Avsked

Så var den här då. Oundviklig. Dagen då våra kära vänner skulle påbörja sin resa tillbaka hem. Till sina älskade och efterlängtade barn, sitt hem, sin vardag. De kände en tudelad känsla inför avskedet. Sådär som även jag ofta gör när jag varit borta och ska återvända hem. Man längtar hem. Samtidigt är det inte helt lätt att säga hejdå. Lämna platsen, personerna, upplevelsen eller vad det nu är man har varit med om. Allt man uppskattat och alla man tycker om. Ändå drar alltid "komma-hem-känslan" starkt. Så jag förstår dem. Särskilt som de varit här en vecka utan barnen. Som Holmskan så klokt uttryckte sig "Lika skönt som jag tyckte det var i början då vi kom utan barn, lika mycket längtar jag efter dem nu." Jag förstod exakt hur hon menade.

Vid 11-tiden kom de hem till oss för en sista fika för denna gången. 

Munkar från Dunkin hade de med sig...

Och Lill-Skruttan fick prova att sitta högt högt högt upp på Honkens axlar. Något hon velat göra länge men inte riktigt vågat fråga om förrän idag.

Själv kände jag att det var jobbigt med avskedet. Jag hatar verkligen avsked. Av hela mitt hjärta. Just de där avskeden när man faktiskt inte vet när man kommer att ses igen. Att vi åker till Sverige i sommar är givet. Svägerskan och Loff gifter sig. Men detta innebär ju inte per automatik att vi kommer att besöka Stockholm. Allt beror på jobbsituationen för mig. Och annat. Plus att även om vi skulle komma till Stockholm har man aldrig där någon aning om vilka man faktiskt kommer att kunna träffa. Beroende både av tid och av vilka som råkar befinna sig där just då. Vi får se helt enkelt.

Efter att vi fikat hemma hos oss promenerade vi tillsammans till lägenheten där Honken och Holmskan bott denna veckan. Sedan följdes vi åt ner för att haffa en taxi på gatan. Som alltid ett snabbt avsked intill en gul väntande taxibil. Man borde vara van vid det här laget....

Lill-Skruttan provade Honkens nyinköpta hatt.

Resväskor och annat baggage lastas in i taxibilens baklucka.

Efter kramkalas och tårfyllda ögon vinkades det hejdå.

Hejdå hoppas vi ses snart!!!

Sedan drog den gula bilen iväg och de vinkande händerna i bilrutorna blev mindre och mindre. Kvar på Second Avenue stod vi. M, Lill-Skruttan och jag. Med solen i ansiktet och vinden i håret. För en vecka sedan hade de just landat och nu var de på väg mot flygplatsen igen. Litet hål i hjärtat. Saknad. Och lite "Jaha, vad-gör vi-nu-då-känsla" som man alltid får då man tagit farväl.

Vad vi gjorde? Vi gick hem. Lill-Skruttan var också jätteledsen. Hon måste verkligen ha känt en samhörighet med Honken och Holmskan för jag tror nästan aldrig hon upprepat så många gånger att hon inte vill att vänner som hälsat på oss ska åka. Eller heller inte varit så ledsen. Väl hemma igen sa hon "Jag vill-inte-vill-inte-vill-inte att Honken och Holmskan ska åka tillbaka!!! Jag är ledsen och nu vill jag gråta!" Liten. Jag sa att jag kände precis likadant, men att det som ändå kunde vara bra med en sådan känsla när man säger hejdå till någon är att man då måste haft det riktigt roligt tillsammans. Annars hade man ju inte varit ledsen. Fast jag vet inte om hon riktigt höll med om att det skulle vara något bra ändå. Det där med att känna sig så ledsen.

Och vi har väl varit lite ur fas resten av dagen med. Lill-Skruttan har haft fler utbrott än normalt. Jag har haft mindre tålamod än normalt. M likaså. Fast vi har haft riktigt fina och roliga stunder också. Ni vet, ungefär som de stunder då solen tittar fram mellan åskskurarna en regnig sommardag. Under eftermiddagen gick vi till en av lekparkerna här i närheten och på väg tillbaka stannade vi till och åt glass på Baskin Robbins. Under kvällen lekte Lill-Skruttan med O i Playroom och imorgon ska vi på bio och se "The Lorax" (bygger på boken av Dr Seuss, som Holmskan för övrigt läste hela två gånger för Lill-Skruttan nu under deras besök här). Första gången hela familjen går på riktig bio tillsammans! Jag tror att vi alla ser riktigt mycket fram emot det....!

Sista kvällen

Så har de gått hem till sitt. Honken och Holmskan. Sista kvällen med dem på länge. Usch, jag väljer att inte ens tänka tanken riktigt färdigt. Stannar lite på halva vägen. Annars känns det alltför sorgligt och det ska det ju inte behöva kännas en kväll som denna. Det har varit en otrolig dag! Enterprise på förmiddagen, grym skoshopping och en god god god lunch. Härligt sällskap hela vägen. Happy Hour på kvällen och sedan Libanesisk Take Out till middag. Och så vin. Jag är lite smått vintrött nu ska tilläggas. Men det känns bara bra. Det dämpar lite av vemodskänslan då jag tänker tanken nästan nästa nästan färdigt. Nästan hela vägen. Tanken på att imorgon är det hemresedag för dem. Honken och Holmskan.  Avskedsdag för oss med andra ord. Alltid jobbigt. Alltid sorgligt. Alltid fan fan fan.Varför lär sig hjärtat aldrig? Varför känns det alltid lika tomt när man måste ta avsked? Men nu, nu ska jag sluta tänka på det. Nu ska jag njuta av att vi haft en fantastisk dag. Och kanske ännu bättre - en fantastisk vecka!

Enterprise flyger in över Hudson River, NYC

Jodå visst såg vi den!
Efter en skön och rask promenad där M och jag tog frukost i flykten från Dunkin' Donuts kom vi fram till Upper West Side. Mötte Honken och Holmskan vid Amsterdam och sedan gick vi vidare till Riverside Park där ett par av M's kollegor anslöt. Enterprise flög ju två gånger längs Hudson River så vi fick se den flyga norrut först (den vände vid Tappan Zee Bridge lite norr om NYC). Sedan tillbaka. Det var verkligen häftigt!

Film tagen med min iPhone:

M hade med sig sitt teleobjektiv och fick ett par riktigt fina bilder som ni kan se nedan:

Idag hoppas vi få se skymten av...

...denna:
The Space Shuttle Enterprise som enligt planerna ska flyga strax väster om Manhattan imorgon!

Ursprungligen skulle Enterprise kommit redan i måndags, men resan sköts upp p g a det dåliga vädret. Nu ska det förhoppningsvis äntligen bli av och självklart hoppas vi att vi ska kunna få en skymt av rymdfärjan. Enligt NYC Aviations hemsida ska man på Manhattan kunna få syn på Enterprise "anywhere on the Hudson River". Alltså är våra planer att efter dagislämning ta oss västerut. Självklart kommer även Honken och Holmskan med!

Dagens Donuts

Japp idag blev det donutfika med Honken och Holmskan. Efter att de spenderat ytterligare en dag ute på Manhattans gator. Ett par skor rikare var de då de knackade på dörren. Samt några andra påsar också, fyllda med saker. Det är bra med vänner som kommer hit och försöker hjälpa den amerikanska ekonomin lite. Och det är ännu finare med vänner som kommer förbi på en fika. Kaffe och donutssugna. Det blev en riktigt god fika. Mumsigt och Mysigt! Just det som man så ofta längtar efter att få göra med sina vänner. Ta en kaffe ihop. Snattra lite om allt och inget. Fnittra. Ta en påtår. Torka bort lite socker ur mungipan och prata vidare. Tillsammans. Ååååå jag njuter av att kunna göra det. Nu. Och vill inte riktigt tänka framåt. Inte tänka att om bara två dagar till så har vi återigen hela Atlanten mellan oss. Nej nej! NU är NU och det är en hel dag imorgon också.

Besök vid Ground Zero - The 911 Memorial

Igår spenderade vi en heldag tillsammans med våra vänner. Vi hann med otroligt mycket och det blev en riktigt lång dag, så jag kommer att dela upp dagen i flera inlägg. Det första vi gjorde på förmiddagen var att besöka Ground Zero. Varken jag eller M har varit där sedan de öppnade The 911 Memorial så det kändes som ett väldigt bra tillfälle att kunna få göra det nu. Vi mötte Holmskan och Honken utanför entrén. Våra visitor's pass hade vi med oss. Man måste ha dessa för att få komma in till The Memorial och det enklaste är att boka tid online och skriva ut dessa pass i förväg (om ni klickar på länken ovan här i inlägget kommer ni dit). Ta även med legitimation! Vi behövde aldrig visa våra men det kan hända att man måste det. Sedan passerade man såklart en säkerhetskontroll  också innan man var inne i själva "parken".

Jag tycker att man lyckats väldigt bra med 911 Memorial, även om det ju fortfarande är en gigantisk byggarbetsplats runtomkring så man ser och hör lyftkranar och annat utanför själva "parken". Men jag tror att det i framtiden då det hela är färdigt, kommer att kunna bli en något mer rofylld plats ändå. En plats för eftertanke och stillhet, så stilla det nu kan bli på Manhattan. Jag tycker otroligt mycket om att man skapat en park med träd, som när de växer till sig, kommer att kunna erbjuda skugga och grönska här. De två poolerna är fantastiskt vackra och ljudet av vatten är ju bara det i sig ett lugnande och rofyllt ljud.

Jag kände inte till det tidigare, men M berättade att ordningen de har skrivit namnen på de omkomna är lite speciellt. Istället för att sätta dem i bokstavsordning, eller gruppera dem efter arbetsplats etc, så har man använt sig av ett mer komplicerat system där anhöriga, kollegor och vänner fick berätta vad den omkomna personen brukade göra när han eller hon var på plats i WTC och vilka personer han eller hon brukade träffa där. Man kartlade helt enkelt varje enskild person och skapade ett slags komplicerat "nätverk" på det viset.

Säg att den omkomne person Q arbetade tillsammans med de omkomna personerna X, Yoch Z. Men Q brukade även ta en kopp morgonkaffe tillsammans med personerna A och B som inte alls var kollegor med vare sig varandra eller med Q. Men trots att Q "på pappret" enbart hade en koppling till sina kollegor X, Y och Z så kom Q's namn ändå att stå i intill eller i närheten av A och B eftersom de hade en personlig relation. 

Otroligt komplicerat men så fantastiskt tycker jag! Jag gissar att det måste varit något matematikgeni som skapade den matrixen... Det hela gör att själva 911Memorial blir än mer levande på något vis. Just vetskapen att alla personers namn fortfarande är en del av ett sammanhang som liknar det sammanhang den personen var en del av då den fortfarande levde. Det tycker jag är så fint!

M utanför entrén.

Tydlig skylt.

Än så länge är träden inte så lummiga, men jag tror som sagt att det kan bli riktigt fint här framåt i tiden då de växt till sig lite mer och man är färdig med alla byggnationer runtomkring.

Södra Poolen

Detta träd överlevde 9/11. När man hittade det var det mycket illa tilltygat, men det levde. Sedan har man tagit hand om det och nu är det återplanterat här i parken. En fin symbol för liv.

Tydligen fungerar det lite som en önskebrunn för folk slängde mynt, snäckor och andra "skatter" kring stammen.

Jag rekommenderar verkligen alla er som kommer till New York att besöka 911 memorial. Det känns på något vis som en del av vår moderna nutidshistoria. Andra Memorials jag besökt har främst varit i DC, och av alla Memorials där kan jag väl likna min känsla för 911 Memorial mest vid den jag fick då jag läste namnen på de som stupat i Vietnamkriget och som står inristade i "The Memorial Wall" som är rest där.

Efter vårt besök vid Ground Zero och 911 memorial tog vi oss vidare västerut. Men mer om det samt resten av gårdagen kommer senare. Idag är vi alla lite småtrötta. Det blev en lång och rätt intensiv dag igår och det tror jag vi alla känner av lite idag. Honken och Holmskan är ute på egna äventyr nu, men troligen kan vi ses på eftermiddagen och fika lite. Svenska som vi är håller vi ju på våra fikastunder...! Kvällen kommer vi dock spendera på olika håll igen. Vi kommer att vara hemma och ta det lugnt tillsammans med Lill-Skruttan som ju hade "barnvakt" igårkväll. Våra vänner har planer på att gå och äta på något bra Steakhouse. De har en del olika att välja mellan. Vi får väl se vilket de väljer till slut.

En snutt av Times Square och SoHo

Idag blev det en kort stund på Times Square där Honken och Holmskan hade gått runt lite och kollat, shoppat och turistat lite i största allmänhet efter deras morgon vid Rockefeller Center. Ganska snart efter att jag kommit dit, drog vi vidare ner till SoHo där det blev lunch och mer shopping. En härlig dag tillsammans igen! Imorgon blir det Ground Zero till att börja med. Och M kommer hänga med hela dagen. SKOJ! Eventuellt har vi lite barnvakt på kvällen och i så fall kan vi kanske stanna till på ett av våra favoritställen tidig kväll och ta en drink eller två samt äta middag. Vi får se helt enkelt. Oavsett ska det bli roligt att ha en hel dag tillsammans alla fyra! Och vädret verkar som om det ska bli helt okej också.

Jag såg det inte då jag tog bilden, men i bakgrunden står ju Gammelsmurf...!

En sväng in i Yankeesbutiken.

Här är vi!

Nere i SoHo åt vi på lilla franska restaurangen "Parigot". Mycket gott och väldigt mysigt. När vi satt oss och beställt maten såg vi att de faktiskt var rekommenderade i Guide Michelin. Ingen stjärna men en rekommendation. Det kändes ju inte helt fel.

Sedan blev det shopping längs Broadway.

I väntan på tunelbanan på Spring Street 

Kvällen blev sedan en riktigt lugn hemmakväll. Skönt för alla tror jag. Honken och Holmskan däremot åt middag på en av våra favoritställen här i närheten "Les sans Culotttes", men själva stannade vi som sagt hemma. Kändes bra efter den sena bortakvällen igår. Lill-Skruttan var på sitt allra soligaste humör och delade frikostigt med sig av både kramar och komplimanger. Underbart! En dag när den är som bäst, fylld av några av ens allra käraste vänner och sedan sin fantastiska familj! Det kan liksom inte bli bättre....!


Alla bilderna idag är tagna med systemkameran och vårt 30mm objektiv. Så KUL!