Idag går mina tankar till
Malik Bendjelloul's familj och vänner. När jag läste om hans hastiga bortgång sent igårkväll fick jag en liten chock. Malik. Men han var ju så
ung!! Hade jag missat något? Var han sjuk? Som
Kristian Gidlund? Eller vad hade hänt?
Självmord var en tanke som kom i nästa sekund.
Var det självmord? Vad annars kunde det vara då den tidningsnotis jag nyss läst beskrev hans död som hastig men utan att nämna någon olycka. Att hans bror dessutom bett om att man skulle visa familjen hänsyn utan att säga något mer var ytterligare något som gjorde att jag misstänkte självmord som den dödsorsak jag trodde låg bakom Maliks alltför tidiga bortgång.
I morse
bekräftades mina misstankar. Malik tog sitt eget liv. Endast 36 år gammal.
Så fruktansvärt sorgligt. Främst för de som stod honom nära. Men även för oss alla som togs med storm av
hans fantastiska dokumentär "
Searching for Sugar man". Hans första. Och hans sista. Som det fullkomligt regnat priser över. Som det tog Malik över 4 år att göra. Ofta helt utan pengar från några externa finansiärer. Vissa delar filmade med en billig app. Andra delar gjorda för hand av honom själv på smörpapper från ICA. Ändå så mycket känsla.
Eller kanske just därför. Känslan som lyser igenom hela filmen. Engagemanget.
Kärleken till historien i sig. Till att få berätta den. Visa den. På sitt eget vis och sina egna villkor. Malik, som satt och klippte sin film själv hemma vid sitt eget köksbord. Envishet. Talang. Ödmjukhet.
Ja, jag tänker på hans familj och vänner. Men också
alla de berättelser och historier som nu aldrig kommer att bli berättade. Och på oss som aldrig kommer att få ta del av dem.
En stor förlust.
Jag tänker även på detta med att någon kan bli så desperat att han kan ta sitt eget liv.
Att man kan tycka att ingen annan utväg finns. Så oerhört tragiskt. Och ensamt. Att inte kunna se något enda som gör livet värt att leva.
Självmord som dödsorsak är ju en av de mest tabubelagda än idag. Läste
detta inlägg hos Helga och jag tycker hon beskriver det så väl.
Vi borde vara mer öppna. Inte gömma. Inte krypa under skamtäcket. Även om det är svårt. Nästintill omöjligt.
Och för er som ännu inte stiftat bekantskap med Malik Bendjelloul.
Gör det! Se filmen "
Searching for Sugar man". Och
lyssna på hans Sommarprat från i somras (30 juli 2013). Själv har jag skrivit lite om honom tidigare i bloggen och
där finns även en länk till just hans Sommarprat.
*) Bilderna är lånade från nätet:
http://legallyblack.wordpress.com/2013/02/16/oscar-nominees-a-royal-affair-2012-searching-for-sugar-man-2012-the-invisible-war-2012/
http://legallyblack.wordpress.com/2013/02/16/oscar-nominees-a-royal-affair-2012-searching-for-sugar-man-2012-the-invisible-war-2012/
Inlägg
7 kommentarer:
Inte sett filmen. Vet inget.
SÅ UNG. Men tänk jag vet bara vem han är från -Ebba och Didrik- alltså lille söte Philip. Ebbas bästis.
Måste kanske se den där filmen. Någon skrev idag på en twitter. "Han var hyllad älskad respekterad och ändå dog han så som han gjorde. Nåt att tänka på för oss som är kvar"
Så sant. Något fattades. Så ung och så olycklig. VAD har hänt som ingen visste. Jag tänker på dem han lämnar efter sig hans nära och kära. Vila i frid och i människors hjärtan. Sorgligt. Johanna Sällströms pappa säger så här till tidningen. Han förlorade ju sin dotter :
"– Det spelar ingen roll vilka framgångar man har om ens själ är i oordning. Många gånger lever skapande personer under höga prestationskrav och stora framgångar kan göra att man inte kan leva upp till förväntningarna och tidvis känna sig som en stor bluff" så säger pappan. Stackars alla anhöriga.
Kram
/Susanne
Ja så otroligt sorgligt, jag blev chockad när jag såg det igår. Filmen var verkligen bra, och vi lyssnade på sommarpratet hela familjen, vilken kille! En sån förlust.
Suzesan,
ja det är oerhört sorgligt och tragiskt och jag känner verkligen med hans anhöriga och hans närmaste vänner. Just självmord lämnar de kvarvarande med så många tankar och frågor och säkert skuldkänslor också. Varför de inte "såg" och om de kunnat förhindra det hela. Så svårt.
Och visst har Johanna Sällströms pappa rätt. Inget betyder något om man inte mår bra.
Och du måste verkligen se filmen! Den är otroligt bra!
Kram!
eastcoastmom,
Ja visst blev man chockad. Sommarpratet var suveränt tycker jag och jag lyssnade på det igen i eftermiddags.
En verklig förlust.
Blev chockad nar jag laste det, vilken forlust! Har sett filmen flera ganger, fantastisk och har aven Rodriguez musik pa CD. Tanker pa hans narmaste, sa svart att forsta.
Kram!
Sant det du säger. Men hoppas nån ska förklara för dem att de KUNDE inte se. DE som begår självmord är proffs på att dölja sin inre sorg. SÅ sorgligt.
Ska se filmen vid ett tillfälle :)
Kram
/Susanne
Självmord var det allra första som for genom mitt huvud då jag läste om det.
OCh så var det det...
Så hemskt. SÅ hemskt för alla dem han lämnar bakom sig, och sen den desperation han känt innan han begick...
Ja, n förlust för filmvärlden, verkligen.
SKA absolut lyssna på hans Sommarprogram. Tror inte jag lyssnade på det i somras.
Kramar!
Pia,
ja det är sååå sorgligt!! Och visst är både filmen och musiken helt otroligt bra. Rodriguez fick ju verkligen en come back i och med filmen.
Kram!
Suzesan,
ja jag vet. Jag hoppas också att de i sinom tid ska förstå att det inte fanns något de kunde gjort ändå.
Kram!
Annika,
Ja jag tänker också på alla de han lämnar. Familj. Vänner. Så fruktansvärt. Och ja, lyssna på hans sommarprat! Det var verkligen otroligt bra och igår lyssnade jag på det igen och då kändes det ännu sorgligare att han inte finns längre. För han verkar varit en mycket fin person.
Kram!
Skicka en kommentar