Svenska vänner på väg

Så är de på gång då. Våra svenska vänner som ska besöka oss. De första anlände igår och kommer till oss ikväll. Det blir middag och jag gissar såpass mycket prat som deras jetlag och vår normalvardagströtthet tillåter. Det ska bli fantastiskt roligt att träffas!

Nästa omgång vänner har fortfarande inte lämnat svensk mark än så det dröjer till i övermorgon innan vi får träffa dem. Men det ser jag också enormt mycket fram emot!

Väderomslaget har ännu inte riktigt infunit sig. Det är fortfarande gråmulet ute men enligt prognosen ska det klarna upp under eftermiddagen. Det hoppas vi på.

Just nu sitter jag framför datorn på jobbet och fryser. Glömde ta med en tjockare tröja. Dumt. Det blåser så förskräckligt från vår ventilation här. Men jag får värma mig med en mugg te snart. Å vad tiden går långsamt nu då...

Millans bröllopsutmaning - inbjudningar

Här kommer en fortsättning på min lilla serie med bröllopsinlägg vilken jag inspirerades av efter Millans "utmaning". Det förra inlägget kan läsas här.

När vi hittat lokalen skulle vi bestämma datum och det fanns endast ett par lediga helger i juli vilket var när vi helst ville ha vårt bröllop så det blev den 22 juli. Med ett faktiskt datum kändes allt mer verkligt och vi började fundera över inbjudningar. Det är oerhört svårt att bestämma vilka man ska bjuda tycker jag. Man vill ju helst bjuda alla tänkbara, men både lokalens storlek samt ens ekonomi gör ju tyvärr att detta inte är möjligt. I vårt fall kunde man sitta knappt 70 personer i lokalen så detta var vårt absoluta tak. Vi bestämde oss dock för att bjuda in något fler personer eftersom man ju känner till att det alltid är ett visst "bortfall" av personer som inte kan komma. Men när vi fått svar från alla våra inbjudna gäster höll vi på att sätta i halsen eftersom det endast var 4 personer som tackat nej. Plötsligt hade vi fler gäster än vad som rymdes i lokalen, men efter att ha pratat lite fram och tillbaka med föreståndaren för Kafé Kajak insåg vi att det skulle gå trots allt. Jag minns inte riktigt, men har för mig att det handlade om att få in två personer till och visst blev det lite trångt men det var det värt.

Beträffande inbjudningskort så är det ju väldigt vanligt här att man gör beställningar med otroligt flotta inbjudningar som trycks upp. Vi gjorde dock våra själva vilket var riktigt roligt. Först botaniserade vi i en av mina favoritaffärer här i staden (jag älskar att gå runt i pappersaffärer) och valde bland färger och tjocklekar, format och papperskvalitet. Vi föll för turkost och brunt som färger. Sedan var det till att bestämma hur vi ville designa det hela samt välja typsnitt etc och slutligen skriva ut allt på vår skrivare. Jag måste säga att jag i slutänden blev otroligt nöjd! Kanske särskilt med vår lilla extra färdbeskrivning som vi gjorde och där jag fotade våra förlovningsringar och M sedan gjorde en snygg bild av dessa som vi fällde in.

Vi gjorde även vigselprogrammen samt bordsplaceringar och menyer själva. Menyerna var nog det som tog mest tid och som faktiskt var jobbigt. Enbart för att vi valde att göra en "dragspelsvariant" med olika papper som fram och baksida vilket innebar en massa skärande och klistrande. Vi höll på med detta natten innan vi skulle resa hem och sov därför knappt något alls. Hu! Men vi blev nöjda med dem också till slut! Och det var faktiskt lite extra roligt att göra allt själv. På något vis blev det ett gemensamt projekt och förutom den där sista mastodontnatten så var det inte något som kändes direkt betungande. Nedan är lite fler bilder på våra "papperssaker".

Oöppnad bröllopsinbjudan

När man öppnat inbjudan såg den ut såhär.

Det lilla kortet som var instucket i fickan till höger var färdbeskrivningen.

Färdbeskrivningskortet i närbild.

På baksidan av färdbeskrivningen hade vi skrivit lite mer information.

Som ni kan läsa så önskade vi ett barnfritt bröllop. Detta har jag förstått är en fråga som ofta stöts och blöts i diverse forum. Alltså är det okej att be gäster att inte ta med sig sina barn?

Här är bilden på våra ringar som M fixade till lite och som vi sedan lade till i både inbjudan samt vigselprogrammet.

Detta är menyn i vilket vi även hade skrivit en kort "presentation" om varje gäst och hur den gästen var relaterad till oss; familj, vänner etc...

Det var den som tog mest tid att göra eftersom vi för hand skar ut och klistrade fast fram- respektive baksida i olika papper (framsidan var turkosfärgad och baksidan brun).

På baksidan hade vi ett par seriestrippar ur Elvis vilket var en serie som vi båda tyckte passade in nästan läskigt exakt på oss.

Detta var själva menyn - alltså vad som bjöds under kvällen.

Vi hade valt att servera en buffet eftersom vi båda gillar det konceptet mer än bordsservering. Men just maten kommer jag att skriva lite mer om i ett senare inlägg.

Lite allmänt

Morgonen idag var mycket bättre än igår. Förutom att vi "försov" oss lite. Troligen p g a att jag sovit lite halvdåligt inatt eftersom Lill-Skruttan mer eller mindre ville sova ovanpå mig. Så natten har bestått en del av att försöka lyfta upp henne och lägga ner henne en bit bort från mig i sängen, för att sedan vakna upp igen ganska snart eftersom hon krupit intill mig igen. Det är mysigt på många vis, MEN man sover inte så bra. Särskilt inte när man försiktigt flyttar sig lite ifrån henne men hon kryper efter tills man till slut nästan ramlar ur sängen...

Ännu en anledning till att vi sov längre än vanligt var säkert att det var väldigt mörkt. Regnet öste ner utanför fönstren så det rådde ett dunkelt mörker inne i lägenheten som säkert bidrog till att vi inte vaknade den tid vi brukar.

Imorgon ska det dock enligt väderprognosen vända och bli fint igen. Imorgon ska det tydligen bli sol och 16 grader för att till helgen bli dryga 20 grader! Roligt tycker jag eftersom vi har svenskt besök på gång. Vännerna H och M kommer redan ikväll, men vi ska ses imorgonkväll hemma hos oss. De ska bo på hotell någonstans i staden och stanna resten av veckan. Sedan har vi andra vänner K och R som kommer på fredag och stannar till slutet av nästa vecka. De kommer bo i en lägenhet i vårt hus som vi lyckats få tag i genom M´s jobb. En tjej som skulle vara bortrest denna tiden och gärna "hyrde ut den" till våra vänner. Det är endast en s k studio så den är inte stor med tanke på att vännerna kommer med två barn men det är ju ändå en större än ett hotellrum. De andra fördelarna är att de kommer ha ett eget kök vilket inte är fel alls när man reser med barn. Samt att vi kommer ha NÄRA till varandra och därmed kunna umgås på kvällar utan problem!

Jag ser verkligen fram emot båda våra besök från Sverige!

Det var ett tag sedan vi hade vänner eller familj här och det känns så roligt att få träffas! H och M var här förra sommaren, och våra vänner K och R var här och hälsade på för ungefär två år sedan. Då var både jag och K gravida och vilket var lite kul. Jag med Lill-Skruttan och hon med hennes och R´s tredje barn. Så hon var ju lite mer erfaren...

De var här under den lite tumultartade tiden då vi gjorde ett ultraljud och fick lite jobbiga besked. Det hela slutade ju dock bra och det var faktiskt skönt att ha dem här att prata och ventilera med under de där dagarna. Vi har inte lyckats få till en träff med dem under våra stressiga Sverigevistelser heller så det ska verkligen bli roligt att få tid att umgås nu! Både med dem och med deras härliga barn.

Att träffa och umgås med vänner är nog en av de saker jag uppskattar allra mest i livet. På tal om det var min kväll ute med mina gamla jobbkompisar igår väldigt bra! Vi försöker ses ungefär en gång i månaden och träffas då ofta på någon resturang i närheten för att äta middag tillsammans. Igår sågs vi på en intilliggande pub så det blev öl och nachostallrik. Gott! Tills vi alla fick syn på en gigantisk kackerlacka som kilade runt mellan borden!!! Fy! Då satte vi nog nästan alla ölen i fel strupe samtidigt. Min ena kompis upprepade sedan sitt mantra "roaches are cleaner than flies roaches are cleaner than flies roaches are cleaner than flies roaches are cleaner than flies roaches are cleaner than flies ...." en lång stund...! Kvällen var dock riktigt mysig och rolig som alltid.

För att återknyta till detta med Lill-Skruttans sömn så har vi äntligen äntligen äntligen gjort slag i saken och beställt en säng till henne!!!!!! Det känns sååååå BRA! Det blev inte den vi först ville ha eftersom vi väntat i nära tre veckor på att den skulle börja säljas igen (den var tillfälligt slutsåld) men vi tröttnade på att vänta. Så nu har vi beställt en annan. Den ska komma i början av nästa vecka och det känns otroligt skönt!

Plötsligt blev den grå dagen mer färgrik

Utanför fönstret är det hur trist som helst. Grått, fuktigt, dimma och finfördelat regn som lyckas leta sig in precis överallt när man går ute. Hela dagen har känts mer eller mindre hängig, trött och omotiverad. Jobbdagen har bestått till stor del av möte vilket gjort att jag inte alls hunnit med det jag först planerat. Jag har heller inte haft ork eller energi att göra det där lilla extra utan avslutade lite tidigare idag eftersom jag insåg att jag inte skulle hinna påbörja en del av de saker jag först planerat. Så det blev en lugn eftermiddag här hemma istället. Skönt.

Plötsligt kliver M genom dörren. Även han har kommit hem lite tidigare än vanligt. I famnen bär han ett paket! Å, genast får den här grå dagen ett nytt skimmer över sig. Färgpaletten skiftade och vi packade båda andäktigt upp innehållet. Paket med finfina kläder och även ritsaker till Lill-Skruttan, svenskt godis, två veckotidningar, liten kyckling...! Å, det känns som julafton. Påskpaket från Skånefamiljen. TUSEN TACK till er!!!! Detta var verkligen helt otroligt välkommet!

Vårigt, färgglatt och alldeles alldeles underbart var innehållet i vårt härliga Påskpaket.

Den hittills grå dagen lystes plötsligt upp!

Kan det bli bättre?? Efterlängtat svenskt godis. Haha, vi har redan smakat. Både lite av lösgodiset och de salta bilarna. De senare har jag inte ätit innan men å vad goda de var!

Nu ska jag snart hämta Lill-Skruttan på dagis. I morse var det ingen rolig morgon. Så mycket gråt har jag nog knappast sett någonsin hos henne. Både här hemma och vid lämningen. Jag stannade lite extra länge på dagis men hon var ändå så ledsen när jag gick att det skar i mammahjärtat. Detta trots att jag vet att det alltid blir bra så fort jag (eller M) bara kommit iväg. Nu tänkte jag ändå hämta lite tidigare än vanligt. Så hinner vi umgås lite mer ikväll också, för senare ska jag iväg och träffa kompisar från mitt förra jobb. Det ska bli roligt det med, men jag tror inte det blir så sent eftersom jag känner mig ganska trött.

Försenat fredagstema igen - Förändring

Detta var mitt sista Fredagstema för denna gången. Nu visade det sig att vi visst haft just detta Fredagstema för ungefär ett år sedan. Det hade jag totalt glömt! Ledsen att det blev en upprepning, men vissa av er är ju nya Fredagstemabloggare så kanske åtminstone ni tyckte det var ett okej tema. Mitt eget tidigare inlägg om just Förändring kan ni läsa här om ni är intresserade. Det kunde jag lika gärna skrivit idag så på den fronten har det inte skett någon nämnvärd förändring. Åsikterna jag hade då skriver jag under på nu med.

Men för att ändå visa er något inlägg på mitt sista Fredagstema så tänkte jag här posta ett par små filmsnuttar som visar på en ganska markant förändring.

Den första filmen är tagen idag för exakt ett år och en dag sedan, nämligen den 30 mars 2009.

Jag var då i Sverige på besök ensam med Lill-Skruttan, och filmen är inspelad hos Faster A. Sådan var Lill-Skruttan alltså för 1 år sedan. Jag kan tillägga att Faster A, alias Svägerskan, inte förändrats något alls direkt. Hon ser lika ung och vacker ut fortfarande!

De tre nedanstående filmerna är båda tagna denna helgen. Den ena i lördags (27 mars) och de två andra idag söndag (28 mars). På dessa nära 365 dagarna måste jag säga att en enorm förändring skett! Både storleksmässigt, rörelsemässigt och kommunikationsmässigt. Eller vad säger ni?!










Med detta inlägg vill jag TACKA ER ALLA som varit med och tolkat mina olika Fredagsteman för denna gången! Jag har försökt att hinna med att titta in hos er alla de flesta gånger, även om jag kanske inte riktigt hunnit med alla varje fredag. Jag är jätteglad över vilka otroligt roliga, finurliga, personliga och fina tolkningar ni åstadkommit!

Tack för denna gången!

Nu under april månad blir det Taina som tar över!

Ämnena är följande:

2 april: I mitt påskägg vill jag ha...

9 april; Naglar

16 april: Vita lögner
23 april: Makt
30 april: Gud såå pinsamt

Mycket försenat Fredagstema

Förra veckan hann jag inte alls med Fredagstemat. Det var ju Längtan som var temat. Ett starkt ord som för mig betyder väldigt mycket. Längtan är för mig inte enbart en sinnesstämning utan en känsla som nästan har en färg. Inte bara en enda färg utan Längtans färg kan skifta. Allt från det skymningsblå som är så närbesläktat med Vemodet via det lugnt förväntansfullt gyllengula till en nästan klarlysande stark röd färg. Nästan lika kraftfull som den färg jag också tänker mig att Livskraften men även Desperationen har.

Längtan.

Ett ord som vid första tanken ligger mjukt i munnen. Men som trots detta inte enbart är ett ord höljt i ett smått romantiskt skimmer utan lika gärna kan bränna som eld eller till och med skära en sönder och samman om man låter det ske.

I mitt liv har jag gått hand i hand med just Längtan i perioder.

Jag har stiftat bekantskap med både den form av Längtan som gränsar till lycka och den som gränsar till sorg. Och all den Längtan som ryms däremellan.

Man kan längta till platser. Till det som var. Till det som ska komma. Till situationer. Man kan längta efter personer. Efter en speciell doft, en smak, en känsla. Man kan längta efter sådant man nästan glömt. Och efter sådant man knappt visste fanns. Men man kan också längta bort från något eller någon.

Den allra starkaste Längtan jag känt hittills i mitt liv, och som på något vis hamnar i en helt egen kategori för sig själv, är dock min längtan efter barn. Detta kan kanske låta underligt och främmande för er som känt mig länge, särskilt då denna längtan kulminerade efter att jag lämnade Sverige och därför inte var något jag alls kände innan vi flyttade hit. Jag har hela mitt liv vetat att jag "vill ha barn när jag blir stor". Sedan har dock det där "bli stor" flyttats längre och längre fram i tiden vartefter åren gått. Först var tanken "inte före 25". Sedan när 25-årsstrecket närmade sig flyttades gränsen hastigt till "inte före 30". När även min 30:e födelsedag kom och passerade hade åldersgränsen återigen skjutits framåt. Nu handlade det mest om "oj man kanske borde vilja ha barn nu men det vill jag ju inte...." vilket faktiskt skapade en viss form av stress. Runtomkring mig fick vänner och kollegor barn. Och trots att jag i en framtid inte kunde se mig själv utan barn så kändes det som något jag absolut inte kunde tänka mig "just nu". För just nu var det ju så mycket annat som skulle ske. Inte hade jag plats för att bli förälder. Bortprioritera delar av mitt liv och de planer och drömmar jag hade. Nej, det fanns inte på kartan.

Men efter att vi flyttat hit började jag fundera alltmer över framtiden och över hur jag ville att min liv skulle utvecklas. Över hur länge vi skulle bo här? När och hur vi skulle komma tillbaks till Sverige. Och självklart började även mina år att spöka. Inte så att jag kände mig gammal. Men rent logiskt visste jag ju att jag var en bit över 30 och att jag inte blev yngre med tiden. Någon direkt längtan efter barn hade jag dock fortfarande inte. Men jag började inse att en sådan längtan kanske aldrig "bara skulle komma" sådär lite oförhappandes. Alltså började min logiska del av hjärnan (jo jag har faktiskt en sådan även om den inte alltid går på högvarv direkt) att arbeta. Det hela slutade helt enkelt med att ja och M fattade ett helt logiskt och inte alls särskilt känslomässigt beslut om att "nu fick det nog vara dags".

I början var ingen av oss särskilt fundersamma. Mer än att vi kände en viss nervositet över "om det skulle gå snabbt". Men snabbt var precis vad det inte gick. För min del tyckte jag det var skönt att inget hände till en början. Och jag kände ingen som helst stress. Men sedan gick månaderna och vartefter tiden gick och inget hände började min faktiska längtan efter att bli gravid växa sig allt större. När det gått ett helt år och inget hänt började min längtan även blandas med en svagt växande oro. Tänk om något var fel?! Tänk om det vi väntade och hoppades på aldrig skulle hända? Plötsligt var min Längtan väldigt påtaglig. Nästan fysisk i sin kraft.

Utan att gå in på fler detaljer kan jag mest bara säga att tiden innan vi faktiskt fick vårt otroligt hett efterlängtade besked var en riktig berg-och-dalbana. Det handlade inte om år som lades till år. Inte heller så stora uppoffringar, både fysiskt, mentalt och ekonomiskt som så många andra tyvärr måste igenom. Men det räckte gott och väl. Vår berg-och-dalbana gick via undersökningar, hopp & besvikelser, fertilitetsklinik, desperation & nedstämdhet, googlande, sorg & likgiltighet, oro, ilska & stress, hormonbehandlingar, operationer och ännu mer hopp mot en oviss framtid. Under den här tiden försökte vi så gott vi kunde att leva ett så normalt liv som möjligt. Jag är även ganska säker på mina minnen av den här tiden färgas rejält av just min egen upplevelse. För jag tror att M och jag upplevde detta väldigt olika. Visst är man två om att försöka bli föräldrar, men hur engagerad den kämpande mannen än är så handlar det till sist ändå om kvinnans kropp. Det är hos henne de olika förändringarna ska ske. Det är hon som kan gå och "känna efter" dagarna mellan ägglossning och mens. Är något annorlunda denna gången? Ömmar inte brösten något mer än vanligt ändå? Känns inte magen lite mer svullen än normalt? Jag kan inte säga säkert, men för M´s del tror jag den största oron och stressen bottnade i hans omtanke om mig. Att jag skulle må bra. Medan oron och besvikelsen över att det "inte gick denna gången heller" på något vis kom lite i andra hand.

Jag kan även såhär i efterhand helt klart konstatera att jag blev lite smått paranoid dagarna mellan ägglossning och mens. Det fanns dagar när de här tankarna upptog en enormt stor del av min vakna tid. Jag kände efter. Jag kände efter lite till. Och så lite igen. Jag klämde och kände. Jag läste och funderade. Analyserade och drömde. Och dagarna när mensen skulle komma sprang jag på toa säkert ett par gånger i timmen ibland. För att kolla. Och kolla igen. Tills det de allra flesta gångerna slutade med ett krasst konstaterande av fakta och sedan en djup besvikelse och tårar. Eller vissa gånger med någon sorts avtrubbad likgiltighet.

Och under hela den här perioden fanns den där stora Stora Längtan inom mig. Och den växte och växte och växte. För varje misslyckat försök. För varje månad som kom och gick utan resultat. Och den Längtan kan jag säga, är av en mycket speciell sort. Den känns stor och den är röd. Och den tar en i besittning. Den är så stark att man förundras över att man inte kan bli gravid enbart genom den energi som lagras och alstras av denna Stora Längtan. Den är en enorm drivkraft. På både gott och ont. Kraften man får hjälper en upp från det avgrundshål man ramlar ner i när det lilla spirande hoppet dör. Då när man inser att man trots att man gått över tiden ändå inte alls bär något liv. För utan drivkraften som den där Längtan gett upphov till hade man gett upp långt långt tidigare. Men dess styrka och intensitet är inte enbart något positivt. Om man inte passar sig kan den med tiden även utvecklas till desperation och dess styrka kan lätt förtära en inifrån.

Just ofrivillig barnlöshet är något som blivit allt vanligare i takt med att vi i västländerna väljer ett annat sorts liv än tidigare. Vi vill hinna med så mycket innan vi ska "stadga oss". Det är resor som ska göras, olika arbeten vi vill prova på, olika utbildningar vi vill genomföra. Vi vill gärna sedan hinna arbeta på ett "riktigt" jobb ett tag för att ha en bra ekonomi. Och om vi tycker om våra yrken vill vi kanske hinna med att göra lite karriär också. Allt detta innan vi är beredda att bilda familj. Detta resulterar i allt äldre förstagångsföräldrar. Vilket i sin tur resulterar i att fler och fler får problem med just detta att få ta del av ynnesten att kunna bli föräldrar.

Självklart är det högst individuella skäl till varför man väntar med att försöka få barn. Det behöver inte alltid handla om "bortprioriteringar" för andra saker, utan det kan handla om faktorer man inte själv kan styra över. Att man ännu inte träffat någon att "bilda familj med". Eller arbetslöshet. Sjukdom. Om livssituationer som är helt oförenliga med barn. Men oavsett vad orsaken är så tror jag de flesta som upplevt detta kan känna igen sig i just den väldigt speciella form av Längtan som skapas och växer under den tid man försöker att förverkliga drömmen om ett barn. För den är verkligen en mycket egen form av Längtan. Stark som livet själv. Kanske för att den just handlar om Livet självt. En sorts Livslängtan.

Jag är inte en person som aktivt strävar efter att ingå i olika gruppgemenskaper. För min del handlar relationer alltid om individer. Vissa klickar man med, andra inte. Vissa har man gemensamma erfarenheter och tankar med, andra inte. Det förra behöver absolut inte vara en garanti för att man ska klicka dock. Nej, det är mycket mer komplicerat än så. Man kan träffa personer där man inte kan se en enda "likhet" men där man på något förunderligt vis ändå känner det som om man har hittat hem. Men en sak som jag trots allt har upptäck efter min erfarenhet med den barnlängtan jag hade, är att jag känner enormt mycket för och med andra personer jag träffar som har liknande erfarenheter. Just denna Längtan och den oro som tillsammans skapar ett slags tillstånd av vakuum just när man kämpar som mest, är något som definitivt sätter sina spår. Även när det hela är över. Något man bär med sig resten av sitt liv. Som ett ärr i själen. I mitt fall, eftersom allt slutade mer än lyckligt för vår del, är ärret numer inget som smärtar. Det skaver inte ens. Men det finns där. Som ett minne. Ett minne av en kamp och en Längtan starkare än något annat jag hittills upplevt. Längtan efter Liv.

Till Alla Er där ute som kämpar och som känner till styrkan av just denna Längtan. Till Er vill jag skicka de allra varmaste styrkekramar! Låt er Längtans drivkraft föra er framåt och dra er upp om ni faller. Men låt den inte ta er i besittning. Låt den inte äta upp Er.

"Längtan är den största kraft i världen. Mjuka maskroshuvudet som spränger asfalten av bara längtan! Hunden som utan vila springer hundra mil för att hitta husse! Kometen som återvänder efter nästan åtti år!"

Ur "Medan regnbågen bleknar" av Peter Pohl

Här är även råd och tankar kring detta med ofrivillig barnlöshet för er som vill läsa mer:

Jag vill framförallt lite fint inflika till Er som eventuellt träffar personer i er omgivning som kämpar med just detta: Vad ni än säger undvik en av vår moderna tids största och mest efterhängsna MYTER - den om Stress!!!!! Säg inte att det handlar om stress. Att "om ni bara slappnar aaaav så kommer gå vägen". Tyvärr är just detta en s k "sanning" som lever kvar hos många, inte minst inom sjukvården. Men detta är faktiskt ren skär myt! Glöm alla historier om att "om du känner press och stress så spänner du dig och då är det svårare att bli gravid." Glöm även alla berättelser om "par ni hört talas om som försökt i hur många år som helst utan resultat men så fort de ställde sig i adoptionskö så släppte spänningen och stressen och då blev hon gravid med en gång".

Så snälla rara! Det handlar inte om stress! Det handlar om idogt kämpande. Med allra största sannolikhet hade samma kvinna blivit gravid även om paret inte beslutat sig för adoption. Detta givet att allt annat i deras liv varit exakt detsamma som det var vid tiden för befruktningen.

Stress ÄR fortfarande en faktor som kan påverka befruktning och graviditet negativt. MEN det handlar om stress som mycket få av oss som bor och lever i Väst någonsin kommer att uppleva. Det är stress orsakat av saker som svält, mycket traumatiska upplevelser såsom krigstillstånd, tortyr eller liknande. Inte av att man har mycket på jobbet just nu. Eller att man så gärna vill ha barn att man "stressar upp sig" p g a detta.

Självklart orsakar en sådan här kamp för att få barn en mycket stor mental stress. Såklart. Men anledningen till att det inte blir några barn sitter inte i denna stressen. Orsaken till utebliven graviditet har nästan alltid någon form av genetiska och/eller andra fysiska orsaker. Enligt min f .d chef, en mycket framstående fertilitetsforskare (Dr Roger Gosden) ligger svårigheter att bli gravid eller att kunna få till en fullgången graviditet oftast i äggets kvalitet. Självfallet finns även många andra faktorer som kan spela in, men han menade att just ägget bär på otroligt många "faktorer och mekanismer" som vi idag inte ens kan gissa oss till, men som är mer eller mindre nödvändiga för att en fullbordad befruktning och inplantering ska kunna ske. En av de saker som stöder denna hypotes är att många kvinnor som har flera år av misslyckade försök till befruktning/graviditet (både "vanliga" och olika former av IVF) bakom sig kan bli gravida på första försöket om de använder sig av en äggdonator (alltså en annan kvinnas ägg).

Andra orsaker kan vara genetiska i form av deletioner eller mutationer men av sådan art att man inte kan upptäcka dem med dagens diagnostiska verktyg. Det går dock framåt. En av mina f d kollegors man visade sig ha en familjehistoria där hans mamma blivit gravid många gånger men där nästan varje graviditet tyvärr slutat med missfall. De enda fullgångna graviditeter hon haft var när hon väntade honom samt hans bror. Men hans bror föddes med en s k utvecklingsstörning. Inte förrän nu när han och hans fru (min f d kollega) ville börja bilda familj kunde man hitta en liten genetisk defekt som visade sig vara orsaken till hans mammas alla ofullgångna graviditeter samt hans brors utvecklingsstörning. Men tidigare har man inte kunnat hitta denna defekt eftersom man inte haft tillräcklig kunskap att leta efter just denna typ av genetisk defekt.

Tyvärr vet vi än idag, trots idogt forskande, alldeles för lite om alla de faktorer vilka utgör det komplexa och komplicerade mirakel som skapandet av ett nytt liv verkligen är. Min gissning är att man om kanske 5, 10, 20, 50 år fram i tiden kommer att kunna hjälpa ofrivilligt barnlösa personer som idag kanske inte kan få hjälp. Personer där man med dagens kunskap inte kan hitta något som helst fysiskt/genetiskt fel. Främst beroende på att de verktyg man har idag är alltför grova. Ungefär som att leta efter en nål i en höstack men där man endast har tillgång till en helikopter som hjälpmedel i sökandet.

Så än en gång:

Säg inte att oförmågan att få barn handlar om att "man bara måste slappna av" eller att det handlar om stress för det gör det inte!

Utveckling på gång?

Tack för alla uppmuntrande och gulliga kommentarer till inlägget nedan! Ni är så SÖTA!!

Gårdagen kändes mycket bättre och jag var inte alls lika slut som i måndags. I morse var det dock lite jobbigt att vakna. Lill-Skruttan hade en ganska "jobbig natt", vilket såklart innebar att jag hade det jag med. Jag vaknade av att hon grät hysteriskt och vred sig i sängen som en fisk på torra land. Mardröm? Jag försökte vyssja men hon vaknade och grät. När hon lugnat sig lite ville hon ha vatten. Gick upp och hämtade vatten i en mugg i köket. Klockan på spisen visade 01.30. Sedan tog det sin lilla tid innan hon somnade om. Det var många omgångar vatten och nappletning i sängen innan hon kunde slappna av och slutligen snusa in igen. Jag har ingen aning om vad klockan blev till slut men skulle gissa på att det tog någon timme eller så från det att hon vaknade.

Rent allmänt sover hon mycket oroligare nu. Mycket drömmar och nattgråt. Sedan en period tillbaka så har hon överhuvudtaget det lite jobbigare med det mesta. Det är mycket gråt och ilska även i vaket tillstånd. Frustration och trots. Mammigheten är dessutom tillbaka igen vilket jag tycker tär på min energi rätt mycket. Återigen kan jag knappt vända mig om i rummet utan att hon blir orolig och undrar vart jag ska ta vägen. Att gå på toa utan att hon ska börja gråta är en lyx. Att gå in i sovrummet bara för att hämta eller lämna något är ofta inte görligt utan att man antingen säger till henne att hon kan följa med eller så får man vara beredd på att stora gråtattacken kommer att sätta igång i vardagsrummet. Och ni som följt min blogg vet ju vid det här laget att det inte är många steg mellan just ovannämnda sov- respektive vardagsrum.

Pappa står just nu inte högst i kurs. Även om hon oftast blir glad att se honom, tycker det är otroligt roligt att leka och busa med honom, ofta frågar efter honom när han inte är med henne, så är det precis som om hon i vissa situationer ser honom som en rival. Om vi t ex sitter i soffan och ska läsa en bok eller ligger i sängen och myser/läser så blir hon nästan alltid väldigt upprörd om M kommer och sätter eller lägger sig hos oss. Då vill hon vifta iväg honom och blir arg och ledsen om han stannar kvar. Jobbigt för mig. Jobbigt för M. Jag har ingen aning om varför hon gör så men det känns som om hon är rädd att jag antingen ska försvinna "bara för att M kommer" eller att han på något vis ska ta min uppmärksamhet ifrån henne. Hon kan även bli väldigt sur om jag och M pratar med varandra och ibland börjar hon då att själv prata, skrika eller sjunga vääääldigt högt. Bara för att överrösta oss.

Som sagt, det är mycket på gång just nu. Jag tror att den senaste tidens förändring i humör och sömn kanske bottnar i en ny utvecklingsfas eller något liknande. Vi inser båda att hon processar språket enormt mycket nu. Hjärnan går på högvarv. Jag tror att hon har börjat inse att svenska och engelska är olika språk. Iallafall såtillvida att varje sak har minst två ord/namn. Den senaste veckan har hon ofta sagt både det svenska och det engelska ordet för samma sak när hon pratat med oss. Hon vill t ex ha både "mer" och "more" mjölk. Och hon vill dricka både "vatten" och "water". Igår när vi var in en sväng till W sa hon både "snake" och "ommar" om hans ormar. Haha, stackars W han trodde nog att Lill-Skruttan döpt hans ormar till Ohmar hahaha! Han började sedan säga "snake Ommar" om ormarna....

Dessutom har hon tänder på gång igen. Hon har periodvis ont i munnen, öronen samt får en rinnig näsa. Det senare inte på grund av någon förkylning utan troligen för att tänderna på något vis skapar ett tryck i bihålorna. Hon biter på det mesta inklusive sina händer. Hon stoppar fingrarna i munnen ofta ofta för att liksom "pilla" eller "känna" på tänderna. Hon producerar saliv som en hel fabrik. Så jo, något är definitivt på gång där.

Vår solskensperiod som vi hade för ett par veckor sedan är definitivt över. Självklart har vi otroligt mysiga, fina och roliga stunder även nu! Och vi njuter och gläds av dem. Vi förundras över vår lilla fantastiska dotter. Varje dag. Men dessa solskensstunder är numer ofta blandade med rejäla humördippar. Och svängningarna går snabbt! Totala lyckan kan övergå till miserabelt läge på 2 sekunder. Saker och ting är inte längre så "enkelt".

Så kanske är även detta en av orsakerna till mitt lite "trötta läge" härom dagen. Iallafall är det säkert en bidragande faktor. Livet som småbarnsförälder blir lätt lite väl intensivt på vissa fronter och stillastående på andra. Det är inte alltid lätt att hitta en bra balans.

Men idag är det onsdag. Snart kan man räkna ner till helgen igen. Otroligt. Solen skiner återigen utanför fönstret och magnoliaträdet utanför jobbet är på väg att slå ut. Efter regn kommer sol. Så sant så sant...

Vart tog energin vägen?

Igår var jag sanslöst trött. Det var en sådan där otroligt intensiv dag på jobbet. Dessutom med en stark stressfaktor på slutet eftersom vi skulle vara barnvakter på kvällen och därmed hade jag en "fast tid" att passa. Mina bakterier brydde sig dock inte alls om detta utan ville inte växa i den hastighet jag tyckte de borde. Så det blev en ganska jobbig eftermiddag/kväll. Att sedan ovanpå detta ta hand om två barn kändes lite småtungt ska erkännas. Första gången jag verkligen tyckte att barnvakteriet kändes jobbigt. Jag kände mig så slut. Inget tålamod alls. Dessutom var jag tvungen att lämna M ensam med båda barnen en stund efter middagen för att springa iväg till jobbet igen och slutföra det som jag inte hunnit innan vi hämtade båda knottarna på dagis. Men det hela gick bra och till slut kom de i säng. W´s föräldrar kom dessutom hem redan när jag höll på att sätta på honom hans pyjamas så jag behövde inte ens natta honom.

Jag förstår inte riktigt varför jag kände mig så slut igår ändå? För jag var trött redan från det jag vaknade. Ungefär som om helgens väder och aktiviteter sugit musten ur mig och tagit mer energi än vad det givit. Vilket känns konstigt eftersom det var just en sådan helg som jag tycker är så härlig. Vackert väder. Utomhusaktiviteter. Lagom socialt umgänge med vänner.

Kanske är det bara allmänt tidsomställningen som kommer lite i efterhand eller att kroppen ännu inte vant sig vid de längre och ljusare dagarna? Eller så var det gårdagens trista väder vilket var motsatsen till helgens vackra? Igår var det nämligen grått grått grått och regn till och från hela dagen. Det kändes med andra ord som om dagen aldrig riktigt infann sig.

Idag är det tisdag. Ny dag. Vädret är fortfarande grått och dimmigt. Men jag tror jag känner mig något bättre idag ändå. Inte lika trött. Även om jag inte alls har samma sprudlande energi som förra veckan. Kanske "betalar jag nu bara tillbaka" till min energireserv, det jag använde upp då?! Det känns i vilket fall skönt att arbetsdagen idag troligen inte kommer bli lika intensiv och hektisk som gårdagen. Så förhoppningsvis kommer jag inte känna mig lika urlakad ikväll.

Första vårvärmen

Helgen har varit ganska intensiv på många vis. Lill-Skruttan har vaknat tidigt och det har varit aktivitet i ett. Roligt men också lite slitsamt. Vädermässigt har det varit helt fantastisk med sol och temperaturer på runt 15-20 grader. Vi har hunnit med bl a picknick i Central Park tillsammans med vänner, besök på zoo:t samt diverse lekplatser. Nedan är en del bilder från våra helgutflykter.

LÖRDAG

Under lördagen gick vi med våra våra vänner till Central Park för att ha årets första picknick. Jag hade stekt Swedish pancakes som picknickmat till oss.

Här är de 3 musketörerna igen. Sittande i sina vagnar. Men den mesta tiden satt de inte särskilt stilla alls, utan sprang runt som ystra getter nyligen utsläppta på grönbete efter en lång vinter, haha! Senare under eftermiddagen anslöt ytterligare en kompis från Lill-Skruttans dagis med sina föräldrar samt ett gäng av deras spanska vänner.

Här är W och Lill-Skruttan

Och här är hon tillsammans med R.

SÖNDAG

Första besöket med Lill-Skruttan på Central Parks "Children´s Zoo" vilket är ungefär som Lill-Skansen eller liknande. Man får med andra ord klappa djuren.

Här var det dock en glasruta emellan. Men klappa gick ju bra ändå...

Glad tjej efter närkontakten med sköldpaddan.

Mycket att titta på.

Och här har fleecejackan åkt av. Skönt!

Vid "ankdammen".

Trädet i bakgrunden gick man igenom för att komma till de större djuren.

Som till exempel den här kon.

Lite misstänksam mot kon var hon men till slut vågade hon klappa lite lätt.

Laman däremot ville hon gärna klappa.

Här studeras återigen fåglarna i ankdammen men från andra sidan. Man kunde se när de åt genom det här lilla fönstret eftersom små skålar med mat var uppställda en bit nedanför det. Mycket spännande tyckte Lill-Skruttan.

Efter en varm korv till lunch i Central Park blev det besök i lekparken.

Efter parken var gick vi hem och jag och Lill-Skruttan tog en fika med några vänner i huset medan M gick en sväng till jobbet. De bor en trappa upp och har en liten dotter som är ca sju månader och som Lill-Skruttan pratat mycket om den senaste tiden. Därefter blev det lek på vår egen lekplats på bakgården. Eftersom vännerna W och R också anslöt så var lyckan total för Lill-Skruttan. Det är riktigt roligt att se hur roligt de har tillsammans även om det också är mycket ruff, knuff och skuff dem emellan. Särskilt med R. De ses ju varje dag på dagis och har utvecklat nästan en syskonlik relation vilket märks tydligt. Skillnaden mellan hennes relation till R jämfört med W är mycket just den att hon har otroligt mycket mindre tålamod med R. Hon blir oftare och lättare arg på honom eller tappar tålamodet. Men hon kramar honom också mer och pratar kanske något mer om honom också. Det känns lite som om R är som hennes "bror" och W som hennes bästa vän.

Söndagkvällen avslutades sedan med att jag gick till jobbet en stund medan M nattade Lil-Skruttan. Det var som sagt en väldigt rolig och händeslerik helg men igårkväll kände jag mig nästan helt slut. Till viss del även för att Lill-Skruttan inte varit helt på topp de senaste dagarna heller. Troligen på grund av tandproblem. Hon har klagat en hel del på "onn i tannen" och "onn ööööra". Eftersom hon dräglar något kopiöst mycket nu och även har rinnig näsa till och från misstänker vi att det är nya tänder på gång. Humöret för hennes del har därför pendlat en hel del och det är ganska mycket gråt och ilska just nu varvat med en otrolig mammighet igen. Sådant tar såklart en del på krafterna. Både hennes och våra. Så imorse kändes det riktigt skönt att det var måndag igen, haha! Ikväll blir det dock fullt ös för vi ska vara barnvakter till W. Grannarna ska på galej så det blir lek, middag och nattning med två barn ikväll.

Arbetsveckan slut

Så är denna arbetsvecka slut. Det är fredag igen. Och vilken fredag! Solen gassar från en i stort sett klarblå himmel. Termometern visar på 20 grader trots att klockan strax är halv sex på kvällen. Vi har bestämt att träffa vänner på "Rockefellers Happy hour" och dricka lite öl och umgås. Eftersom vädret är så otroligt härligt blir det självklart till att sitta/stå/mingla/leka ute. Så härligt!

Måste bara ha koll på barnen och dammen. Senaste gången vi var där lyckades Lill-Skruttan nästan hoppa ner i dammen. Som tur var stod jag nära och hann kasta mig åt sidan och fånga upp henne i sista stund så endast hennes ena ben blev blött. Det knäppaste med hela denna episoden är att jag hela tiden "följde efter henne" eftersom jag ju visste att hon kan vara snabb som en iller. Ändå, trots att jag tyckte jag hade full koll, så lyckas hon under en millisekund att liksom "sätta sig" ner med ryggen åt vattnet och därmed tappa balansen. Otroligt! Så snabbt det går. Men som tur var slutade det ju bra.

Nu ser jag fram emot en välkyld öl i den varma kvällssolen!

Underbar eftermiddag

En av vårens första verkligt varma dagar. Strålande sol. Klarblå himmel. Lätt ljummen bris som fläktar. Ungefär 19 grader i luften. Gatorna sjuder av vårglada människor i allt från uppknäppta vinterkappor till shorts och sommarklänningar. Allt från kängor till flipflops och bara ben. Lunchdate med M på The Boathouse i Central Park stod på dagens schema. Tur att jag bokade bor igår för det var packat. Det var fler än vi som tänkte ta vara på dagens väder och förena det med god mat och dryck i en underbar miljö. Både på uteserveringen där de cocktailglasen glimmade ikapp med vattnet i solen samt inne på restaurangen där nästan alla bord var upptagna. Det kändes otroligt bra att liksom bara gliiida förbi det par som kom utan reservation och slå sig ned vid vita linneduken. Vi fick dessutom ett bord intill vattnet. Härligt! Sedan var det bara att ta ett djupt andetag, koppla bort vardagstankar och annat "värdsligt", insupa atmosfären och bara njuta.

En titt på menyn.

Lyfter man blicken från bordet och menyn ser man dammen där de just sjösatt roddbåtarna. Staden skymtar i bakgrunden. Än är det inte grönt, men snart är här en lummig liten oas.

Vi fick ett bord alldeles intill vattnet och i bakgrunden kan man se själva "uteserveringen/baren" där folk sitter och njuter i solen.

Förrätterna delade vi på. Det blev Tuna Carpaccio samt roasted Beets. Så gott!

Varmrätterna fotade jag inte men det blev en fiskrätt för mig samt scallops till M. Här är däremot ena desserten.

En del vårtecken syntes i Central Park.

Folk njöt av värmen både på bänkar och gräsmattor. På kullen till vänster låg många utsträckta i solen.

Passerade förbi Metropolitan Museum på väg från Central Park. Även här satt många och njöt av vädret på den stora trappan.

Imorgon är det fredag igen. Denna veckan har gått rasande fort. Vädret verkar fortsätta att visa sig från sin bästa sida imorgon och på lördag. Sedan ska det bli lite ostadigare igen. Under kvällen imorgon blir jag och Lill-Skruttan ensamma hemma eftersom M ska ut och fira av en kollega. Vi får väl se vad vi ska hitta på. Troligen blir mitt Fredagstema lite försenat men jag hoppas att det ska komma någongång under helgen eller i början av nästa vecka. Nu blir det nog däremot lite påfyllning av min temugg och så småningom sängen.

Helt galet skönt

är vädret här just nu!

Efter förra helgens uslaste uselväder har det slagit om och är nu något som mer liknar svensk försommar än vår. Enligt min dator är det just nu 18 grader i Central Park. Imorgon och ett par dagar framöver ska det bli ca 20 ge eller ta någon grad hit eller dit.

Helt FANTASTISKT!!!!

Jag får nästan lite vårfnatt!

Idag:

Soligt. 18 grader. Inatt ska det gå ner till 7.

Imorgon:

Soligt. 20 grader. Under natten 8.

Fredag:

Lite moln. 21 grader. Under natten 8.

Lördag:

Soligt. 20 grader. Under natten 8.

Söndag:

Någon skur. 15 grader. Under natten 7.

Eftersom vi ju dessutom ställde om klockan till Sommartid nu i helgen så är det hur ljust som helst på kvällarna! Himmel! Man skulle plötsligt kunna tro att det är juni och inte mitten av mars! Galet är som sagt bara förnamnet.

Men jag njuter....

Imorgon blir det långlunch med M i The Boathouse i Central Park.

Anledningen? Tja, mest för att fira vårens ankomst tror jag. Och för att det känns som att man bara inte kan låta bli när vädret sätter fart på det här viset.