Två storheter

Så är en stor man borta ur vår tid. Steve Jobs. Ironiskt nog, mitt under den pågående äppel-säsongen. Eller kanske är det just så det ska vara? Även om man kände till att han var sjuk sedan länge så kom ändå dödsbeskedet som en chock för många. Att Jobs gått bort vid samma (ringa) ålder som min egen pappa och att de båda dog när hösten börjar vara som vackrast gör kanske att jag kan känna förlusten på ett lite mer personligt plan. Men på det stora hela  känner mig ändå inte alls så personligt, känslomässigt tagen. Inte sådär som jag gjort tidigare då vissa offentliga personer avlidit. Men jag förstår varför så många sörjer. Och på det mer logiska planet inser jag självklart vilken storhet han var. Vilken visionär. Som vågade stå upp för sina idéer, drömmar och visioner. Oavsett hur den s.k marknaden såg ut. Oavsett hur många runtomkringpersoner som klagade eller förfasade sig. Eller bara tyckte att han var helt ute och cyklade. Det är stort. Ännu större att göra det i en tid då allt handlar om marknadsvärden, aktiekurser och snabba klipp. Det är lätt att hamna i den fällan då att man lyssnar för mycket på andra. Och vill göra så som alla andra gör. De som redan har rönt en del framgångar. Men på det viset skapas ju inget nytt. Nytt kan endast utvecklas om man faktiskt vågar testa att gå i motsatt riktning. Om man vågar sig på nytänkande. Och det gjorde Jobs. Nu råkade ju Jobs visioner faktiskt även resultera i att just det senare gick enormt bra och blev en framgångssaga för Apple. Marknadsvärdet steg och likaså aktierna. Ett nutida geni får man nog kalla honom oavsett om man gillar hans produkter eller ej.

Och tänk bara hur annorlunda det sett ut idag i den moderna västvärlden om inte Jobs funnits. iPods. iTunes. För ett par år sedan (inte alls länge sedan faktiskt) var en mobiltelefon just bara det. En mobiltelefon. Inget annat. Visst kunde man komma ut på internet med den. Visst kunde man ta några usla bilder. Visst kunde man spela en del spel. Men såhär i efterhand är det ju helt klart att iPhone gjorde en smärre revolution. Det vittnar ju alla smartphones om idag. Och iPad likaså. Vad har inte den inneburit för utvecklingen av olika surf- och läsplattor. Nu hoppas nog alla Äppelälskande fans att Apple fortsätter i Jobs anda. Den som lever får se.

För att gå från en storhet till en annan, även om det handlar om diametralt olika saker, så offentliggjordes ju årets litteraturpris nu i veckan. Tomas Tranströmer. Poet. och svensk. Dessutom populär. Både inom som utom Sverige. Ja, så populär som en poet nu kan bli. Det handlar ju inte direkt om någon Stieg Larsson-försäljning direkt. Men ändå. Jag är glad. Jag har inte läst särskilt mycket av Tranströmer ska jag erkänna. Men han har alltid funnits där ute i kulisserna till mitt läsande. Kanske mer än sådan författare jag läst saker om än av. Men i tonåren läste jag en hel del poesi och då faktiskt även lite Tranströmer. Och ja, jag minns inte så mycket mer än att jag tyckte han skrev otroligt vackert. Även om hans ord just då i varje fall, inte talade direkt till mig på samma vis som min dåvarande favoritpoet Maria Wine. Jag tycker fortfarande om Wine. Men visst kan jag se att en del av min då oerhörda kärlek till hennes dikter säkert bottnade i att jag var på en viss plats i livet. Hennes dikter talar fotfarande till mig men kanske inte på samma vis. Kanske ska man ta och läsa lite mer Tranströmer nu? Kanske är jag mer mottaglig nu för hans dikter än vad jag var tidigare? Vackert är det i varje fall.


Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över träden.
(ur dikten Storm från Tranströmers debutsamling "17 dikter")




*) Bilderna är från nätet: 
http://technorati.com/technology/article/breaking-news-steve-jobs-resigns-as/
http://pippoetry.blogspot.com/2008/12/tomas-transtromer.html