Självförtroende

"Andra föräldrar kanske tycker att DERAS barn är de bästa i hela världen men det är ju JAG som är den bästa i HELA VÄRLDEN!! För så ÄR det ju bara."

Ungen. Sötnosen. Gosegumman min. Jag hoppas att åtmintone en del av detta oerhörda femåriga självförtoende och denna fantastiska femåriga självkänsla kommer att få följa med dig upp till och genom dina tonår. Jag hoppas hoppas hoppas. Och önskar önskar önskar. Att det håller för alla törnar och alla motgångar som du kommer möta på vägen mot vuxenvärlden. Och ja, för all del även efter att du tagit klivet in i den senare.

Galet mycket

För er som undrar hur gårdagens födelsedagsfirande gick så kan jag säga att det gick fint. Mer om den dagen kommer senare. Men just nu hinns det inte med några mer detaljerade uppdateringar eller bilder. Just nu är det galet mycket att göra så jag hinner knappt med något känns det som. Tusen och en saker i huvudet. Krånglande mailbox. Telefonkonferenser som avlöser varandra. Samtidigt en mängd saker som ska fixas även privat. Puh!

Om ni tänker er att ni sitter på en snabbt snurrande karusell vilken befinner sig på vingen till ett jetflyg i full fart uppe bland molnen. Och tänk er att ni dessutom i denna snurrande och susande fart ska försöka hinna med att se och räkna så många fåglar som möjligt samtidigt som ni har koll på vad som sker på marken nedanför er. Då har ni en ungefärlig bild för hur jag känner mig just nu. Fast jag är åtminstone inte trött. För jag kraschade samtidigt med Lill-Sruttan igårkväll någongång runt halv tiotiden. Så utsövd är jag iallafall tack och lov!

Återkommer som sagt senare.

Födelsedag på gång

Ledsen att jag lyckades oroa så många av er läsare med mitt förra inlägg. Jag tänkte inte alls på att det kunde misstolkas och att ni skulle tro det var "nutid". Min titel till själva inlägget var ju just Tillbakablick... Men ni förstod ju efter ett tag iallafall att det inte var fråga om vare sig ny bebis, sjukhusvistelse eller annat dramatiskt. Nu. Utan om Då.

Och ja, kvällen har ägnats åt paketinslagning och kartritning. Det senare kommer få sin förklaring imorgon. Jag lovar. Det kommer bli en tidig morgon då. För en hel del ska hinna fixas innan Födelsedagsbarnet vaknar/väcks. Och ja, M nattade medan jag pysslade med förberedelserna. Och det tog extra lång tid ikväll. Detta är verkligen första födelsedagen som hon är sådär otroligt uppspelt och spänd och fylld av förväntan på det där viset man själv minns att man var som barn. Tidigare har hon visserligen sett fram emot födelsedagen men inte alls på det här viset.

Fem blir hon då imorgon vår Tjej! Imorgonbitti. Tidigt. För ut kom hon strax efter halv sextiden på morgonen. Mindre än 40 minuter från det att jag ringde M och sa att jag trodde han borde skynda sig till sjukhuset tog det tills hon var ute. Han hann. Med nöd och näppe. Fem år sedan. Från att ha kommit ut som liten preemie på lite drygt 2 kg och med små spretiga spagettiben. Till att ha växt till en bra bit över metern och numera väger sin vikt i guld. Otroligt egentligen. Och helt Fantastiskt!

Fem år sedan idag - kort tillbakablick

Tisdag, juni 03, 2008

Snabb uppdatering

Vill först bara säga TACK till er alla därute som tänker på oss!!! Det betyder verkligen oerhört mycket! Tack för sms, hälsningar, mail och kommentarer här på bloggen!!
Och till er som skickat kommentarer: Jag kan tyvärr inte kommentera alla era individuella inlägg just nu, men läser dem självklart och de värmer oerhört mycket!

Sedan kan jag meddela att inget nytt har hänt än. Har haft en ok natt även om det inte blvit så jättemycket sömn. Först var jag ju uppkopplad till monitorn för att ha koll på hjärtljuden, och då blir man ju rätt begränsad i rörelsefriheten vilket gör det lite knepigare att sova.
Sedan hade jag självklart miljarder tankar som snurrade i huvudet...
Men framåt småtimmarna blev det lite sömn ändå. Skönt.

Nu har jag fått frukost, och om ca 1 timme ska jag och Lill-Skruttan på kontroll igen. Tror de vill kolla hjärtljud och flöde för att se att hon mår bra.
Har dock känt rörelser nu under morgonen vilket alltid känns skönt och betryggande. Jag hoppas såklart att hon fortfarande mår bra så hon kan stanna där inne och växa lite till. Men vi får se vad de säger.

Återkommer senare.
Och STOR KRAM till er alla!!

Upplagd av Saltistjejen kl. 09:58 Etiketter: dagsrapport, Lill-Skruttan, väntans tider

 

Tisdag, juni 03, 2008

Allt väl!
Enligt den senaste undersökningen mår Lill-Skruttan bra.
Hjärtljuden var normala och stabila.
Inga sammandragningar hos mig.
Ultraljudet visade att hon rör sig, och att hon dessutom fortsätter träna sin andning, vilket var något de kollade väldigt noga.

Hon verkar alltså må bra trots att hon får torrsimma lite stackarn, för det var verkligen nästan ingen vätska alls där inne.
Fortfarande har hon huvudet högt, så vi är helt inställda på kejsarsnitt.

Det känns så oerhört skönt att hon verkar må bra och att hon förhoppningsvis kan stanna lite till.

Upplagd av Saltistjejen kl. 13:49 Etiketter: dagsrapport, Lill-Skruttan, väntans tider

Söndag med picknick och vattenlek i Central Park

Idag söndag hade vi planerat att träffa Kvicksilver-M och hennes familj i Central Park. Det var en riktigt varm dag och ju längre dagen led desto fuktigare blev luften. Åskan var på väg. Men vi fick en riktigt fin dag tillsammans innan åskskurarna kom (inte förrän nu sent under kvällen har blixtarna och åskskurarna rullat in över staden). Vi hade först picknick ihop strax norr om 72nd Street (nära båtdammen i Parken) och sedan gick vi tillsammans västerut till Adventure Playground vid 67th Street intill Central Park West. Där jag och Lill-Skruttan var i fredags eftermiddag. På vägen köptes kaffe och sedan njöt vi av skuggan och vattenstänken på lekplatsen medan Lill-Skruttan och Kvicksilver-M for iväg med vattenkanna, hink och spadar för att leka. När vi suttit en stund kom en av Lill-Skruttans dagiskompisar också fram till oss och hon blev otroligt glad att få träffa Lill-Skruttan. De tre tjejerna lekte sedan tillsammans ett bra tag.

Scootertjej på väg genom Central Park

Många var ute och picknickade eller solade i Central Park idag

Full fart mot vattnet

Kvicksilver-M och Lill-Skruttan. 

Jag fick senare veta att de lekte häxor som gjorde magiska dekokter.

Lill-Skruttan och hennes kära dagiskompis E gör "soppa med leafy greens"

Framåt 17.30-tiden var det dags att bege sig hemåt igen. Vi promenerade hemåt genom en somrig stad. Smådisig på grund av den tätnande fukten i luften och med det där alldeles speciella ljuset som kommer såhär års. Jag älskar staden sådana här kvällar. Trots fukten. Nu är sommaren här och det känns faktiskt härligt! Imorgon blir det bilkörning in till jobbet men det känns helt okej. Hoppas bara att det slutat regna tills dess.

Förra helgen - Memorial Day Weekend

Förra helgen var det ju långhelg här. Memorial Day Weekend, då man har ledigt på Memorial Day vilken alltid infaller på en måndag. Sista helgen i maj. Om jag förstått det hela rätt handlar Memorial Day om att man ska tänka på och hedra alla de personer som stupat i krig. Detta kan ju kännas konstigt för en svensk, men det är ju faktiskt så att USA är ett land som fortfarande skickar personer ut i strid. Aktivt. Något man faktiskt kan se mer "till vardags" även här i NYC. Jag kommer t ex aldrig att glömma första gången jag verkligen insåg detta rent känslomässigt. Det var för flera år sedan då jag satt på tunnelbanan hem från jobbet i Bronx. I samma vagn satt en militärklädd ung man och vad jag förstod var hans fru (eller flickvän) samt deras lilla dotter. Flickan var nog bara runt två eller så. Av deras samtal och deras kroppspråk förstod jag att de var på väg för att vinka av honom. Han hade uppenbarligen blivit "inkallad" för att flygas ut till något land långt härifrån och det hela lämnade en otroligt tung klump i magen då man såg honom krama sin lilla dotter som inte riktigt förstod vad som pågick. Då först insåg jag verkligen med både hjärtat och hjärnan att det här landet faktiskt skickar ut män (och även kvinnor) som säger adjö till sin familj utan att veta om de någonsin kommer att gå återse dem igen. Så jävla hemskt om man får uttrycka sig så! Jag brukar tänka på just den här familjen ibland och jag hoppas innerligt att mannen kom hem igen. I livet.

Men nu åter till vår Memorial Day Weekend. Jag hann ju inte skriva om den helgen så här kommer en liten tillbakablick. För de flesta tror jag att Memorial Day är en av de efterlängtade helger då man faktiskt har en extra dag ledigt. Något man inte är bortskämd med i det här landet. Maj är inte som i Europa, fylld av röda dagar, utan enda "riktiga" helgdagen i maj är alltså Memorial Day. Denna helgen är också den som brukar anses som "helgen då sommaren börjar". Om man pratar om "högsäsongen" under sommarhalvåret här så är det månaderna mellan Memorial Day (måndagen efter sista helgen i maj) och Labor Day (måndagen efter första helgen i september) man menar.

På lördagen (alltså för en vecka sedan) hade vi bestämt med Familjen Brooklyn att träffas på MoMa. Dagen bjöd på kyla och regn så det passade fint med ett museibesök. Det tyckte tydligen majoriteten av stadens turister samt en del av New Yorkarna också insåg vi då vi kom dit. Jag har nog aldrig tidigare sett så mycket folk på MoMa. Vi hade först även tänkt att gå på specialutställningen "Rain Room" men då vi ställt oss längst bark i den lååååånga kön blev vi informerade att väntetiden för att komma in i Rain Room just då var fem timmar!!! så då bestämde vi att skippa det. Vi hade ingen lust att köa 5 timmar ute i regnet (!) för att sedan komma in i Rain Room.... Istället gick vi direkt på dagens andra "mission" att så Vincent van Gogh's målning "Starry night". Anledningen till att vi ville se just denna var att både W och Lill-Skruttan har pratat om Vincent van Gogh och just denna målning på sina respektive dagis.

De berömda Näckrosorna

På Material Lab ville Lill-Skruttan måla med deras speciella ritprogram. Det blev en regnbåge och en färgpalett under en himmel med vita moln. För barnfamiljer rekommenderar jag verkligen ett besök på MoMa´s Material lab! Sedan begav vi oss ut i regnet igen för att gå och äta lunch

Riktig vänskap kan vara att dela paraply

Efter lunchen promenerade vi ner till Times Square för dagens nästa kulturupplevelse. Av en helt annan sort. Från van Gogh till Star Wars. M hade nämligen tagit reda på att man byggt upp en modell av en X-wing helt i Lego och denna skulle finnas till beskådning på Times Square endast just denna lördag!

Lego och Star Wars i en och samma kombo. Bättre kunde det nog nästan inte bli

för både M och W som båda är hängivna Star Wars fans. Om än från olika generationer.

Efter detta tog vi tåget tillbaka hem igen. Det regnade fortfarande lite och det var blåsigt. Svårt att tro att det var endast en vecka kvar till juni. Idag, en vecka senare känns det jättekonstigt att det var så kyligt förra lördagen. Idag då vi har haft temperaturer på över 30 grader och sol sol sol.... Men det är ju så som vädret ofta är här. Snabba och stora växlingar.

På söndagen var det dags för bebisbesök. Våra kära vänner Fru Madrid och Herr Österrike hade bjudit in oss på brunch för att få träffa deras nya familjemedlem. Vi tog linbanan över till Roosevelt Island och hade en otroligt härlig dag tillsammans. Som alltid då vi träffas pratas det massor, och äts och dricks gott. Tjejerna leker dessutom strålande fint tillsammans så alla var nöjda och glada. Och Lillebrodern var bedårande fin! 

Lek lek lek

Sötnosen!

Själva Memorial Day har jag ju faktiskt redan bloggat om så den tänker jag inte skriva mer om här. Nu är det lördagkväll här och vi har haft en riktigt lugn och skön dag. Lite lek nere på vår innergård på förmiddagen medan M jobbade. Sedan blev det en tur till biblioteket och under kvällen har Lill-Skruttan övat sig att skriva åttor (några förvandlades senare till snögubbar...!), läst de nylånade böckerna samt spelat Pippi-spelet på iPaden. Imorgon blir det picknick i Central Park ihop med Kvicksilver-M och hennes familj.

Vattenlek i Central Park

Det blev en riktigt härlig fredagseftermiddag igår. Datorn stängde jag igen strax innan tre och sedan gick jag iväg med ryggsäcken full av badkläder, handduk och badleksaker för att hämta Lill-Skruttan på dagis. Vi tog bussen genom staden och klev av på hållplatsen strax väster om Central Park. En kort promenad och så mötte vi Lill-Skruttans kompis O som väntade i Adventure Playground som ligger vid 67th street och Central Park West. Tjejerna hade sedan hur roligt som helst. Såhär års är alla sprinklers igång i stadens lekparker vilket gör att även heta dagar som nu kan barnen (och även de vuxna) faktiskt njuta av att vara i just lekparken.

Här bakas det "carrot cake"

Vattenpåfyllning

 (det rinner vatten i den lilla kanalen bakom tjejerna)

Liten paus

Titta på mig!!

Svalkande sprinklers

Redo att gå tillbaka hem efter en underbar eftermiddag i Central Park

På väg hemåt genom Central Park 

Det blev en glass på hemvägen

Idag är det lika varmt som igår så nu blir det först en tur ner till vår innegård för att se om vattenspridarna är på där också. Jag hoppas det. Sedan får vi se vad vi gör resten av dagen. Förhoppningsvis blir det en sådan där lugn och skön lördag.