Raketbränsle i tutorna

Det går framåt. Vår lilla Drakunge har under de senaste dagarna gjort stora framsteg. För Ungefär fem dagar sedan åt han ordentligt från flaska för första gången. Ett stort steg. Detta eftersom man har koll på hur ofta och mycket han kan "äta själv" utan sonden. När han klarar av att äta 100% (alltså allt som han får) via flaska eller amning så är han redo för att komma ur kuvösen och istället ligga i en öppen säng. Då ska man se om han klarar av att hålla kroppstemperaturen uppe. Och då han kan det får han komma hem. Det är alltså dessa två kriterier vi väntar på att han ska uppfylla. Äta själv och klara av att hålla sig varm i vanlig rumstemperatur.

För tre dagar sedan (då han ätit ur flaska vid flera tillfällen under två dagar) ville sköterskan dessutom att jag skulle försöka att amma. Jag var helt inställd på att det inte skulle fungera. Framförallt från min erfarenhet av Lill-Skruttan då hon låg på NICU och inte alls tog bröstet. Jag fick ju aldrig amningen att fungera med henne utan pumpade och flaskmatade i ca 7 månader vilket var ett rätt drygt jobb. Men med Lillebror var det tvärtom. Han tog bröstet redan första gången vi försökte och sedan har det bara gått bättre och bättre. Så nu försöker jag vara på sjukhuset så att jag kan amma honom två eller tre gånger under dagen. De får ju mat efter schema där. Var tredje timme. Så jag försöker vara där på morgonmatningen vid halv nio och sedan en eller två till.

Vi har fått till en hyfsad snits nu även om det finns stort utrymme för förbättring. Finslipning av tekniken och så.

Något som känns väldigt bra är dessutom att jag har en helt otrolig mjölkproduktion. Minst sagt. Det var likadant med Lill-Skruttan. Det formligen sprutar mjölk ur öronen på mig.... Vår frys här hemma börjar bli helt full av pumpad mjölk. Och ja, den verkar vara rena raketbränslet för idag fick vi veta att vår Drakunge gått upp drygt 150 gram sedan igår! Otroligt. Nu väger han 2340 gram så han växer så det knakar. Det gillar vi. 

Pappa har bytt blöja och kollar sedan

 temperaturen

Gääääsp

Man undrar så vad han tänker på den här lille killen

På eftermiddagen försökte jag och M börja rensa, organisera och fixa lite här hemma. Inför Lillebrors hemkomst. Det har vi ju inte alls hunnit. Det var ju det jag tänkt göra efter att jag inte längre jobbade, men eftersom Lillebror hade så bråttom ut hanns det inte med alls. Vi hann med en del, men det är fortfarande mycket kvar att göra. Jag hoppas vi ska hinna lite till i helgen.

På kvällen när jag hämtade Lill-Skruttan fick jag veta att hon varit lite ledsen och längtat efter mig. Den här situationen är helt klart väldigt jobbig för henne också. Det är stora humörsvängningar nu. Pendlingar mellan gråt och skratt. Ilska, tårar, utbrott. Men också kramar, mys och kärleksförklaringar. Som sagt, det är inte helt lätt att bli Storasyster, och särskilt inte under sådana här lite mer komplicerade förhållanden. Så nu ikväll försökte vi ha en myskväll. Det blev pannkakor till middag (en av hennes älsklingsrätter). Sedan bakade vi en chokladkladdkaka. Och så tittade vi på film. "De 101 dalmatinerna". Det blev en riktigt lyckad kväll.

Hon älskar att baka

Imorgon är det lördag och på eftermiddagen/kvällen kommer Olgakatt på besök. Hon kommer dock inte bo hos oss utan bos vänner ett par våningar upp i huset. Det ska bli roligt att ses, och hon kommer naturligtvis att få träffa Lillebror också. Någongång under den dryga vecka hon är här.