Lilla och lilla förresten. Han är minsann inte särskilt liten längre. Rediga kinder. Benen har fått hull. Och de senaste dygnen verkar han dessutom ha gett sig den på att han ska växa ännu fortare. För han äter i stort sett konstant. Faktum är att jag nästan börjar känna mig smått desperat. Jag räcker inte till. Mjölken som jag fram tills nu haft i överflöd känns nu i minsta laget. Inte så att volymen minskat men efterfrågan har ju ökat explosionsartat vilket gör att raketbränslet inte riktigt finns i samma mängd som efterfrågan.
Varannan timme flaskmatning med utpumpad mjölk. Av dessa är 3x120 ml "fortified" dvs vi har tillsatt lite mjölkersättning allt enligt sjukhusets instruktioner. Man gör tydligen så att man "toppar upp" med lite förstärkt bröstmjölk till bebisar som är under 37 veckor då de sänds hem. Detta om de helammas. Det här är för att garantera att de får i sig tillräckligt med kalorier. Att vi dessutom flaskmatar Lillebror fler gånger per dygn än de är tre beror på att han inte äter tillräckligt (lika effektivt) då jag ammar honom. Oftast äter han bra de första minuterna men sedan somnar han nästan alltid eller ligger bara och myser vid bröstet. Det kan såklart vara jättemysigt men med tanke på att vi vill vara säkra på att han får i sig den näring han behöver flaskmatar vi alltså ibland och eventuellt ammar jag lite efter flaskan också. Om jag enbart skulle amma och inte pumpa och ge honom flaska skulle jag alltså få sitta med honom vid bröstet i stort sett hela tiden för att han skulle få i sig den mängd han behöver. Och det varken orkar, kan eller vill jag göra.
Mellan flaskmatningarna igår ammade jag eftersom han återigen var hungrig. Man behöver inte vara så jätteduktig på matte för att kunna räkna ut att varannan timme flaska och varannan amning innebär att han vill äta en gång i timmen. Alltså åts det i stort sett varje timme!!!!! Lägg sedan till att jag även mellan amning och flaskmatning pumpade mjölk samt att Lillebror ju kräks i tid och otid. Så det byttes en del kläder och torkades uppkräkt mjölk också.
Jag var rätt slut kan jag erkänna. Stal mig till sömn mellan de matningar jag kunde. Någon timme hit och en annan dit. Inte förrän vid halv tolvtiden på dagen var jag något sånär okej. Men de här täta matningarna fortsatte som sagt resten av dagen. Igårkväll fasade jag lite inför ytterligare en sådan natt. Jag och M pratade om den här galna ätfrekvensen. Att äta varje timme i nästan ett dygns tid. Lillebror måste helt klart vara inne i någon enorm tillväxtfas just nu. Som tur var fick jag en riktigt bra natt med tre timmars sömn i stöten. Så jag kände mig rätt utsövd i morse. Så skönt! Har vi tur så lugnar han ner sig lite även under dagen.
Men nu ska jag sluta gnälla. Självklart är det jobbigt med sådana här perioder. Men jag vet ju att det handlar om just detta. PERIODER. De är alltså övergående. Och igår pendlade jag mellan att vilja både gråta och skratta åt det hela. Det positiva med det här ätandet är ju ändå att vår lilla Drakunge inte längre är en liten spinkis med spretiga små ben utan numera har fått tyngd i kroppen och runda goa kinder att gosa med. Och tanken på att han i den här storleken egentligen fortfarande skulle varit i min mage är nästan lika svindlande och omöjlig att förstå som känslan av litenhet då han kom. Ni kan ju själva se hur mycket som hänt på ungefär två månader.
Ungefär en vecka gammal. Fortfarande i kuvös, med andningsstöd i sin lilla draknos och med små spinkiga ben
Tre veckor senare. Sista dagen på NICU. Kinderna har börjat få lite form men han är långt ifrån en knubbig liten bebis.
En av de första dagarna hemma. Så liten.
Ytterligare någon vecka senare
Två veckor efter hemkomst i Storasysters knä
Och så nu. En liten rund knubbis!
Inlägg
8 kommentarer:
Växer så det knakar!!!
Underbart! Han blir en liten knubbis till slut, den bästa tiden! Och JA, det ÄR jobbigt att amma och det är OKEJ att "klaga" lite också :) Man är ingen supermänniska! Och han har ju mycket att ta igen så att säga eftersom han egentligen skulle befunnit sig i din mage fram tills nu och få massa näring genom dig :) H hade också en sån där fas runt 2-3 månader då det kändes som att jag inte hade tillräckligt alls, sedan kom det igång ordentligt. Jag har också läst att ny forskning visar att en kossas mjölk är annorlunda beroende på om de får en manlig eller kvnnlig avkomma och att man nu eventuellt tror att det kan gälla för människor också :) När jag fick N hade jag massor med mjölk hela tiden och så snart jag inte ammade på ett par timmar spände brösten som sjutton. Nu upplever jag att mjölkmängden är mindre, men att mjölken är fetare. Och jag har inte de där spänningarna alls i brösten. Jätteskumt :) Han är så söt er lilla drakunge! Helt fantastiskt vacker! Ett mirakel! Vad skönt att E verkligen tagit sig till den lille. Härligt att se sån kärlek! Kram till er vännen!
Åh, han är så fin. Så fin, Anna!!! Han har så mycket hår också, gullisen.
Och ja, du milde han förändrats och växt. Ja, det där första året är ju helt otroligt hur mycket de förändras och växer.
Puh, ja jag förstår att det sliter på med den intensiva ätandet. Som du säger, det låter som han är inne i en rejäl tillväxtfas. Det är ju så sant, allting går i perioder och det gäller att påminna sig om det när man inte vet om man ska skratta eller gråta av trötthet t.ex. Skönt att du fick en bra natt med mer sammanhängande sömn. Jag vet precis vad du menar, men det är lustigt hur man omvärderar definitionen av att vara utvilad.... Men att känna sig utsövd efter tre timmars sammanhängande sömn är ju sant, det är ju inget direkt man skulle definiera som tillräckligt för att vara utvilad annars men med bebis så förändras definitionerna :)
Känns det förresten inte bra att vara hemma just nu, inte ha stressen gå tillbaka till jobbet. För om du jobbat kvar så hade du väl just nu behövt gå tillbaka?
Fortsätt sno åt dig mini tupplurar när du kan. KRAMAR!!!
Åh vilken fin kille! Det där när de äter som tokar: han försöker öka din mjölkproduktion. Det är helt ok att känna att det inte räcker, det kommer att räcka. Men kompenera inte för mycket med flaska är mitt råd. Det är naturligt när det har växtryck och din kropp måste hänga med, därav tokamningen.
Har du stressigt just nu? Se till att vila, äta och ... Amma :)
Äkram från mamman med många barn :)
/mrskidman
Fantastiskt! Och tänk att det finns en sådan kraft i själva livet, det är fint.
Jag tror som Mrskidman ovan att mjölken finns där, man bara inte tror det när de äter så intensivt. Nu mot slutet av min amning av Harald (ammade sista gången när han var 13,5 mån) så fattade jag inte att det ens fanns någon mjölk för mina bröst var så små och kändes helt tomma. Men så ammada han och det var som de direktproducerade eller något! Men då ammade jag bara en gång om dagen, om ens det. Annat var det i början, då ammade jag nog en bra stund varje timme, så på ett sätt ammade man ju jämt. Jag tror många underskattar detta att de första månaderna är amning nästan all vaken tid, och inte kanske var tredje, fjärde timme. Med Harald tyckte jag inte att det var så jobbigt men med Isolde minns jag att jag verkligen kände mig fast i den där soffan. Men andra gången har man ju gjort det förr så då är man liksom van.
Med hans kinder känns det nog som ni kan sluta med ersättningen. Har den verkligen så många fler kalorier än bröstmjölk? Det tror jag beror från kvinna till kvinna. Jag antar också att bebisar som äter från flaska också blir vana vid att det flödar på medan från bröstet får man suga hårdare. Tycker du förresten det är skillnad på kräkandet när du gett flaska eller ammat? För det blir väl mer luft från flaskan eller har ni en särskild flaska?
Kram!
Grattis på andra födelsedagen då och oj nu så ser jag på sista bilden en söt pytteliten lagombäbis med ddubbelhaka minsann:) SÅ söt.Stolt söt storasyster.
Stackars dig så lite sömn. Det sliter plus amningen och nybliven förälder. TÄNK så skönt du ska sova när lilleman sover längre. Snart så.
Min son sov inte en hela natt på tre år och det var för att han hade problem med öronen utöver att han ammades. Minns än idag då när han sov hela natten till halvtio. Jag rusade upp..!Panik men så HIMLA skönt. Äntligen sova. Ingen som hjälpte mig och lät mig sova. Ja som var "barnvakt" på natten menar jag.
Kram
/Susanne
Ja, Oj vad han har växt! Sötnosen!
Skicka en kommentar