Dock är jag fullt medveten om att detta med hans kräkningar kan vara helt just på grund av att han är för tidigt född. Det är väldigt vanligt att för tidigt födda har de här problemen. En magmun som ännu inte kan stängas vilket gör att maten som kommer ner lika lätt kommer upp igen. Särskilt då han rapar eller krystar för att försöka få ut luften/maten ur magen den andra vägen. Jobbigt på många vis, men som jag skrev i inlägget nedan så känns det lättare nu än med Storasyster som hade exakt samma problem då hon var i samma ålder. Just för att man vet på ett helt annat vis att "this to shall pass".
Men återigen TACK! För att ni tar er tid att inte bara läsa utan även ge råd, dela med er av era erfarenheter och skicka omtanke. Hoppas nu att ni alla får en fin helg!
Inlägg
5 kommentarer:
Heja er Saltis lilla familjen.
Ha en härlig helg.
Kram
/Susanne
Suzesan,
Tack söta!!
Hoppas du har en riktigt fin helg du med!!
Kram!
Hej, har inte hunnit med alla mina favoriter och absolut inte att kommentera. Hursom, laser gor jag, fran mobilen oftast, men nu maste jag ocksa ge dig mina tankar runt maten och er lille son.
Mina tvillingar var bada otroliga krakbarn. Sa jobbigt, och da ammningen tog upp sa lang tid, da det kraktes, magen tom, borja om, och sen var den andra redan vaken, ledsen och hungrig och det var en evig cirkel av amning och ingen lugn och ro precis..
MEN, det ja ville saga var att jag slutade nastan att rapa mina. Overallt hor man hur mycket man ska rapa, har i USA tycker jag annu mer an i Sverige, man klappar och "bankar" i ryggen och satter barnen oftast upp, och oftast alldeles for snabbt och har man da tendens till krakbarn, ja da ar det kort! Jag fick vara sa forsiktig, sitta forsiktigt och sen nar man ammat klart, lagga dom med huvudet i hoglage, alltsa lite upp pa en kudde, inte platt, da mjolken rinner fram och tillbaka i halsen och munnen, men lite hojd kudde, typ amningskudde eller sa (med handukar runt om..). Ofta gick det bra och dom somnade da, och man kunde ibland undga kraket. Men visst hade dom ibland ont i magen, det var mycket masserande, varma vetekuddar pa magen, mycket "gymnastik med benen" sa att luften forhoppningsvis skulle komma ut i andra anden, istallet for att tvinga fram rapar.
Det blev ju battre nar dom blev nagra manader, men det var fruktansvart jobbigt i borjan. Jag hade sa mycket tvatt, sa jag trodde jag skulle bli galen. Mycket sma handdukar, typ tvattlappar, runt ansiktet, over brostet, under huvudet nar dom sov, alltid overallt nara till hands, for att forsoka spara klader pa barnen och oss. Sma gasthanddukar i sangen over huvuddelen gjorde att jag kunde byta dom flera ganger dagligen och inte behova byta lakan standigt etc.
Visst spelar kosten in, jag at aldrig starkt, aldrig lok och annat som kunde framkalla ont i magen pa barnen. Mycket avstod jag fran for att testa om det gjorde skillnad. Jag avstod fran mejeriprodukter, men tyckte att det var svart, da jag hade sa fullt upp att det oftast blev en macka och yoghurt till mellis och lunch, och inte tid till att laga mat och jag behovde fa i mig massor med mat for att kunna helamma tvillingarna. Tackochlov verkade inte mina vara paverkade av mejeriprodukter.
Mina var ju inte fodda for tidigt, vecka 38, men hade anda inte fardig reflux och mycket problem. Som sagt, tackochlov blir det ju battre, kanske finns droppar for magen eller liknande dom kan fa. Jag vet att jag hade nagra till mina, kommer inte ihag namnet, men kolla med barnlakaren om det finns nagot som gor att det loser upp luften lite, lugnar magen.
Han ar sa fin, och sa bra att han vaxer! Harligt att hora i dina inlagg att Ella tar allt med ro och att hon ar en sa fantastisk storasyster, man ser pa bilderna hur stolt hon ar! Mycket sakert pga att ni som du skrev nagonstans, tar er mycket tid for henne och egentid med en foralder, jattebra, fortsatt med det sa mycket ni kan, det saknar jag att vi inte hade mojlighet med och det var tufft manga ganger att mota storasysters behov, med stor aldersskillnad. Hade 8 ar, och att hinna stotta med skolan, moten, laxor etc, med tvillingarna, var mycket svart, min man var sa gott som aldrig hemma, da det var en jobbig tid som rekryterare..
Kampa pa, forhoppningsvis ger det sig snart och det blir battre med magen. Positivt ar ju att det ar varmare tider nu = mindre klader som behover bytas = mindre tvatt!
Stora kramar!!
Liz,
TACK vännen för din långa och innehållsrika kommentar. Tack för att du tar dig tid och delar med dig av din erfarenhet. Det värmer extra eftersom jag vet hur lite tid du har för att sitta vid datorn eller göra annat. :-) Jag blir otroligt glad och rörd!
Haha, ja det här med kräkskydd överallt så har vi det också. Det känns ungefär som att leva i ett lapptäcke. Det är handdukar och annat utspritt överallt. Golv, möbler, vagn...
Det där med rapning var intressant. Vi försöker rapa honom eftersom vi tror att han annars får magknip (med luft i magen) och därmed "aktiverar" kräkningarna när han "åmar" sig. Men han är ofta väldigt svårartad och oftast kommer det kräk i samband med raparna. Inte alltid men oftast. Så ibland blir det ingen rap. Jag vet dock inte ifall han kräks mindre då. Tycker det är svårt att se något mönster än. Ibland kris han massor "hela tiden" och ibland går det bra. Man tycker ibland att "nu har vi kommit på ett bra sätt" men sedan kastas det omkull nästan med detsamma igen. En eller två matningar senare... ;-)
Jag förstår verkligen att du hade det oerhört tufft med tvillingarna! Jag kan inte ens föreställa mig att ha två små som ska ammas och som kräket såhär mycket. Samtidigt. Och spå din äldsta också. Man får ju lätt dåligt samvete för att man inte har samma tid med den äldre längre och i ditt fall var det ju ännu mer tydligt eftersom ni fick två små bebisar och eftersom du ofta fick ha hand om allt själv då din man jobbade så mycket och så "konstiga" tider. Jag är verkligen imponerad av att du orkat och trots allt detta verkar vara en sådan positiv och glad person! :-) Sömnbrist och bebisar kan lätt ta knäcken även på den starkaste...
Tack igen för din fina och långa kommentar!
Kramar!!!
Tack Saltis, jag svarade pa din kommentar pa min blogg! :)
Kramar
Skicka en kommentar