Hur gick det för Olgakatt?

Den frågan fick jag i en kommentar i ett inlägg nedan. Självklart gäller frågan de två dagar då Olgakatt ensam tog hand om både Storasyster och Lillebror medan jag och M var och letade bostad i San Diego. Och nej, jag har inte nämnt det tror jag. Men det är endast för att det gick strålande! Enligt alla inblandade. Olgakatt själv tyckte att de här dagarna när hon ensam fick rå om Storasyster och Lillebror var riktigt speciella.  Härliga. Mysiga. Roliga. Storasyster tyckte att det gått jättebra och att de gjort mycket kul tillsammans. Hon var även mäkta stolt över att det gått så bra att somna (och sova) trots att både mamma och pappa var borta.

Olgakatt ger Lillebror hans kvällsgröt

Enligt Olgakatt själv var den enda gången hon fick hjärtat i halsgropen när hon en av kvällarna upptäckte att ena katten var borta. Han fanns bara inte att finna i vare sig vardagsrummet eller köket. Hon letade och lockade. Men borta var han.

Då fick vi ett desperat sms från Olgakatt som frågade om vi kunde tipsa henne om några bra "gömställen" där Tazo brukade kunna ligga på kvällarna. Kalifornien ligger ju tre timmar efter New York så vi befann oss då i vår hyrbil på väg till en restaurang för att äta middag. Vår lägenhet är ju inte särskilt stor så det finns ju inte alltför många ställen ens för en katt att gömma sig. Hon var rädd att han sprungit ut och tagit hissen någonstans. Jo, för det har hänt förr...

Men redan efter att vi skickat det första svaret på eventuella krypin så visade det sig att hon hittat honom. Ljudlöst hade han smugit in i sovrummet när hon nattade barnen och sedan hade han helt sonika lagt sig att sova i sin kattsäng högt upp på ena byrån. Lilla kissen. Här kan ni läsa vad Olgakatt själv skrivit om de här dagarna med barnen och katterna.