Bubbelbilder

Jodå, vi lever. Och har det bra. Oförskämt bra. I vår lilla bubbla. Visst har vår lilla Drakunge en hel del problem med magen. Precis som Storasyrran hade då hon var i samma ålder. Det grymtas och det stånkas. Det gråts en del och framförallt så kräks det. Stup i ett. Kläder på och kläder av. Ombyte förnöjer heter det ju och jo, varje dag och natt sker x antal klädbyten. Nyfödingar kan ju ha problem med magen. Och när det gäller preemies så är det nästan alltid så eftersom deras mag- och tarmkanal ännu inte är riktigt utvecklad. Drakungen skulle ju faktiskt, trots sina snart 6 veckor här ute i den riktiga världen, egentligen varit kvar i min mage i 2 veckor till. Utan att ha behövt äta själv. Men nu ska ju maten både in ut och igenom den här lilla kroppen. Så det gnisslas, det stånkas och det grymtas på. Men trots detta och trots att man efter vissa nätter kan känna sig så in i norden trött, så njuter vi ändå. Alla tre. Jag, M och Storasyster.

Som ni märkt har jag inte uppdaterat bloggen heller på 10 dagar eller så. Just för att det inte funnits vare sig tid, ork eller lust. Men här är nu ändå en Bildbomb från våra senaste två veckor. För ja, igår var det ju exakt två veckor sedan Lillebror fick komma hem från sjukhuset. Två veckor som känns som ett helt nytt liv. Så välkomna in i vår Bubbla.

De allra första dagarna hemma

Hänger med pappa

Puss!

Mys

Lillebror & Lipton

Badkille

TV-soffan

På mammas arm

Fem små små tår

En del utflykter har vi också hunnit med. Här är från förra lördagen i Central Park.

Här blev det flaskmatning. Men nu i veckan när vi var i Parken testade jag även att amma ute och det gick himla bra det också vilket känns skönt.

Och ja, detta är från förra söndagen. 

Också i Central Park.

Och så förstås världen finaste, goaste och käraste Storasyster

Hålla handen

Storasyster hjälper till med maten

Just Storasysters reaktion har varit helt fantastisk! Hon ÄLSKAR verkligen sin lillebror redan. Och det är så otroligt fint att se henne med honom. Det har hittills faktiskt enbart varit kärlek. Ingen avundsjuka. Inga utbrott. Inga tårar. Ingen ilska. Utan enbart värme, omtanke, gos och Kärlek. Ja, helt fantastiskt att se måste jag säga. Härom dagen frågade jag hur hon tyckte det kändes nu då Lillebror varit hos oss ett tag. "Vad kändes bra och vad kändes jobbigt?". Hennes egna ord, som kom helt spontant var "Inget känns jobbigt. Allt känns bara bra med Lillebror. Jag älskar honom!" Och visst värmer det. Enormt. Min stora fina dotter. Och jag känner både stolthet, kärlek, tacksamhet och lycka.