- Ella har fått en dagisplats!!!!!
Vi ställde ju oss i kö för dagis redan i januari när vi kom tillbaks från Sverige efter jul- och nyårssemestern. Tidigt tyckte vi. Men enligt standarden här var vi sena. Här kan man tydligen ställa sig i kö redan innan man blivit gravid, vilket jag tycker är en väldigt konstig regel. Eftersom vi var såpass "sena" så hade vi inga förhoppningar om att få någon plats förrän om tidigast ett år från det att vi ställt oss i kö. Och vi var helt inställda på att det kunde bli dryga 1,5 år också eller till och med 2.
Dagiset drivs av Rockefeller University vilket är det forskningsinstitut där M arbetar. Det är därför ett mycket eftertraktat dagis. Dels eftersom det ligger på Campusområdet vilket gör att de som arbetar på Rockefeller och har barn självklart gärna vill ha sina barn där då det är väldigt bekvämt att ha dagiset "på" jobbet. Dels är det inte så många barn totalt, och framförallt så är det inte särskilt många barn per personal. Detta tillsammans med den (obs! för Manhattan) mycket låga kostnaden gör dagiset väldigt populärt. Självklart är det även dessa faktorer som bidrar till att det är långa köer och väntetider för att kunna få en plats på detta dagis. Dessutom har de endast "allmän intagning" en gång per år. I början på september.Minimiåldern för att ett barn ska få börja på dagiset är 3 månader. Detta gissar jag skulle anses som horribelt tidigt i de flesta svenskars ögon, där jag vet att vissa föräldrar inte vill att deras barn ska börja dagis förrän de är 1,5-2 år gamla. Tidigast. Här i USA är det dock vanligt att åldern är mycket lägre eftersom man egentligen inte har mer berättigad föräldraledighet (läs mammalediget) än 6 veckor (8 om man har förlösts med kejsarsnitt).
Eftersom Ellas beräknade förlossningsdatum var i slutet på juli hade vi självklart inga som helst tankar på att hon skulle kunna börja på dagis förrän till september nästa år. Eventuellt något tidigare ifall flera av de barn som redan går på dagsiet skulle sluta (t ex pga av flytt) så att alla före oss i kön, och så småningom även vi, skulle få plats. Men detta kändes inte särskilt troligt alls. Så vi var helt inställda på att anlita en Nanny för det första året. Detta är otroligt vanligt här. Vi hade redan fått en hel del namn på kvinnor som arbetar som Nannys och som skulle "bli lediga" till hösten. Referenserna var dels arbetskamrater till M, dels olika email-utskick från andra som jobbar på Rockefeller.
Hela denna Nanny-business kändes jobbig tyckte vi. En av orsakerna var självklart att vi inte alls är vana vid konceptet "Nannys", och det kändes på grund av detta lite som att beträda okänd mark. Att ha en "anställningsintervju" med en helt främmande person som sedan ska ha fullt ansvar för ens barn dagtid. Läskigt! ett ansvar som ligger på oss, men som på något sätt sedan hamnar hos någon annan. Det är ju dessutom så mycket som ska stämma. Självklara grundläggande faktorer är såklart Tillit, Erfarenhet, Kunskap och Känsla. Men även om man hittar en person med gedigen erfarenhet av att ha hand om barn. Med goda referenser och som man rent erfarenhetsmässigt känner att man kan lita på så ska ju även andra saker stämma. Sådana triviala saker som Personkemi. Att man känner att man kan kommunicera med varandra. Lyhördhet. Från bådas sida. Att man kan prata med varandra. Och lyssna.
Vi hade dessutom planerat att dela Nanny med en annan familj som ska få barn nu i början av augusti, men hade fått en hel del varningar från andra vi känner om just detta att "dela Nanny". Detta kan tydligen vålla en hel del problem eftersom många har helt olika syn på hur en Nanny ska sköta och ta hand om deras barn. Men trots alla dessa varningar tyckte vi att det skulle vara värt att iallafall testa. Främsta orsaken var självklart kostnaden. Barnomsorg i detta landet är verkligen inte billigt! När vi frågade runt för att ta reda på vad man betalar en Nanny här så svarade de flesta att de gav ca 600-700 dollar per vecka till sina Nannys. Detta skulle alltså motvara ca 2400-2800 dollar per månad. Om vi ensamma skulle betalat en Nanny på heltid till Ella skulle detta alltså inneburit en månadskostnad som vore mer än min eller M's månadslön. För båda tjänar vi precis över 2000 dollar var per månad. Okej, nu är vi verkligen inte några höginkomsttagare precis, men ändå. Samt att dessa Nannylöner är "Manhattan-standard" så det skulle med andra ord vara billigare om vi bott någon annanstans. Men nu gör vi ju inte det. Som svensk tycker man självklart att detta system är oerhört konstigt. Man skulle med andra ord tjäna pengar på om en av oss stannade hemma med Ella istället för att ha en Nanny. Eller, för att säga det med andra ord skulle vi "gå back" ett par hundra dollar per månad om vi hade en Nanny på heltid. Man skulle alltså få betala för att få jobba. Helt bakvänt. Självklart var detta en faktor som vägde in när vi planerade att "dela Nanny", eftersom detta skulle ha minskar månadskostnaden med ungefär hälften.Alla dessa funderingar har fladdrat runt i våra huvuden. Ännu mer den senaste tiden eftersom det började bli hög tid att kontakta de Nannys vi fått namn och telefonnummer till, för ett första samtal, sedan en första intervju. Samt även ett möte med den familj vi tänkt dela Nanny med för att gå igenom och komma överens om "villkor och regler" som vi alla tyckte kändes okej. En helt ny värld. Arbetsgivare. Samarbetspartner. Förälder med allt vad det innebär av känslor, nojighet och annat. Allt i ett. Jobbigt jobbigt.
Så detta samtal var verkligen som en skänk från jag vet inte var!
M berättade att dagisföreståndaren ringt hans mobil och helt enkelt berättat att Ella skulle få en plats redan nu i september. När M undrade hur i hela fridens namn detta kunnat ske sa hon att alla andra som var före oss i kön inte hade fött sina barn än och därför skulle de ju inte klara 3-månadersgränsen till september. Ella däremot som föddes 4 juni kommer vara 3 månader ganska exakt när dagis öppnar i början av september. Eftersom de hade plats för åtminstone en "infant" på "spädbarnsavdelningen" så var nu en av dessa platser vikta till vår lilla Skrutta!!
Haha, där ser man! Jag tycker det bevisar att detta med att ställa sig i kö innan man ens är gravid är en helt sjuk sak! Även att stålla sig i kö innan barnet är fött. Ellas tidiga ankomst bevisar ju bara att sådana här saker inte går att planera eller boka in. Och utan barn - ingen dagisplats oavsett hur länge man köat....
Den här nyheten har nästan inte sjunkit in än. Vi har inte riktigt kunnat smälta den. Eftersom det var en sådan fantastisk nyhet. Och timingen kunde inte ha blivit bättre heller eftersom jag börjar jobba i början av september efter 3 månaders mammaledighet. M kommer därmed att ta ledigt en del då och sköta inskolningen på dagis, vilket känns perfekt. Han får ju ändå en del pappaledighet under dessa 3 månader i och med att jag åker till jobbet lite då och då. Så minst någon dag i veckan får han och Ella rå om varandra ensamma. Visst, det är inte i närheten av svensk pappaledighetsstandard, men så lever vi inte i Sverige heller.
Jag som varit lite "orolig" över detta med Nanny tycker det känns underbart att veta att Ella nu kommer att få vara på dagis! På dagis är personalen utbildad och det finns flera anställda så kommer man inte 100% överens med en av dem kan man alltid prata med någon annan. Man kan självklart fundera över detta med hennes låga ålder, men efter det första informationsmötet vi var på så känner jag mig väldigt lugn. Jag gillade verkligen dagiset och deras inställning och pedagogik. Dessutom så förstod jag att just "infants" tas om han speciellt. De är inte många per "rum" och om jag förstod det rätt så kommer Ella att ha en huvudansvarig barnskötare där. Vi ska på ett mer detaljerat möte nästa vecka. Då får vi veta mer. Men än så länge känns detta verkligen helt fantastiskt!
Ytterligare grädde på moset är att dagiskostnaden inte är lika dyr som en Nanny. Jämfört med Sverige är det en mycket hög månadskostnad, men med Manhattanmått mätt är Rockefeller's dagis billigt. En infant kostar mer eftersom det är fler personal/barn. Jag tror att vi kommer betala ca 900 dollar per månad. Sedan när barnen blir större (toddler) så går priset ner något eftersom de då flyttas till annan avdelning där det är lite fler barn per personal. På det tidigare informationsmötet tror jag de sa att det normalt var ca en personal/ 3-4 barn. Då tror jag priset är ca 600-700 dollar per månad. Vilket är vad en en Nanny skulle kostat (fulltid) per vecka!
Normala dagispriser på Manhattan ligger annars för toddlers runt 1000-2000 dollar per månad! Så ja, vi är lyckligt lottade som har ett dagis som verkar vara väldigt bra med hög kvalitet, 5 minuters gångväg från hemmet samt 2 minuter från M's jobb. Och som dessutom kostar ca en fjärdedel av vad ett normalt dagis skulle göra här.
Så Ella,
mamma tackar!!!!
Du är en tjej som verkar ha sinne för det där med Timing!
Att du var så ivrig att komma ut och därför anlände redan i början av juni kunde inte blivit bättre. Det medförde iallafall två otroligt bra saker jämfört med om du stannat kvar till Due date:
- Jag slapp gå höggravid i denna oerhörda värme och fuktiga luft som varit de senaste veckorna.
- Du kom precis i tid för att springa om alla som var före oss i kön till dagis, och därmed säkra din egen plats redan nu i höst!
Skönt när vissa saker i livet är "stolpe in".
Inlägg
