Lunch med Annika och hemresa

För snart en vecka sedan var det så dags att säga hejdå till våra vänner. På lördag förmiddag efter en riktigt god frukost packade vi ihop och tog avsked för denna gången. Lill-Skruttan ville inte lämna sin R men vi hoppas att vi ska ses om inte alltför länge igen. Antingen i DC eller här i NYC.

Jag hade redan innan vår resa till DC kontaktat Annika för att höra om hon och hennes familj hade tid att ses en stund. Och det ville de gärna. Så vi åkte ut en sväng till Reston för att träffas och äta lunch ihop. Det var så himla mysigt! Och lite kul att både M och jag kände igen oss då vi närmade oss deras bostadsområde. Vi var ju och hälsade på dem för ca 2,5 år sedan också och då bodde vi hos dem i hela tre dagar. När jag ser bilderna i inlägget jag länkat till inser jag verkligen hur mycket som hänt med Lill-Skruttan under de här dryga 2 åren! Himmel!! Då var det varmaste skönaste maj. Nu var det snöblandat regn som föll från himlen. Så denna gång höll vi oss inomhus och inte på deras fina terass. Det blev ett par riktigt trevliga timmar tillsammans. GOD mat och JULMUST!!! Som sagt, bättre än champagne för oss utlandssvenskar!!!! Vi pratade allt från Zombies till kryssningar och fick en hel del tips om både det ena och det andra. TACK Peter också för "Walking Dead tidningen"! Jag har inte läst den än men vi har börjat se pågående säsongen nu. SÅ BRA!!!!!

Här är vi!

Annikas K lekte så himla fint med Lill-Skruttan. De tog fram K's gamla dockor och ugly dolls och sedan roade K Lill-Skruttan mycket. När vi kommit hem på kvällen berättad Lill-Skruttan för mig att "Först när vi kom ville jag inte leka för jag var blyg, men sedan var det jätteroligt att leka med K. Hon var så rolig och snäll så vi hade jätteroligt tillsammans!" TACK K för att du lekte så bra med Lill--Skruttan! Det var uppskattat av oss alla.

Här är de då Annika och Peter! I sitt då så mysigt julpyntade hus.

Efter denna mysiga stund tillsammans var det så dags att köra hemåt. Inte det bästa körvädret, men vi hade ändå turen så att det värsta ovädret med snöblandat regn hade dragit norröver då vi startade. Och M ville gärna köra hela vägen så själv tackade jag och satte mig och var bara passagerare.  Sedan hade vi sådan tur att vi inte hann ikapp det dåliga vädret förrän i New Jersey.

Ett fikastopp gjordes på vägen. Strax innan Philly på en av alla de utomordentligt trista ställen som finns längs med motorvägarna. Ni vet, lite snabbmatskedjor, en Starbucks, toaletter och väldigt blandad kundkrets. Lill-Skruttan såg en av sådan maskin där man kan göra sin egen penny. Sådana finns på lite olika ställen runtomkring och hon har redan ett par stycken från Central Park Zoo och NY Aquarium. En slags souvenir helt enkelt. Hon tycker det är jätteroligt att välja motiv och sedan snurra på veven tills den lilla pennyn kommer ut. Denna gången valde hon enhörningen. Själv var jag bara tvungen att fota bilderna på de alternativa motiven eftersom det till höger om enhörningen kändes så extremt amerikanskt. Eller jag kan i varje fall inte riktigt se vilka i Sverige som skulle vilja göra en penny med "Fader Vår" på.

Här är bilderna på de motiv som fanns i denna maskin. Lill-Skruttan ville ha enhörningen men kolla in den till höger om enhörningen!

Här är den. Med texten till Fader Vår. Det kändes som sagt ganska amerikanskt. Det var bara en penny med motivet God Bless You som skulle känts mer amerikanskt tror jag.

Hem kom vi vid halv åttatiden på kvällen. Ganska trötta men glada att vara hemma igen. Katterna var jätteglada att se oss de också. Borta bra men hemma bäst är något jag alltid känner. Särskilt då man är nöjd med sin bortavaro också. Som denna gången.