Gifted and Talented

Igår var vi för första gången i en Public School här i staden. En lite underlig känsla. Man klev in genom entrédörren. Möttes då av två uniformerade poliser som att vid ett bord innanför dörren. Sedan lotsades vi av ytterligare en uniformerad polis till kafeterian där vi skulle vänta. På vad kanske ni undrar? Jo, det var så att Lill-Skruttan skulle göra ett test. För de s.k "Gifted and Talented" programmen som finns i vissa skolor i staden. Själva matsalen var även den långt ifrån de man är van vid i Sverige. Här är det galler för fönstren som gäller. Så det hela liknar lite ett fängelse tycker jag. Det känns sisådär som förälder att tänka att redan nästa höst ska vår lilla tjej äta sin lunch i en sådan miljö. Men jag vet att det handlar om säkerhet för barnen och personalen i skolan. Dödsskjutingarna i Connecticut nu alldeles innan jul är ju det senaste av de fruktansvärda händelser som gjort att säkerheten i skolorna hela tiden ökar.

Vi har turen att bo i ett bra "School District" och nästa höst kommer Lill-Skruttan att förhoppningsvis få börja i en riktigt bra Public School ett par kvarter bort. Och vi har inte alls funderat så mycket över detta med skolor just på grund av att vi känt till att skolan hon tillhör är  en bra sådan. En av de bättre i staden faktiskt. Enligt statistik och allmänt snack. MEN under hösten har de flesta vi pratat med (både lärare och vänner med barn) ändå sagt att de tycker att hon borde göra det här provet för att se om hon eventuellt skulle kvalificera sig till de här specialprogrammen. De finns i vissa Public School och är därför gratis de också (till skillnad från privata skolor som här i staden kan kosta hur mycket som helst). Bor man i ett dåligt School District är detta nästan den enda förhoppningen att ens barn ska få gå i en bra skola. Men bor man i ett bra skoldistrikt så känns detta mest som någon form av att öka ens valmöjligheter om man vill.

Så vi anmälde Lill-Skruttan och idag var det dags att gå och göra provet. Jag vet att vissa föräldrar verkligen "drillar" sina barn och förbereder dem otroligt noga inför dessa test. Själva har vi inte alls gjort det. M skrev ut det övningstest som fanns på hemsidan och Lill-Skruttan fick göra det igårkväll. Mest för att hon skulle ha fått se ungefär hur hon skulle göra en gång innan själva provet. Men vi har hela tiden tyckt att vi inte velat hålla på en massa med detta innan. Mest för att inte förstora upp det hela för henne. Få henne att känna en massa press eller stress. Eftersom hon är en ganska blyg person kände vi att det var tillräckligt för henne att hon skulle gå iväg till ett annat rum med en främmande person för att göra testet. Det var hon lite orolig över.

Men väl på plats idag gick det så himla bra! I skolmatsalen satt vi tillsammans med kanske ett 15-tal andra familjer. De ropade upp varje barns namn och då fick man komma och visa papper på barnets födelsedatum (birth certificate eller pass) och sedan fick varje barn följa med en lärare för att göra provet. Otroligt egentligen att det fanns en lärare till varje barn. Vi föräldrar väntade i matsalen. Ungefär en knapp timme tog det hela innan vår lilla tjej var tillbaks. Hur själva provet gått har vi ingen som helst aning om, men vi var alla tre glada över att hon tyckt att det hela varit riktigt roligt och spännande (istället för läskigt som hon oroat sig lite över på vägen dit). Hon berättade inte så mycket om provet mer än att det handlat om "patterns, puzzels och att lyssna på beskrivningar och välja rätt bild" Och hon berättade även att "om man inte kunde svaret så fick man gissa!" Och så var hon själaglad över att hon fått välja en sticker (klistermärke) då hon var färdig. Den hade hon stolt satt på bröstet på sin klänning.

Vi firade efteråt med en rejäl gofika på ett ungerskt café. Och nu är det bara att vänta och se hur själva provet gick. Men jag måste säga att jag fortfarande tycker det känns otroligt konstigt att vår lilla tjej redan blivit så stor att hon kommer att börja en riktig skola redan till hösten. Början på allvaret på något vis. Just nu känns det som om jag skulle vilja stanna tiden. Bara lite lite. En stund.