torsdag, oktober 30, 2014

Och solen går upp över Upper East Side

Sitter med mitt morgonte. Funderar över dagen. Planerar. Först en tur till Roosevelt Island och garaget. För att säga upp kontraktet där. Ja, bara det. Att veta att vi vid nästa boende slipper promenera 10 minuter, sedan ta linbanan och så promenera i ytterligare 5 min för att komma till bilen. Nej istället kommer vi då att ha bilen intill vår bostad. Utan att bli ruinerad. DET är lyx för en Manhattanbo det! Men min morgonutsikt kommer jag definitivt att sakna. Och ja, hela denna fantastiska stad. Särskilt då den vaknar på morgonen. Det är ändå något smått magiskt över städer då de vaknar. Kommer till liv.

Ta bara nu i morse. Promenerade med Storasyster till skolan. I hissen kända ansikten. På trottoaren ännu fler. Likt ett lämmeltåg vandrar alla föräldrar med sina barn till skolan i kvarteret. Man hejar. Man nickar. Barnen ropar varandras namn. Det vinkas. Det pratas. Man är en del av en community. Och det känns på så många vis så fantastiskt. Så privilegierat. Vår neighborhood.

Sedan på väg från skolan. Intill sjukhuskvarteren möter man personer klädda i allt från scrubs till kostym. Vissa pratar i mobilen. Andra håller krampaktigt i sin pappmugg med kaffe. Kanske en bagel också invirad ett prassligt papper i andra handen. Bilar tutar. Bussen kör förbi. Fler barn med sina föräldrar på väg till skolan. Folk som rastar sina hundar. Jag passerar "frukostståndet" på gatan. Pretzels och bagels. Tre personer i kö. Cash only. Det doftar kaffe. Liv. Energi. En stad som just vaknat. En stad som är på väg att möta en ny dag. I just LOVE it. Och ja, jag kommer sakna detta något oerhört!


7 kommentarer:

Mala sa...

Ja, det är väl så att det finns fördelar och nackdelar med det mesta. Hoppas att ni kommer att trivas efter flytten. Kram

eastcoastmom sa...

Beror ju såklart var ni bosätter er, men communitykänsla kan man få på andra platser än en storstad. Vi älskade att bo mitt i Sao Paulo, flyttade när sonen var nästan 2 år och jag höggravid med nästa. Här i småstaden i CT känner vi oss verkligen hemma, har vänner och nära till allt.

Anne sa...

Jag förstår till fullo att du kommer sakna, New York är ju en stad och plats som du kommit att älska, som blivit ert hem!
Men som du säger, det finns fördelar som att t.ex. slippa böket hämta bilen (och utgifterna för att ha den parkerad). Det är väl alltid lite så här i livet, man vinner en del och förlorar en del... Plus-och minus med precis allting. Beroende på livsfas och den man är just där och då, kanske vissa plussaker överväger och gör det andra minus värt.
Det blir ju helt klart en rätt kontrastrik flytt ni gör, inte bara från en kust till en annan och rent geografiskt helt annorlunda vad gäller avstånd, klimat, känsla osv utan även livsstilssätt. Ni kommer bo annorlunda, förvisso i en stor stad men inte i en megastad som NY. Spännande tider, jag är helt säker på att det kommer bli bra och ja, ni kommer bygga upp nya nätverk, tillhöra ett nytt Community och känna er som en del er nya stad och kvarter. Inte på samma sätt, annorlunda, men inte dåligt/sämre/bättre annorlunda utan bara annorlunda. Bra annorlunda.
För storasyster, den lilla New Yorkern, kommer ju minnena finnas kvar och för alltid påverka henne. För lillebror blir det annorlunda, för honom kommer det inte finnas minnen utan han kommer bli en true southern California boy istället. En skum känsla att tänka just nu kanske...
Du är så social och framåt, samt du har barn, det är ju världens dörröppnare och gör man på ett helt annat sätt kommer in, får vänner och blir en del av ett community, så det kommer bli bra.
New York finns kvar också, om det hjälper att tänka så. För både besök och kanske återvända i framtiden också. Allting finns kvar.
De där dubbla känslorna av pirr, förväntan och spänning att flytta men samtidigt vemodet att lämna.
Jobbet ja, puh, det är ju drygt förstås allt praktiskt som ska fixas. Blir skönt när det är över också, blir säkert att leva lite i nåt kaos just nu. Fortfarande kvar, inte flyttat men ändå på väg liksom.
Berätta gärna mer senare som hur ni kommer att bo (centralt eller mer suburb), om M´s nya jobb, om du redan hunnit börja söka jobb också.
Sorry många frågor, är bara så nyfiken :)

Desiree sa...

Jo nog finns det saker ni kommer att sakna mycket. Men det kommer också finnas nya smultronställen som bara ligger och väntar på att upptäckas av er. Jag tror att när man flyttar ny till en plats är det en fördel att ha barn, lättare att komma i kontakt med andra via barnens grupper, skolor och aktiviteter. Du kommer garanterat att älska att få större boende. Sedan får ni göra ett stop i NY då ni flyger till eller från Sverige för att få chansen att hälsa på vänner och njuta lite extra av en pretzel eller annan favoritplats i NY. Men att få chansen att vända blad i livet och ha en helt ny fräsch canvas att starta med är väldigt kreativt. Nystart är både jobbigt och upplyftande på samma gång.
Kramar!

Anna, Fair and True sa...

San Diego är väl en ganska stor stad ändå? Fast ni kommer kanske inte vi i stan utan mer i förorten? Och det kanske är mer än stad, liksom LA, som är olika delar som flutit ihop? Och ingen stad är som NYC såklart. Men ni kommer säkert snart ha vardag där också med vissa drag som ni kommer älska så småningom. Kram!

Annika sa...

Klart att du kommer att sakna. Å gud, jag förstår det!
Konstigt vore det annars. Ni har ju verkligen levat och bott i NYC. Givetvis kommer saknaden att kännas starkt.
MEN, jag tror absolut att ni får en community i SD också. Den finns ju även i The Burbs, tro mig!! Fördelarna är ju många, Saltis. Eget hus, större ytor, trädgård och bilen direkt utanför. Se där! BRA grejer! Kom ihåg vad våra gamla DC-vänner säger, never the east coast again when there is a San Diego in the world!!
SÅ kanske ni också säger om ett tag :-)
Barnen era kommer att öppna så många dörrar!! Och du är ju så social och trevlig, snart har du en ny vänkrets.
Jag tror säkert att det blir bra, allting allt. Total kontrast till NYC, och det är nog bra på ett sätt.
Du ska se att detta blir bra.
Stora kramar från mig!!

Gretas Gotland sa...

Så fin beskrivning av en morgon i din stad.