Vilken morgon! Puh! Om ni frågat mig för ca 20 minuter sedan hade jag kallat den för "Morgonen från helvetet", men nu när det lugnat ner sig lite tänker jag "Äsch, SÅ farligt var det väl ändå inte va?" M reste till Kalifornien igår. Jobbresa. Så jag är nu ensam med både Storasyster och Lillebror. Det gick bra med nattning av båda igårkväll. Och natten har varit förhållandevis bra. Lillebror har sovit hyfsat även om han vaknat en hel del. Mest på grund av snuva. Upptäckte det inatt när han grät. Han snörvlar och stånkar. Snor snor snor. Men som sagt, trots detta en okej natt. Vi får se hur det går idag.
Morgonen var dock i stressigaste laget. Att lyckas tajma allt. Få upp en morgontrött Storasyster. Pumpa mjölk och samtidigt försöka få Lillebror som rullat över på mage att inte börja gråta innan man är klar. Sedan fixa lunch till Storasyster och hälla upp mjölken på flaskor till Lillebror. Få Storasyster att klä på sig, äta frukost och sedan borsta både tänder och hår. Mata Lillebror. Klä på honom och få i honom i Babybjörnen. Självklart kräks han ner både sig och mig. Äsch! Jag har ändå kommit på att jag ska hem efter att jag lämnat Storasyster i skolan och hämta hans saker så vi kan byta om då. Innan dagis. Ute regnar det visst. Hittar inte paraplyet och hinner inte leta. När jag drar fram min regnjacka ur garderoben väller tjugofem andra saker ut ur den och sprids på golvet. Storasyster står redo i hallen. Vi ger oss ut. Fan! Det regnar mer än jag trodde. Skulle tagit med något att täcka Lillebrors huvud. Han blir våt. Håret slickar sig kring huvudet. Vi hastar fram i regnet. Bland alla andra som ska till skolan. Fast de verkar visst ha hittat sina paraplyer. Bra för dem! Tur för oss att det åtminstone är nära till skolan. Jag vinkar av Storasyster på skolgården och hon skyndar in. Själv småspringer jag hem. Känner mig som den sämsta mamman. Stackars barn!
Väl hemma igen blir det till att torka Lillebror och så får han äta resten av mjölken som han inte åt innan vi gick. Då somnar han. Så trött. Jag planerar snabbt om och istället för att rusa till dagis med honom kan jag lugnt äta frukost och gå på toa. Men nu ska jag snart väcka honom för att gå till dagis. MED paraply!
Och imorgnbitti måste jag ställa klockan tidigare så vi har mer tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Du ska inte vara så hård mot dig själv. Ingen har tagit skada eller lider av lite stress. Du ska ändå vara glad att du har en så fantastisk storasyster i L. Hon förstår, hon är mogen, tar ansvar. Jobbigare när det är tätare mellan kidsen. Se till att ha en riktig myskväll istället. Kram
Oj, vilken morgon. Hoppas att ni får en bättre kväll. Du verkar ha hanterat det bra ändå. Själv missade jag att det regnade helt och hade varken paraply eller regnjacka när jag följde R till skolan. Så ett plus för dig som ändå letade efter ett. ;-) Säg till om vi kan vara till hjälp något när M är borta.
Vilken morgon! Styrkekram från England. Sådana där där dagar prövar en totalt. Hoppas det blir bättre.
Pust jo nog får du jonglera många bollar. Inte lätt att vara ensam och fixa allt. Tur att du iallafall slipper skynda iväg till jobb ovanpå allt. En styrka att kunna ta ett steg tillbaka och se på det hela och inser att det kanske inte var så farligt ändå. Det är ju lätt att paniken tar över när kaoset faller över en som dominobrickor. Hoppas du får en bättre morgon imorgon. Hoppas M inte blir borta så länge utan är hemma snart igen.
Stor kram
Sahra,
Tack! Ja jag är otroligt glad över att E är såpass stor och klarar så mycket själv. Det är mest det att man behöver "dirigera" en del. Och tjata lite. :-)
Vi har haft det supermysigt under eftermiddagen och kvällen!
Kram!!
Mala,
Haha så du missade regnet helt du. Vi får försöka ses snart. Kan väl höras på mail!
Kram!
Carin,
Tack vad gulligt! Och ja, ibland blir det såhär. Jag har förhoppningsvis lärt mig lite till imorgonbitti iallafall.
Desiree,
Nej jag hade inte kunnat fixa detta ensam om jag haft kvar mitt gamla jobb. Då skulle jag behövt få hjälp. M kommer tillbaka sent på torsdag så två till morgnar blir det. Men nu hoppas jag det ska gå lite bättre än i morse.
Kram!!
Usch, sådana här dagar kommer och går tyvärr. Man får se det som det är, det är normalt, och även om man kan göra vissa saker, som att ställa klockan lite tidigare, så kan man ju inte förutse alla problem.
Låter som Murphys (Lag) Law :) Usch vad det drar energi när det kör ihop sig.
Ofta tänker jag på hur jag faktiskt varit -ensamstående- till mina bägge.....och jobbat, men sen med småbarn var ju min dotter fyra år äldre när lillebror kom.
Jag sitter då och då och tänker tillbaka och tänker på det. Galet.
KÄMPA Saltis du klarar det!! :)
Kram
/Susanne
Skicka en kommentar