torsdag, januari 22, 2015

En månad


Till att börja med vill jag TACKA er alla som hört av er till mig efter förra inlägget. Era kommentarer och email har gjort mig väldigt glad. Att ni är många som varit med om liknande situationer. Som har egna erfarenheter att dela med er av. Det känns så fint. Självklart vet jag att det tar tid med sådana här omställningar i livet. Och visst är det så att en del av mig sörjer det jag lämnat i NYC. Både staden i sig. Men kanske framförallt människorna. Vännerna. Att vara en helt självklart och naturlig del i sitt eget sammanhang på något vis. Att kunna bara vara. Att veta vem man kan kontakta och fråga om vad. Och veta att man har folk omkring sig som både kan och vill hjälpa med i stort sett vad som helst. Och att bara springa på varandra på väg till eller från skolan, affären, lekparken... Prata en stund. Inga stora saker men det är så otroligt värdefullt. Och DET saknar jag här.

Idag är det exakt en månad sedan vi lämnade NYC och tog flyget hit. En månad. På något underligt vis känns tiden återigen sådär dubbel. Å ena sidan känns det som om vi bott här väldigt mycket längre än en månad. New York City-livet känns ganska långt bort. Både i tid och i rum. Å andra sidan känns det som om vi nyss kom hit. Det är så mycket som fortfarande liksom "hänger i luften". Saker vi inte hunnit med att fixa.

Och ja, än så länge går det även rätt långsamt på nätverksfronten. Jag tycker det är galet mycket svårare här än hur jag upplevde det i New York. Beroende på flera faktorer såklart. Dels jobbade både jag och M på universitet när vi kom som gröna svenskar till New York. Och det är helt klart enklare att träffa nytt folk i en sådan miljö. Dels så finns det så otroligt många fler naturliga "mötesplatser" i vår förra hemstad. Här sätter sig alla i sin egen bil och kör dit de ska. Man träffas inte "på väg någonstans". Inga bussar, inga tåg. Inga tunnelbanor. Man promenerar inte till affären. Oftast inte heller till lekparken. Man springer inte på folk i hissen eller lobbyn. Så nej, jag tycker det är lite svårt.

Dessutom har Storasysters klass inga klassföräldrar och man verkar inte alls ha någon klasslista med kontaktinformation så som vi hade i hennes förra skola. Så det har inte varit helt enkelt att få kontakt med andra föräldrar heller. Förra veckan introducerade dock hennes lärare mig och en annan mamma när båda var i skolan för att hämta på eftermiddagen. Våra tjejer verkar ha kul ihop i klassen och igårkväll var vi ute och åt middag på Chipotle tillsammans. Det var egentligen ett fundraising event för skolan där 50% av intäkterna för middagsgäster som åt mellan 17-21 går till skolan. Jag och den här andra mamman hade lite sms-kontakt under eftermiddagen och hon kom sedan med sina två barn vilket var himla trevligt eftersom vi fick lite tid att prata då. Vi kommer helt klart att ses igen och även fixa lite playdates för tjejerna. Det känns positivt. Så jag peppar mig själv med att jag helt enkelt "bara" får fortsätta så här. Heja heja!

Nu måste jag sluta för det är kort dag i skolan idag. Varje torsdag slutar de redan kl 12 så nu måste jag och Lillebror iväg för att hämta.

8 kommentarer:

eastcoastmom sa...

Det är ju så att man oftast träffar andra föräldrar via barnens aktiviteter. Ni får kolla vad det finns runt omkring er. Och det tar lite tid att hitta nya vänner, en månad är ju inte så mycket!

My kids' Mom sa...

Hej,

Jag har läst din blogg i flera år och ser nu precis att ni flyttat till San Diego! Var i San Diego bor ni?

Jag bor på Coronado. Hoppas att du trivs bättre snart. Kalifornien är sååå annorlunda an östkusten, där vi också bott tidigare.

Mvh,

Anneli

Anne sa...

Definitivt, vänner och nätverk man saknar och det där självklara att ha en naturlig plats. Det är krävande, tar mycket energi och kraft att "ragga" nya vänner. Man vet ju att man måste vara öppen, på och aktiv för att något ska ske (ingen som kommer och ringer på dörren direkt) och beroende på var man bor, lever (inte jobbar t.ex.) så kan de där naturliga kontaktplatserna vara färre. Jag kommer tillbaka till det här med att det verkligen är psykiskt uttröttande att försöka hitta nya vänner, för i början handlar det ju om att först försöka hitta möten som kan leda till nåt mer, springa på folk helt enkelt. Sen när man kanske har nåt spirande på gång och börjat träffas så handlar det om att bygga upp nåt, en fas då man kanske inte helt känner man kan slappna av heller, det kan vara ganska uttröttande (tycker jag då) med nya människor innan man blivit så van med varann att det inte är stor grej att t.ex. komma över och hälsa på varann, när man helt enkelt känner varann inträder ju den där lugna känslan i en vänskap som gör det är så enkelt umgås.
Kämpa på du och en månad är verkligen inte lång tid i de här sammanhangen. Även om det inte finns klassföräldrar på det sättet du är van vid så tror jag det ändå framvöver via skolan kommer att kunna öppna upp mer kontakter.
En sak kan leda till en annan, lite snöbollseffekt att får du bra kontakt med en tjej, så kan du via henne sedan få mer kompisar på köpet så att säga.
Även om vi inte flyttat men pga diverse olika anledningar har mitt sociala liv ändrats en del och jag har "tvingats" att igen börja lite på nytt. Jag kollade nyss upp moms club och har fått in foten lite där, det verkar oerhört lovande så även om jag inte har mycket erfarenhet än vågar jag rekommendera dem. De finns överallt, så en lokal sk chapter finns nog nära dig. Ett tips... De passar framför allt kvinnor som inte jobbar, så i den fasen du är i nu tror jag att de skulle kunna vara en väg in också.
förresten, apropå jobb. Hur tänker du längre fram där? Jag har förstått på dig tidigare att en egen yrkesidentitet är viktigt för dig, så jag kan tänka mig att du framöver är intresserad av att söka jobb?
Bra jobbat med allting Saltis, du gör det så bra. Du är så social och framåt, vips så kommer du att ha byggt upp ett stort nätverk igen!

Annablom sa...

Hej :-)

Finns det en MOMS club där du bor? Googla det! (Moms Offering Moms Support). Det var räddningen för mig när vi flyttade till Texas, där man ju inte direkt heller springer på folk på gatan. Play dates, craft nights, museum trips, coffee mornings, moms' night out... Kan rekommenderas!
Hälsningar Anna
Ps jag är i en liknande rotlös situation. Vad är hemma, efter ett liv med Sverige - England - Danmark - USA och nu Danmark igen??

Annika sa...

Visst, jag förstår ju att det är saknaden efter gamla, goda vänner som är svår.
OCH att det är en HELT ny livsstil för er, och därtill ett helt nytt klimat.
ALLT nytt.
Att ragga vänner på ny ort är inte lätt, jag förstår det. Men skolan brukar vara en bra inkörsport då man ska skapa nya kontakter. Hoppas det kan bli så i ditt fall också. MOMs Club har jag också hört talas om, verkar bra. När K var liten fanns Gymboree-klasser, och där träffade jag folk. Men de kanske inte finns längre? Så kan det mkt väl vara.
Give it time, love. En månad är ingenting in the grand scheme. Ni är praktiskt taget nyanlända. Allt SKA bli bättre.
Jag brukade åka till lekparker också då K var liten, eller bara sätta mig i parken här i området. Träffade lite folk på den vägen också.
Det är väldigt intressant att läsa om dina reflektioner.
Önskar er en fin och trevlig helg.
Kramar från mig!

Desiree sa...

Jag menade inte att låta hård på något sätt i förra inlägget nedan. Det är tufft att börja om helt på nytt på ett nytt ställe. Det tar tid, betydligt mer tid än vad man tror. Man har ju inga garantier heller för hur pass bra man kommer att trivas. Jag hoppas att ni kommer att trivas fint om ett tag och även få vänner och bra nätverk. Glad att du träffat denna mamma som du kan prata lite med och ses då och då. En början till något. Det är nästan lite av ett heltidsjobb att engagera sig och jobba på att bygga upp ett nytt nätverk. Vet ej om det finns någon SWEA förening som är trevlig i din närhet. Verkar väldigt olika när det gäller SWEA att vissa är mest gammla tanter och andra är mer yngre folk där man kan göra lite roliga aktiviteter och träffa vänner. Vet ej vad du har för planer om du på sikt vill jobba lite igen. Kanske finns något helt annat jobb också där du inte behöver jobba heltid? Kanske gå med i någon aktivitet eller PTA i skolan och få gå på möten och träffa andra föräldrar på det sättet? Ingen aning kastar ut lite idéer bara. Tillåt dig själv som sagt att sakna och sörja för det måste man. Goda vänner växer inte på träd och det är självklart att det blir ett stort tomrum när man flyttat från dessa.
Stor kram!

Desiree sa...

Ett annat tips är att kolla meetup.com för folk där man kan träffas. Det finns sådana föreningar över hela världen och de har massor med olika aktiviteter. Kika in där och se vad du finner.

Anne sa...

Just det, jättebra tips Desiree kommer med. Meetup är bra. Hittar man inget själv kan man ju t.om. starta en egen grupp (aldrig vågat själv men det är ju en möjlighet också).