Just det - cykla var det ja

Som jag skrev i inlägget tidigare så var det ju nu i september månad som Storasyster verkligen lärde sig att cykla! Detta var ett stort ögonblick för henne och för oss. Stolt tjej och stolta föräldrar. Som man kanske kan ana så är detta med att lära sig cykla lite mer "komplicerat" här i en storstad som NYC. Inte själva lärandet i sig kanske, men att komma iväg. För här handlar det ju om att man alltid måste ta sig någonstans med cykeln för att kunna träna. Själv lärde jag mig cykla på gatan utanför vårt hus där jag växte upp. En typisk villaförort med väldigt gles trafik. I stort sett endast boende i området körde där. Så det var rätt enkelt. Men här har vi ju väldigt trafikerade gator runt oss så för att kunna öva cykling måste man ta med sig cykel och barn och ta sig till en park eller gångväg i närheten. Vi har i stort sett hela tiden övat nere vid East River. Det är närmast. Och där är gångvägen rak.

 

Stödhjul har hon heller aldrig haft. Det är ju annars väldigt vanligt. Men själv lärde jag mig cykla utan stödhjul så vi körde samma taktik. Lite böjda ryggar för oss blev det. Och lite motion fick vi. Småspringandes har vi hållit i henne eller cykeln då hon övat och försökt få upp både fart och balans. Vi började ju förra sommaren, men då vill det sig inte riktigt hela vägen. I slutet av sommaren kände vi att hon började hitta balansen lite men var ändå inte riktig där. Och nu i somras har vi tyvärr varit dåliga på att ta oss iväg med cykeln. Först var vi ju i Sverige ganska länge, sedan hade Storasyster Summer Camp och så gick dagarna. Så nu i september tänkte vi att vi ändå ville försöka hinna med lite cykelträning innan det blir för kallt. Och då gick det! Bara sådär. Redan första gången. Efter ett par vingliga försök hittade hon balansen och sedan dess har hon haft den kvar. Så himla kul!