Avslut och avsked

Jag har redan skrivit en del om det här med att Lill-Skruttan nu ska flytta från sitt gamla Pink Room till det nya Orange Room på dagis. Detta är verkligen en mycket stor och omvälvande förändring i hennes liv. Och det märks. Hon har återigen varit rätt mammig. Även klängig. Det är mycket "Bär mig" just nu. Och hon uttrycker alltid sin motvilja så fort vi nämner Orange Room. Dit vill hon minsann inte!

Just detta med att något nytt och okänt väntar runt hörnet, något som känns otryggt och skrämmande tycker jag är så tydligt i hennes beteende just nu. Hon är rädd för nästan allt nu. Det mesta är "läskit" och hon säger ofta "Jag är lite lessen". Hon gråter mycket och ofta. Och hon har börjat säga att hon "Inte är en stor flicka. Vill vara en baby." Själv tycker jag att man pendlar mellan att få hjärtknipande ont när man känner att man så gärna skulle vilja skölja bort all hennes oro, till frustration och irritation när man känner att det bara blir lite för mycket. För även om man förstår situationen och vill finnas där för henne i det här som är så "läskit" så kan det bli lite väl mycket av de här humörsvängningarna och det gråtklängiga. Även för en mamma. Men visst, sekunderna efter att de här tankarna och känslorna korsat ens inre så kommer skuldkänslorna också. Hon är ju så liten. Världen är självklart stor och utanför hennes kontroll just nu. Ja, det är den väl egentligen hela livet men med tiden lär man sig ju att hantera den vetskapen lite bättre.

Jag kan tycka att det här är lite svårt. Att ha en bra balans mellan stöttning, dvs prata om allt det här och att samtidigt inte överfokusera på saker och ting är inte alltid så lätt. Att inte tappa sitt eget humör eller tålamod när det är alltför mycket gnäll, trots och klängighet är inte heller alltid så lätt. Just humörsvängningar känns som ett nyckelord här och nu. Hon kan gå från att vilja klappa, hjälpa, gosa till att slå, skrika och ilsket slänga saker omkring sig på 2 sekunder. Man hänger inte med. Alls.

En sak vi försöker att använda oss av när vi pratar är hennes "Farwell book". Varje barn får en sådan av sina lärare i slutskedet av läsåret. Där finns bilder på dem och deras vänner från året som gått. Och i slutet av boken finns bilder på de nya lärare som de ska få nästa läsår. Lärarna använder den här boken när de pratar med barnen om de förändringar som ska komma att ske. Sedan kan även vi föräldrar använda oss av boken när vi pratar om detta. Jag tycker även att det är jätteroligt att få en sådan här bok eftersom det på något vis summerar året som gått och visar vad hon gjort under det året. Aktiviteter av olika slag. Roligt att titta i och ha kvar. Ett fint minne.

Framsidan

Några av sidorna i boken som visar allt från målning, musik och legobygge till födelsedagsfirande under året.

En av de saker de gjorde var att besöka Green Room där de hade ägg som sedan kläcktes till kycklingar. Det tyckte alla barn var väldigt roligt.

Hejdå Pink Room!

Här är en av de presenter lärarna fick i år. Det är en Sigg-flaska där ett collage med teckningar/målningar som alla barnen i Punk Room gjort är tryckt på ena sidan. Fint tycker jag och ett bra och användbart "minne".

Under helgen som gått då vi varit tillsammans med Familjen K i stugan vi hyrde har vi pratat en del om den här förändringen också. Både med dem och med Lill-Skruttan. Jag tycker ändå att jag på något vis kanske kanske kan se en liten förändring åt det positiva hållet. Även om hon hela tiden konstaterar att hon "vill till Ruby Room". Men jag tror ändå att det varit bra att vi pratat med henne om flytten såpass mycket som vi gjort. Imorgon börjar inskolningen i Orange Room så då får vi se hur det blir. På riktigt.

*) Den första delen fram t o m texten här under bilderna skrevs innan helgen.