En riktig Miss?!

Haha! Veckans mest spelade Youtube-video samt vårt givna samtalsämne. Varje lunch. Och även lite däremellan.
Man kan inte låta bli att förundras lite faktiskt. Frågan är väl egentligen ifall man ska skratta eller gråta? Fast skratta är definitivt roligare!

http://www.youtube.com/watch?v=qQdhMSEqhfg

Bredbandsbarnvakt

För ett par dagar sedan hade vi ett par kompisar över på middag. Inget märkvärdigt utan bara en ursäkt för att få träffas. De bor i samma hus som oss fast på våningen under och har en liten dotter som är drygt 1 år. Eftersom de är de enda kompisar vi umgås med här som har barn så har vi inte varit så vana vid detta med nattningar och barnvakter. Men de nattar lilltjejen varje kväll runt åttatiden och vill inte gärna bryta den rutinen.

Frågan var ju då bara om de skulle kunna skaffa barnvakt så att vi kunde ses. När vi frågade dem om detta så visade sig att barnvakt var det minsta problemet. De använde nämligen i stort sett alltid Skype som barnvakt! Så strax innan åtta ringde M’s dator och när vi ”svarade” kopplade de upp sin webbkamera så att vi kunde se täcket på den sovande lilla tjejen. Ungefär 5 minuter senare ringde de på dörren. Under hela kvällen hade vi alltså koll på tjejen via Skype. Inte så mycket webbkameran som det faktum att om hon vaknat och börjat gråta så hade vi hört detta och de skulle då lätt och snabbt kunna ta hissen (eller trappen) ner till sig.

De berättade även att de ganska ofta får barnvaktshjälp av andra kompisar i huset när de själva ska göra något borta, dvs längre bort än 5 minuters gångavstånd från hemmet. Men även i dessa fall så brukar de använda Skype. De barnvaktande vännerna har helt enkelt sin dator uppkopplad och har på detta sätt koll på barnet via Skype. De kan då vara hemma i sitt eget hem, men ändå samtidigt ha full kontroll över vad som händer i barnkammaren. Genialt! Och detta har, enligt våra vänner, även gjort att det är mycket lättare att hitta villiga barnvakter.

Jag måste säga att detta kändes ganska revolutionerande! Att plötsligt kunna använda sig av dagens teknik på ett ”nytt” och briljant sätt! Visst man måste självklart befinna sig hyfsat nära barnet ifråga, så att man snabbt kan infinna sig på plats ifall något skulle hända. Men umgås man mycket med sina grannar så är det helt klart en otroligt smidig och enkel lösning på barnvaktspassandet tycker jag! Teknikens under. En laptop och en bredbandsuppkoppling. Och vips så har man en barnvakt. En Bredbandsbarnvakt.

Med Manga-Carro i lurarna

Å NEEEEJ!!!! Ibland suger det så otroligt att bo i det här landet som inte bryr sig om någon av de sporter som resten av världen bryr sig om! Som fotbolls-VM till exempel. Om man pratar med en "vanlig" amerikan tittar de bara helt frågande på en ifall man nämner ordet soccer. Däremot har de ju "World series" i baseboll och även Amerikansk fotboll. World series!!!!! Kan ni fatta! Sedan när blev USA hela världen??? Haha, en kompis på labbet, amerikan såklart, försvarade det hela med att "well Canada is also playing". Så bara för att det är hela Nordamerika så är det hela världen... Hahaha!!!! Jag tycker faktiskt det är lustigt!
Som tur är så är New York City en väldigt internationell stad, vilket innebar att man kunde följa fotbolls-VM rätt bra ändå.

Men OS. Då var det stopp! Skittrist tyckte jag som älskar OS. Man kunde visserligen titta på OS-sammandraget de sände varje kväll. Men det blir ju inte riktigt samma sak att se på ett sammandrag när man vet att resultatet redan är flera timmar gammalt. Och den överlägset mest populära OS-grenen här i USA är konståkning vilket dominerade sammandraget. Varje kväll. Så det blev väääääldigt mycket konståkning på kvällarna...
Fast OS-finalen mellan Tre Kronor och Finland visades faktiskt live. Fast det var tidigt på söndagmorgonen här lokal tid. Men självklart satt jag och M klistrade framför TV:n med frukosten framför oss. Och som vanligt blev jag helt galen och hoppade upp-och-ner i soffan under matchens gång. Och skrek och tjoade så att M fick tysta ner mig lite och påminna om att våra grannar säkert sov.

Och nu är det Friidrotts-VM. Track and Fields. World Championship. Men jag har ännu inte hittat någon kanal som kommer sända det live. Skit! Jag har full förståelse för att de inte sände EM live. Men VM?? Jaja, det får väl bli de här sammandragen igen då. Men jag menar HUR kul ÄR det egentligen att följa Carro i ett sammandrag!?!?! Näe, tacka vet jag Sveriges radio! Det får helt enkelt bli radiosportens nätsändningar igen! Som alltid när det är sportevenemang på gång som man är intresserad av. Då är det lurarna på och datorn igång som gäller.
Har hittills lyssnat till flera fotbolls- och hockeymatcher. Och självklart även på Anjas åk. Så det ska nog gå bra även denna gång. Fast det är trist att man inte kan se Manga-Carro i radion.

Och aldrig är man så patriotisk som när man är invandrare! Så nu är det återigen blå-gula färger som gäller!


Go Sweden Go!!!!!!!

Paraplyetikett

Å jag är så otroligt Glad!
Fick veta för ett antal dagar sedan att båda mina vänner L & E nu har bokat biljetter hit i oktober! Jehooooo!!!!!!! Tjejhelg! Haha, tror minsann jag ska ta och inhandla ett par öronproppar till M som han kan ha i reserv där hemma. Attifallatt. Man vet aldrig, men de kan faktiskt komma att bli en överlevnadsdetalj. För det lär nog tjatas som attsikens. Och jag kan kan inte tänka mig en mer neslig död än att förblöda p g a skavsår i öronen…

Så nu längtar jag så mycket till oktober att man nästan tycker det är dumt eftersom september oftast är en härlig månad här i New York, så det är ju knäppt att bara ”längta bort den”. Oftast har den där luftfuktigheten som lägrar sig i staden under senare delen av sommaren hunnit försvinna, men värmen är kvar. Så det brukar vara härligt väder! Och i början av september är det ju långhelg här eftersom det är Labor Day då. Vi har inget inplanerat alls då. Men det finns ju ett par olika ”options” såklart;

- jobba som ett djur hela helgen (om det går lika trögt på jobbet då som nu kanske man panikjobbar för att man hoppas få några som helst resultat alls…ehrrrm)

- Åka och hälsa på en kompis i Philly (Philadelphia)

- Dra iväg på en helgtur någonstans, kanske ”up state” för att kolla in höstfärgerna lite

- Bara vara ledig och göra ingenting


Men än är det ju bara augusti även om det just idag känns mer som höst. Regn. Rusk. Dimma. Snålblåst. Hm? Låter lite som den sydsvenska sommaren i år tror jag bestämt????
Ville egentligen inte alls gå till jobbet imorse utan hellre stanna hemma i sängen med min bok som förresten är helt otroligt bra! Men, så snart tanken passerat genom första lagret av hjärnceller så var Luther genast där och knackade mig på axeln och viftade med sitt feta pekfinger. Ajabaja! Inte stanna hemma i sängen. Jobbet väntar! Så man packade snällt ihop sina saker, fällde upp paraplyet och begav sig ut i den regnvåta staden.

Det är alltid en fight på liv och död i stan när det regnar. Folk som springer runt med paraplyer och ska försöka komma förbi eller mötas på trottoarerna. För att inte tala om när man ska upp eller ner i tunnelbanan! Trapporna är branta och hala (när det är blött) och det är trångt även när man går där utan paraply. Men att försöka fälla ihop sitt eget paraply på vägen ner, samtidigt som man försöker att inte droppa vatten på den som går framför (nedanför en i trappan) och att på samma gång försöka undvika paraplyerna från de personer som kommer upp ur tunnelbanan, det är en konst!

När man möter folk på trottoaren och alla runtomkring en bär på varsitt paraply kan det bli ganska trångt och förvirrande även om paraplyerna är sådana små ihopfällbara saker. Ofta försöker man få ögonkontakt med de man möter för att sedan lite fint signalera om man ska luta sitt paraply åt t ex höger. Så att den man möter kan luta sitt lite åt vänster. En annan variant är annars att en av de mötande lyfter upp sitt paraply lite så att den andra personen kan komma förbi utan att det blir paraplykrock. Oftast går dessa möten otroligt smidigt faktiskt.

Hatobjektet nummer ett i regnväder är annars stora ”golfparaplyer”! Jag menar varför måste man gå runt med ett paraply som man rymmer en hel familj under när man går omkring på stan?! Otroligt irriterande för alla andra eftersom man omöjligt kan passera dessa personer med sina gigantiska paraplyer! Oftast går dessa personer dessutom obeskrivligt långsamt! Ja, de liknar verkligen stora färgglada vinbärssnäckor, med paraplyet som "skal", där de masar sig fram i slow-motion i regnet. Och det är ju helt naturligt att om man går omkring under ett paraply i samma storlek som typ Globen, så har man ingen brådska för man blir ju inte det minsta blöt. Så varför stressa fram?

Jaja, i morse klarade jag iallafall av att komma till jobbet utan att vara genomblöt trots hällande regn. Inte illa! Får väl se hur det går på hemvägen ikväll. Och imorgon hoppas jag att solen tittar fram igen. För säga vad man vill om vädret här, men det är rätt ombytligt.

Skyskrapan brinner

Nyligen brann det i en skyskrapa på Manhattan, alldeles intill Ground Zero (där World Trade Center låg innan ”Nine-Eleven”). Men det är inte enbart på Manhattan man har vardagsäventyr i form av bränder. Nejdå, härom veckan brann det nämligen på jobbet! Inte i den byggnaden där jag jobbar, men byggnaden bredvid. Det är dessutom 3:e branden på en mycket kort tid! Konsekvenserna var att det blev strömavbrott. Liksom alla andra gånger då det brunnit. Men denna gång var vi lyckligt lottade och vår byggnad hade i alla fall reservström, så vi behövde inte panikflytta värdefulla saker från frysar och kylskåp. Däremot var det ingen ström alls i byggnaden där branden utbröt. Inte ens reservgeneratorerna fungerade.

Jag kan bara inte förstå att byggnader sköts så otroligt illa här!! Man kan säga mycket om Sverige, och klaga på husvärdar, fastighetsskötsel etc, men det är verkligen ingenting mot hur många fastigheter sköts här tycker jag. Kanske är det ett New York fenomen, jag vet inte? Men vissa saker reagerar man väldigt mycket på. Kan ge ett par exempel som fått mig att lyfta på ögonbrynen:

- Under min första månad på jobbet här regnade det ofantligt mycket. Största nederbörden i oktober sedan de började göra mätningar. På vägen mot hissarna från huvudentrén passerar jag ett mindre ”vattenfall”. Jag skojar inte! Det formligen skvalade ner vatten genom taket. Detta är på bottenvåningen i ett 12-våningars hus. Och vad gör man åt saken?? Jo, man ställer helt enkelt ut en enorm ”hink” för att samla upp vattnet. Sedan händer inget mer.
Hm, hade det forsat in så mycket vatten genom taket på någon byggnad i Sverige hade man definitivt fått panik. Man hade ringt försäkringsbolag och företag som skulle fixa läckan! Fortare än fortast!! Man hade oroat sig för mögel, fuktskador, allergier. Men här händer inget. Nästa gång det är regnoväder står samma hink där för att ta hand om vattnet som forsar ner från taket…

- Innan vi flyttade in i vår lägenhet så skulle de självklart måla om väggarna. Det har de som praxis att göra mellan hyresgästerna. Det hela gick i en rasande fart. Jättebra tyckte vi eftersom vi ville flytta från vår ”temporära” lägenhet så snart som möjligt. När vi flyttade in i vår nyrenoverade lägenhet var den verkligen i ett otroligt mycket bättre skick än tidigare, men när man började titta närmare på själva måleriet så insåg vi snart att här innebär måla just att måla. Inte att först tvätta och skrapa bort gammal färg! Så redan ett år efter ommålningen började färgen flaga på flera ställen. Och golvlisterna var inte ens ommålade alls, utan enbart väggarna. Men till skillnad från en kompis som bor i Bronx, så slapp vi i alla fall väggfasta dekorationer... I deras lägenhet hade målarna lyckats med bedriften att måla fast en kackerlacka på vardagsrumsväggen!!!!! Den satt liksom fast som en liten vit dekoration i färgen!


Jaja, nu är det åter ström i alla byggnader på jobbet och de håller på att ”åtgärda” problemet. Vi får väl se hur många veckor det tar innan det är ny brand och nya strömavbrott.

För er som vill se hur det såg ut så finns branden faktiskt filmad. Troligtvis några av studenterna som filmat från andra sidan gatan där studenbostäderna ligger.
Ni kan kolla in denna länken och se vilka vardagsäventyr man kan råka ut för här:
http://www.youtube.com/watch?v=ONO4Nv2tfOM

Dubbel eller enkel?

Jag ska få besök. I höst ska en av mina allra bästa vänner komma hit och hälsa på! För andra gången! Jag längtar redan. Hon berättade det för mig för ett tag sedan. Att hon planerade ett New York besök, och ville veta vilka datum som passade. Sedan nämnde hon att även en annan av mina allra närmaste vänner kanske kanske kanske kanske skulle komma hon också. Jag blev så OTROLIGT GLAD!!!!!!! Tänk. Dubbel Jackpot!!! Två av mina bästa vänner. På besök. Samtidigt! Jeho!!! Det är ju inte var dag man kan sitta och le fånigt för sig själv och fundera på allt skoj man ska göra tillsammans med sina supervänner...

Jag vet att man inte ska göra så, men jag har en sådan otroligt dålig vana att börja "planera" och liksom "se" saker och ting i mitt huvud när det är något jag ser fram emot. Och aldrig lär jag mig att man inte ska göra så heller. För det är så lätt att bli besviken när saker och ting inte alls blir som man tänkt sig.
Sedan jag pratade med min kompis L, så har jag redan spelat upp en hel massa scener i min hjärna. Allt som vi ska göra när hon och min andra kompis E kommer och hälsar på. Först och främst bara hur glad jag kommer vara av att se dem! Sedan allt vi kommer att göra tillsammans. Goda färgglada drinkar vi kan sippa på. Mysiga restauranger vi ska besöka. Promenader vi ska göra i sta'n. Och kanske framförallt allt som vi ska prata om. Det är ju så mycket jag vill veta och höra om; vad som hänt i deras liv sedan vi sågs sist. Och sedan är det ju (som vanligt) så himla mycket jag vill dela med mig av till dem också.
Ja, på den vägen var det. Mitt huvud var liksom fullt av glada "oj-vad-roligt-vi-ska-ha-det-tankar".

Men för ett par dagar sedan när jag pratade med L igen så visade det sig att E kanske inte alls kommer att komma. Det hade dykt upp lite andra projekt som gjorde att hennes resa hit inte var lika självklar längre. Ojojoj, vad det kändes ledsamt. Tror inte det var förrän jag fick reda på detta som jag verkligen insåg hur mycket jag sett fram emot hennes besök. Självklart är jag fortfarande superglad över att L ska komma, men på något underligt vis så hade jag ju ställt in mig på "Dubbeljackpotten" och då känns det ändå på något vis ledsamt att återacklimatisera sig till en "enkeljackpott".
Jag hoppas självklart fortfarande på att det kanske kanske kanske kanske blir en "Dubbel" ändå till sist.

Så om du ser detta E
- Kanske kan du tänka över detta igen??? Kanske kan du till och med fundera på L's och mitt förslag angående resan. För det är helt ärligt bara ett otroligt superegoistiskt förslag. Allt för att vi inget hellre vill än att få uppleva New York tillsammans med dig!!!!!!!! Och särskilt för mig så skulle det verkligen betyda alldeles oerhört mycket! Så pliiiiiiiiis, lova att du iallafall ger det en ärlig chans och funderar på det hela en gång till....! Minst.

Tornado i stan

Igårnatt var det storm och oväder här i stan. Det underliga var att jag inte vaknade, men kanske överröstades skakningarna av fönsterrutorna av vår luftkonditionering som går på högvarv nu i sommarhettan. Den låter som ett mindre jetplan, så jag gissar att mina öron numer har vant sig vid denna typ av ljud och därför inte reagerat på regnrusk och stormvindar utanför.

Jag blev dock varse att något hänt när jag på morgonen travade iväg till tunnelbanan som vanligt men när jag var framme där så var den stängd. Alla de tåglinjer jag kan ta för att komma till jobbet var stängda på grund av översvämning. Hm, jag som inte ens fattat att det varit ett sådant oväder under natten kände mig lite konfunderad. För att förstå detta smått fövirrade sinnestillstånd kanske jag ska tillägga att när jag gick upp på morgonen så sken solen från en klarblå himmel och det var ca 26 grader varmt. Alltså inte en regndroppe så långt ögat nådde.

Jag kom iallafall till jobbet efter att ha väntat i 1 timme på bussen. Självklart var alla bussar mer eller mindre knökfulla eftersom alla tunnelbaneresenärer skulle försöka få plats. Och det vet man ju hur bra det brukar gå.
Nåja, jag fick åtminstone en av de sista sittplatserna så jag hade en ganska behaglig resa till slut. Och under dagen lyckades de pumpa ut allt vatten ut tunnelbanestationerna så jag kunde ta tåget hem.

För att ni ska kunna se ungefär hur pass mycket det blåste här så kan ni kolla denna länken:
http://www.aftonbladet.se/atv2/popup.html?id=categories/Nyheter/0708/5107