Flytt mitt i natten

Vår närmaste granne ska flytta. Eller håller PÅ och flyttar kanske man bör säga. Det har hon gjort i ett par dygn nu. Vi delar vardagsrumsvägg med henne. Vilket gjort att man ibland fått lite mer insikt i hennes privatliv än vad man egentligen önskar. Redan tidigare. Jag har faktiskt inget emot att höra att jag har grannar. Jag är sedan många år van att bo i flerbostadshus. Och då hör man andra. Det spolar i rören ibland. Man kan höra barn skratta eller gråta. Ibland hör man någons TV eller att någon spelar på sin bas eller sitt piano. En hund kanske skäller. Och man kan höra röster från folk som passerar ens ytterdörr. Allt detta tycker jag är helt okej! Ja till och med ganska hemtrevligt. Man känner sig inte ensam. Så länge det handlar om normala s.k ljudstörningar under normala tidpunkter på dygnet.

Vad är då normala tidpunkter på dygnet? Tankarna och känslorna kring detta kan ju faktiskt variera lite från person till person. Personligen tycker jag att både jag och M är ganska flexibla vad gäller just detta med dygnets aktiva timmar. Vi har rätt hög toleransnivå skulle jag väl vilja beskriva det. Men nu har t o m vi börjat tycka att den här grannens flytt börjar bli lite väl påfrestande. Den har inte enbart hållit på i flera dygn, utan dessutom håller de på SENT. Just nu låter det ungefär som om de flyttar väldigt tunga möbler, tappar verktyg  i golvet så det ekar (kofötter? Järnör?) och ibland låter det som om de kör in en tung byrå i väggen ett par tre gånger eller så. De kör med en vagn fram och tillbaka mellan lägenheten och hissen. Hjulen gnisslar. Det tjongar och dongar. Det smäller och pangar. Och så har det varit under de senaste kvällarna denna veckan.

Okej, Tanten är gammal. Tror hon är runt 75. De som hjälper henne är yngre. Så antingen familj eller vänner till henne. Antagligen jobbar de dagtid och måste därmed hjälpa henne på kvällarna. Jag förstår att det inte är lätt. Men allvarligt talat, kanske kan man tycka att de borde kunna försöka att tänka lite på vilken tid det är på dygnet ändå. Iallafall såpass att de kunnat informera oss om ungefär hur många kvällar (nätter) de ska hålla på, och lite om hur långt in på nätterna de tänkt sig att hålla på. Vi hade ändå sagt att det skulle varit okej. Att vi förstått hennes situation och att det därmed skulle gå bra för oss. Just eftersom vi ju förstår att det kanske är det enda möjliga sättet hon kan få hjälp. Men att inte ens framföra någon form av ursäkt eller ge mer information tycker jag ändå är ganska oartigt.

Nu tycker M att jag själv är en gammal gnällig tant, som beklagar mig över detta här på bloggen. Och det är jag kanske, men då får jag väl vara det då för allvarligt talat så stör det mig lite. Att man inte är mer hänsynsfull mot sin omgivning. Det kostar inget att fråga någon om det är okej, även om man kanske "vet" att de ska svara att det ÄR det. Man har ändå visat att man tänker på andra än sig själv. Så nu klagar jag lite här. Dessutom är jag ju väldigt svensk så att gå ut och konfrontera dem såhär mitt i natten (klockan är i skrivande stund 00.39) iförd pyjamas det orkar jag faktiskt inte göra. Det skulle ta för mycket energi.... Nej, istället pyser jag lite här på bloggen istället. Jag tänker att det i allafall är något bättre än att skriva anonyma lappar?!


Oj, nu börjar de visst gorma åt varandra där ute också...!


*) Bilderna här är hämtade från nätet:
http://www.malmo.se/
http://vi.sualize.us/violetsprite/
http://www.alltomstockholm.se/start/article228677.aos