Igår eftermiddag träffade jag som sagt
en annan svensk Bloggare som bor här i staden.
Petra i Queens som har bloggen
Petra Mitt i Livet. Vi hade bestämt att ses vid The Boathouse i Central Park, men eftersom vi båda var
sjukt kaffesugna och det på uteserveringen där såg ut att bara finnas alkoholhaltiga icke-kaffe-drycker, promenerade vi till Le Pain Quotidien en bit därifrån. Och redan under promenaden dit tjattrade vi för fullt. För jo, vi klickade verkligen super! Petra är
en så himla gullig tjej och ja, jag tycker det är
synd att vi inte träffats tidigare trots att vi ju faktiskt bott i samma stad sedan augusti förra året då hon och hennes familj flyttade hit. Men jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi kan ta en fika igen.
Tiden bara rann iväg och plötsligt hade vi fikat och pratat i drygt två timmar. Men då var jag tvungen att gå hemåt för att hämta Lill-Skruttan så vi sa hejdå och på återseende.
TACK Petra för den otroligt mysiga fikastunden!!
Korsar Park Avenue på väg västerut mot Central Park.
Riktiga ängs- och sommarblommor verkar börjat blomma i Parken nu.
Får det lov att vara en Såpbubbla?
The Boathouse
Kanske ska man ta och skaffa sig en sådan där liten diskret hatt?
The Great Lawn
Folk lapade sol.
Syrénerna har precis slagit ut och det doftade underbart när jag gick förbi de här buskarna.
På kvällen gick jag och M tillsammans och hämtade Lill-Skruttan. Sedan gick vi och åt varsin god burgare på "Jackson Hole". Lill-Skruttan valde American Pancakes, och undrade senare varför det fanns så många konstiga saker som snöskor, gamla träskidor, hästsadlar och grimmor på en restaurang? "Där ska man ju äta MAT!"
Här är min. Svårt att fota en hamburgare så den ser god ut, men jag kan försäkra att det var den!
Idag, fredag var vädret något varmare men nu under eftermiddagen mulet. Men egentligen helt perfekt temperaturmässigt tycker jag. Just nu runt 18 grader. Efter att jag lämnat Lill-Skruttan på dagis tog jag hissen ett par våningar upp här i huset (där Olgakatt har hyrt ett rum ett par gånger då hon varit här och hälsat på). De som bor där är nämligen bortresta men vi är kattvakter åt deras lilla söta PJ. Så hon fick mat och sedan lekte vi en bra stund och så satt jag där och läste ytterligare ett tag för att hon skulle få lite sällskap. Den lilla Gosekissen var såå kel- och sällskapssjuk. Det märks att hon inte är så van att vara ensam. Tur de kommer tillbaka på söndag. Vi går dit två gånger om dagen för att mata henne och igårkväll fick Lill-Skruttan ge henne lite skivad kalkon vilket är PJ's "favoritgodis". Jag vet inte riktigt vem av dem som var mest exalterad, PJ själv eller Lill-Skruttan som fick ge henne kalkonbitarna? Lill-Skruttan var dock lite smått oroad och ledsen över att PJ skulle tillbringa natten helt ensam, men vi förklarade för henne att det skulle gå bra.
Bild från i morse på dagis då barnen fick baka. Här hjälps Lill-Skruttan och hennes kompis E åt att röra smeten.
Här är utsikten från PJ´s lägenhet. Nästan densamma som från våra vänner Familjen K.
Och här är den lilla sötnosen själv!
Vi lekte länge med det här snöret.
Vid lunchtid idag var jag åter på Lill-Skruttans dagis men denna gången för en Parent Discussion Group. Dagiset har anlitat en barnpsykolog som kommer en gång i veckan och finns till hands för lärare och/eller föräldrar. För att hjälpa och komma med råd. Jag vet att lärarna tycker detta är otroligt bra eftersom det kan vara nyttigt och viktigt med någon som de kan prata och diskutera med och som inte jobbar på dagiset. Det ger nya perspektiv plus att psykologen har andra erfarenheter och kunskap. Som förälder tycker jag också att detta är otroligt bra eftersom allt extra "stöd" till de fantastiska lärarna är super, men också för att det är en enorm tillgång även för oss föräldrar ifall vi har frågor eller saker vi skulle vilja diskutera med psykologen.
Eftermiddagen avslutades med en springrunda. Idag kändes det tungt och segt. Benen var tunga och motivationen inte alls lika hög. Men vädret var perfekt löparväder och runt kom jag. Fort gick det INTE, men jag är glad att jag kom iväg och att jag kämpade såpass bra som jag ändå gjorde. Det blev en kortare runda. Kanske runt dryga 4 miles eller så skulle jag gissa. Alltså ca 6-7 km. Men ändå helt okej tycker jag. Särskilt som det gick så tungt.
Nu ser jag fram emot kvällen. Fredagkväll.
Och
imorgon anländer våra kära kära kära vänner!!!!!!! M har hyrt en bil och ska hämta upp dem från flygplatsen.
Åååå, jag längtar!!!
Inlägg
