Fredag igen. Den första i februari. Fredag innebär Fredagstema och ny månad innebär ny värd. Denna månad är det Musikanta som är värd för temat och dagens tema är "En scenupplevelse". Det var ganska länge sedan jag såg något som utspelade sig på en scen. Den första uppsättningen jag kom att tänka på när jag såg temat för dagen var när jag såg pjäsen "Ondskan" på Dramaten för många år sedan.
Det var Benny Haag som hade bearbetat och skrivit manuset baserat på Jan Guillou's bok med samma namn. Benny genomförde allt helt ensam på scen. Enda rekvisitan var en stol. Jag minns att han även stod i dörren in till den lilla scenen (pjäsen spelades inte på Dramatens stora scen utan en mycket liten och intim scen, kanske Elverket?) och tog alla i hand när vi kom. Han tittade oss i ögonen och hälsade oss välkomna. Varenda en. Vilket förstärkte känslan av att det var en speciell berättelse som skulle komma att utspelas på scenen. Det lilla rummet och känslan i handen av Bennys hälsning bidrog till att det hela på något vis kändes mycket personligt. Nästan intimt. Avskalat. Naket.
Om dramatiseringen av Ondskan står det såhär på Benny Haags egen sida:
Ondskan
En dramatisering av Jan Guillous bok med samma namn. Föreställningen hade premiär på Dramaten den 9 september 1995 och var under fem år en publik och konstnärlig succé. Hittills har den spelats mer än 700 gånger och är den föreställning som spelats flest gånger i Dramatens historia. Den är en timme och tjugo minuter lång. Enda rekvisita som behövs är en stol.
Jag kan säga att det var en helt otrolig föreställning. Att ensam kunna trollbinda en hel publik på det sättet. Det var otroligt skickligt. Historien är stark. Alla som läst boken eller kanske sett filmen, också baserad på boken, vet ju hur hemsk den är. Men trots att jag både läst boken och sett filmen måste jag säga att berättelsen i Benny Haags tappning var den klart bästa. Hans monolog var så otroligt stark. Trots att han ensam berättade allt. Var alla röster. Dramatiserade en del av de starka scenerna. Ensam. Så var det på något vis som om berättelsen utspelade sig inte enbart på scenen, utan i mitt huvud. Den gick rakt in i magen. Otroligt. Ja, jag är fortfarande så här många år efteråt oerhört imponerad!
Inlägg
15 kommentarer:
Vilken upplevelse att få en sådan här scenupplevelse. Håller med dig om att det är väldigt starkt och duktigt att kunna trollbinda en hel publik på egen hand. Jag har endast sett filmen Ondskan och det är en stark story i sig som verkligen berör. Roligt att han tog sig tid att hälsa på alla. Det bidrar ju också till att den totala upplevelsen blir så mycket mer.
Kram och trevlig helg.
Desiree,
ja det var en väldigt speciell föreställning måste jag säga. Och att han hälsade på alla i publiken en och en då vi gick in bidrog verkligen till hela känslan.
Kram!
Den forestallningen later helt fantastisk. Tank att vara dar helt sjalv och liksom ha allas ogon pa sig precis hela tiden .. hjalp! Det hade jag aldrig vagat tror jag!
Vilken gullig konversation du horde i gar. Det ar helt sant som du sager att aldern inte spelar nagon roll alls. Kanslorna finns ju dar anda. Min farfar traffade min bonusfarmor nar de var 49-50 ar gamla och de var verkligen otroligt kara i varandra. Tyvarr dog min farfar bara 15 ar senare men farmor kan fortfarande inte prata om honom utan att dels lysa upp och dels fa en massa tarar i ogonen.
Kram!
Millan,
javisst måste man ha ett enormt mod för att våga stå ensam på scen. Och då med en föreställning som är såpass stark och "svår" som ondskan faktisk är.
Ja och visst har kärleken ingen ålder!!!
Kram!
DET förstår jag, Saltis.
Att den var JÄTTEBRA. OCH vad FINT att hon stod och tog er i hand då ni kom. Som du säger måste ju allting ha förstärkts iom det.
Jag gillar det verkligen.
Ondskan har jag ju läst, så jag förstår att det var en STARK föreställning.
Ja, det är ett elddop för en skådis att hålla en enmansföreställning för en publik. VERKLIGEN!!
Kramar>>
Håller med om att den föreställningen var otroligt imponerande! När vi stod ute i foajen och väntade kom han plötsligt ut och ställde sig bredvid mig som stod och tittade på affischen. Han flinade lite och sa att han skulle titta så han hade rätt antal knappar uppknäppta i skjortan!
Kram och trevlig helg!
Annika,
ja det var sååå otroligt BRA! Och att göra denna föreställning ensam på scen måste krävt så otroligt mycket mod.
Kram!!
Vic,
kul att du såg den också!! Och ja roligt att Benny sa det där med knapparna hahaha!
Kramar!!
Sag den ocksa & den var sa otroligt stark!!! Tänker fortfarande pa den föreställningen. Tyvärr händer det inte sa ofta nuförtiden att jag far gashud när jag tittar pa nagot...manga skadespelare gar inte ner pa djupet...
Kramar, Lisa
Lisa,
ja jag också. Det var verkligen en sådan där föreställning man inte riktigt kan släppa trots att åren går. :-)
Kram!!
Låter absolut som att det skulle kunna vara Elverket. Benny Haag. Herregud. Ett namn som jag inte tänkt på länge. Jag går tyvärr alltför sällan på teater. Det blir oftare operan. Ha en fin helg
Sahra,
ja jag har verkligen för mig att det var Elverket. Och visst går man för sällan på teater. Det tycker jag med.. Kul att du går på operan hyfsat ofta ändå!
Kram!!
Ondskan är en av mina aboluts favoritböcker. Filmen är också bra och jag kan tro att den som du sett är mycket speciell. Förstår att du blev berörd.
kram!
HeLena,
ja boken är u otroligt bra. Filmen var helt okej den med även om jag inte tyckte den nådde upp till vare sig boken eller Benny Haags teaterföreställning riktigt.
Kram!
Vilken speciell scenupplevelse! Och vilket mod ändå att ta publiken i hand innan föreställningen. Själv hade jag nog helst väntat till efteråt om något; känns som om man skulle bli mer närvös om man på det viset verkligen visste vem som satt där ute i publiken. ;)
Gnuttan,
ja det var det verkligen. Och det där med att han hälsade innan föreställningen gjorde hans framträdande än mer starkt tycker jag! Kanske var det ett sätt för honom också. Att ladda inför föreställningen.
Kram!
Skicka en kommentar