sig. Sitt hem.
Idag är det torsdag och vi har haft henne hemma i ca två dygn. Det känns mycket omvälvande men ändå på samma gång så naturligt på något vis. Visst är det vissa saker om inte fungerar. Amningen t ex har inte riktigt kommit igång bra än. Jag producerar visserligen mjölk för ett helt regemente, men Lill-Snorpan är fortfarande lite för trött för att vilja och/eller kunna suga riktigt bra. Men jag hoppas det kommer. Vi tränar iallafall. Och fördelen med flaskmatning är att pappa M också kan få känna den där nära intimiteten med Ella under matningarna.

Nedan är tisdagen i bilder och lite text:


I tisdags gick vi till sjukhuset en sista gång och då med bilbarnstolen monterad på vagnen. Det kändes nästan overkligt att gå med vagnen till sjukhuset. Och overklighetskänslan ökade ännu mer när man kom in och klädde på Ella-Skruttan hennes egna kläder. Sköterskan gick igenom en del praktiska saker med oss och sedan kunde M spänna fast henne i bilbarnstolen och så bar det av hemåt.

Två mycket stolta föräldrar på väg mot sjukhusentrén med sin lilla Guldklimp. Hela korgen under vagnen är fullproppad med saker som vi fick med oss från sjukhuset. Allt från termometer till blöjor och tvättlappar. Samt min bröstmjölk som de lagrat i frysen och som aldrig gått åt. Och självklart även allehanda papper, bl a en utskrift på allt som Ella varit med om på sjukhuset. Alla behandlingar och prover etc.

Här sitter hon, fastspänd och redo för hemgång. Så liten så liten i bilbarnsstolen. Då har vi ändå lagt lite extra filtar runt hennes kropp för att "staga upp henne". Utanpå det invirad i filtar och självklart med ett par lager kläder för att hålla värmen. Lill-Skruttan. Snart är du hemma!

Å det var verkligen en underlig känsla att köra hem henne. En enorm stolthet och glädje. När man mötte folk ville man liksom säga till dem "Titta vilken liten sötsak vi har i vagnen. Är hon inte det finaste barn ni någonsin sett? Hon är vår dotter!" Jag förstår ju självklart att det är så som alla föräldrar känner om just sina barn, men det var en rätt lustig känsla att själv uppleva just det! Samtidigt med stoltheten fanns hela tiden den där känslan av overklighet; "detta är inte på riktigt", som hängde över en.
Att promenera hem med en barnvagn. Med ett barn i. Och inte vilket barn som helst utan vårt barn. Vår dotter. Det var verkligen en mycket underlig och väldigt väldigt speciell känsla.

Efter dryga 5 minuters promenad var vi hemma. In genom entrén. Mötte en man i hissen som gratulerade. Han och hans fru hade blivit föräldrar i april, och han sa; "We already miss the time when she was newborn. So treasure the moments now. She will grow so quickly."

Sedan in genom vår ytterdörr. Nu Ella är du för första gången hemma! Så här bor du nu.
M tog upp henne ur vagnen och satt sedan i soffan med henne i sitt knä. Så lugnt. Så fridfullt. Allt var så stilla runtomkring oss. Inte ens några sirener utanför. Det kändes nästan som om hela världen höll andan en liten stund. Andäktigt.

Lipton kom fram för att se vad vi hade med oss hem. Han var lite undrande. Frågande. Nosade lite, men ville inte riktigt vara alltför nära ändå. Det kunde ju vara något farligt. Fegiskisse!
Faktum är att det gått väldigt bra med Lipton och Ella. Hittills har han visat lite tillbakadragen nyfikenhet. Absolut inga tendenser till svartjuka eller på något vis aggressivt beteende. Jag tror att han inte riktigt förstår vad Ella är. Han verkar inte fatta att det faktiskt är en liten människa...

Efter en stund måste han sniffa lite på den här nya personen också såklart. Vem är du egentligen?

Så sitter vi här hela familjen.

Självklart är det sovdags mest hela tiden. Här är Lill-Skruttan i vår säng innan det blir påklädning med ytterligare en tröja för att hålla värmen uppe. Två lager kläder blev vi tillsagda på sjukhuset. Och mössa. M har faktiskt blivit termometer-fanatiker. Han tar ständigt Ellas temperatur. Bäst att kolla. Haha, han har redan hunnit med att köpa två nya termometrar förutom de två vi faktiskt fick med oss från sjukhuset! Så många febertermometrar har jag aldrig tidigare ägt...

Så äntligen får hon sova i sin egen säng. Ingen kuvös. Ingen sjukhusbassinett. Utan sin alldeles egna säng. Eftersom vi är i USA så är barnsängarna här enorma....! Hon tar alltså upp en väldigt liten plats i sängen. Men hon verkar sova nöjt där hon ligger Lill-Snorpan.

Liten närbild. Välkommen hem lilla Skruttan!