torsdag, februari 28, 2008

Nytt försök

Okej, följetongen "Scanna bebis" fortsätter. Här kommer Del 3.
I morse gick vi upp tidigt för att hinna vara på sjukhuset innan klockan 8. Jag åt yoghurt och drack apelsinjuice och hoppades att sockret i detta skulle lyckas få igång bebisen så att man nu äntligen skulle kunna få en bra och användbar bild.
Våra gäster vaknade också. Det var deras sista dag i New York för denna gången, och vi hann prata lite med dem innan vi rusade iväg.

Väl framme på sjukhuset fick vi snart komma in till ultraljudsspecialisten. Det var såklart samma tekniker som igår. En otroligt trevlig och gullig kvinna. Men tyvärr kunde hon snabbt konstatera att bebisen även denna gången låg helt fel. Dessutom helt still som om den sov. Och trots klämmande på magen så det gick inte att få den att röra sig så det blev inte någon bild idag heller. Å, jag blev nästan sur på bebisen!!!!! Vad sjutton! Så ung och redan så envis.

Både M och jag fortsatte till våra jobb, och när jag kom till labbet undrade såklart alla hur det gått. Haha, i stort sett hela gruppen är helt engagerad i bebisen och är så otroligt gulliga. Min ena kollega är ju gynekolog (hon som berättade detta om att fett kan försvåra möjligheten att få en bra ultraljudsbild, som jag skrev om tidigare) och jag pratade med henne redan i tisdags efter det första ultraljudet. Hon frågade nu hur det hela gått och när jag berättade att det fortfarande inte gått att se något så ringde hon upp en av sina kollegor Dr E, som arbetar på sjukhuset alldeles intill (Montefiore). Hon bad henne om "en tjänst" och berättade om mig och min situation. I och med detta blev jag lovad att få komma till denna "specialistenhet" under dagen så skulle de försöka göra ultraljud där för att se om de kunde upptäcka något. Allt för att ge mig ett besked. Dr E där skulle klämma in mig mellan ett par av sina patienter när det fanns tid. Eftersom det ju är så komplicerat här med försäkringar etc, så frågade jag såklart om detta skulle täckas av vår försäkring. Men min kollega på labbet sa att detta var en "favor" från en kollega till en annan, och att de ibland hjälpte varandra på detta sättet på kliniken. Därför var denna "scan" helt "utanför protokollet" och jag skulle inte behöva betala något eftersom det inte skulle "bokföras".

Något senare promenerade jag i det strålande men kyliga vädret till sjukhuset. En av mina vänner på labbet följde med som "stöd". Hon erbjöd sig och jag blev verkligen glad och rörd eftersom jag kände att det skulle vara väldigt skönt att ha med sig någon ifall man skulle få ett negativt besked. M kunde ju såklart inte närvara eftersom han arbetar en timme från mitt jobb. På vägen dit stannade vi till vid Starbucks för att köpa varsin kaffe. Jag hoppades såklart att koffeintillskottet skulle pigga upp bebisen och få den att röra sig.

Vi fick vänta ett tag innan Dr E kunde ta emot, och när vi väl kom in i undersökningsrummet blev jag otroligt imponerad. Det var ett ganska litet rum, men på väggen mitt emot fotändan av britsen där man skulle lägga sig, satt en enorm skärm. Det var antingen en LCD- eller en plasmaskärm och den var verkligen stor! Denna enorma skärm gjorde att det inte var några som helst svårigheter att se fostret tydligt. Dr E började själv att scanna mig och till min överaskning så hade bebisen äntligen vänt på sig och låg nu i rätt läge! Jippie!! Men nu var det istället väldigt hög aktivitet där inne (ungefär som när vi gjorde det stora anatomiultraljudet i tisdags) så det var ett fasligt viftande vilket gjorde det lite svårt att lyckas se några tydliga detaljer. Dr E var väldigt trevlig och hade ett mycket personligt bemötande. Man kände direkt förtroende för henne och hennes kunskap/erfarenhet vilket jag tyckte var så himla skönt. Hon var dessutom otroligt tålmodig och det som jag föreställt mig skulle bli en lite kortare session blev en mycket noggrann ultraljudsundersäkning. Hon tittade på hela barnet först och konstaterade att det såg helt normalt ut. Symmetriskt både i kroppen och huvudet. Detta var tydligen viktigt eftersom man vid de flesta kromosomskador tydligen ofta kan se assymetri i vissa kroppsdelar. Hon tittade även på händerna och sa att eftersom man kunde se att bebisen öppnade och stängde händerna ideligen, samt rörde armarna mycket, så var det i stort sett noll risk för Trisomi 18 (vilket var en av de saker vi varit oroliga för). Foster med allvarligare kromosomfel har i stort sett alltid knutna händer och de rör sig oftast väldigt lite p g a muskelsvaghet förklarade hon.
(Här kan man läsa om ett par som fått beskedet om just Trisomi 18, vilket är en mycket allvarlig kromosomsjukdom där dödligheten hos barn och nyfödda är mycket hög.)

Hon gick sedan vidare och försökte få en närbild av ansiktet framifrån. Detta eftersom en av de saker de tyckt sig se vid ultraljudet i tisdags var s.k "cleft lip" (harmynthet på svenska, dvs då vänster och höger sida av överläppen inte vuxit samman ordentligt). Det tog ganska lång tid innan hon kunde få någon bra bild eftersom bebisen rörde sig så mycket och dessutom ofta satte händerna för mun och näsa för att suga på fingrarna. Hon tillkallade även en ultraljudstekniker som var skicklig på 3D scanning, och de försökte tillsammans lyckas få till några okej bilder på just överläppen samt även gommen. Det senare för att försöka utröna om det var fråga om "cleft palate", dvs gomspalt.
Efter många många försök lyckades de till slut såpass bra att både de och jag själv i stort sett var övertygade om att det såg bra ut. Alltså en normal gom och en normal läpp.

Det kändes verkligen oerhört skönt att ha fått se detta. Visserligen sa Dr E att det är svårare att se "soft tissues" på ultraljud (jämfört med t ex skelett) och därmed är det svårare att avgöra ifall läppen är 100% okej (jämfört med gommen). Men för mig spelar detta absolut ingen roll. Även OM det skulle vara en "cleft lip" så bryr vare sig jag eller M om detta. Det kan man lätt åtgärda med hyfsat enkel kirurgi ifall så skulle vara fallet. Nej, det som oroat oss båda var att en "cleft palate" (gomspalt) kan vara korrelerat till vissa kromosomskador. Och i vårt fall så hade man dessutom hittat något som kallas "choroid plexus cyst", alltså en liten cysta, i hjärnan, vilket i de allra flesta fall inte betyder något alls men som kan vara kopplat till just Trisomi 18. Så dessa två upptäckter tillsammans gjorde att vi var oroliga för att det var något allvarligt fel med vår lilla bebis.


Alla läkare försökte ju lugna oss redan vid ultraljudet i tisdags då dessa två saker upptäcktes. Detta baserat på att:

- alla andra organ såg fina och normala ut. (vid trisomi 18 har fostren/barnen alltid mycket allvarliga skador och missbildningar vilket sysn vid ultraljud. Det är allt från grava hjärtfel, missbildningar på ben och armar till att t ex vissa föds med tarmarna utanför kroppen)

- Den s.k choroid plexus cystan i hjärnan upptäcks hos ca 2% av alla scannade foster och majoriteten av dessa är helt friska. Det är dessutom en ännu högre siffra hos den asiatiska populationen som har denna typ av cysta. Och ja, jag har ju faktiskt asiatiska gener....

- Den s.k "cleft lip" som de ev tyckte att de kunde se en antydan till i tisdags var de redan då mycket osäkra över om det verkligen var en sådan. Detta p g a att den satt exakt mitt över överläppen vilket i stort sett aldrig sker. Det brukar i stort sett alltid vara fråga om en asymmetrisk "missbildning" till höger eller vänster om "mittlinjen". Därför trodde de att det med stor sannolikhet var fråga om ett väldigt tydligt "veck" som alla personer har på överläppen (under näsan). Ni vet den där "fördjupningen man har där, just mellan läppens amorbåge och näsan. Detta är tydligen också något som oftare kan ses hos foster med asiatiska gener (hm, återigen kan jag vara skyldig). Men i detta fall råkar faktsikt M ha en mycket tydlig sådan fördjupning vilket läkaren i tisdags konstaterade (jag har aldrig tänkt på detta tidigare men nu såg jag det) och därmed kan det som syntes på ultraljudet helt enkelt vara så att bebisen ärft detta drag. Jag behöver alltså inte vara ensam skyldig till denna lilla upptäckt... Men för att vara på den säkra sidan ville de ändå titta mer noggrant. Säkerligen mest för att utesluta gomspalt som ju kan vara kopplat till genetiska defekter.



Nu känner jag iallafall att jag kan andas ut. Självklart ska vi på ultraljudsundersökningen imorgon också eftersom den är den s.k "officiella" och det är dessa resultat som kommer att gå till min gynekolog. Men att få ha gjort denna extra "scan" idag har verkligen lugnat oss båda två. Det är aldrig fel med två av varandra oberoende undersökningar och utlåtanden. Just idag kände jag verkligen att jag arbetar på exakt rätt plats! Forskning om just kromosomala sjukdomar gör ju att man har många experter på den kliniska sidan omkring sig. Med rätt kontakter. Och som i alla brancher så är ju rätt kontakter något som verkligen kan hjälpa en i vissa situationer.

Självklart har vi under de senaste dagarna funderat även på ett fostervattensprov eftersom vi blev såpass oroliga för kromosomala fel. Vi har ännu inte riktigt funderat färdigt. Kanske kommer vi göra det trots de lugnande beskeden idag. Vi får se. Måste känna efter lite mer först.
Men jag känner mig otroligt glad över att vi fick de här resultaten idag iallafall. Jag vet självklart att man inte har några som helst garantier för allt ändå. Men med tanke på den oron som ändå uppstod vid tisdagens ultraljud så känns det oerhört skönt att fått åtminstone den stillad.



Jag är dessutom så glad och rörd över allt stöd som jag har mött. Inte minst här på min blogg! TACK alla ni som skickat uppmuntrande och tröstande kommentarer! Det värmer verkligen. Jag har inte hunnit svara er "individuellt" i mina inlägg men vill tacka er alla här! Dessutom alla ni som uppmuntrat mig i min "tråd", det forum där jag hänger titt som tätt på nätet! Även mina vänner på jobbet har verkligen varit helt fantastiska vilket verkligen också får en att känna en sådan glädje och ja, trygghet. Och även alla ni som inte kommenterat men som ändå skickat en tanke. Tack!

Omtanke kan världen aldrig få för mycket av.
Så återigen TACK!!!!

15 kommentarer:

Desiree sa...

Ah vad skont Saltis! Vilka underbara nyheter. Jag har verkligen tankt mycket pa dig under de senaste dagarna och jag kan forsta hur orolig du har varit och hur jobbigt det maste varit med denna ovisshet for bade dig och M. Vilken underbar kollega du har som kunde hjalpa dig via sin van. Sa bra att allt sag bra ut idag och att du nu har fatt tva utlatanden sa att du verkligen kan kanna dig lugnad och pusta ut. Jag blir jatteglad for din skull att allt sag bra ut. Nu kan ni pusta ut och njuta av helgen och varen.

Kramis
D.

JaCal sa...

Åh, torkar mig nästan i pannan själv av nervositet... Kan inte ens föreställa mig hur dina senaste dagar har varit! Vilken TUR att du jobbar där du jobbar och att de kunde se så mycket och ni fick så bra besked. Hualigen... vilken start... Nu måste allt fortsättningsvis gå bra så du får njuta av det fantastiska av att vara gravid.

Vad gäller fostervattensprov - det är klurigt. Vi valde att göra andra graviditeten - jag fick automatiskt erbjudandet eftersom jag skulle fylla 35 under graviditeten. Det kan ju tyckas som ett lätt beslut att göra - men det svåra är ju inte själva provet (även om jag hade otur och det blev väldigt komplicerat - hade en busig bebis som INTE ville samarbeta - hua) utan att man kan hantera konsekvenserna av resultatet - vad de nu är. Jag och maken pratade mycket om det innan och var sen överens om vad vi vill och hur vi trodde att vi skulle göra. Nu var allt bra, alla kromosomer på rätt plats och i rätt antal. Jag tror jag skulle fatta samma beslut igen - jag är kunskapstörstande och vill veta - och ju mer tid man har att fundera och förbereda sig och skaffa sig kunskap desto bättre. Men ett lätt beslut är det inte!

Skickar en stor kram!!

Petra H sa...

Åh, vad skönt att höra att ni först och främst fått till ett lyckat UL idag och att det var ett positivt resultat! Jag känner mig också lättad, precis som Jacal.
Nu ska vi gå och lägga oss i San Francisco...
Stor kram!

Millan sa...

Men usch saltis vilken vecka du haft. Sa hemskt att behova oroa sig sa har. Men sa underbart skont att hora att allt sa bra ut idag. Vilken kanon kollega du har som erbjod sig att hjalpa till. Jatte skont!! Jag har tankt pa dig de har dagarna och undrat hur det gatt. Jag minns sa val hur tufft det ar nar man tror att nagot kanske ar fel. Nar jag var i vecka 27 upptacktes att jag hade antikroppar i blodet och de var oroliga for att min kropp skulle forsoka stota bort barnet. En massa extra undersokningar gjordes och jag forbereddes pa att vi kanske skulle fa foda valdigt mycket for tidigt. Men sedan visade sig just de antikroppar jag hade (anti-m) vara helt ofarliga for fostret och jag gick istallet till vecka 42 innan Nils kikade fram.

Som du skrev sa vet man ju att det kan handa saker under graviditeten men man hoppas ju anda att det inte ska vara sa. Jag ar sa glad att hora att det sag bra ut idag!!

Saltistjejen sa...

TACK alla ni Underbara!!!!
Ja, det känns otroligt skönt nu.

JaCal, Vi ska fortfarande diskutera fostervattensprov eller inte. Jag är ju 35 nu så man har ju funderat på detta, men i och med det som på svenska kallas "Nupp-KUB-testet" så sa min gynekolog att ett fostervattensprov inte behövdes eftersom jag hade så fina världen.


Desiree,
det är inte riktigt vår här. Ca -4C.... Men man kan ändå njuta av helgen! :-)


Petra,
Å ha det underbart i SF och jag ser fram emot att läsa om dina nya möten med bloggare och anddra!!! :-)


Millan,
nej visst är det så att man hela tiden hoppas att allt ska gå bra. Det lät otäckt det där med dina natikroppar. TUR att allt löste sig så bra och att Nils inte behövde komma för tidigt. De är ju duktiga på prematura barn nu, men ändå. Det är ju en hel del komplikationer som ändå kan uppstå. Och framförallt oron och ångesten!

Jess sa...

Så otroligt skönt att höra att allt verkar bra med er bebis! Pust!
Det officiella UL:et kommer säkert att visa samma goda nyheter denna gång. Hoppas att bebisen är mer sammarbetsvillig och ligger "rätt" så det slipper att bli mer besök till sjukhuset p g a detta.
Det är ju jättebra att du har kontakter via jobbet. Att få sin oro stillad är ju guld värt.
Ha en mysig kväll och njut av varann i helgen.
Jag har min karl hemma hela helgen..mysigt! :)

Kram!

Thy sa...

Åh Saltis! Vilka underbara nyheter! Det är svårt nog att fokusera på att vara närvarande och njuta av sin graviditet utan extra röda flaggor att oroa sig för. Hoppas att ni får en lugn, skön helg och att bebisen är samarbetsvillig vid nästa UL.
Kram.

aurorabuddha sa...

Good for you! Sa onodigt att oroa unga mammor med sant har, det maste jag fa saga i alla fall...

Jag maste saga att jag ar helt imponerad av *tekniken* nufortiden. Jag har inte haft nagon anledning att halla mig a jour pa omradet, sa allt det har ar nyheter for mig!

Det ska bli spannande att folja din graviditet pa bloggen!

Annika sa...

Tack och lov, Saltis!! Och vilken underbar läkare du fick i doktor E, och vilket ultraljud!
NU kan du pusta ut, så skönt!
Nog har det gått framåt på 11 år. Ngt 3D UL fanns inte när jag skulle ha barn.
Håller med Aurora också, tycker det är hemskt att skrämma upp mammor på det här sättet. men det är typiskt, på ngt sätt.
Iallafall, underbart nu!
Ska bli jättekul att få följa allt här på din blogg!
Kram!!

Fia sa...

Oj vad skönt att höra för dig och M!! Nu kan ni koppla av och njuta av helgen. Bamsekram från Georgia.

Anne sa...

Vilken lättnad och vad skönt! Jag har också tänkt på dig och nästan varit nervös (har haft svårt skriva ordentligt pga jag inte haft dator tillgänglig så ofta jag velat). Vilka fantastiska kollegor och vänner du har, som tar hand om dig så bra. Jag blir rörd över engagemanget du fått på ditt jobb, även om det är i rätt bransch (som du säger) och med goda kontakter och tjänster/gentjänster. Men ändå... Vilka fina människor du omger dig med.
Jag kan inte föreställa mig vilken oro och tankar som måste farit runt i huvudet på er, och vad frustrerande gå på ultraljud efter ultraljud och hoppas få svar men bebisen som bara sovit.
Men nu kom lugnande besked och det är helt underbart! Mycket skönt höra allting är ok!

Lullun sa...

Vilken underbar nyhet! Vad skönt för er att äntligen kunna pusta ut. Har deffinitivt tänkt på er mer än en gång de senaste dagarna, så igen; vad underbart att nu höra det positiva beskedet!. Kram

Saltistjejen sa...

Jess,
tack! Jo det känns väldigt bra att man fick den här extra kollen. Jag var till sjukhuset igår också för det "officiella" ultraljudet, det som min gynekolog ska titta på. Tyckte inte att det såg "normalt" ut då med, men eftersom jag inte är så bra på detta med UL-bilder så får jag väl invänta läkarens utlåtande. Men jag känner mig lugnad ändå.

Thy,
ja nu är det jksönt att det är helg. Det har varit en lite omtumlande vecka faktiskt.
Tack för kramen! :-)

Aurorabuddha & Annika,
jo jag håller med er. Om det är något som troligtvis endast är en superminimal risk så undrar man varför läkaren säger detta eftersom det skapar en sådan oro. Enligt min gynekolog så förstod vi att han tyckte det var jättedumt av UL-läkaren att ha oroat oss på detta viset. Men de har väl olika inställningar till vad man ska och inte ska säga till patienterna antar jag.
3D var häftigt, men de där otroligt snygga bilderna som mans er att vissa får på sina bebbar är det nog ändå svårt att få. Allt måste stämma då. Typ barnet måste ligga i rätt position så man ser ansiktet, det ska ju helst inte ha händerna för, och framförallt ska det ligga stilla annars blir bilden väldigt "blurrig"...


Fia,
Tack!! Hoppas du får en riktigt skön helg du med!


Anne,
Ja jag känner mig nästan lite förvånad själv faktiskt. Över hur engagerade folk blir och hur mycket värme och kärlek som faktiskt finns runtomkring en. Oj nu lät jag jätteflummig.... ;-) Men det har verkligen klänts otroligt skönt att ha vänner och kollegor som bryr sig och stöttar. :-)


Lullun,
ja vi är båda mycket lättade. Visst det KAN fortfarande vara något litetmed läppennsom man itne kan se med ultraljud, men eftersom just gommen ser normal ut samt att även Dr E tittade och såg att resten av kroppen såg normal ut så är jag inte orolig för trisomi 18 länge. Det var ju detta som vi var rädda för. En liten läpp kan man alltid åtgärda OM det skulle vara så. Men kromosomsjukdomar är allvarligt.

SweFlo sa...

Vad skönt att ha folk runt omkring sig sådär som kan vara till hjälp! Hade själv en sk högrisksgraviditet (utan någr asom helst problem dock) och fick gå till en specialist. De var nervösa pga av min lupus och annat, fast jag inte hade den farliga "clotting factor". Men de gjorde ett ultraljud vid VARJE besök, så det var ju ingen tvekan redan i vecka 13(!) att det var en flicka! Har ett helt fotoalbum med bilder från innan hon ens föddes!

Saltistjejen sa...

Sweflo,
ja det är inte fel att ha kunniga personer omkring sig när man hamnar i sådana här situationer. Det har känts väldigt bra msåte jag säga.
Skönt att det gick bra för dig också när du var gravid! Det är ju ett helt äventyr och ibland är man överraskad att det föds så många friska barn som det ändå gör i världen.