Det här med att få (och för den delen göra) syskon

Detta inlägget skrev jag för ett tag sedan. Men trots att det har ett antal veckor på nacken är det fortfarande väldigt aktuellt eftersom Lill-Skruttan regelbundet tar upp detta ämne. Nämligen Babies. Hon vill så väldigt gärna "ha en baby" och bli en "Big Sister". Nu då de även pratar mycket om babies på dagis, samt att flera av hennes kompisar nyligen fått eller snart ska få syskon så är ämnet återigen ganska ofta uppe på dagordningen här hemma. Så sent som igår berättade hon för mig (igen) på vägen till dagis att hon ville bli Storasyster. "När kan jag få en baby, mamma?" Jag kan förövrigt även meddela att hon inte är ensam om att undra över just detta. Frågan om vi inte skulle ha fler barn började komma redan för ca 1,5 år sedan och kommer fortfarande sisådär lite regelbundet. Från olika personer. Och om ni som läser detta också hör till den undrande skaran kan ni ju bara fortsätta läsa här nedan. Kanske kan ni hitta ert svar där...?

Härom dagen  hände det igen. När vi pratade om det kinesiska nyåret berättade jag att de bebisar som snart kommer att födas i vår närhet (ett par av Lill-Skruttans kompisar ska få syskon snart) kommer att födas i just Drakens År. Lill-Skruttan tittade då på mig och sa "Jag vill OCKSÅ ha en baby!" Vad svarar man på det? Liksom varje gång detta kommer upp nu säger jag "Ja, jag förstår det, men jag vet inte om det kommer att komma någon baby till oss. Vi får se."

Ja, det händer som sagt allt som oftast att detta kommer på tal nu. Lill-Skruttan deklarerar ett par gånger i veckan minst att hon väldigt gärna skulle vilja bli en "Big Sister". För någon månad sedan, runt jul frågade hon mig:

"Mamma, har du en baby i din mage?"

Jag: "Nej, vännen det har jag inte. Skulle du önska det?"

Lill-Skruttan: "Jaaa...."

Sedan funderade hon en stund och så kom det jag väntat på ett tag:

"Men mamma, hur kommer babies IN i magen??? Var kommer de ifrån???"

Jag tänkte lite småfebrilt ett tag över på vilken detaljnivå jag skulle lägga svaret, och sa sedan:

"Ja du, det är en bra fråga. Det är så att mammor har ägg i sina magar och pappor har frön. Och om ett frö träffar ett ägg så kan det bli en baby..."

Hon funderade ytterligare på det en stund innan hon sa:

"Kan inte pappas frö träffa ditt ägg då? Jag vill att hans frö ska få träffa ägget så det blev en baby."

Jag: "Ja, du riktigt så enkelt är det inte. När pappa och jag så gärna ville ha dig så var vi tvungna att gå till en doktor som fick hjälpa till så att fröna kunde träffa ägget som sedan blev du. Kanske måste vi göra så igen om vi skulle försöka få en baby."

Det här tyckte Lill-Skruttan var lite konstigt tror jag. Vilket jag förstår eftersom det ju är rätt komplicerat även för oss vuxna. Sedan sa hon: "Men mamma, kan den där doktorn hjälpa till att plantera fröet i ditt ägg så det blir en baby då?"

Och jag svarade att "det vet man inte säkert, men att den dagen man skulle vilja få en baby kan man alltid försöka och se om det går. Men det är inte säkert att det blir en baby för det." Då tyckte hon att vi skulle "berätta för Tomten att vi vill ha en baby. Kanske kunde han hjälpa?"

Well well, tänkte jag i mitt still sinne. Vi får väl se. Först på min önskelista till Tomten stod inte en bebis utan ett jobb. Och det lär inte ens bli några försök till fröplantering innan dess. Om Tomten lyckas uppfylla jobbönskan så får vi väl se sedan hur det går med resten. Fast det sa jag såklart inte till Lill-Skruttan utan hummade något om att jaaa vi får se senare.

De här diskussionerna och önskningarna har fortsatt att dugga ganska tätt. För ett par veckor sedan hade vi detta samtal en morgon innan dagis:
Det hela börjar efter den alltid återkommande diskussionen om att man inte kan ha pyjamasen på sig på dagis utan måste klä av den och sätta på sig vanliga kläder (varför diskuteras detta heeela tiden...?!?!). När vi "bråkat" färdigt om detta var Lill-Skruttan tyst en stund.

Hon satt på knä på golvet efter att Bamsetröjan och mjukbyxorna var på och jag tänkte att "nu är hon säkert tjurig för att hon var tvungen att klä på sig", men så var det inte alls. Minsann. Nejdå, det visade sig att hon bara hade mycket viktiga saker att fundera över sådär på morgonkvisten. För efter ett par minuters tystnad kryper hon tillbaka upp i soffan, vänder sig mot mig och M och frågar:

"Var ÄR den där doktorn?"
Jag: "Vilken doktor menar du? Menar du din doktor? Dit du går för kontroller och för att få sprutor ibland?" 
Lill-Skruttan skakar ivrigt på huvudet så att tofsarna hoppar och svarar med bestämd röst:
"Neeej, mamma. Den doktorn som hjälpte mig när jag kom TILL."
"Å, du menar den doktorn som hjälpte till att få ut dig ur min mage?" säger jag. "På sjukhuset?"
Lill-Skruttan: "Neeeej, mamma inte DEN doktorn. Doktorn som hjälpte till så att jag kom IN i din mage!"

Pling, poletten trillar ner. Jag får en flash-back från vår tidigare konversation i ämnet.
"Jaså DEN doktorn." säger jag nu, och sneglar åt M's håll. "Han är också på sjukhuset. Fast i ett annat hus än där du föddes."
"Men vad GÖR han där?" undrar Lill-Skruttan ivrigt.
Jag: "Han hjälper andra personer som vill bli mammor och pappor. Han hjälper dem så att de också kan få barn."

Lill-Skruttan tittar på mig. Intensivt. Är tyst en kort stund. Säger sedan:
"Så den doktorn hjälpte till så jag kunde komma in i din mage... Men HUR kommer barnen som doktorn hjälper, in i sina mammors magar??"

Jag hinner tänka blixtsnabbt på hur jag ska svara men säger sedan mer på reflex: "Jo, de kan spruta in det det lilla mammaägget som just har träffat pappafröet med en slang i magen på mamman. Fast ibland räcker det med att de bara sprutar in pappafröna så kan fröna själva simma och träffa mammaäggen inne i mammans mage. Så det blir en baby. Det var det doktorn hjälpte oss med när du kom till."

Detta tål att funderas på ytterligare en liten stund.
"Så doktorn använder en SLANG?!?" kommer det sedan från Lill-Skruttan och jag kan höra en blandning av både en släng skepticism och av aha-upplevelse i hennes tonfall.
"Men hur kommer vattnet ut sedan? För sprutar doktorn in vatten med slangen också samtidigt? Som en brandslang? Sssscchhhhh...! (hon härmar vatten som "sprutar") Och vad händer då? Stannar vattnet kvar? Har DU kvar det vattnet i din mage, som doktorn sprutade in där??" funderar hon och petar mig i magen med sitt ena pekfinger.

"Nej", säger M som nu hoppar in i samtalet. "Det vattnet kommer ut när barnet kommer ut. Då kommer allt vatten som barnet simmade i inne i mammans mage ut. Och slangen är pyttepytteliten. Inte som en brandslang". Tack tack, tänker jag och slänger en uppskattande block mot M. Vi ler lite mot varandra. I något slags föräldrasamförstånd. Lill-Skruttan har nu återigen hoppat ner på golvet framför soffan. Ställer sig på alla fyra och vänder sig sedan upp mot oss igen.

"Så mammor har ÄGG och pappor har FRÖN!?" Det är halvt ett konstaterande och halvt en fråga. "Ja, så är det" svarar både jag och M i munnen på varandra. Och jag tror att vi båda två är glada över att det inte kommer någon följdfråga just då, om hur barnen kan komma in i mammans mage om en doktor inte hjälper till. Det hade varit lite för krångligt att ge sig in på ungefär fem minuter innan man ska försöka ta sig till dagis. Men Lill-Skruttan verkar för tillfället fullt nöjd med de svar hon fått. För än har hon inte frågat vidare. Men en baby, det vill hon minsann gärna gärna gärna ha.

För er som tycker att detta med reproduktion är ett samtalsämne som tillsammans med barn kan vara rätt roande kan jag helt klart rekommendera denna monolog. Jag skrattade iallafall så jag nästan grät. Och insåg att vi kom ganska lindrigt undan. Troligen eftersom Lill-Skruttan fortfarande är såpass liten....