Tjuvstart

Redan igår tjuvstartade Lill-Skruttan med sin nya ryggsäck. Mycket glad och stolt. Vi hade inte hjärta att säga nej även om det var tänkt att hon skulle börja använda den till sin skolstart om en månad och en dag. Men så länge hon själv är glad och tycker om sin nya ryggsäck är vi glada. Så nu får den hänga med de sista skälvande veckorna av pre-school också. Det blir bra. Kanske en riktigt bra övergång. Tillräckligt använd för att kännas som något "tryggt" men ändå tillräckligt ny för att kännas just "ny". Den nya lunchväskan samt pennskrinet väntar dock på själva skolstarten.

Kvällsfunderingar

Två dagar in på en ny vecka. Och nästan en vecka in i augusti. Augusti. Tyckte det var Midsommar nyss. Och nu är det bara en knapp månad kvar innan Lill-Skruttan börjar skolan. SKOLAN! Otroligt vad snabbt denna sommaren har gått. Iallafall upplever jag det så. Vart tar all tiden vägen? Man går runt här och gör sådant man tycker känns viktigt. Men ibland undrar jag ändå vad det är av allt detta viktiga som liksom blir det man kommer att minnas den dagen då man tänker tillbaka. Redan nu när jag minns händelser bakåt i tiden så är det vissa saker som syns med extra tydlighet. Självklart är en del av dessa speciella händelser. De där livsomvälvande. Kärlek. Födelse. Död. Nytt land. Lycka. Sorg. Men faktum är att även en stor dos vardag ryms i minnesbanken. Och det gläder mig.

Just nu. Sensommar. New York. Vi har inte haft någon semester denna sommar. Och det börjar kännas lite nu. Just nu tröstar jag mig av de helt fantastiska solnedgångar som vi kunnat njuta av här de senaste kvällarna. Sprakande färgskådespel utanför vårt fönster. Rosa. Lila. Gult. Orange. Guld. Och djupblått. Och så tänker jag på att det blir en Sverigeresa i höst. Sensommar. Den värsta hettan verkar vara över för denna gången. Skönt. Sensommar. Månaden augusti. blir en vecka gammal imorgon. Min Stora Lilla Tjej ska snart börja en ny epok i sitt liv. Och därmed också i vårt. Det känns stort. Det känns overkligt. Vad hände med min lilla tulta? Plötsligt är hon så stor. Så. Klok. Tänker och analyserar. Skämtar och busar. Men med stora svallande känslor och ett humör som en tonåring. Jo, så har vi just nu. Humörsvängningar är bara förnamnet. Jag frågar mig ibland själv om det verkligen var 5 år hon fyllde nu, den där dagen för två månader sedan, och inte 15? Men trots att det tar rätt mycket energi med det här berg-och-dalbanehumöret så är det också en helt underbar fantastisk tid nu tycker jag. Fem år. De är så härliga då! Små och stora på samma gång.

Den. Där Tiden. Den går så rasande fort.

Söndagens 5-årskalas samt skaldjur

Igår söndag var det som sagt dags för nästa kalas. Det var Lill-Skruttans kompis W som fyllde fem. Vi drog därför iväg till Brooklyn på förmiddagen. Tog Queensboro Bridge över till Queens. Då passerar man Silvercup-skylten och den gillar jag. Sedan körde vi vidare mot Windsor Terrace i Brooklyn. Det var en strålande fin dag. Solig men inte för varm och utan fukt. Som gjord för ett utomhuskalas!

Det bjöds bland annat på Bacondonuts. Only in America... säger jag bara

Pinjata

Födelsedagsbarnet får första slaget

Star Wars-tårta

Ljusen tänds

För att strax blåsas ut!

Det var ett lyckat kalas, även om Lill-Skruttan var rätt blyg. Hon kände ju ingen annan än W men jag tror ändå hon tyckte det var roligt. Den absolut mest hjärtknipande situationen uppstod ungefär halvägs in i kalaset, då jag såg att hon pratade med W och tog hans hand. Men hans ansiktsuttryck såg mest frågande ut och sedan släppte de händerna och W skuttade iväg. Jag såg som sagt detta endast på avstånd men M stod lite närmare och han berättade senare att Lill-Skruttan verkligen frågat W om han inte ville leka eller göra något med henne. Och att hon sedan velat hålla hans hand.

Vi stannade ett par timmar och sedan åkte vi vidare. Mot IKEA. Enbart för att köpa lite mat. Fylla på de svenska förråden lite. Och jag blev otroligt glatt överraskad när jag såg KRÄFTOR! Självklart köpte vi två paket. Men de får vänta lite. Till något riktigt bra tillfälle. På kvällen blev det sedan istället en räkmiddag. Just svenska räkor ä något jag verkligen saknar och kan längta efter. Kräftor ska vi inte prata om, men det känns annorlunda eftersom det var något jag endast åt på sensommaren. Men räkor är ju "året-runt-mat" så det saknar jag på ett annat vis.

Svenska räkor!

Lördag med lek och kalas

Idag lördag, vaknade vi till en mulen morgon. Vi tog det lugnt och efter frukosten körde M iväg för att handla medan jag och Lill-Skruttan fixade lite här hemma. Sedan kom en av hennes kompisar upp (hon bor ett antal våningar längre ner i samma byggnad) och tjejerna lekte för fullt.

Hopp och studs

En Fairy Princess och en vanlig prinsessa

På eftermiddagen var vi bjudna på 4-årskalas hos våra vänner Herr Österrike och Fru Madrid på Roosevelt Island. Så vi tog linbanan över. Vyn är lika fascinerande varje gång trots att vi åkt där så många gånger nu. Kalaset var hur lyckat som helst och det hann mörkna innan vi åkte tillbaka. Kvällen var helt ljuvlig. Lagom ljummen men inte het eller fuktig. En sådan där kväll då man önskar man hade en front porch att sitta på och njuta av de ljumma brisarna. 

Linbanan längs med Queensboro Bridge

Kalasets lilla varulv

Här i närbild (tänderna är "pirate booties")

Lek

Ute på balkongen njöt jag av våra vänners fantastiska utsikt över Manhattan

På väg mot linbanan efter kalaset gick vi längs med östra sidan av Roosevelt Island

Mina älsklingar 

Både Empire State och Chrystler Building skymtar i fjärran

På väg tillbaka till "vår" ö

Imorgon väntar ytterligare ett kalas. 5 år denna gången. Och det är Lill-Skruttans kompis W som fyller. Så vi åker ut till Familjen Brooklyn på förmiddagen för att fira honom. Det ska bli roligt att träffa dem. Vi har faktiskt inte setts sedan Lill-Skruttans eget kalas för två månader sedan. Helt galet att nästan hela sommaren passerat utan att vi lyckats få till någon träff.

Ebba & Didrik

STORT VARMT TACK till Katrin som faktiskt HADE den här fantastiska Pärlan och som delade med sig av den till mig! Så GLAD blev jag! Tack igen! Vi får se när jag får tid att faktiskt se den, men jag hoppas att det inte ska dröja allför länge innan jag återigen får stifta bekantskap med Kaj Husell, Yrla, Philip, Mårten och den där otroligt knepiga tjejtrion som Ebba inte riktigt vet hur hon ska förhålla sig till. Och såklart Ebba och Didrik själva. Samt deras mamma så underbart spelad av en mycket ung och strålande bra Suzanne Reuter.

Ett svenskt "Tack så mycket!"

Lite kul att få upp det svenska "Tack så mycket!" då man gjort en beställning online. Men så är också personen som startade företaget Hanna Andersson en kvinna med svenska rötter. Skånska närmare bestämt.

tack så mycket!  (thank you!)

Thanks for ordering from HannaAndersson.com! You will receive an e-mail from us to confirm your order number, order total, and the arrival time of your package.

Så vad beställdes då? Jo en skolväska till Lill-Skruttan. En ryggsäck. Det behövs nu inför den kommande skolstarten som ju bara är en dryg månad bort.... Kindergarten förvisso men ändå. I mina ögon är det helt klart samma sak som skola. Hon valde den själv och ville mer än gärna ha den med enhörningen ("I love unicorns!") och jag tyckte såklart att det var lite extra roligt att det är en Dalahästinspirerad sådan! Det fick även bli en matchande lunchväska (för jo, här lär vi skicka med lunch till skolan) och även ett matchande pennfordral.

Jag gillar kläder från Hanna Andersson mycket för att de faktiskt påminner lite om svenska. Både i färgval, mönster och kvalitet. Visst är det mycket "tjejigt" och "killigt" men mindre så än i många amerikanska barnklädesaffärer där det ibland är nästintill omöjligt att hitta tjejkläder som inte är fulla av glitter, sockersöta assocearer och nästan uteslutande i kominationer av rosa, mer rosa, lila, silver, guld och ja kanske ännu lite mer rosa.... Och självklart blir jag ogenerat smickrad av all flirt med de svenska symbolerna. Så som dalahästar till exempel. På hemsidan kan man läsa lite mer om bakgrunden till klädmärket och även i affärerna (det finns inge här i NYC men däremot en nära mitt jobb i New Jersey) står det svenska ord skrivet på väggarna. Lite skoj!

På deras hemsida kan man bland annat läsa detta:

The original Hanna Andersson was my grandmother. She had a way with babies and lived in Skåne near the Baltic Sea. Grandmother taught me the Swedish tradition of choosing the best quality she could find – and using things for a long, long time! Hanna began with cotton clothes that I brought to America for my own children over 20 years ago, but it is dedicated to my grandmother, and the standard of quality that she represents to me – quality with love and understanding.

Yes, my son started it all. I began thinking seriously about a children's clothing business in America when I couldn't find beautiful quality pure cotton baby clothes like those I'd known in Sweden! After watching friends go wild over some soft Swedish cotton knits that we brought back to America, the big idea for our first little catalog was born. Late in 1983, our "best little children's catalog ever" was produced in Sweden in two whirlwind weeks, and the Hanna Andersson headquarters were in our garage!

*) Bilden är hämtad från Hanna.Andersson.com

Malik

Ville även passa på att tipsa om Malik Bendjelloul's sommarprat. Ni kan hitta det här. Jag lyssnade på det igår då jag körde hem från jobbet och jag måste säga att jag gillade det mycket. Han verkar vara en himla trevlig person med en massa intressanta historier i baggaget. Och jag är väldigt glad över att hans "Searching for Sugarman" fick sin Oscar. Att han satt och klippte filmen helt själv vid sitt köksbord, gjorde sina egna smörpappersillustrationer samt att en av intervjuerna filmades "över en lunchrast" säger en hel del om vilket engagemang och hur mycket hjärta som ligger bakom filmen.

Ni som ännu inte sett detta lilla Mästerverk - GÖR DET! Själv blev jag sugen på att se om den efter att ha hört en del bakgrundshistorier i Maliks sommarprat. Jag hoppas nu att han med sina nyfunna nycklar ska få det något enklare att hitta pengar för sina kommande dokumentärprojekt.

Fast för mig kommer han nog alltid att vara Philip i första hand. Söta Philip med sin franska mamma. Från ett annat litet Mästerverk - "Ebba och Didrik". Youtubeklippet nedan är det enda jag hittat och det har tyvärr endast stillbilder. MEN, för ett Mästerverk behövs inte så mycket mer än en riktig bra berättelse och underbara karaktärer, så jag tycker ändå det räcker för att få tillbaka känslan. För övrigt skulle jag mer än gärna se om Ebba och Didrik igen, ifall det är någon där ute som vet om den serien finns att köpa?

*) Bilderna i inlägget är lånade från:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Malik_Bendjelloul

http://www.expressen.se/noje/malik---fran-barnens-favorit-till-varldsstjarna/