I
söndags när vi promenerade i Central Park gick vi förbi
Balto. Om ni inte känner till vem Balto är, eller kanske snarare
var, så kan jag berätta att det var
en slädhund som numera står staty i Central Park. Balto står på en liten klippa något norr om Central Park Zoo, ungefär i höjd md 67th Street. Nästan varje gång man passerar där är det barn som klättrar på på Balto. Ofta med föräldrarna nedanför som försöker fotografera sina barn.
Vem är då Balto? Jo, det var en
Siberian husky som 1925 blev en riktig hjälte. Det hela skedde i Alaska där staden Nome den vintern drabbades av
en fruktansvärd difteriaepedemi. Eftersom man inte hade tillräckligt med motgift i staden gav sig ca 20 team med ungefär 200 slädhundar av mot staden Nenana för att frakta tillräckligt med motgift tillbaka till Nome. För att ta sig till Nenana var man tvungen att trotsa både en
förfärlig snöstorm och ett enormt avstånd.
Drygt 100 mil färdades slädhundarna och deras förare. Just Balto var den slädhund som lyckades föra motgiftet till Nome och därmed rädda de 300 personer som insjuknat. Han utförde denna bedrift på den rekordlåga tiden av lite drygt 5 dagar. Hela den här resan följdes av folk via radiosändningar samt tidningsartiklar. Den som vill läsa mer om Balto kan klicka
här.
För att hedra Balto skapade konstnären
Frederick George Richard Roth statyn som sedan december 1925 stått i Central Park. Detta är vad som står på plaketten som sitter på klippan där Balto står:
Dedicated to the indomitable spirit of
the sled dogs
that relayed antitoxin six hundred miles over rough ice
across treacherous waters through arctic blizzards from
Nenana to the relief of stricken Nome in the
winter of 1925
Endurance - Fidelity - Intelligence
Endurance - Fidelity - Intelligence
Balto högst upp på klippan
Fyrklöver
Som jag redan
skrev igår så
älskar jag verkligen Central Park denna årstiden. Ja, jag älskar Parken alla årstider faktiskt, men om hösten är Parken sådär otroligt vacker och stämningsfull. Dessutom lite lugnare än på våren då det ofta är vimlar av folk runtomkring. Såhär års kan man strosa mer fritt och bara njuta av den sköna höstsolen, löven som börjar skifta färg och av den där höstiga doften av jord och multnande löv som letar sig upp från marken. Parken känns helt klart mer fridfull om hösten.
16 kommentarer:
Vilken inspirerande historia! Balto var onekligen en modig och duktig slädhund som verkligen förtjänar en staty in Central Park. Det är svårt att riktigt förstå hur uthålliga slädhundarna är och att de klarar av förhållandena i kylan. Kram!
Ann-Marie,
Vad roligt att du tyckte om historien bakom Baltostatyn. Tycker själv den känns lite som en saga. :-)
Och just slädhundar har ju en fantastisk uthållighet och klarar av de arktiska förhållandena.
Heja Balto! Intressant läsning(som vanligt hos dig). Lill-Skruttan är ljuvlig. Härliga höstbilder. Håller med, Central Park är fantastisk. Ändå har jag bara besökt den om våren och förmodligen bara utforskat en bråkdel.
KRAM!!
Vilken fin story, jag gillar sådana! O bilden på lillskrutt bnär hon sitter på balto är jättefin. Ha en härlig tisdag, kram
Balto!
Vilken historia och vilken HUND!
WOW!
Ja, NYC på hösten är en enda dröm!
Hey, ser att du tittar på Game of Thrones. Visst är den toppen!???
Kan knappt bärga mig tills efter jul då den återkommer.
Kram!!
bettankax,
javisst det en härlig historia! Som en film eller bok tycker jag. :-)
Och hösten i Parken är verkligen vacker. Tack också för dina fina ord!
Kram!!
Loppan,
ja ni får börja träna era små gullisar nu så de kan springa och hämta hjälp om det skulle behövas! ;-)
ha en fin torsdag du med!
Kram!
Annika,
javisst är det en otrolig berättelse. Jag tycker de är roligt med statyerna i Parken för att många av de verkligen har en historia och en "bakgrund". :-)
Du, Gems of Thrones är SUPER! Men vi har faktiskt tittat färdigt på den nu. Har bara inte tagit bort den från bloggen än. Tyckte den var så bra att den får sitta där en stund till.... :-) M läser ju böckerna också och jag har haft funderingar på att ev läsa den senaste men de är ju så förbålt tjocka!! Så jag har inte kommit mig för än.
Kram!!
Jag har faktiskt sett en dokumentär om Balto som gick på tv då vi bodde i Alabama. Eller dokumentären var mer om staden i Alaska och diffteri epidemin. Central park verkar helt perfekt att njuta av så här års då hettan har lagt sig och det kanske inte är lika många turister längre.
Kram!
Desiree,
vad kul att du sett en dokumentär där man berättade om Balto och händelsen där 1925!
Och ja, Central park är nog nästan som allra bäst såhär års tycker jag. Om det inte är just vårblommorna man vill se såklart för då är det ju våren som är ett måste. Men jag gillar Parken nu när det är lite lugnare och mer fridfullt.
Kram!!
Vilken härlig liten berättelse, har ni berättat den för Lill-Skruttan?
Så fina höstbilder från parken med M och E. Vi var i "vår" park här i Bryssel i helgen men alla mina foton blev urkassa - det är ngt fel på vår lilla kamera. Färgerna är urvattnade och inget bra fokus. Vet inte om det är kameran som är på upphällningen eller om jag bara råkat komma åt någon inställning men surt är det iaf :-( (speciellt som ajg glömde vår stora kamera hemma).
KRAM!
Petra,
nej vi har faktiskt inte berättat den än. Men det kommer nog. Trist med er kamera. Kanske dags för uppgradering???? Eller om ni kan se om det är ngn inställning som blivit konstig.
Kramar!!
Vilka härliga bilder och vilken stor tjej ni har! :) Hon ser ut att ha vuxit massor sen jag sist var inne hos dig.
Kram!
Ewa,
tack!! Och visst är hon stor nu. De växer så man knappt hinner med ibland. Både i kroppen och rent mentalt.
:-)
Kramar!
Hej!
Jag är Balto expert.
Jag har också varit i Central Park och tittat på staty år 2009.
Anonym,
hej! Vad kul att du är Balto expert!! :-) Visst är det en härlig historia och nu en jättefin staty i Central Park. Roligt att du besökt den du med!
:-)
Just ja, han har jag hört talas om. Tänk att hundar, och även andra djur, kan göra sådant!
Anna fair and True,
visst är det häftigt ändå!!
Skicka en kommentar