onsdag, januari 16, 2013

Vad händer egentligen?

Ja, det är kanske en bra fråga. Det är ju det här med tiden. Ni vet den där som man gärna skulle vilja ha lite mer av. Men som tyvärr är begränsad till runt 24 timmar per dygn. För alla. Väldigt demokratisk den där. Tiden. Rättvis. Inte fler eller färre timmar för någon. Utan samma. För alla. Tjugofyra.

Sedan helgen har mina tjugofyratimmarspass varit mer eller mindre fulla. Jobb. Pendling. Familj. Mer jobb. Inte så mycket tid eller ork till datorn helt enkelt. Mina arbetsdagar har varit längre än vanligt också eftersom vi ju har vår Paris-kollega här och då ska mycket hinnas med innan hon åker tillbaka till Paris. Så 10-11 timmars arbetsdag plus pendling har gjort att annan tid inte riktigt funnits. Igår gick vi dessutom ut och åt middag ihop. Cheescake Factory. Känns väldigt amerikanskt. Ändå var sällskapet ganska internationellt. En britt, en svensk, en Puerto Rican och en från Trinidad. Hade en väldigt trevlig kväll. Jag, min chef, Pariskollegan samt ytterligare en kollega här på jobbet. Ett tjejgäng blev det. Mycket skratt. God mat. Sedan en fin körning hem eftersom den sena timmen gjorde att det var väldigt lugnt på vägarna. Jag hann dessutom hem innan Lill-Skruttan hade somnat. En liten bonus. Att mötas av en överlycklig liten Skrutta i Lilla-My-Pyjamas. Det är ren skär lycka. Snacka om att man känner sig älskad....

Egentligen skulle vi ju gått ut redan i måndagskväll men det blev framskjutet. Men i måndagsmorse då M lämnade Lill-Skruttan på dagis blev hon otroligt ledsen då han skulle gå. Senare förstod vi att det berodde på att hon tyckte det var jobbigt att jag skulle vara borta sent och kanske inte komma hem förrän hon somnat. Men hennes dagis är så bra och lärarna fantastiska på många vis tycker jag! Lill-Skruttan berättade själv att en av hennes lärare kommit fram och frågat hur det var fatt och då hade Lill-Skruttan berättat om varför hon var ledsen. Hennes lärare hade då frågat ifall hon kanske ville att de tillsammans skulle skriva ett brev till mig där hon kunde säga hur hon kände sig. Det ville Lill-Skruttan och igår morse hittade jag brevet i hallen när jag skulle till jobbet. Så fint!

6 kommentarer:

Sahra sa...

Åh vad fint. Och vilken bra pedagog som snappade upp vad som bekymrade Ella. Kram

Millan sa...

Gulle! Det finns inget battre an nar de sma blir sa dar otroligt glada nar man kommer hem! Inte lika roligt nar de blir ledsna nar man maste ga dock :-(. Later som en himla bra dagisfroken tycker jag!

Ja tiden ja ... hjalp! Jag har lovat mig sjalv att ta det lite lugnare i ar. I slutet av forra aret blev allt bara lite for mycket och jag kande darfor att ja inte riktigt lyckades lugna ner mig nog att vekligen njuta av julen. Maste nog bli battre pa att ta det lugnt och njuta av har och nu lite mer!

Kram!

Desiree sa...

Åh Ella gullunge, så himla fint. Sådant här måste få Mammahjärtat att smälta. En sådan där fin lapp som jag kan tänka mig att man gärna sparar länge länge i många år. Ja ibland skulle man så gärna behöva mer än 24 timmar. Även om det blivit långa dagar så är jag glad att det verkat blivit en riktigt trevlig kväll och att ni är arbetsteam som har kul ihop och trivs ihop. HOppas du kan gå lite tidigare här i slutet på veckan istället.
KRam!

Saltistjejen sa...

Sahra,
ja visst var det fint. Att hon fick dels prata med en av lärarna och sedan att läraren föreslog att hon skulle göra ngt konkret. Som att skriva ett brev. Så himla bra!
Kram!!


Millan,
vännen att man tar på sig alltför mycket tror jag tyvärr är alldeles för vanligt. Bra att du nu är medveten om det och att du tänker på det så du kan försöka att ta det lite lugnare. Även om jag vet att det är svårt.
Och ja det är mysigt att känna sig så välkomnad och saknad, men visst är baksidan av det att det kniper i hjärtat och man kan få riktigt dåligt samvete när man måste iväg eller vara borta någonstans.
Kram!!


Desiree,
ja det var så fint och jag blev glad även om jag också kunde känna ett sting av ledsnad också öve att hon blir så sorgsen då jag är borta lite längre. Men det är säkert naturligt. Och ja man önskar ofta att man hade fler timmar hahaha! Men jag är som sagt otroligt glad för att jag trivs så bra på jobbet. Både med arbetsuppgifterna och med kollegorna.
Hoppas nu att allt går fint för dig dina sista dagar i Sverige innan flytten till Schweiz! :-)
Kramar!!

Annika sa...

Vilken klok och bra lärare!!
Ert dagis är helt outstanding! Det har jag sagt många ggr.
Underbart!
OCH du jobbar och står i, min kära vän!!
Hoppas att du får det lite lugnt till helgen.
Är du ledig på måndag? MLKJR.
HOPPAS det!!
JAG gillar Cheesecake Factory, SNACKA om att de har att välja på där. PLUS att det är gott.
Fast, nej, cheesecakes gillar jag icke, men däremor ALLT annat de har.
MUMS!!!
Kramar till dig!!!!

Saltistjejen sa...

Annika,
ja dagiaset här har varit och är otroligt BRA! Lärarna erfarna, duktiga, kunniga och framförallt de tycker verkligen om sitt arbete! De älskar barnen och de lägger ner så mycket av sig själva i jobbet med barnen.
Jag är inte ledig på måndag. Tydligen har vårt franska företag inte ledigt på MLK. Däremot på president's day senare.
KRAM!