Här kommer en liten uppdatering från
gårdagens morgonkaos. Ni som läst mitt föregående inlägg (nedan) har säkert redan förstått att
både dagen och kvällen blev riktigt bra. Trots den trista början som dagen fick. När jag kom till dagis för att hämta Lill-Skruttan ropade hon "
Maaaammaaaaa!" så fort hon fick syn på mig.
Glad och lite småsvettig kom hon springande mot mig och gav mig en bamsekram. Sedan drog hon mig i armen för hon ville komma ifatt kompisen O som just skulle gå ut genom grinden från dagisets utegård. Vi skulle ju
gå till Trädgårdslandet tillsammans.
När jag senare på kvällen skulle
natta Lill-Skruttan tog jag upp
vad som hänt på morgonen. "
Kommer du ihåg att vi bråkade i morse innan vi skulle gå till dagis?" undrade jag medan jag sakta strök henne sakta över pannan. "
Ja, varför blev du så ARG, mamma?" frågade hon. Jag förklarade för henne att man ibland kan bli arg för att man är stressad och har lite för lite tid. Och att detta var vad som hänt i morse. Jag sa att det var dumt och att jag var ledsen för att jag blivit så arg. Jag sa förlåt. Sedan fortsatte jag med att säga att "
även om jag blir arg på henne så älskar jag henne ändå.
Alla kan bli arga ibland. Även DU blir ju arg på mig ibland. Eller på pappa. Men du älskar väl oss ändå trots det. Inte skulle du vilja byta ut oss mot en annan mamma och pappa?" Nej, det ville hon inte alls. Såklart. Och ja, visst blev hon själv arg ibland. När vi var dumma.
"
Mamma, så du blev arg för att vi hade bråttom?" fortsatte hon sedan. "
Ja, sa jag men inte bara därför. Utan också för att du i morse inte alls ville hjälpa till utan hela tiden satte dig på tvären. Och var arg och sur mest hela tiden." Jag tog upp en del exempel från morgonen. Hon tittade på mig en lång stund. Sedan vände hon bort blicken och stirrade upp i taket. Man kunde riktigt
se hur hela den här informationen processades. Sedan vände hon plötsligt huvudet mot mig igen och
började nonsensprata och fnissa. Okej, då visste jag att hon förstått att hon
själv hade lite del i det hela och att hon nog också
skämdes lite över sitt beteende. Hon gör nämligen ofta så Lill-Skruttan. När hon skäms för något hon vet att hon gjort "fel" så
låtsas hon bara inte om det utan vill helst bara skratta och busa och skämta. Om helt andra saker. Så det gjorde vi en stund. Jag kände att vi var färdiga med morgonens bråk. Vi hade pratat igenom det hela och
vi var sams. Vi kunde båda sova gott i natt.
*) Bilden är från: http://hafva.blogg.se/images/2010/kram_89873692.jpg
Inlägg
12 kommentarer:
Vad mysig och bra stund ni fick tillsammans! Och vad duktig Lill-Skruttan är att ända lyssna och betänka det som hänt!
Det är viktigt att kunna prata om saker och kunna säga förlat till varandra och visa barnen att man även som förälder kan göra fel och säga förlat. Det försöker jag lära barnen; att vi alla gör fel, blir för arga ibland, skriker at varandra... Men att man sen maste kunna säga förlat och framför allt, som du säger, förklara för barnen att bara för att man skriker eller brakar sa betyder det ju absolut inte att man inte älskar varandra!
Kram
Martina,
ja det är väldigt bra att prata igenom saker såhär på kvällen tycker jag. När allt är lugnt omkring en och man har mer tid att lyssna på varandra. Jag tycker liksom du att det är viktigt att få dem att förstå att det är helt okej att bli arg. Att det är något vi alla blir och det är inget fel med det. MEN att man måste kunna säga förlåt om man efteråt inser att man kanske gjort någon ledsen. Och såklart att man kan bli arg på personer som man ändå tycker mycket om och till och med älskar. ;-)
Kram!
Men så bra fina du!! Och så roligt! Precis det du gjorde hade jag som exempel på hur man kan göra när det blir tokigt. Att prata om det senare och höra vad barnet tänker om det som hände. Man kan få så kloka svar...
Jag har föräldraträffar på min förskola på kvällstid och vi sågs igår kväll och just det här kom upp - när man blir ovänner, hur göra?
Jag fick frågan -men när kan man börja göra det? Det blev väldigt bra diskussioner. Ojojoj vad jag skulle vilja ha dig här nu och krama om dig men även prata runt om det här så att kommentaren inte blir för lång. ;) Märker att jag gör som när jag blir riktig exalterad...börjar prata i mitten. Men hoppas att du förstår vad jag skriver ändå haha!
Stor kram!
Å vad bra! Å vilken smidig problemlösare du är!!! Bravooooo!!!!
Åh, vad fint att läsa! Hoppas att jag också kan vara en lika förståndig mamma som du!
Kan ju bara halla med och instamma i det du skriver och det ovriga har kommenterat. Det ar sa viktigt att man tar sig tiden och pratar igenom sant har, stora som sma brak. Jatteviktigt att aven gora med sma barn, barn forstar mer an man tror, man ska inte tanka att dom ar sa sma och dom kommer inte ihag iallafall etc. Visst, dom glommer for stunden, men nar man tar upp det igen sa minns dom och da ar det bra att kunna satta ord pa kanslor ocksa!
Ofta har ju sma barn inte ord och uttryck for kanslor annu, kanske annu svarare for flersprakiga barn, att forklara eller forsta sana har saker, darfor tror jag att det ar annu viktigare nastan att hjalpa dom satta ord pa hur dom kanner.
Jag och Cassie brukade ha som vana att ta en stund vid laggningen att prata igenom dagen som varit, bra och daliga saker som hant. Om vi hade brakat eller nagonting annat som hant. Det var sa skont och det var lite speciellt med var tid tillsammans..
Nar tvillingarna foddes blev det helt plotsligt mycket svarare att fa till den dar tiden, vi borjade forsoka skjuta in lite mystid direkt efter skolan eller sa, men det ar svart med smasyskon. Nu har det varit svart med de sma och laggningen lange, men antligen borjar det lossna lite och vi far lite tid over igen nar hon ska lagga sig. Guld vart!!
Intressant amne, nagot som beror, kanns som det finns mycket att saga inom detta..!
Stor kram!
USch så fel det blir ibland. Och som du säger beror det oftast på stress och trötthet. Skönt att det oftast går över i a f och att man kan prata om det, även med barnen.
Kan också hålla med om det där att man är mindre stressad när man är hemma om dagarna. Ingen egentlig tid att hålla för sig själv och därför blir det lättare att hålla de övriga familjemedlemmarnas tid. Och att klara av strul. Nu har vi ju inte såå besvärliga morgnar, än, men ibland är jag lite väl mycket tidsoptimist när vi ska iväg på nåt och då händer det ofta att lille E inte vill ta på sig overallen, eller att han bara måste visa hur stark och rörlig han är! Men det är väl så med barn. Det gäller att ligga steget före med planeringen och förberedelserna för att åtminstone minska stress och strul.
SKönt som sagt att det gick fort över och att ni fick ett bra avslut på dagen.
kram
Underbart. Underbart att läsa om hur lätt det är att bli ARG och att det kanske inte är hela världen. Det viktiga är just att prata om det sen, om man kan -men även jag gôr det med min O nyss fyllda 2 år- och hon lyssnar och processar. Och se så bra det blev. För tänk om man försöker vara perfekt och pedagogisk var dag, då dör man ju av skam när det inte håller.
Dina tips att inte ha bråttom (som du skrev ngnstans) ;-) och att stänga av öronen är perfekta till småbarnsföräldern. Och nu även detta. Det gör inget om man inte alltid gör "som man ska" för man är inte mer än människa. Däremot är det viktigt att ta sig tid, förklara, prata om det... Och kanske har de små också ett litet ansvar för familjefriden ?
KRAM
Ewa,
tack vad gullig du är!!! jag blir jätteglad och rörd av dina fina ord! :-) och visst är detta ett ämne man skulle kunna diskutera hur mycket som helst nästan.
KRAM!!!
Karlavagnen,
å TACK Gulle-Du!!
:-)
Kram!!
Marie,
du det är jag helt säker på att du redan ÄR! Konflikterna är bara lite olika i olika åldrar. ;-)
Kramar!!
Liz,
vad fint att du har de här stunderna på kvällen (eller nu mer på dagtid då) med din stora tjej. Jag förstår verkligen att det är svårare att hitta tiden till detta när man har fler barn. Du har dessutom tvillingar i en ålder som kräver mycket koll och uppmärksamhet. Men ändå tar du dig tid för din stora tjej. DET är så himla bra! :-)
Kram!!
Fröken Anki,
ja det blir ju så. Tyvärr händer det lite då och då och inte såpass sällan som man kanske skulle önska själv. Att ha extra tidsmarginal är verkligen SUPER om man ska försöka undvika sådana här situationer. Det hjälper inte alltid, men ofta!
Kram!!
Emma,
tack vännen!!! Jaja, kapp jag gissar att ni har en hel del konflikter hos er nu också. O har dock blivit såpass stor att hon förstår mycket nu! Jag minns att jag pratade rätt mycket med E även när hon var mycket yngre. Och jag tror att de förstår, åtminstone en del av det man säger. Framförallt då känslan av att föräldern kan prata om saker som hänt och som gjort både föräldern och barnet upprörda och att man kan säga förlåt. DET tror jag är viktigt för dem att få ta del av redan innan de själva kanske förstår "allt" i situationen. :-)
Och visst, jag tycker det är bra att man kan prata om vad DE kanske skulle kunna förändra eller göra annorlunda OCKSÅ för att hjälpa till i situationer som dessa. Inte för att de kanske tänker på det i stundens hetta, men man kan ju hoppas att det mognar tills de blir något äldre, :-)
Kraaam!
Känner igen samtalet! Sådana har jag haft många med min yngsta! Man får bli arg, och sedan ångra sig o säga förlåt! Ibland är det befogat att bli arg. Jag har undrat varför vi som föräldrar får dåligt samvete efter att vi har ilsknat till! Skönt med mysiga samtal innan man somnar och att man alltid skiljs som vänner. En fin dag fick ni ju också! Så du har tre barn, kul! Kram... Anna
Där ser du. Vad skönt. Bra att du tog en liten pratstund med henne när ni hade det lugnt och skönt vid nattningen. Jag önskar att Molly reagerade med fniss när hon inser att hon gjort något fel. Hon blir förnärmad och sätter sig och surar under ett bord istället.
Channal,
javisst måste man få bli arg. Jag är egentligen inte rädd eller orolig över att jag blir arg utan det är mer de gånger när jag känner att jag överreagerat på ett sådant vis att E inte förstår varför hon orsakat en sådan reaktion. Alltså om jag normalt inte brukar bli så arg. Då vill jag förklara senare. Eller som i detta fallet då det kanske främst handlade om att jag blev arg just innan hon skulle iväg. Att skiljas åt som ovänner tycker jag alltid känns jobbigt. Oavsett vem man är arg på.
Och nej Storebror och Lillasyster är INTE mina! Jag har enbart E. Storebror är en av E's bästa kompisar och så satt han bredvid SIN Lilllasyster! Haha, jag förstår nu att det kunde misstolkas....!
Kram!!
Sahra,
ja det är skönt att prata igenom sådana här händelser i efterhand. E kan också bli väldigt förnärmad och arg hon med men väldigt ofta börjar hon skratta och/eller försöker låtsas som ingeting hänt då hon inser att hon SJÄLV har gjort något som inte är helt bra.... Avledande manöver helt enkelt.
Ibland kan det vara ytterst irriterande, men visst, i vissa situationer är det ju ett rätt enkelt sätt att lämna "ämnet".
Skicka en kommentar