tisdag, november 25, 2014

En vecka

Ja, nu är det endast en vecka kvar. Nästa tisdag såhär dags har flyttlasset gått. Och morgonen därpå flyger M med katterna. Det är helt galet. Surrealistiskt. En sådan där Jag-kan-verkligen-bara-inte-förstå-det-känsla. Så vi packar alltså. Packar packar packar. Sorterar och packar. Packar. Packar.

Men ikväll fick vi ett väldigt trevligt avbrott. M´s labb hade nämligen en avskedsmiddag för honom. Storasyster fick ha en låååång playdate med en av sina bästa vänner och vi tog sedan med Lillebror till restaurangen i Williamsburg där avskedsmiddagen skulle vara. Väl framme möttes vi av M´s kollegor, de flesta iklädda tröjor som det stod "Mats" på.

Middagen var väldigt god och Lillebror gjorde sådan succé att jag kunde äta både varmrätt och efterrätt medan han glad gled runt mellan olika famnar. En av M´s kollegor sa till och med att han ville "klona Lillebror så att han säkert skulle få en sådan cool och mysig unge". M var väldigt nöjd med kvällen. De få tal som hölls var av hans två svenska kollegor. De hölls på svenska, men endast på grund av att M´s chef uttryckligen ville det. Självklart översattes dem. Av desamma. Och ja, även M´s tacktal hölls på svenska av samma skäl. Lite roligt.

Briskettown var namnet på restaurangen

M med sin chef

Lillebror var också uppklädd kvällen till ära. Tack Sisutaina!!

Allmänt mingel


Och som sagt, Lillebror trivdes väldigt bra i allas sällskap - en mingelbebis minsann

Middag



Efter middagen åkte jag och Lillebror hem för att hämta Storasyster. M fortsatte ut tillsammans med flera av sina kollegor. Sista kvällen med gänget. Lite vemodigt såklart. Så som avsked alltid är. Men ändå en kväll som gick i glädjens tecken. Så som det ju ska vara. Avslut och Nystart.

10 kommentarer:

Mrs Clapper sa...

Vad mysigt! Härligt att kollegorna gjort en så fin kväll, sånt bär man med sig länge.

eastcoastmom sa...

Trevlig kväll, och mingelbebis, toppen!

Sahra sa...

Gud vilken fin gest. Med tröjorna. Med talen. Vilket fint avsked.
Du är ju toksnygg för övrigt. Inte ett spår av flyttstress och bebis och tvåbarnssyndrom. Kram

Annika sa...

Ja, vad jag gillar det där med tröjorna. Vilken underbar gest!!
OCH alla tal. Så härligt att kvällen blev så lyckad och fin.
OCH snart drar ni. SÅ konstigt.
Kramar!!!

Anonym sa...

Åh låter ju superfint med allt, tröjorna, talen och engagemanget!! Och håller med, du är superfin! Lycka till nu!!

MrsK

Desiree sa...

Vad fint anordnat av M:s kollegor. Vilken underbar kväll ni fick. De där tröjorna var ju kul. Förstår att det känns vemodigt också för M att lämna. Han har ju jobbat på detta labbet i många år och lärt känna alla väldigt väl och de honom.
Det är verkligen sista slutspurten nu. Kan tänka mig att dagarna går alldeles för snabbt just nu. Mycket man vill hinna med förutom att bara packa och fixa det praktiska. Man vill gärna hinna träffa alla en sista gång och besöka sina smultronställen en sista gång.
Stor kram till dig.

Charlie sa ... sa...

Såg tröjorna på FB...så coola och omtänksamt! Härligt gäng och all uppskattning! Underbart att få känna allt tycka om. Förstår att det inte är lätt att lämna.

Oj, bara en vecka kvar. Känns jättekonstigt och såklart ledsamt att vi inte setts mer.

Tänker på er!

KRAM

FREEDOMtravel sa...

Spännande! Det kommer säkert bli jättebra! Vi befinner oss också i packandets och uppbrottets tid: imorgon lämnar vi vår husbåt för att bila i Europa i ett år :)

Mallis in real life sa...

Visst känns det lite overkligt att flytta. Ni flyttar dessutom så långt. Väldigt stor omställning kan jag tro. Vi flyttar som sagt bara trehundra meter och allt går jättebra. Får våra nycklar idag. =)

Lycka till med allting nu. Kram

Emma sa...

åh jag vet så väl vad ni går igenom. Glädjen, tacksamheten, sorgen, oron, spänningen, äventyrslusten, trygghetssuktan...vi vet vad vi lämnar men inte vad vi får. Visst hade vi gjort det där tidigare men inte som en familj med barn. Samtidigt: visst vet vi innerst inne att det är rätt för oss just nu och just så här. Sorg och osäkert lyckorus i ett. Det vackra i allt är hur det där konceptet "familj" aldrig är så tydlig som när man bryter upp och startar om på nytt tillsammans. Det är vi i den stora vida världen. Tillsammans. Och så vet vi ju att Sverige är kvar på samma plats som alltid. NYC också. Följer er med glädje! Hoppas veckorna utan M och katterna ska bli fina för dig och barnen! Snart är ni där i ett nya - rymliga och soliga - hem! Kram