Första skoldagen

Idag är första "riktiga" dagen för oss här. Efter vår två veckors julledighet. Detta var alltså även Första Skoldagen för Storasyster. Hon var så nervös igår att hon inte kunde somna förrän klockan var över 23. Men hoppade som en raket ur sängen i morse då jag väckte henne vid 6-tiden. Vilket visar att hon helt klart var spänd inför dagen. Men innan hon satte sig i bilen förkunnade hon att hon var "lite nervös, men jätte-excited" vilket ju lät bra. En av anledningarna till att hon trots magpirret ändå kände sig hyfsat okej denna morgon var att hennes lärare ringt oss igår (söndag) och "bjudit in oss" till skolan en stund för att visa Storasyster hennes klassrum och för att få träffa henne innan skolstarten. Otroligt fint tycker jag och det hjälpte mycket, även om nervositeten såklart ändå var stor inför denna viktiga dag.

I motsats till Storasysters skola i NYC så kallas skolorna här vid "namn". I NYC kallar man alla Public Schools för PS och så numret på skolan

Det hela gick dock så bra man kan tänka sig. Vi följde båda med i morse och lämnade henne. Här samlas förstaklassarna vid lunchborden (vilka är picknickbord ute på den delen av skolgården som ligger intill byggnaderna) vid halv åtta och tio minuter senare går de i samlad tropp till andra delen av skolgården där de har 20 minuter "morgongymnastik" i form av en "hinderbana" där det springs, hoppas, balanseras och skuttas fram. Helt suveränt tycker jag eftersom jag tror detta medverkar till att barnen sedan kan sitta still och lyssna bättre på förmiddagslektionerna. Redan från första början kom flera av tjejerna i hennes nya klass fram till Storasyster och gav henne kramar. Gulligt. Jag stannade ett tag och tittade på när de skuttade fram på hinderbanan och såg då att hon hade två till tre tjejer ned sig i stort sett hela tiden. Jag sade sedan hejdå när de alla tog sina väskor och gick till sina respektive klassrum.

Efter "hinderbanan" gick alla elever till sina respektive klassrum och skolgården låg strax öde

På eftermiddagen var det hämtning klockan 14. Utanför hennes klassrumsdörr. Det kommer helt klart ta ett tag innan jag vant mig vid synen av att alla hänger sina ryggsäckar (och ytterkläder) på krokar utanför dörrarna längs med ytterväggarna. Det är som sagt ett annat klimat här...

Storasyster verkade glad när jag kom och hon berättade att hon haft en bra dag även om mycket såklart var annorlunda. Hennes lärare sa att allt gått jättefint och under tidiga kvällen fick jag även ett email från henne där hon berättade att hon tyckte att Storasyster klarat dagen galant. Just nu känns det som om vår magkänsla inför skolan verkar varit rätt och jag tror det kommer kunna bli riktigt bra.

Dagen här har avslutats med vårt allra första besök. Det var släktingar till Olgakatt som vi träffat hemma hos just henne själv nu i somras och som nu är här på semester. Det blev en enkel middag här hemma med mycket prat och skratt, en fotboll i pastan och flygande minions. Ungarna hade hur roligt som helst ihop och eftersom familjen stannar ända till lördag har vi redan bokat in att gå på Sea World tillsammans nu på torsdag då Storasyster slutar skolan redan klockan 12. Det kändes riktigt roligt att ha besök här även om vi fick äta i omgångar eftersom vi endast äger 4 stolar....

Gott Slut & Gott Nytt!

Ja, det har varit tyst tyst tyst här på bloggen. Så mycket annat som upptar både tid, energi och kraft just nu. Dessutom var det inte förrän häromdagen som vi fick ordning på datorn, och jag har som sagt inte orkat blogga alls på padda eller telefon. Ni som följer mig på Insta och/eller Facebook har dock kunnat se lite av vår vardag under den här tiden.

Som de flesta av er vet så har Den Stora Flytten nu skett. Vi har alltså nu bott i vårt nya hem i lite mer än en vecka. Anlände på kvällen måndagen den 22 december. Idag i skrivande stund är klockan strax efter midnatt på nyårsafton, alltså den 31 december. Så vi har alltså varit San Diegans i ca nio dagar. Och det har varit dagar fyllda med allt från flyttbestyr till utflykter men framförallt att försöka att få vårt hem funktionellt.

Mycket att göra under dessa dagar alltså. Bland annat har vi:
 - julpyntat lite så vi kunde fira jul
 - faktiskt firat jul
 - åkt flera turer till IKEA för att köpa lite möbler (de flesta lämnade vi ju kvar i NYC)
 - köpt en till bil
 - utflyktat till Balboa Park, Point Loma, Downtown, La Jolla
 - premiärbadat i vår pool
 - påbörjat omregistreringen av gamla bilen (just nu kör vi utan registreringsplåtar eftersom vi skickat tillbaks våra NY-skyltar men fortfarande väntar på våra kaliforniska)
 - M har gjort teoriprovet så han kan få sitt CA-körkort, och själv ska jag göra mitt prov imorgon
 - och sist men inte minst fått en liten kille som numera KAN KRYPA!

Så nu har vi inte någon lugn stund här direkt, och man inser att vi nog måste börja barnsäkra vårt nya hem rätt snart....

Men nu såhär på årets sista dag vill jag passa på att önska er alla ett RIKTIGT FINT 2015!!!!!

Jag kommer skriva lite mer senare om vårt gångna år 2014, vilket varit mitt mest händelserika och omvälvande år någonsin tror jag, med sina Tre Stora Händelser. Den första mindre rolig eftersom den innebar att jag blev arbetslös. Den andra helt fantastisk eftersom den innebar att vi fick vår nya familjemedlen, vår älskade, ljuvliga helt underbara Lillebror. Den tredje och sista stora händelsen detta året var ju flytten från New York City hit till San Diego. Och om den kan jag just nu inte säga så mycket mer än att det känts enormt sorgligt och vemodigt att lämna vårt älskade NYC, våra vänner och vårt liv där. MEN att det samtidigt känns enormt spännande, särskilt nu då vi faktiskt är HÄR och vår vardag inte längre handlar om att packa ihop vårt liv och ta farväl, utan istället att starta om på nytt, vilket alltid är läskigt och fantastiskt på samma gång. Så ja, för oss kommer det nya året innebära ett nytt kapitel. På alla sätt och vis. Och vi hoppas såklart att det kommer att bli ett lika bra (eller bättre) sådant som vårt NYC-kapitel var.

Så GOTT NYTT ÅR till er ALLA som fortfarande finns kvar där ute och läser denna bloggen! Jag hoppas ni vill fortsätta följa oss även sedan vi lämnat NYC. Och jag hoppas att jag ska kunna skriva lite mer frekvent igen snart.

Slutspurt

Ja nu är det inte långt kvar tills vi alla sitter på flyget på väg från vår gamla hemstad till vår nya. Om en vecka kommer jag att ha vaknat upp i mitt nya hem. Overkligt är väl en underdrift...

Här är det fullt upp. Att vara ensam med två barn och försöka vara en bra mamma för båda samtidigt som man försöker hinna med både praktiska saker innan flytten har tagit en hel del energi. Jag beundrar verkligen alla ensamstående föräldrar och förstår verkligen inte hur de bär sig åt. Nu är det kanske lite extra mycket runt oss här med en dotter som är mycket ledsen och oroad över flytten. Igårkväll grät hon vid nattningen. Hon sörjer. Att lämna sina älskade vänner är svårt oavsett ålder. Att lämna det som varit ens trygghet. Ens "allt" och "hela värld" är självklart jobbigt. Det måste det få vara. Vi som är vuxna vet att förändringar gör ont men att det troligtvis kommer att bli bra i slutänden. Annorlunda, ja. Men ändå bra. Men det är sådant som är svårt att förmedla till en 6-åring.

Lillebror känner inte av flytten på samma sött. Däremot är han inne i en väldigt intensiv fas nu vilket bidragit till min trötthet. Han kämpar med att stå och att krypa, något som han även övar på i sömnen. Med resultatet att han sover rätt illa. Och det betyder att även min nattsömn varit lite sisådär för att uttrycka sig milt. Men igårkväll hände det faktiskt! Han stod på alla fyra på golvet och plötsligt hade han tagit sig fram två myrsteg. Till Storasysters och min stora förtjusning. Heja heja!

Jul är det ju också snart. Något som nästan gått mig förbi, ändå har jag dekorerat här hemma. En adventsljusstake. En adventsstjärnor. Ljusslinga runt fönstret. Bra med tanke på att vi ju skickat de flesta lamporna. Vi ser även julkalendern varje dag. Jag och Storasyster. Mysigt. Men annars är det som sagt så att jul och advent fått stå tillbaka rätt mycket. Och det lär bli en rätt sparsmakad och annorlunda jul i år.

Vårt flyttlass har iallafall anlänt till Los Angeles nu, så jag gissar att det blir leverans inom de närmaste 1-2 dagarna. Och på lördagkväll kommer M hit. Längtar. Sedan har vi söndagen på oss att göra oss av med allt som vi inte ska flytta med oss i resväskorna. Och packa resten. Och sedan, tidigt på måndagmorgon bär det av...

Tyst

Om ni undrar över bloggtystnaden så beror den främst på två saker. Ett, att vi skickade datorn med flyttlasset. Så den befinner sig nu alltså någonstans mellan New York och Kalifornien (och jag orkar inte blogga så mycket från telefon eller padda). Två, jag är ensam med barnen nu vilket gör att det inte blir så mycket tid över. Jag var dessutom helt slut efter packningen av vårt hem. Två dagar tog det ungefär för mig att återhämta mig. Hade tänkt göra så mycket de här två sista veckorna som New York-bo men har insett att det kommer att bli betydligt mindre av dessa planer. Det som står högst på priolistan just nu är nog att träffa vänner. Så det är både playdates för Storasyster samt middagar och fikor inbokade för min del. Dessutom är det ju Lucia nu på lördag så då kommer vi tillbringa större delen av dagen i kyrkan. Genrep först och sedan själva konserten (Luciatåget) på eftermiddagen fyra till sex.

Försöker även njuta av vår utsikt. Den vi tagit så förgiven de senare åren men som jag verkligen kommer att sakna. Otroligt mycket. Ännu en sak jag vill göra innan flytten är att besöka Matisseutställningen på MoMa. Och promenera runt lite i staden. Känna den speciella NYC-atmosfären. Pulsen. Energin. Gärna en sväng i Central Park också såklart.

Två veckor nu. Kan inte fatta. Två veckor bara. Det är allt som är kvar. Av alla våra nio år här. Manhattanbo. New Yorker. Snart ett minne blott.

Konsten att bygga en skyskrapa i vardagsrummet

Ja, jag vet inte ifall vi riktigt behärskar just den konsten. Men vi gör vårt bästa. Till formen är den väl iallafall lite lik åtminstone den högra skyskrapan som syns utanför vårt vardagsrumsfönster?

Nu är det mesta packat. Men vi vet att vi fortfarande har mycket kvar. Det finns alltid saker som liksom aldrig passar i lådorna. Konstigt nog.  Och rum och skrymslen man vill spara "till sist" innan man tömmer. Som köket till exempel. Men vi började på det nu ikväll ändå. Någonting vid 22-tiden. Men nu måste vi försöka sova också. Imorgon har vi iallafall barnvaktshjälp (Tacksamheten över fantastiska vänner slår mig än en gång. "hur--i-helvete-ska-vi-överleva-utan-dem????") vilket kommer att underlätta enormt mycket. För det är svårt att vara effektiv när man har en liten bebis.

Såhär under Thanksgivingshelgen kan jag säga att jag är mycket tacksam över att ha vänner på nära håll som frivilligt erbjuder sin hjälp. Igår var vi bjudna till våra fina vänner på Thanksgivingmiddag. Så gott och mysigt. Och imorgon har som sagt ett par andra vänner erbjudit sig att ta hand om Lillebror ett tag så vi kan få mer packtid. Tack Tack TACK! Jag är också tacksam över att vi har tre dagar kvar innan flyttfirman kommer. Och såklart är jag tacksam över min fantastiskt fina familj. Och inatt är jag även tacksam över att det är M som har hand om Lillebror. Så jag vet att jag kommer att få sova åtminstone ca 6 timmar ostört. Underbart! Så Godnatt!

En vecka

Ja, nu är det endast en vecka kvar. Nästa tisdag såhär dags har flyttlasset gått. Och morgonen därpå flyger M med katterna. Det är helt galet. Surrealistiskt. En sådan där Jag-kan-verkligen-bara-inte-förstå-det-känsla. Så vi packar alltså. Packar packar packar. Sorterar och packar. Packar. Packar.

Men ikväll fick vi ett väldigt trevligt avbrott. M´s labb hade nämligen en avskedsmiddag för honom. Storasyster fick ha en låååång playdate med en av sina bästa vänner och vi tog sedan med Lillebror till restaurangen i Williamsburg där avskedsmiddagen skulle vara. Väl framme möttes vi av M´s kollegor, de flesta iklädda tröjor som det stod "Mats" på.

Middagen var väldigt god och Lillebror gjorde sådan succé att jag kunde äta både varmrätt och efterrätt medan han glad gled runt mellan olika famnar. En av M´s kollegor sa till och med att han ville "klona Lillebror så att han säkert skulle få en sådan cool och mysig unge". M var väldigt nöjd med kvällen. De få tal som hölls var av hans två svenska kollegor. De hölls på svenska, men endast på grund av att M´s chef uttryckligen ville det. Självklart översattes dem. Av desamma. Och ja, även M´s tacktal hölls på svenska av samma skäl. Lite roligt.

Briskettown var namnet på restaurangen

M med sin chef

Lillebror var också uppklädd kvällen till ära. Tack Sisutaina!!

Allmänt mingel

Och som sagt, Lillebror trivdes väldigt bra i allas sällskap - en mingelbebis minsann

Middag

Efter middagen åkte jag och Lillebror hem för att hämta Storasyster. M fortsatte ut tillsammans med flera av sina kollegor. Sista kvällen med gänget. Lite vemodigt såklart. Så som avsked alltid är. Men ändå en kväll som gick i glädjens tecken. Så som det ju ska vara. Avslut och Nystart.

Mindre än två veckor kvar

Kan inte fatta att det nu är mindre än två veckor kvar tills flyttfirman kommer och tar med sig det mesta av våra personliga pinaler och kör till Kalifornien. Och att det dessutom är mindre än två veckor kvar tills M flyttar härifrån och börjar sitt Kalifornienliv. Han och katterna. Himmel! De här senaste veckorna har bara flugit förbi. Vart tog tiden vägen? Att förbereda en flytt tar verkligen all ens energi. Och tid. Praktiska saker. Ständigt något att fixa med. Någon att ringa. Kolla. Kolla igen. Konfirmera. Packa. Och så packa lite till. Här har vi fått ihop en hel del lådor nu. Men fler måste fyllas. Hittills är vi uppe ca 40 lådor nu tror jag. De flesta storlek medium och sedan en del large samt small.

Vi har beslutat att inte flytta särskilt många möbler. IKEA är bra men möblerna är inte de bästa vad gäller flytt. Och när jag kollade med flyttfirman och insåg att det skulle kosta mer att flytta hela vårt möblemang än att köpa nytt så var valet ganska lätt. Det underlättar dessutom mycket för mig eftersom jag kommer att bo kvar här i nästan 3 veckor efter att flyttlasset gått, och det känns bra att veta att vi då kommer att ha de flesta möblerna här ändå. Fast madrasserna flyttar vi så det blir till att sova på uppblåsbar luftmadrass samt i soffan. Men det ska nog gå bra.

Och ja, sedan är det ju så att man ovanpå allt även har den där vanliga vardagen också, om man så säger. Denna veckan har det varit Open School Week här i alla public schools i staden. Jag har hunnit med tre besök i Storasysters klass "reading workshop", matte samt "science". Jätteroligt och intressant att se hur lärarna arbetar och även att se hur Storasyster är på lektionerna. Känns bra att ha med sig i bagaget till skolbytet. Idag hinner jag nog inte med något besök men M ska gå på deras "technology class".

På min "att-göra-lista" idag står ett besök till Costco. Det blir handling inför morgondagens frukost på dagis (vi är värdar för den imorgon) samt även lite diverse tilltugg till vår avskedsfest som vi ska ha nu på lördag. Så för att försöka undvika alltför mycket trafik tänker jag åka strax. För det tar ju sin lilla tid detta. För som ni redan känner till så innebär en handlingstur för oss just nu att först promenera till linbanan, sedan ta denna till Roosevelt Island. Där promenera till garaget. Så köra bilen till Costco i Queens och sedan hem med varorna över Queensboro Bridge. Packa ur och sedan köra tillbaka bilen över bron och parkera i garaget på Roosevelt Island och så ta linbanan tillbaka och så promenera hem den sista biten. Som jag sagt tidigare, att få garage i sitt eget hus kommer vara en enorm lyx för oss!

Nu är kaffet urdrucket så nu bär det strax av till linbanan.
Hoppas ni alla får eller har en fin torsdag!