En liten doft av Sverige

Jodå, det blev bullbak idag. Kanelbullar. M frågade mig ikväll när han kom hem från jobbet varför jag bakade idag? Om det var något särskilt? Men det var det faktiskt inte. Jag fick helt enkelt bara lust. Utan någon specifik orsak. Bara för att.

Doften av nygräddade bullar är helt otrolig tycker jag. Och även om min mamma inte alls var någon bullmamma direkt, så får doften mig ändå att minnas fikastunder när jag växte upp. Doften av nybakat bröd i allmänhet och kanske bullar i synnerhet, får mig att känna mig trygg och varm. Svårt att förklara men jag gissar att de allra flesta delar min känsla. Och på tal om just fika så såg jag denna roliga reklamsnutt på Annikas (i Colorado) blogg. Sätt er till rätta med kaffet eller teet och njut av något av det svenskaste av det svenska. FIKA!

För att hoppa från fika till något annat svenskt - vädret. Eller kanske snarare prat om just detta. Här har det under eftermiddagen dragit in riktigt fuktig luft. Vi satte igång ACn i sovrummet inför natten. Inte så mycket för värmen (endast ca 20 grader ute nu runt 21 på kvällen) utan just för fukten. Jag hoppas verkligen att det är övergående. För det vore skönt att slippa fukten någon månad till tycker jag. Men vi får väl se hur det blir med det.

Liten amerikan

Alldeles nyss (egentligen var det hög tid för tandborstning och nattning, men jag blev så förvånad att jag liksom kom av mig....) kom Lill-Skruttan ut i köket där jag stod och plockade undan efter middagen. Hon, iförd nattlinne och med det nytvättade håret fortfarande lite fuktigt kring ansiktet. Lockigt så som det alltid blir då det varit vått. Hon tittade upp på mig och sa "Mamma, jag vill ha en sandwich." Jag tänkte, det är inte möjligt hon har ju ätit hur mycket som helst till middag, men frågade "Är du fortfarande hungrig lilla gumman?". Hon nickade och sa "Jaaaaa. Jag vill ha en sandwich."

Det visade sig att det inte bara var fråga om en smörgås, vilken som helst, utan om en syltmacka. Mycket bestämt berättade hon vilken hur denna "sandwich" skulle vara. Två skivor vitt formbröd. Mellan dessa sylt. Helst Strawberry. Sedan skulle kanterna noggrant skäras bort. Voilà! En Sandwich. Eller en Syltmacka som jag själv väljer att kalla det.

"För sådan sandwich brukar C och O ha ibland till lunch." sade en överlycklig liten tjej mellan tuggorna och de nöjda suckarna. Då och då lägger hon ner smörgåsen på tallriken och gör cirklande rörelser med handen på sin mage. Suckar igen. Förnöjt.

Okej, jag inser att jag har en liten amerikan här hemma. Själv är jag en torr och trist svensk. Som inte gillar att ge min dotter Syltmackor till lunch. Bröd är helt okej. Smörgås. Men det ska då hellre vara något mer matigt än vitt fluffbröd med sötsliskig sylt. Det är i mina trista svenskögon inte mat. Enligt den här torra svensken ska en smörgås ha något mer än sylt på sig för att klassas som mat. Ost går bra. Skinka, korv eller leverpastej. Köttbullar eller varför inte en strömming? Gärna någon grönsak också som gurka eller tomat. Eller helt enkelt gamla hederliga äggmackor. Kokt skivat eller stekt ägg. Fast allra helst ser jag ju att barn äter riktig mat till lunch. Smörgåsar är bra mellanmål, eller matsäckslunch. Men vardagslunchen jag skickar med henne till dagis vill jag helst ska bestå av mat. Gärna med potatis eller pasta som gör att hennes energi räcker länge. Dagarna är långa.

Men visst, jag vet att det är en stor kulturell skillnad. Detta med mat. Alla länder har sina egna sätt att se på mat och måltider. Och dessutom även på hur barn ska äta, fostras och skötas. Som torr trist svensk kraschar mina mattankar med de amerikanska lite då och då. Även om det oftast fungerar rätt friktionsfritt. Men just Syltmackor. Där känner jag att jag inte riktigt vill. Förlåt om jag trampar några av er läsare på tårna, men så känner jag.

Jag gissar att detta nog bara är början dock. Lill-Skruttan blir äldre vilket märks inte enbart i en växande kropp, utan även i en växande egen vilja. Krasch. Lägg därtill till ett större och större inflytande från kompisarna. Krasch krasch. Det är nog bara att börja vänja sig. Ikväll fick hon iallafall sin Syltmacka. Det enda jag sa var att man inte kan få Syltmacka så ofta. Att det är en treat. Att jag absolut inte tycker det är lunch. Vi lär återkomma till detta ämne igen senare gissar jag. Min lilla amerikan och jag.

Vuxna leksaker och ett strykjärn

Så fortsätter jag återigen den här följetongen. Alltså vår heldag med vännerna Honken och Holmskan. Ja ja jaaa, jag vet. Det känns som en evighetslång dokusåpa kanske, men vi tillbringade ju nästan 12 timmar tillsammans och lyckades klämma in en massa under den dagen, så det blev åtskilliga upplevelser. Tidigare inlägg kan läsas här (9/11 memorial), här (hattar & godis), här (Spice Market) och här The Highline). Här kommer eftermiddagen.

Efter att vi promenerat längs The Highline fortsätter vi helt enkelt sydöst igen. Vårt mål är attt komma till East Village till kvällen. Strosar fram genom staden. På vägen hamnar vi vid en japansk affär som vi aldrig tidigare sett, och går in. Där inne köper M och jag två presenter till Lill-Skruttan. En "liten Tottoro" och kattbussen från samma film. Men det blir inget inköp av de pyjamasarna i one-piece-snitt som hänger till beskådning (jag tog tyvärr ingen bild, men om ni vill ha mer koll på olika typer av one piece jumpsuits kan ni kolla in den här sidan! Av Maja*, en av skaparna till den sidan fick jag även lära mig att den typen av pyjamas vi såg kallas "kigurumi"). Vi köpte alltså inga kigurumis, men annars kan man alltså köpa sådana "dräkter" i vuxenstorlekar och sedan se ut som en panda, en tiger, ett lejon eller något annat djur när man går runt hemma. Då vi frågade vem som köpte dessa pyjamaser här fick vi veta att "de flesta vuxna här köper dem till Halloween, och inte alls som nattkläder". No kidding....! Så går vi vidare.

Andra kläder man kan köpa är t ex en "prästkåpa". Kolla in skyltfönstren högst upp på denna bilden!

Empire State Building passeras på lite avstånd. Och vi börjar bli rejält kaffesugna.

Ett av tipsen på bra kaffeställen som Holmskan fått är detta - Birch. Det ligger intill entrén till ett hotell med rätt skum fasad. Vi går in men det är knökfullt så vi vänder.

Såhär ser hotellentrén ut. Och som sagt fasaden är av det lite mer excentriska laget kanske??

I samma hus finns ett sexmuseum. Här kan man beskåda några av konstverken i fönstren.

The "Golden Rod" och "High Priestess same "Hot Princess Belt".

Det roligaste var ändå texten tycker jag! Klicka gärna och kolla på bilden (längst upp till höger). Det står faktiskt "slightly used" där under Hot Princess Belt...!! Humor!

Så det bekanta Strykjärnet. Ungefär här blir det kaffepaus.

Vårfärger

M och Holmskan

Promenaden fortsätter vidare österut och till slut kommer vi fram till East Village. Bilder från kvällen kommer senare i ett sista inlägg från denna Heldag.

*) Liten uppdatering:

Maja kontaktade mig efter att hon läst mitt inlägg här och berättade lite om just kigurumi samt om sin hemsida som hon bad mig länka till, vilket jag gjorde eftersom hennes email var så gulligt och eftersom hela one-piece-grejen fascinerar mig lite måste jag erkänna. 

Nedan är en bild på en typisk kigurumi (så att ni ändå får ett litet smakprov):

Bilden kommer från: http://www.monstermarketplace.com/japanese-gift-market/sazac-kigurumi-black-cat

Som en ny person

Eller kanske inte helt ny då. Men bomullsvadden i huvudet är borta. Den krypande segheten i kroppen likaså. Efter att totaldäckat här hemma på sängen efter dagisfrukosten och sovit i ungefär 4 timmar känner jag mig som mig själv igen. Om än fortfarande lite småseg. Men den där overklighetskänslan är borta. Liksom fördröjningen. Ni vet man tänker en tanke men sedan är det som om det tar lite extra tid innan man verkligen gör det man tänkt. Nu hoppas jag klarar mig till ikväll.

Tur var det ändå att våra vänner hörde av sig och avbokade mig som "barnvakt". För jo, egentligen skulle jag tagit hand om deras lilla tjej nu på eftermiddagen ett par timmar. Då båda föräldrarna behövde vara på jobbet. Dottern hade feber igår och med dagisets policy om att vara hemma minst en dag efter feber så gjorde det att någon skulle behövt vara hemma med henne idag. Men jag förstod det som att de helt enkelt tog henne till läkaren i morse eftersom hon verkade hur pigg och frisk som helst. Där kollades hon och friskförklarades. Så de kunde ta henne till dagis ändå idag. För jo, det kan man göra bara man har läkarintyg på att barnet är friskt. Alltså kontaktade de mig i förmiddags då jag just kommit tillbaka hem från vår dagisfrukost och sa att jag inte behövde ta hand om dottern på eftermiddagen. Vilket för min del, efter denna natten kändes riktigt skönt. Även om jag normalt gärna tagit hand om henne en eftermiddag för hon är så go! Men nu kunde jag sova en timme längre vilket var välbehövligt.

Trött

Morgon här nu och denna natten blev det faktiskt ingen sömn. Alls. Jag satt uppe hela natten och skrev om min resumé. Okej, jag inser att det låter helt galet, men det har sina förklaringar. En av mina kompisar här ville ha min resumé för att kunna skicka den vidare till en av hennes f.d kollegor. Självklart blev jag otroligt glad över detta eftersom jag tycker att mitt jobbsökande den senaste tiden gått lite i stå. Jag skickade resumén till min kompis i fredagskväll. Och hon skickade den vidare direkt. Men hennes kompis svarade henne redan senare samma kväll och ville att jag skulle skriva om den en del. Jag har sedan inte haft tillfälle att sätta mig ner och göra detta förrän igårkväll. Och i ärlighetens namn trodde jag inte det skulle ta så lång tid. Jag tänkte bra omformulera mig lite. MEN, som det ofta blir när jag väl börjar med något sådant här så blir jag fast. Vrider och vänder på ord och meningar. Tjafsar runt med typsnitt. Ändrar. Ändrar tillbaka. Och jag kommer in i något lags "flow" och glömmer tiden.

Okej, det låter kanske ändå inte riktigt klokt det här, men så blir det alltså ofta när jag skriver. Så även i natt. Det som tog mest tid och gav mig mest huvudbry var dock att få ner textvolymen såpass mycket att den inte skulle bli mer än två sidor och ändå vara hyfsat lättöverskådlig. Amputera den ursprungliga texten.

Nu är det iallafall klart. Och jag känner mig rätt nöjd. Visst, den skulle säkert kunnat putsas ännu mer, men den är ändå helt klart mycket bättre än den version jag utgick ifrån när jag började igårkväll. Mycket tack vare att min kompis skickade sin resumé som jag kunde ha som mall. Nu vare sig vill eller kan man ju inte kopiera något sådant, men det var ändå en stor hjälp att ha en del riktmärken att gå efter. Och nu har jag skickat den och ja, nu får man väl helt enkelt hålla tummarna då. Igen....

Fast just nu när jag avslutat det hela känner jag tröttheten krypa i kroppen. Som en seg massa som sprider sig. Jag tror det får bli en liten tupplur senare under dagen. Men först ska vi ha knytisfrukost på Lill-Skruttans dagis. Teacher Appreciation Week startar idag, och vi börjar den med att ha gemensam frukost på morgonen. Jag har varken hunnit handla eller göra något, så jag tänker vara så fräck att jag helt enkelt tinar en del rosmarinbröd som jag bakat tidigare och har i frysen. Så får det bli.

Fullt lördagsschema i bilder

Jag vill börja med att TACKA för alla fina kommentarer till mitt föregående inlägg om Lill-Skruttans mardrömmar! Tack Tack Tack! Som alltid känns det bra att få lite input av er läsare. Få ta del av era erfarenheter. Natten var okej, men Lill-Skruttan sov helt klart mer oroligt än "normalt" vilket gjort att även jag känner mig lite småtrött idag. Men så kan det ju vara ibland. 

Nu kommer en bildkavalkad från gårdagen. Håll i er! En dag som började utan några specifika planer alls, men som till slut blev en lång dag till bredden fylld med aktiviteter. Sådär som våra helger ofta tenderar att bli.....

Först ett besök på MacarOn Café som ligger vid Madison Avenue. Jag har aldrig dragits in i Macaronhysterin som svept över staden och även Sverige, så detta var faktiskt vårt första besök här. Lill-Skruttan var mäkta imponerad över alla macarons man kunde se och köpa i disken.

För vår del blev det en liten "box" med 6 macarons. Vi valde 2 pistage, 2 choklad, 1 citron och 1 hallon. Själv smakade jag pistage och citron och de var himla goda!

Sedan promenerade vi till Central Park Zoo där vi satte oss vid ett bord utanför med våra macarons och nyköpta kaffemuggar. Där väntade vi in ett gäng svenskar också. Kompisar till en av mina bästa vänner och som vi lovat hjälpa lite med råd och tips om vad och var man kan göra saker här i NYC. 

Efter vår fika- och frågestund vid Zoo:t promenerade vi norrut för att träffa kompisar i The Ancient Playground som ligger alldeles norr om Metropolitan Museum of Art. På vägen dit lektes och busades det en del.

Väl framme väntade Lill-Skruttans kompis C. Tjejerna var strålande glada att se varandra och sedan lektes det för fullt hela eftermiddagen.

Helt oplanerat råkade tjejerna ha nästan exakt samma typ av kläder på sig. Rosa leggings i nästan samma nyans, samt långärmade vita tröjor. Lite lustigt att det blev så!

Lite eftermiddagssnacks (mellanmål) innan vi skulle börja gå tillbaka hemåt. C äter förstå upp sin macaron som Lill-Skruttan gav henne, och Lill-Skruttan fick plättar som vi hade med oss.

Lill-Skruttan var sååå DUKTIG och körde sin scooter hela dagen då vi förflyttade oss. Hemifån till Central Park, sedan upp till Ancient Playground och så hem igen. Det är en ganska bra sträcka, men hon körde på utan att gnälla alls. Förutom en "meltdown" hon fick då hon och C blev oense om vem som skulle "be in the front"- hon på sin scooter eller C som sprang. Men det löste sig. Mest för att C fick sätta sig i sin vagn igen...

Vi blev även spontaninbjudna till C och hennes föräldrar på middag. Så leken fortsatte där, till tjejernas förtjusning.

C har en stor väska fylld med utklädningskläder - mest prinsesskläder i olika former. De envisades dessutom med att sätta på sig i stort sett alla dessa kläder samtidigt i lager-på-lager-principen. Till slut var de som små "prinsessiga Michelingubbar", och Lill-Skruttan blev nästan genomsvettig under alla lager av tyll och nylon.

Vi vuxna hade också en himla trevlig dag. Det är verkligen skönt då man som föräldrar "klickar" med föräldrarna till ens barns kompisar. Särskilt då man spenderar en ganska väsentlig del av sin fritid tillsammans med dem. C's föräldrar har blivit våra kompisar också vilket känns himla roligt. Det är C's mamma jag springer tillsammans med. Middagen var otroligt god och desserten helt fantastisk - en rabarber- och jordgubbspaj med vaniljglass!!!

TACK för en otroligt härlig dag tillsammans och en supergod middag!!

Idag tror jag vi tar det lite lugnare. Förmiddagen har vi mest tagit det lugnt här hemma. Gått och skrotat i pyjamas länge. I eftermiddag blir det en tur till John Jay Playground tillsammans med Lill-Skruttans kompis O. Kanske en kaffe på vägen. Vi får se, men jag tror det blir en skön söndag. Kan behövas efter den lite småoroliga natten och den aktiva gårdagen.

Mardrömmar

Hade tänkt lägga ut bilder från dagen, men Blogger och den gamla iPaden verkar inte vara riktigt vänner idag. Så det får bli imorgon. Eller senare idag rättare sagt eftersom klockan återigen hunnit passera midnatt. Halvligger i sängen med en snusande Lill-Skruttan bredvid. Hon vaknade för ett tag sedan och grät högt. Ropade hjärtskärande. Jag och M satt i vardagsrummet och såg en film. När jag kom in i sovrummet halvsatt hon i sängen. Håret på ända. Min hand mot hennes kind. Mardröm. Hon är sjöblöt. De hårtestar som inte står som ett rufs runt huvudet ligger klistrade mot pannan, nacken, kinderna. Lilla Stumpan. Till slut somnar hon om. Men fortfarande sover hon oroligt.

Själv halvligger jag som sagt med paddan på magen. Ömsom skriver jag ömsom stryker jag henne, min lilla Snörvla över ryggen. Hon gnäller då och då. I sömnen. Kastar sig oroligt i sängen. Vad drömmer du min Älskling? Tidigare idag berättade hon att hon drömt om jordbävningar. Att vi varit i vårt hus när det blev jordbävning och huset rasat. Var har hon hört om jordbävningar tänker jag, medan jag försöker förklara att det inte kan bli jordbävningar här. Att husen inte kommer rasa ihop på Manhattan på grund av jordskalv. Jag vet inte om hon trodde mig. Andra dagar berättar hon om monster som jagar henne. Om eld. Om elaka häxor.

En gång berättar hon allvarligt att hon drömt att hon var jagad men att hon lyckades lura förföljaren genom att gömma sig på ett listigt gömställe. Det får mig att minnas mina egna mardrömmar som liten. Hur jag själv också lyckades styra om inte alla, så åtminstone en del av mina värsta drömmar. Men jag minns också att jag var rädd för att somna. Varje kväll. Eftersom jag visste att mardrömmarna skulle komma. Så jag svarar att jag förstår precis hur hon känner då hon talar om för mig att hon inte om att somna just för att hon drömmer så läskiga saker. Liten.

Det går lite i perioder detta med hennes mardrömmar. Just nu verkar vi vara inne i en period då hon sover mer oroligt. Drömmer mer intensivt. Ofta otäcka drömmar. Och på dagarna är det definitivt mer Trots igen. Utveckling av jaget som det väl också kallas. Kanske hör det ihop? Mardrömmarna om natten och utvecklingen i vaket tillstånd? Allt som händer i den där lilla kroppen. I det där lilla huvudet. Vid lunchen idag frågade hon oss om döden. Så ja, hon funderar nog över många saker nu. Inte konstigt att hon får utbrott på dagarna och drömmer mardrömmar om nätterna. Och som förälder är det bara att försöka hänga med. Så gott man nu kan. Nu verkar hon andas lugnare. Jag hoppas de värsta drömmarna för denna natten är över. Själv ska jag också försöka sova nu. Så håll er borta häxor, monster o jordbävningar!