Helgen hos Annika utanför DC

Här tänkte jag nu skriva och berätta lite om vår underbara helg hos Annika som vi besökte i Reston utanför DC nu i helgen. Detta inlägget kommer handla om de första två dagarna torsdag och fredag. Om ni vill läsa mer om besöket på Annikas egen blogg kan ni klicka här, samt för längre inlägg med fler bilder; här för att läsa om fredagen och här för att läsa om lördag och söndag.

TORSDAG

Efter en mycket kort flygning (bara dryga 45 minuter i luften) kom vi fram till Dulles Airport vilken var en otroligt fin och modern sådan. Tågen som gick från terminalen till baggageutlämningen kändes hypermodernt med amerikanska mått mätt, och vid hemresan insåg vi även hur effektivt och bra organiserat allt var ordnat vid t ex säkerhetskontrollen.

Annika och Peter hämtade oss med bil vid flygplatsen. Sedan bar det av hem till dem för att ta det lite lugnt ute på "Annika´s berömda Deck"....! Lill-Skruttan trivdes som fisken i vattnet precis som vi andra.

Efter en otroligt god pastamiddag satt vi och pratade över ett, två eller kanske fler glas vin. K busade med Lill-Skruttan vilket var otroligt uppskattat. Vi var alla lite trötta så det blev en ganska tidig sänggång. Vissa skulle ju även upp och jobba dagen därpå.

FREDAG

God och mysig frukost i köket och sedan biltur in till Old Town Alexandria.

Ett av de snyggaste parkeringsgarage jag någonsin sett.

Först promenerade vi ner till vattnet.

Lill-Skruttan roade sig i en trappa nere vid hamnen

Så härligt nere vid vattnet. Liten fläktande vind och alldeles underbart väder. Visst var det lite fukt i luften och lite dis men på det stora hela kändes det som en riktigt skön svens sommardag väder- och temperaturmässigt.

På väg ut på bryggan.

Eftersom det var disigt var sikten något begränsad men det är DC ni ser skymta där borta i horisonten.

Lill-Skruttan blev väldigt förtjust i "the duckies" och matade dem med lite av sin grissini.

Vackra hus.

En mysig barnaffär där vi gick in och handlade lite till Lill-Skruttan. Hon fyller ju år snart så något av detta blir nog en present då.

Efter att ha promenerat upp från vattnet och sett en del av affärsstråken blev det lunch på innergården till ett hotell.

Vår utmärkta värdinna, guide och chaufför!

Sugrör är alltid skoj...

På väg tillbaks (efter ett stopp på Starbucks) passerade vi denna man som spelade på vattenglas. Lill-Skruttan fick en dollar att lägga i hans korg men hon var lite blyg så vi fick hjälpas åt så sedeln hamnade rätt.

Här kan ni höra hur bra det lät!

På väg hemåt igen. Utanför bilfönstret syns Washington monumentet.

Här inzoomat.

Hemma igen.

Eftermiddagen var fuktigare och varmare än förmiddagen. Nu blev det lite avslappning med isvatten i skuggan. Lill-Skruttan roade sig med vattenlek.

Annika

M

På kvällen åkte vi alla in till Reston Town Center för att äta middag. Jag tycker detta lilla centrum var väldigt fint och på något vis rätt så lagom stort.

En god middag på en bra restaurang.

Hästar verkade vara deras tema.... fast inte på menyn då...

Efteråt blev det glass. Bilderna här är något blurriga eftersom det började skymma och jag tog dem utan blixt, men det var ändå roligt att visa dem

Glass är något Lill-Skruttan verkligen gillar!

Efter denna långa dag och kväll lyckades vi inte hålla oss vakna så länge. Jag hade ju även min hosta och svullna hals som gjorde sig påmind, så när vi kom hem blev det varmt te med halstablett och sedan sängen. Men en riktigt härlig dag hade vi fått. Och med tanke på att väderprognosen utlovat thunderstorms och regn hade vi lyckats göra vädergudarna riktigt vänligt sinnade. För enda åskskuren som vi råkade ut för var i bilen på väg till och från middagen. Nästa dag väntade DC och vädret såg ut att bli riktigt perfekt!

Hemmadag i teets tecken

Det blir en hemmadag idag. En Krya-på-mig-dag. En Hoppas-dammvippan-försvinner-dag. Kände mig hängig i morse. Halsen svullen och ond. Alltså ond som i ont inte som i elak.... Under natten/tidig morgon har jag även vaknat ett antal gånger dels på grund av hostan dels för att jag har känt att det börjar trycka i bihålorna. Vad är detta nu då? Ska det aldrig sluta?? Så en vilodag tror jag blir bra. Hoppas att det ska ge med sig snart. Har varken tid eller lust med sådana här jädrans segförkylningar!

Men jag ska inte bara beklaga mig. Sådant blir lätt så trist. Igårkväll när jag kom hem satt en gul lapp i vårt lilla lilla postfack. Gul lapp som betyder "paket". Vad kunde nu det vara?!?! Jo, det var en påse te som åkt hela vägen från Lund via Philly innan det landade hos oss!! Lundablandning. Jag har inte öppnat och testat än men det ska bli roligt att göra det. Vem var avsändaren då? Jo, en annan bloggkompis. Så GULLIGT av dig att skicka denna lilla överraskning till oss!! TACK!!! Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Bloggvärlden är på så många vis helt fantastisk!

Just nu: en stor mugg hett roibooste med citron(som vi tidigare fått av Olgakatt) och en halstablett. Så himla skönt för halsen.

Måndag med dammvippa

Så var denna måndagen avklarad då. Hostandet har fortsatt vilket känns väldigt irriterande. Mötet i morse gick dock bra och jag hostade inte sönder presentationen. Men nyinköpta halstabletter kunde jag hålla dammvippan hyfsat i schack vilket var bra. Jag lyckades till och med att vara hyfsat "aktiv" både före under och efter mötet, d v s jag pratade lite mer med säljaren. Gav bakgrundsinformation om lite olika projekt i labbet, svarade på hans och hans kollegas frågor samt ställde en del egna. Jag tror att både säljarna samt mina kollegor var rätt nöjda efteråt. Vi hade alla fått lite mer detaljerad information samt svar på de flesta av våra frågor. Men efter mötet har jag dock känt mig lite småhängig och trött hela dagen. Seg. Vi får se hur det känns imorgon. Jag kan iallafall meddela att jag är otroligt trött på kittlande dammvippor i bröstet!

Hemma igen

Så är vi tillbaks igen efter vår otroligt härliga långhelg med Annika i Reston och hennes mysiga familj. Det har varit otroligt roligt och över alla förväntningar. Det enda trista var som sagt min hals som inte riktigt ville hänga med i svängarna. Men det gick trots allt bra ändå även om jag helst velat vara 100%. Nu fick Annika ändå åtminstone 80% eller så av mig och det kanske var nog...?! Mer om helgen kommer senare.

I skrivande stund känner jag mig trött och sliten. Resan hem gick bra, men det tar alltid på energidepåerna när man ska resa med småbarn. Min hosta har dessutom blivit steget jobbigare. Det killar som sjutton långt nere i bröstet, ungefär som om någon kittlar mig där med en sådan där gammaldags dammvippa ni vet. Lill-Skruttan var helt slut och somnade i taxin på väg hem från flygplatsen. Men väl hemma efter lite middag och ett bad (det senare kunde hon endast övertalas till genom att jag själv hoppade i badet och ändå grät hon hjärtskärande i stort sett hela tiden) så tog det ändå tid för henne att varva ner innan hon kunde somna. Många nya intryck som skulle processas. Det var mycket prat om "åka fluplan", "åka bil" och "åka tåg" samt kanske framförallt "att sitta fast" vilket var något hon inte gillat när vi åkte bil. Att hon var tvungen att sitta fastspänd i sin bilstol. Men till slut somnade hon ändå.

Själv avslutar jag kvällen och helgen med en varm kopp te. För att försöka lindra halsen och få stopp på dammvippan. Sedan blir det sängen. Imorgon väntar måndagen och jag har "bjudit in" en säljare från ett företag som vi köpt en rätt dyr utrustning för på jobbet. Han ska komma och presentera de olika alternativ som vi ska kunna använda utrustningen till. Egentligen ska jag ju, precis som alla andra, enbart lyssna på honom men eftersom det är jag som varit i kontakt med honom och arrangerat detta så känner jag mig ändå lite mer "ansvarig" för detta. Så jag hoppas att jag inte kommer att hosta sönder hela presentationen.

Sist men absolut inte minst, vill jag och M säga TACK ANNIKA, PETER & KAROLINA för den här otroligt fina helgen! Tack för allt!!!!!

Lill-Skruttan får tacka på sitt vis till Annininaka, Pite & Kalolila!

Suburbia

Nu är vi framme och har tillbringat en hel dag samt tva natter hos Annika. Hittills har allt varit helt suverant! Underbart med forortslugnet och gronskan. Vi har blivit kungligt emottagna och enda smolken i den annars valfyllda bagaren är att jag kanner av min hals. Men jag har fatt basta tipset av Annika, namligen att lagga en halstablett i en varm kopp te! Fantastiskt for halsen!

Igar var det Old Town Alexandria med eftermiddagsrelax pa Annikas kanda deck. Idag blir det DC. Vadret ar underbart och morgonluften frisk efter gardagskvallens askskur. Vi hoppas nu bara att Lill-Skruttans morgonhumor ska bli lite battre.

Whass that? och Va hänne?

Dessa små frågor kommer numera ständigt ur Lill-Skruttans mun. Hoppar ut med jämna mellanrum. Minns faktiskt inte exakt när det började men det var nog kanske 10-14 dagar sedan eller så. Första frågan brukar oftast komma samtidigt som hon ivrigt pekar på något hon ser. "Whass that Mommy?!??" Den andra frågan "Va hänne??" åtföljs nästan alltid av ett mycket talande minspel. Ofta en haka som droppat ner till naveln och därmed resulterar i en fågelholksmun, samt vitt uppspärrade ögon. Eller så formar hon munnen till ett "o" och drar samtidigt ner hakan så att överläppen och huden mellan läppen och näsan liksom spänns över tänderna i överkäken. Till detta återigen vitt uppspärrade ögon.

Det är helt klart en lite tjej med intresse för dramatik vi har hos oss just nu.

Saker är oftast väldigt stooooora, eller tuuuuunga eller så är det något litetlitetlitet...

Och till detta mycket talande kroppsspråk och minspel. Hon är också väldigt uppmärksam på om någon verkar "lessen" eller "ajj".

Ett av hennes favoritord verkar just nu dessutom vara seven. Hon har börjat att "räkna" men har såklart noll koll på vad siffror egentligen betyder. Det är som en ordlek för henne. men ofta när hon själv står och ritar eller pysslar med något kan man höra "one, three, five, seven, five, ten, nine, seven, two..." Som om hon försöker memorera ett långt telefonnummer.

Här är små filmsnuttar där hon roar sig med att "räkna". Fast den här dagen verkar det varit "nine" som var bäst...? Förresten om ni kollar in vissa delar av de här filmerna skulle man kunna tänka sig att hon har fallenhet för de där "burktrixen" som vissa trollkonstnärer gör. Eller vissa fingerfärdiga personer som underhåller förbipasserande med på gatorna i Gamla Stan på sommaren.

Sång är också något hon verkligen älskar. Både att själv sjunga och att höra på andra som sjunger. Tyvärr är det många av sångerna de sjunger på dagis som jag inte kan. Så ibland när hon sjunger något som jag inte kan höra vad det är känner jag mig som en riktigt dålig mamma. För hon börjar ofta på en sång och vill sedan att man ska fortsätta sjunga med henne. Men det händer som sagt ofta att jag inte vet vad det är för sång. Favoritsångerna just nu är nog ändå "ABCD", "Twinkle twinkle little star" samt faktiskt den svenska varianten "Blinka lilla stjärna", "Itsy bitsy Spider" (här står inte den svenska "Imse vimse spindel" alls i så hög kurs) samt "See all the fish that´s swimming in the water".

Eftersom de börjat plantera en del ute i sina små trädgårdsland på dagis nu så har hon även börjat peka mycket på växter ute i rabatter och säga "plants". Det är mycket "plants"just nu. Liksom "babies". Det vimlar av "baby brothers" och "baby sisters" överallt. Senast idag pekade hon på fotot av henne själv som nyfödd, som vi har stående på en bänk i vardagsrummet och sa "Ellas baby sister". Haha! Hon såg så besviken ut när jag sa att det ju inte alls var hennes baby sister utan hon själv som baby.

Ännu något som kom som en överraskning var häromkvällen då jag först försökt natta henne men hon inte alls kunde somna så vi gick up igen. I hallen möter vi M och Lill-Skruttan ser då helt glatt på honom, lyfter bägge händerna och säger "Gimme ten!". Hahaha, M och jag tittade på varandra och henne och kunde knappt sluta skratta. Så nu är det ganska mycket "Gimme ten!" också. Inte bara "high five".

Idag är det regn och grått och småkyligt här. Man undrar vart våren och sommarvärmen tog vägen. Detta måste vara en ovanligt kall maj? Jaja, vädret är som det är och det är betydlig lättare att inte "stressa upp sig" över vädret när man bor på ett ställe dit man vet att värmen kommer hitta. Och man vet också hur jobbigt man kommer tycka det är. Så ja, jag passar faktiskt på att njuta lite av kylan och ruggvädret. Imorgon eftermiddag bär det av till DC för att hälsa på bloggvännen Annika! Det ska verkligen bli så himla kul! Har sett fram emot denna resan länge och är glad glad glad att vi äntligen kunde få till den. Hitta en helg som passade både hennes familj och oss. Nu blir det däremot snart en förmiddagskaffe.

Säg det med blommor

I fredags när jag kom till dagis för att hämta Lill-Skruttan hade hon en present till mig. Barnen hade målat varsin blomkruka som de sedan valt blomma till och planterat i krukan. Enligt läraren hade Lill-Skruttan velat ge mig en röd blomma så jag fick denna fina kruka med en vacker röd gerbera i. Två stora lysande röda blommor högst upp på varsin stängel. Samt en liten knopp nere bland bladverket. Lill-Skruttan var såååå stolt när hon sprang fram till mig med krukan i båda händerna och sa "flower!" Så fint! Jag blev jätteglad. På själva krukan satt ett kort där det stod "I love Mommy" på. Gissar att det hela var för att det var Mors Dag här i söndags.

Så tänkte jag ta ett foto av blomman men det blev inte av. Däremot hade vi den framme en stund här hemma och givetvis blev både Lipton och Tazo oerhört fascinerade av blomman. Såpass att blomman plötsligt inte längre hade några blommor om man säger så. Nej, katterna tyckte tydligen att detta var ett perfekt byte så de hade "jagat av blommorna" från sina stjälkar. Här är blomman med kruka idag när den lilla knoppen faktiskt slagit ut. Var vi har blomman nu? Jo, i skafferiet får den stå. men man kan ta fram den lite ibland och titta på den och bli glad i hjärtat. Sedan får den åka tillbaks in i skafferiet igen....

Krukan som Lill-Skruttan målat. Som synes är de två stjälkarna väldigt rakt avhuggna i toppen. Inga blommor där inte. Och självklart kom båda katterna direkt när jag tog fram blomman. I bakgrunden här syns Lipton.

Här är lilla knoppen som just slagit ut. Tazo är vääääldigt intresserad...

Såpass intresserad och nyfiken att han såklart inte kan hålla tassarna borta.

Här syns den lilla lappen på krukan. Gulligt även om det såklart inte är barnen som själva skrivit dem.